Sovit
Jag tror det var strax efter Åsnan retat gallfeber på Shrek och blivit utkastad som jag slocknade. Strax efter sex, nästan nio timmar senare alltså(!) vaknade jag av mig själv och kände mig utvilad, otroligt skönt! Jag minns knappt vad jag bloggade igår, kändes helt groggy.
Men med gryningsljuset utanför fönstren och huvudvärken nästan borta startar jag upp arbetsveckan som ser ut att bli lika fulltecknad som föregående. Specialkursen nästa vecka med kineserna måste förberedas och ledarskapsutbildningen har jag inte hunnit jobba med som jag borde. Alla mina tre produktägare åker till Charleston i två till tre veckor tiden innan PI Planeringen, snacka om bra planering... Känner mig lite stressad ja. Och vår bostadsrättsförening ska byta gruppavtal i slutet på november där jag är ansvarig för avtal och kommunikation så fick göra ett hembesök hos en orolig äldre medlem eftersom jag inte hunnit få ut pappersformatet på informationen innan Telenors returavier anlände. Dåligt planerat av mig!
Men kaktusblomman jag fick av Monica blommar som bara den! Jag har knappt vågat röra den sedan den anlände till mitt matbord och det är så fint med lite faktiska blommor i mitt hem som dödar allt med rötter fortare än någon hinner säga "konstgödsel".
Lilltjejen har höstlov liksom stockholmarna och därför får vi besök av Otto idag! Efter jobbet öörnar vi in till Centralen för att hämta Lilltjejens yngste kusin så de ska tillsammans med Ronjas två kompisar gå bus eller godis ikväll. Jag behöver ju jobba men tror nog att de två kan sysselsätta sig själva fint under tiden.
Vart tog helgen vägen?
Det blev en skön söndag där mina svullna ögon fick lindring av promenaden i den krispiga morgonluften kring Hills golfbana. Handlade inför höstlovsveckan, fixade lite hemma och ute samt testade ett nytt spel, "Ark Nova". Eller testade
och testade, innan vi ens kommit halvvägs genom regelboken kom Lilltjejen från sin förmiddagsträning. Det verkar rätt komplicerat…
Lilltjejen kom tidigare eftersom vi skulle till Liseberg där Kvadrat bjöd in till familjeevent. Fika, "Allt-i-ett-pass" och "goodie-bag" på Hotell Heden innan vi äntrade nöjesparken.
Hade hyfsat flyt med de virtuella köerna och kunde beta av de bästa, inklusive bli blöta av Flum ride innan den gemensamma middagen på 1923.
Jag blev lätt illamående av Valkyria och rejält illamående av Helix vilket är så jäkla tråkigt eftersom de är så roliga.
Som vanligt har Liseberg byggt upp och pyntat helt fantastiskt så att bara vandra runt nästan är tillräcklig behållning.
Ytterligare en Ipren senare ligger jag nu under täcket innan klockan passerat nio, redo att sova bums. Lilltjejen ligger bredvid och första Shrek går på TV:n.
Fine Bror
Så har Brorsan fått sällskap av sin Bror. Världens snällaste. Världens finaste, lugn och gosig ända till slutet. Som om han förstod och ville visa att det var ok. Fine Bror. Sov gott.
Veterinärerna gör det så fint nuförtiden. De var förberedda när vi kom och iordningställde ett rum där vi fick den tid vi behövde både före och efteråt. Lilltjejen ville inte vara med då han fick sina sprutor, som för Brorsan tog hon farväl och åkte
sedan med Johan igen.
Lite aw
Jamensåatte… fulltecknad vecka och så var det fredag igen. Onsdagen blev riktigt trevlig och jag hittade en del bra födelsedagspresenter och klappar till Lilltjejen. Tidigt på plats och innan löning var det inte hysteriskt med folk skönt nog.
Hann landa hemma en kortis innan det var dags att åka in till stan och Hagabadet där Desirée ordnat VIP-biljetter till oss. Två timmar avslappnade bad och bastu innan det sjuttio(!) minuter långa "Hot yoga med meditation".
Det var "himmelsk shi", "sand i kroppen som skulle rinna ned ur kroppen" och "vätskor som skulle fyllas på". Inga avancerade positioner i varje fall utan just avslappnande men också stressande på ett sätt då jag fann värmen
lite för påtaglig, på gränsen till uthärdlig och jag fick fokusera mycket på att just slappna av för att betvinga lusten att gå ut.
Trevligt prat och mycket god trerätters på Noot, framför allt deras blåbärsglass!
Denna fredagen med höstlov och Halloween för dörren fick de klä ut sig till skolan. Blev glatt överraskad när Lilltjejen kom förbi under förmiddagen med Noor och Isabella. Den sistnämnda skulle tydligen hämta något hos sig så då passade de på att slinka
förbi. Glad mamma!
Ännu en after work denna vecka, pizza och flipper med mitt VCATS-team hos Christer. Sköna damer en kväll och goa gubbar en annan och arbetsveckan är all.
Vanlig tisdag
Undrar just vad "vanlig tisdag" egentligen innebär, det kan ju se så otrolig olika ut! Jag tänker ibland på någon kurs jag gick där en övning handlade om att poängtera alla människors olika förutsättningar och preferenser. Den var skitenkel men fastnade i min hjärna och även om jag inte minns alla detaljer så tog jag med mig kontentan.
Alla deltagare fick instruktioner att rita ett normalt hus, färglägga eller ange färg på huset. Sedan rita ett träd utanför och ett husdjur som bodde i huset. Typ så.
