Blocker
Jag har lagt en blocker för långlunch men vet inte med vem eller vilka. Har ju inte så många tänkbara kandidater men ingen av dessa känner sig träffade. Skulle inte förvåna mig om någon hör av sig stående och väntande någonstans medan jag sitter hemma med mysbrallorna på.
Bror har magrat och börjat få svårt att hålla urinen. Ringde veterinären och det var ganska precis ett år sedan vi var inne och fick beskedet om hans svåra njursvikt. Prognosen var någon månad till något år och vi märkte inget speciellt med honom. Hostan försvann med medicinkuren han fick och njurfodret har inte varit någon favorit precis när de andra två fått sin vanliga mat. Han har alltid druckit väldigt mycket vatten, ett tecken på njurproblemen och därav också kissat mycket. Men nu verkar det som han inte hinner eller förmår hålla det tills han kommer ut.
Ringde veterinären som naturligtvis tyckte vi skulle komma in för en konsultation, men de kan ju ändå inte göra något annat än konstatera att värdena blivit ännu sämre, och varför utsätta honom för den stressen med blod- och urinprov som han fick genomlida förra gången? Jag önskar att han bara kunde somna in så som Maja gjorde och djuren instinktivt gör, går undan, rullar ihop sig och somnar. Fy sjutton, tårar upp bara jag börjar tänka på att Bror ska vara borta, och Ronja kommer bli förvivlad!
En liten Bror, några månader gammal och nyligen ankommen till Olofstorp.
Scrollade igenom bloggen i jakt på ovan bild och hamnade där jag fick reda på Johans svek. Kände igen mina känslor från då och nu, hela registret med avstängning till förväntningarna och kraven på svar jag aldrig fick. Hur det hela på något sätt rann ut i sanden av vardagen och de omständigheter man befann sig i där och då med en Lilltjej som precis fyllt ett, hus och ett sammanflätat liv. Hur detta var anledningen till att man stannade kvar tills man insåg att grunden var förlorad och bara fasaden fanns kvar. Skillnaden denna gången och den egna tryggheten jag innehar men hänsynen till Lilltjejen som vet och förstår så mycket mera nu spelar in desto mer.
Igår yttrade hon för första gången sin oro, att C ska göra det igen. Hon messade att hon skulle stanna kvar efter skolan och spela lite fotboll men kort därefter ringde hennes lärare med ledsen Lilltjej brevid. Jag gick ut i regnet och mötte henne och så stod vi där under paraplyet med tårar i lika strida strömmar som regnet som vätte våra skor.
Hon visste inte varför det plötsligt kommit över henne men det är ju inte konstigt egentligen. Hon bad om förlåtelse för att hon ljugit i sitt mess om fotbollen när hon egentligen pratade med läraren och ville inte att jag skulle veta för att inte göra mig besviken. Försökte övertyga henne om att ingenting hon tycker eller känner gällande C kan göra mig besviken, att det var ok att hon var ledsen och bra att hon pratat med Sofia, sin lärare.
Senaste veckorna har jag frågat henne då och då hur hon mår och hur hon känner gällande C. Min dotter är ganska mycket som sin mor på så sätt att hon är ganska kass på att dölja sina känslor när det faktiskt gäller och det har inte visats några orostendenser. Men hon har ju inte fått samma "behandling" som jag när det kommer till frågor och intensiva försäkranden om Cs känslor och avsikter så det är inte konstigt om hon känner osäkerhet. Och som Sofia sade när vi alla var i telefon så kan det vara extra mycket känslor när man nu också börjar närma sig tonåren men vissa frågor är också endast för de vuxna att hantera.
Det är svårt att veta hur mycket man ska involvera sina barn, jag vill bara inte att hon ska känna att jag döljer något för henne - utan att gå in i detaljer, och att hon ska känna att hon kan prata med mig om vad som helst. Men visst är det ofrånkomligt att vissa saker, framför allt när det handlar om föräldern i fråga så är det svårare för barnen att prata med dom om det. Kanske därför hon var rädd att göra mig besviken, att hon var ledsen för att hon inte ville prata med mig eller för att det handlade om Christer. Jag kan bara uppmuntra att hon i varje fall pratade med någon.
Jag frågar om hon vill prata med C eller att han ska prata med henne men samtidigt inte göra en stor sak av det, bara visa att möjligheten och viljan finns om hon vill.
Nu tror jag snarare att oron för Bror är större hos henne och informerade Sofia om det. Fine Bror!
Kommentarer
Trackback