Vi jämförde sedan våra teckningar och alla var snarlika. Ett rött litet hus med ett klassiskt träd med stam och "bullig" trädkrona. Husdjuret var en katt eller hund. Nu minns jag inte om vi faktiskt hade eller om det var läraren som illustrerade hur en annan teckning hade sett ut av en medarbetare i till exempel Indien, eller Kina. Huset ett hyreshus eller platt brun byggnad med en palm utanför. Eller varför inte ett "svenskt asfaltbarn"? Vad som är "normalt" för oss kan vi inte förutsätta vara "normalt" för andra.
Det var ett tankespår.
Jag har träningsvärk! Och huvudvärken är tillbaka och lurar, för lätt för att tablett ska kännas motiverad med tillräcklig för att vara ett lätt störande bakgrundssurr. Jag bytte nästan alla låtar till söndagens pass och fick således hemsk värk i hela kroppen, till och med magen! Det konstiga är att övningarna och kombinationerna inte var särskilt annorlunda, bara betydligt fler armhävningar.
Från Energy och Sportlife till Nordic Wellness firar de nu 25 år och i Frölunda firades det igår måndag. Dagen till ära körde jag ett extrainsatt pass och prestationen var inte alls på topp på grund av träningsvärken. Hade jag hunnit ta en bit tårta innan passet hade det säkert gått bättre! Det är så jag gruvar inför kvällens pass i Sisjön!
Som en pensionär behöver jag ofta upp och pinka minst en gång varje natt, denna inget undantag. Ett undantag var dock att C också gjorde det och således vaknade vi till lite båda två och jag fick en på senaste tiden ovanlig "flashback" som vi kom fram till att kalla dom, tankar kring scenarion och frågeställningar. Jag frågar ju ofta, kanske lite väl ofta vad C tänker på och denna natt fick jag "lite olika" tillbaka. Det är ett synnerligen otillfredsställande svar som han fick utveckla och det var tja, "lite olika" tvivialiteter. När jag fick frågan tillbaka besvarade jag med samma mynt "lite olika" och fick naturligtvis följdfrågan och jag vädrade mina tankar.
Det slutade med att det inte blev mera sömn denna natt men likväl löste vi ut det som ju egentligen alltid varit olösligt, så snarare skulle man kanske säga "behandlade" vi det som jag behövde lösa ut, nämligen de tankar som fick hanteras om och om igen där i somras men som sagt nu allt mer sällan. Det var nog någon vecka sedan sist tror jag. Pikar och kommentarer förekommer nog ganska ofta men känner att de ligger på en sund och nästan retsam skojnivå. Jag kan ha ett allvar bakom piken men han bemöter den på det sätt jag känner är bra för mig. Han varken förnekar eller ifrågasätter utan, tja, accepterar och bemöter den bara och så är det bra med det.
Imorgon blir det en social dag för hela slanten. Ska till Ullared med Monica, Anna, Ida, en vän till Ida samt Hampus flickvän. Det ska bli riktigt mysigt och blev så glad när Monica frågade! Direkt efter hemkomsten är det AW med tre gamla kollegor. Senaste var de med på mitt combatpass innan middag, så denna gång blir det 70 minuters yoga och meditation, snacka om att det både lär vara annorlunda men välbehövligt för mig. Tänk om jag somnar?!
Tröttisar
Vet inte riktigt vart vare sig veckan eller helgen tog vägen men känslan som sammanfattar är en kombo av stress och förnöjsamhet.
Ronja har hängt med Evelina nästan hela helgen så jag fick lite gjort med sticknålarna. Är inte riktigt säker på om jag gjort helt rätt eller så kommer tvättmaskinen att göra magi med tovningen. Tänker att jag får köra denna så ser jag om det är någon
idé att fortsätta på den andra!
Körde ny mix till dagens pass och urk vad jobbigt det var! Riktigt roligt trots att det känns som jag körts över av ett tåg.
Klockan har bara passerat nio och vi kämpar för att hålla oss vakna. God natt!
Mysigt!
När jag kom hem är hallen belamrad av skor och ryggsäckar. Lilltjejen och tre kompisar är ute med hundis och C sitter och jobbar. Kopplar upp mig och jobbar det sista innan jag börjar förbereda kvällens middag. Precis när C väntar på sin Uber för arkadspelsgängets
middag i stan kommer farmor och farfar.
Flera nya böcker och en kaktus som förhoppningsvis inte dör inom en månad! Monica fick vad jag tror är sista temuggen i Elsa Beskows serie, liksom Ninas Muminmuggar hinner jag glömma vilka de redan har.
Mysig kväll med världens finaste farmor och farfar med världsalltets finaste Lilltjej!
Nu är det högläsning av svenskaläxan till avkommans spott och spe, men blir det inte gjort under veckan blir det fredagskvällen om man inte känner för att göra dom under helgen.
Vackert
Herr Hund och jag fick en skön lunchpromenad igår medan C satt i möte. Det känns nästan som vår!
Pratade lite med Ronja också om Bror och hon blev förstås jätteledsen när hon förstår och säger att det kanske är bäst om han får somna in. Vi förbereder oss men ser hur det utvecklar sig. Igår natt kom han ned och verkar lite som sig själv sedan dess men han håller sig mest på Lilltjejens rum. Hon vill dock inte att han somnar in här hemma då hemmet då skulle "bli som en grav" och kan kanske förstå henne på ett sätt, och hon vill heller inte vara med om och när han somnar in hos veterinär, bara ta farväl och sedan avvika. Jag vill inte ens tänka på den dagen.
Satt hela dagen och kvällen framför skärmen i förrgår då det var månadens styrelsemöte och är så jäkla tacksam för höj- och sänkbara skrivbordet samt den riktiga stolen! Jag märker dock själv att tålamodet börjar tryta under dessa möten när samtalen sticker iväg i sidospår eller orelevanta detaljfrågor. Jag antar att jag sitter i så många hela dagarna att man tröttnar på oeffektiva sådana. När mina två år är till sin ända vete tusan om jag orkar fortsätta, tillgång till stuga i Tandådalen eller ej. Ändå är vår styrelse tydligen exeptionellt välfungerande enligt representanten från HSB som ju erfarit många andra.
Ikväll blir det en kombinerad födelsedagsmiddag för mig och Monica så monterade tårtan imorse. Kör mousse som en fyllning och slängde på chokladknappar också innan locket lades på, det kan väl aldrig bli fel? Christer ska på arkadspelstävling hos Martin som startar upp med Schnitzelfrossa i stan så gissar vi båda kommer vara lika dästa när kvällen är över!
Första gången jag återvände till kontoret efter sommarsemestern hade mitt passerkort löpt ut så nu först, halvvägs igenom oktober är jag tillbaka! En ny teammedlem som ska sitta här börjar idag så vi Sverigebaserade medlemmar pallrar oss ut till Torslanda för att vara lite trevliga. Första gången på evigheter vi alla faktiskt ses öga mot öga!
Tre nya har och ska börja i Charleston och en i Chengdu så de ska onboardas och då de är heltidare kommer det centrala teamet i Göteborg att behöva anpassa sina möten till deras tidszoner, med andra ord i princip dubblera alla möten så som vi gjort i mina andra två team. Följdaktligen exploderar min kalender och det blir helt enkelt ohållbart. Det blir ingen kvalitet hos något av teamen och det är inte schysst och definitivt inte bra.
Att IT-branschen är mansdominerad är ingen nyhet men det är där jag alltid trivts allra bäst! Nästa fredag blir det AW med detta gäng, första gången för mig - och den nye teammedlemmen.
Nu är det denna fredag och jag ser fram emot en helg utan större planer.
Höstsol
Så var himlen blå och vinden stilla. En ynka plusgrad visade termometern när C och hundis gick ut i det gryende ljuset. Idag verkar huvudvärken ha gett med sig till ett stilla bakgrundssurr utan anspråk på uppmärksamhet.
Bror har hållit tätt sedan igår och varit ute själv men håller sig på övervåningen i Lilltjejens rum mest hela tiden.
Vaknade denna morgon tätt omslingrad av C vilket ofta sker under nätterna också och så har han alltid gjort under alla år. Jag har förstås undrat om han gjort så med Rosa också och nu när jag skriver så minns jag inte vad han svarade, trots att jag nog frågat flera gånger tidigare. Det är lite så det funkar det där repetitiva att jag antingen helt sonika glömmer eller bara helt banalt behöver höra det om och om igen, för att därefter fråga hur det händes, vad han tänkte, om han tänkte.
Han kramar och småpussar, bildligt och bokstavligt omsveper mig med sina känslor och jag låter mig värmas, tröstas och övertygas. Vi fångar upp alla tankar och orosmoln direkt, frågar varandra ofta hur det känns, hur man och den andra mår och således hade ingen av oss något att lyfta under avstämningen. Men vi har den ändå för att aktivt tänka, känna och reflektera.
Jag har tänkt på familjeråd, något jag minns att vi hade när jag var barn, troligtvis på mammas initiativ men vill minnas inte blev särskilt många. Vi satt där i vardagsrummets mörka och tunga matsalsgrupp i barockstil och jag som nyligen börjat skolan föreslog att man skulle räcka upp handen när man ville säga något, ganska roligt när jag hörde att Lilltjejen föreslagit detsamma vid bonusfamiljens familjeråd eller vad de nu kallar sitt format.
Jag antar att man kan se mina och Cs avstämningar som något liknande och kanske något som de flesta som lever i relationer, vare sig det är par- eller hel familjekonstellation skulle må bra av, en dedikerad stund att aktivt sitta tillsammans och reflektera och lyfta vadhelst det kan vara.
Tiden har ju en förunderlig förmåga att fyllas med hämtningar, lämningar, inköp, läxor, aktiviteter, utfodring, tvätt, städ, vänner, arbete och ja, det där livet som i slutänden kan ta sig en form av ändlös grå massa av måsten och nödvändigheter.
Nu befinner jag mig i en fas där dessa vardagligheter känns som rena nöjen. Det är mysigt att planera inköp inför vardagsmaten, tryggt att stå där tillsammans i köket och förbereda, äta och sedan duka undan. Det känns tillfredsställande och lyckligt när Lilltjejen kommer hem från skolan med en eller flera kompisar i släptåg och hälsar översvallande på lika lycklig hund. Det fåniga nöjet när vi viker tvätt och ska ryck-dra lakanen ur varandras händer, gemenskapen när vi åker och tränar eller gör ärenden tillsammans, till värmen inombords när vi går någonstans och han sträcker ut sin hand för mig att fatta. Det gemytliga munhuggandet vid matbordet och diskussionerna kring läxor och vardagsfrågor. Vardagen rullar på men inte i den grå och unisona massa den har så lätt att falla in i utan färgglad och böljande i mjuka pastellnyanser. En del vill och behöver grälla färger med höga toppar och följdaktligen djupa dalar, som finner böljande och pastell tråkigt och monotont. En del gillar grammatik och räntekurvor också och det gör inte jag.
Igår hade Lilltjejens orkester Tornado en liten minikonsert där de visade vad de jobbat med hittills under terminen. En del var något de kallade "musikalisk målning" eller något sådant som byggde helt och hållet på improvisation efter dirigentens olika tecken och gester. Jag kom att tänka på en person som hävdar sin ordning på ett synbart kaotiskt skrivbord. Det var en kakafoni med någon form av ordning och musikalisk konst låg näst på tur i min hjärna.
Johan hade missat det men Christer och jag var som sagt där för att resignerat konstatera att hon inte tagit av sig jackan. Den är som en grov skjorta så visst, men det är inte första gången så man undrar lite eftersom hon hade långärmat under och med sin pappas gener således borde funnit det rejält varmt!
Johan hade missat det men Christer och jag var som sagt där för att resignerat konstatera att hon inte tagit av sig jackan. Den är som en grov skjorta så visst, men det är inte första gången så man undrar lite eftersom hon hade långärmat under och med sin pappas gener således borde funnit det rejält varmt!
Nåja, det är på den nivån mina vardagsbekymmer sträcker sig som oftast när det gäller min avkomma.
Min vackra Lilltjej och fine Bror! Plutt ser missnöjd ut som vanligt...
Blocker
Jag har lagt en blocker för långlunch men vet inte med vem eller vilka. Har ju inte så många tänkbara kandidater men ingen av dessa känner sig träffade. Skulle inte förvåna mig om någon hör av sig stående och väntande någonstans medan jag sitter hemma med mysbrallorna på.
Bror har magrat och börjat få svårt att hålla urinen. Ringde veterinären och det var ganska precis ett år sedan vi var inne och fick beskedet om hans svåra njursvikt. Prognosen var någon månad till något år och vi märkte inget speciellt med honom. Hostan försvann med medicinkuren han fick och njurfodret har inte varit någon favorit precis när de andra två fått sin vanliga mat. Han har alltid druckit väldigt mycket vatten, ett tecken på njurproblemen och därav också kissat mycket. Men nu verkar det som han inte hinner eller förmår hålla det tills han kommer ut.
Ringde veterinären som naturligtvis tyckte vi skulle komma in för en konsultation, men de kan ju ändå inte göra något annat än konstatera att värdena blivit ännu sämre, och varför utsätta honom för den stressen med blod- och urinprov som han fick genomlida förra gången? Jag önskar att han bara kunde somna in så som Maja gjorde och djuren instinktivt gör, går undan, rullar ihop sig och somnar. Fy sjutton, tårar upp bara jag börjar tänka på att Bror ska vara borta, och Ronja kommer bli förvivlad!
En liten Bror, några månader gammal och nyligen ankommen till Olofstorp.
Scrollade igenom bloggen i jakt på ovan bild och hamnade där jag fick reda på Johans svek. Kände igen mina känslor från då och nu, hela registret med avstängning till förväntningarna och kraven på svar jag aldrig fick. Hur det hela på något sätt rann ut i sanden av vardagen och de omständigheter man befann sig i där och då med en Lilltjej som precis fyllt ett, hus och ett sammanflätat liv. Hur detta var anledningen till att man stannade kvar tills man insåg att grunden var förlorad och bara fasaden fanns kvar. Skillnaden denna gången och den egna tryggheten jag innehar men hänsynen till Lilltjejen som vet och förstår så mycket mera nu spelar in desto mer.
Igår yttrade hon för första gången sin oro, att C ska göra det igen. Hon messade att hon skulle stanna kvar efter skolan och spela lite fotboll men kort därefter ringde hennes lärare med ledsen Lilltjej brevid. Jag gick ut i regnet och mötte henne och så stod vi där under paraplyet med tårar i lika strida strömmar som regnet som vätte våra skor.
Hon visste inte varför det plötsligt kommit över henne men det är ju inte konstigt egentligen. Hon bad om förlåtelse för att hon ljugit i sitt mess om fotbollen när hon egentligen pratade med läraren och ville inte att jag skulle veta för att inte göra mig besviken. Försökte övertyga henne om att ingenting hon tycker eller känner gällande C kan göra mig besviken, att det var ok att hon var ledsen och bra att hon pratat med Sofia, sin lärare.
Senaste veckorna har jag frågat henne då och då hur hon mår och hur hon känner gällande C. Min dotter är ganska mycket som sin mor på så sätt att hon är ganska kass på att dölja sina känslor när det faktiskt gäller och det har inte visats några orostendenser. Men hon har ju inte fått samma "behandling" som jag när det kommer till frågor och intensiva försäkranden om Cs känslor och avsikter så det är inte konstigt om hon känner osäkerhet. Och som Sofia sade när vi alla var i telefon så kan det vara extra mycket känslor när man nu också börjar närma sig tonåren men vissa frågor är också endast för de vuxna att hantera.
Det är svårt att veta hur mycket man ska involvera sina barn, jag vill bara inte att hon ska känna att jag döljer något för henne - utan att gå in i detaljer, och att hon ska känna att hon kan prata med mig om vad som helst. Men visst är det ofrånkomligt att vissa saker, framför allt när det handlar om föräldern i fråga så är det svårare för barnen att prata med dom om det. Kanske därför hon var rädd att göra mig besviken, att hon var ledsen för att hon inte ville prata med mig eller för att det handlade om Christer. Jag kan bara uppmuntra att hon i varje fall pratade med någon.
Jag frågar om hon vill prata med C eller att han ska prata med henne men samtidigt inte göra en stor sak av det, bara visa att möjligheten och viljan finns om hon vill.
Nu tror jag snarare att oron för Bror är större hos henne och informerade Sofia om det. Fine Bror!
Höstväder
Denna söndag började med sol, övergick till regn, sol igen och så åska på det innan mera sol och så regnstorm som avslutning nu utanför våra mörka fönster. Det är höst.
Gårdagen blev dock så vacker som bara hösten kan vara så när budgetarbetet med styrelsen var klart ville jag ut trots huvudvärk.
Christer fick utforska sitt egna närområde när vi testade Sillvik ute i Lilleby med en fin liten utsiktspunkt i Sillvik naturreservat.
I den så kallade Trollskogen har folk genom åren placerat prydnadstomtar, en massa prydnadstomtar!
Grillplatsen vi tipsats om låg vackert vid en liten tjärn och de pizzainspirerade pinnbröden var efterlängtade!
En perfekt liten flugsvamp som förunderligt nog fått stå ifred på den öppna allmänytan förtjänade att förevigas!
Tillbaka i bilen eskalerade huvudvärken till den där nästintill outhärdliga nivån att man nästan vill spy. Varje fartgupp och grop i vägen fick mig att bokstavligen vilja hålla i huvudet i försök att hålla hjärnan stilla. Kastade i mig
tabletter när vi kom hem och stod en evighet i varmare och varmare dusch tills de verkade och det värsta lade sig.
C beordrade mig i säng där han dukat upp smågott och dricka och mitt hjärta smälte lite till. Misstänker pms-relaterade orsaker då jag klunkade vatten som en kamel efter passet.
Värken har hängt kvar i bakhuvudet hela denna dag, lätt och lågmäld men ständigt närvarande. Fick fixat lite ärenden och kompletteringshandlat inför veckan innan jag åkte på dubbel utklassning i Carcassonne.
Passet i Frölunda gick kasst då jag hamnade i den när ofokuserade och nästan disträa känslan vilket är oerhört störande. Lite som en utomkroppslig upplevelse där man frustrerat iakttar sig själv och sin mediokra insats utan att kunna ingripa. Förhoppningsvis
märktes det inte allt för mycket.
C körde spinning direkt efter min combat och hämtade barn och hund efteråt. Jag hämtade mitt barn för kvällshäng, flöjtträning och lite mat i magen. Hon stickar i skolslöjden så jag passade på att också påbörja ett mönster jag spanat in. Det var
ett bra tag sedan jag stickade och glömt hur roligt det var. Får se hur roligt jag finner det när det börjar strula…
Lilltjejen bökar rastlöst intill mig i sina försök att somna. Själv ska jag hoppas mitt huvud kommer till ro efter en god natts sömn.
Ure
En annorlunda men mumsig burgare på Andra Långgatan innan konserten. Nu sitter C och tjötar med Martin här på en pub på Järntorget där vi hamnade direkt efteråt. En tapper trubadur underhåller med "Sommarnatt" för överförfriskade men måttligt
roade gäster. Allsångsförsöken går sådär.
Man säger att det är på barnen man ser hur tiden går men jag lägger till artister också. Jag var inget superfan av Ultravox som ung men känner igen några av deras låtar. Höjderna av Mister Ures röstkapacitet har sedan länge passerats och även
om man kan finna den ok med tanke på hans ålder kan man ändå inte låta bli att tycka det vore dags att lägga gitarren på hyllan. Han hördes ju knappt ändå!
Men det var många närvarande vilkas ungdomens ljuva minnen återupplevdes under knappa två timmar på Pustervik denna kväll.
Upp tidigt imorgon för pass följt av okänt antal timmar med årsbudget för bostadsrättsföreningen. Lajbans.
Fredag
När man inte hann äta frukost tillsammans fick man den ännu en gång levererad och hans äggröra är så jämrans god!
Kursen är avklarad med mycket fin feedback men också konstruktiv för oss att ta tag i. Det är bara jag och Desirèe kvar som lärare till kursen och känner båda att det är läge för ett omtag. I december har vi ett gäng från Kina som önskade gå och eftersom vi måste anpassa efter deras tidszon får vi revidera hela kursen vilket blir spännande.
Idag fyller min förre chef Nicklas år och jag slogs av tanken på hur jag saknar honom som chef, även om min nuvarande är helt ok. Det var synd att jag inte visade honom mera uppskattning för de möjligheter jag i efterhand förstått han erbjöd. Jag kan vara synnerligen senfärdig ibland...
Ikväll blir det Pustervik och konsert med Midge Ure. Ska man ta med öronproppar? Vid sällsynta tillfällen, senast igår kväll fick jag en ljus, ljus ton i högra örat som slutade efter en stund. Oftast är det i båda och inte såpass att det är besvärande, så ljusa och tunna att det bara är när jag lagt mig för kvällen som det är tillräckligt tyst för mig att uppfatta. Så kanske alla får emellanåt...?
Ett år yngre!
Alltså, jag har gått omkring hela detta år i säker förvissning att jag nu skulle bli 47! Hade jag inte till och med "47" som rubrik till förra årets begivenhet? Så att "bli" ett helt år yngre var ju en angenäm överraskning!
Lugn och fin födelsedag blev det i varje fall med alldeles för många och fina presenter och C lät mig till och med slippa uppvaktningen på sängen som jag alltid haft så svårt för.
Av alla Christers fina presenter var det denna som faktiskt fick mig till tårar. En Dosare, eller Doozare som försvenskade namnet av "Doozers", ni vet, de där små byggarna i Fragglarna som endast levde för att bygga en massa konstruktioner i Fragglarnas grottor och som dessa åt upp. När jag var barn önskade jag mig hett en Doozare men det var Fragglarna som var mest populära och därför fanns i affärerna. C hittade en på eBay som en tjej i USA fått som barn och haft med sig till vuxenlivet och sin arbetsplats i New York. Jag har för mig han sade att hon också jobbade som ingenjör!
Nyskick med etikett och till och med upphängningsmojängen kvar har han nu fått ett nytt hem på min arbetsplats hemma, då jag aldrig skulle våga ta honom till kontoret.
Lilltjejen chansade och kom hem innan skolan för att uppvakta mig, men jag var ju hos C. Hon kom efter skolan igen och fick då avnjuta en bit av min andra tårta från "Mr Cake" som jag fått välja dagen innan. Bitarna är ju så stora och mastiga att morgonens bit nästan fått mig illamående, men Lilltjejen gillade uppenbarligen chokladbomben...
Körde mitt pass i Sisjön och laddade upp med en glass som personalen så vältajmat bjussade på. Bra med folk och jobbigt värre men som alltid välsignat skönt!
Vi tycker det är mysigt att laga mat tillsammans, det flyter så himla lätt och trivsamt där C oftast är den som står för beslut och tillagning medan jag bistår och denna dag blev det baconlindad sparris att börja med följt av oxfilépasta som jag strategiskt fick äta mindre utav då jag visste att magsäcken skullle räcka till tårtbit nummer två. Inte ens jag mäktar med att äta upp all den där smörkrämen! Jag tror jag gått upp två kilo bara denna dag...
Roy Fares, Mr Cake himself var förresten på caféet då vi var där och då jag inte vågade fixade C så jag fick förevigas med honom. Han jobbade ju så jag kunde inte med att fråga!
Christers skrivbord och mitt skrivbord...lite skillnad, haha! Och jag tycker ändå att jag är mån om att hålla mina arbetsytor rena.
Träning i all ära men likväl skönt med en ledig onsdagskväll. Fullt upp hela dagen med möten och förberedelser så väldigt skönt att åka ut till Björlanda och en promenad i den friska havsluften med doft av rutten tång. Fick också en keps av C, en sådan där som är designad för oss som vill ha hög tofs så det där hålet som de vanligtvis har för att justera storleken sträcker sig helt sonika högre upp, hur piffigt som helst! Syns dåligt på bilden men tofsen är där högt upp och kepsen sitter som ett smäck!
Har avslutat dag ett av faciliteringskursen jag denna gången håller tillsammans med Desirèe. Det är alltid lika spännande vilka deltagare man får och denna grupp är inget undantag. Man utmanas och nu efteråt är jag helt slut i vanlig ordning, trots att det är väldigt roligt.
C är på väg tillbaka efter ett möte i stan så ska fortsätta förbereda lite inför kursdag två innan vi ska till gymmet för min torsdagsklass. Lär sova gott ikväll!
Veckoavslut
Allra sista dagen för säsongen med matning och underhåll. Rensa bort döda mjölmaskar från de levande eller rengöra samt fylla på vattentagen i voljärnerna är inte det mest skojiga men likväl nödvändigt och rogivande på ett sätt. Man bidrar också till något som är utanför och större än en själv, och förhoppningsvis finner Ronja det extra givande att göra detta tillsammans med mig. Jag är så stolt så jag kan spricka när jag ser henne hantera och respektera djuren. Hur resolut och lugnt och fångar och hanterar dom, även när de flaxar, protesterar och bits. Att växa upp med ett gäng egensinniga katter har nog hjälpt.
Ytterligare en volontär var på plats så vi kunde lämna vid lunch eftersom Lilltjejen hade en specialträning med fotbollslaget, nämligen karate. Tränarna är verkligen engagerade och anordnar olika aktiviteter även alternativa träningar som dessa. De var också med och svettades vilket bygger upp teamkänslan och respekten än mer. På tisdag ska de se någon Sverige-match på Gamla Ullevi men Lilltjejen har sin flöjt och orkester så vet inte riktigt vad hon beslutar sig för med Johan.
Sillgrisslorna är otroligt vackra och fick komma ut och simträna lite i bassängen. Jag bläddrade lite i vår pärm där vi registrerar alla inkomna patienter. Majoriteten är tam-, stadsduvor då de är så vanliga och dessutom vistas mycket bland människor i tätorter. Det var skrämmande att läsa hur många skadats för att barn kastat stenar eller sparkat dom. Många barn är oförståndiga eftersom att de är just barn, ännu inte påverkade eller mottagliga för de förväntningar som åligger dem som människor med empati, respekt och insikt kring rätt och fel. Så som dessa oskrivna blad är det då inte än mer skrämmande att det är detta destruktiva beteende som yttrar sig hos somliga? Vad är det i deras arv och miljö som får dem att medvetet kunna och till och med finna nöje i att skada en annan levande varelse? Sorgligt och skrämmande.
Luktar katt
Morgonbestyr med disk, tvätt, duvor, havssulor, en vacker ormvråk och två kattugglor. När C anslöt fortsatte Lilltjejen med de fjäderklädda medan vi fyllde släpvagnen, den större modellen denna gång. Jag trodde vi skulle behöva
två vändor men med bagaget knökat pusslade C med glassfrys, tvättmaskin, gamla möbler, hyllor och allsköns bröte över alla bredder så vi klarade det på en!
Kattugglans dun- och fjäderklädda huvud är förunderligt mjukt, havssulorna är aggressiva och siktar på ögonen med sin långa vassa näbb så visir är ett måste vid hantering och ormvråkar luktar jättegott, de luktar katt!
Väl hemma blev det dusch, lunch och chill innan Stora Teatern och föreställningen "My land". Imponerande styrka och smidighet effektfullt inramat av sand, ljus och musik.
Vi var in till stan igår fredag också och frossade på Pinchos innan vad vi trodde skulle vara föreställningen, men visade sig vara fel dag. Jäkligt gott var det i varje fall.
Imorgon blir det upp med tuppen igen för allra sista passet på Fågelcentralen för denna säsong. Jag tror inte jag behöver fråga Lilltjejen om hon vill fortsätta nästa år!
Fångad av en stormvind
Det blåser friska höstvindar så det syns inte särskilt väl att jag varit hos frisören och trimmat av rejält. Precis så att jag får ihop det i en tofs. Konstigt det där att man aldirg känner sig fulare än när man sitter där i frisörstolen med capen draperad över axlarna och dubbelhakorna framträder i all sin mångfald samt håret platt nedkammat och redo för saxen. Frisören greppade plattången och skapade mjuka lockar som åkte upp i tofsen så fort jag kom hem...
Medan jag satt i det skarpa ljuset noterade jag att det grå spridit sig rejält från tinningarna över hela huvudet och jag undrar lite hur jag kommer att se ut när hela alltet är grått.
Fick till en dryg halvtimmes lubbande på löpbandet igår medan Lilltjejen tränade fotboll. Helt ok tempo och ok i knät. Blir lite extra promenerande i och med hundis och även om det inte ger lika bra utdelning som att lubba är det bättre än inget för knäets styrka. När det är gymnastik för Lilltjejen ikväll blir det långtur med den fyrfota, bra för oss båda. Får bara hoppas att vädret blir torrt då denna hund har en förmåga att ogilla dåligt väder!
Till helgen jobbar vi våra sista pass för säsongen på Fågelcentralen och siktet är inställt på att köra mera skräp medan Lilltjejen fokuserar på de fåglar som nu är inne. Det innebär att vi kanske kan komma iväg och njuta av höstfärgerna någon av följande helger. Sociala medier svämmar över av undersköna färgexplosioner och jag känner att jag också vill ut och uppleva!
Bullmamma!
Det blev kanelbullar på kanelbullens dag att avnjuta efter middagen, så färska att de nätt och jämt gick att hålla i, och så kall mjölk till!
Efteråt bar matbordet vittnesbörd om den fullständiga bullmassaker som min avkomma och C åstadkommit. De borde ha ont i magen!
Vi har lite olika uppfattning om mängden pärlsocker uppå då de påstår ju mer desto bättre…
Nu läses veckans läsläxa från sängen intill mig och denna bullmamma längtar efter att krypa ned i sin, säng alltså!
Prommis
Årets utvecklingssamtal och ännu ett "collage" till kylskåpet som Lilltjejen tycker om att kika på. Det är idel lovord och hyllningar på alla fronter och man kan inte låta bli att känna ett sting av oro. Går det för lätt för henne? Hur kommer det då att gå när det väl blir utmaningar? Det kanske är typiskt jag, den ständiga ifrågasättaren att tänka på det sättet. Men jag låter det inte solka ned den stolthet och glädje jag känner för min Lilltjej som fortsätter att vara den ansvarsfyllda och omtyckta eleven och kompisen.
Trots det fina vädret skjutsade jag ned henne till fotbollsträningen så att jag själv kunde passa på att komma utanför dörren och ta en långpromenad med Hundis, väldigt skönt! Nästan en timme fick jag ihop och misstänker att den fyrfota var ganska trött efteråt men efter en snabbdusch hemmavid var han ändå pigg på att få på sig selen igen för att hämta min avkomma.
Jag har ju ofta önskat mig hund men inser alltid att jag inte önskar såpass mycket att jag finner det värt den bundenhet och tid som det innebär. När C separerade blev det delad vårdnad om Ådi och varannan vecka håller i sig även om det inte gör det för deras barn som nu är så gott som vuxna. En deltidsvovve är faktiskt ganska perfekt, ungefär som jag funnit att halvtidsmammaskapet är för mig.
Det sorts hund jag önskat och föreställt mig har visserligen varit större än en liten tax då jag vill ha något "rejälare", men Ådi är verkligen världens snällaste och lättsam så det förslår, och visst är det smidigare med en mindre vovve när höst- och vintervädret här nere slår till.
En service som Mölndals kommun tillhandahåller är bajspåsar, strategiskt utplacerade längs gångvägar, hur snyggt är inte det? Igen klagas det ofta och mycket på vart skattebetalarnas pengar tar vägen men ibland fattar politikerna faktiskt riktigt bra beslut!
Jag är i princip aldrig på kontoret numera, en gång sedan semestern? Två av mina team sitter som sagt utspridda på tre kontinenter och det tredje där majoriteten faktiskt är placerade i Göteborg kommer heller i princip aldrig in. Pandemin lärde oss att det gick att arbeta hemifrån och de som trivdes med det kom aldrig tillbaka. Och när jag nu har lika bra ergonomiska förutsättningar hemmavid finns liksom inga incitament för mig att åka in. Jag sparar dessutom nästan en timme i transporttid, slipper trängselskatten, den höga bensinkostnaden och katter och vovve har sällskap. Det är win-win-win hela vägen!
Och ja, jag har också C intill i vilkens sällskap jag fortfarande trivs så bra trots att vi tillbringat så gott som alla dygnens timmar tillsammans de senaste månaderna. Jag undrar ofta vad han tänker och tycker om det, om det bara är för min skull och förtroendeuppbyggnaden, men det ska tydligen kännas lika bra för honom och allt eftersom tiden går växer min trygghet så sakteliga. Min C, min R, min lilla värld som räcker så väl!
Helg
Min Lilltjej och Bror. Han väntade tålmodigt tills hon lagt sig och hoppade sedan upp och låg där tills hon somnat. Fine Bror!
Endast fyra grader när vi klev upp och senare då min vackra dotter klev ut genom dörren. Idag är det prov i samhällskunskap och den ömma modern fick fräscha upp sina kunskaper om riksdag, regering, grundlagar och utskott. Jag gruvar den dagen det är dags för prov i svenska grammatik!
Hämtade henne som vanligt efter mitt pass i Frölunda och som oftast blir det lite mysig kvällssittning med lite kvällsmat och denna kväll glass. Man pratar lite om veckan som gått och den som ska komma. Hon proklamerade stolt att hon minsann pluggat till provet, plockar fram begreppsstencilerna och ber mig förhöra henne. Jag undrar var resten av materialet är och efter viss diskussion och rotande i skolväskan inser hon att provet ju faktiskt omfattas av rätt mycket mer! "Fröken sade inte...! "Pappa sade inte...", "Jag var ju borta juh..." Efter samtal och argument kring det egna ansvaret blev det rätt mysig stund där hon läste och jag utvecklade begreppen med exempel från verkligheten. Pratade också lite om förväntningar och betygskrav som kommer nästa läsår, att "minsta möjliga" inte räcker om man har ambitioner till en vidare yrkesbana med högre krav. Just nu är ju hennes vilja så som många andra flickor att bli veterinär och då är det i princip A som gäller i det mesta och grunden läggs nu.
När jag handlade inför veckan råkade jag märka skillnaden på glassförpackningen och upptäckte denna fuling med samma pris på de olika mängderna! Generellt har man ju märkt av prishöjningarna men också brist på varor här och där. Anna som jobbar på Willys vittnar om detsamma, frekventa prishöjningar och svårt med leveranser. Jäkla krig!
I lördags blev det "Drinkmingel och flippertävling" med några grannar och vänner till Christer så efter skönt pass i Majorna blev det lite röj och förberedelser i blygsam skala. C och hans vän Martin är ju som de flippernördar de är på en helt annan nivå än vi andra så jag fick C att spela med en hand emellanåt, och knappast med största fokus i övrigt. I final stod till slut jag och Martin och det var väl för att han aldrig spelat Mandalorian förut som gjorde att jag hade turen att ta hem segern och en flaska av Cs vinfat från Wine Mechanics, woho!
Under efterföljande tjöt gick mina energidepåer snabbt ned, men återhämtades snabbt när alla utom Martin tackat för sig och han ville följa med ut på stan. Jag hade i mitt FB flöde sett att Gretas hade tema 90-tals eurotechno och hade ambitionen att åka in vare sig de andra ville eller inte.
På sagda dansgolv var det knökafullt så jag huserade istället på golvet på övervåningen som initialt spelade riktigt bra tyngre technotrance. Så kul att få svettas av sig!
Martin som kämpar med en färsk separation fick komma ut och samtidigt prata av sig lite med C under tiden.
När discjockeyn började spela helkonstiga och mindre bra mixar kände jag mig rätt nöjd och vi var hemma igen någon gång vid två, dusch och direkt i säng med värkande fötter. Bra kväll!
Skönt med sovmorgon till typ halv åtta för de morgonpigga och lugn dag. Jag gillar att städa undan direkt, hatar att ha grejer liggande och C är likadan vilket är skönt! Vi hade med andra ord allting klart redan när vi åkte in till stan och kunde därmed bara avnjuta söndagen med vad som föll oss in.
Vi kanske är arbetsskadade, men "avstämning" är den term vi fann lämplig när vi reflekterade över vår gemensamma tid de två senaste veckorna, positivt och negativt. Det var nyttigt att så medvetet fokusera tankar och samtal och kändes väldigt bra.
Höstvädret skiftar så som hör till hösten, nu skiner solen från klarblå himmel och arbetsdagen är full av sprintplaneringar. Kina har dock National holiday så endast vissa i Luqiao och Shah Alam jobbar. Imorgon är det visst kanelbullens dag så ska kanske åka och köpa lite jäst då? Mmm, doften av nybakade kanelbullar!
Just, det blev endast en bok i september, Stina Wollters "King denna kropp" ur vilken jag tidigare nämnt ett kapitel. Väldigt läsvärd i sin helhet!
En reflektion jag hade under vår avstämning var faktiskt avsaknaden av lästa böcker senaste månaderna eftersom min tid och fokus varit på annat. När jag nu har så mycket mindre egentid där jag kan "kapsla in mig" med pods i öronen ser jag istället möjlighet att plocka upp de fysiska böckerna istället som jag faktiskt saknat. Ljudböckerna kan jag fortsätta med när det passar, som promenader och löprundor men känslan av att slå upp och bläddra i den riktiga boken är speciell och något jag ser fram emot att kunna göra tillsammans med C när andan faller på.
