Tadaa!
Tre byggsatser senare och jag är riktigt stolt över vårt resultat. Jag har gjort ett och Johan ett. Vilket är mitt, hm? Såklart det vänstra! Japp, Johans väggar är också takdelar. Fniss!
Lilltjejen älskar sin tomteluva så vi fick en riktigt mysig första advent med adventsljus, brasa i kaminen och husbygge.
(I väntan på första adventsplättar)
Fick till några julklappar innan ett rejält gäng i Frölunda fick svettas till mitt gapande. Kändes riktigt bra i kroppen trots smärre stelhet här och var. Fick idén att mysa till det när jag så lägligt kör på just söndagar. Till fjärde ljuset blir det nya releasen - som jag ännu inte fått!
Tyvärr är jag inte riktigt nöjd med skorna då främre delen av fötterna inte håller sig ordentligt på plats. När vi började köra och första jumping jacks kom känds det direkt. Tyvärr. Ska testa lite tjockare strumpor. Snygga att se på men funkar det inte får de bli kontorsskor istället.
(Snyggingar!)
Tillbaka i Gulingen kunde jag inte vänta längre. Hittade ju Bräutigams marsipan på Fröunda torg. Det blev en delikat förrätt till middagspizzan. Gottigt!
När jag nu trampar omkring i jakt på julklappar kommer jag istället på en massa roliga till mig själv. Mera marsipan, böcker, kläder, jordglob, träningskläder och mer träningskläder.
Då är det desto svårare till Johan och för att inte tala om hans föräldrar. Vill så gärna ge lite tillbaka för allt de gör för oss.
Viloläge
Japp, hämtat ned från vinden och fått upp våra blygsamma juldekorationer. Innan frukost var allt på plats. Kör stenhårt på megagran istället.
Dagens planer var också att påbörja julshoppandet. Tyckte liksom att julen var två evigheter borta tills jag insåg att lönen kom, första advent var i antågande och affärerna kommer vara knökade från och med nu. När Johan var tillbaka från innebandyn och brunchen avklarad insåg jag ännu en gång senfärdigt att jag inte alls skulle hinna någon shopping innan kvartalen på Fitnessfestivalen. Det var bara att åka rätt in. Hade tur med parkeringen, trängde mig genom den fantastiskt dåligt planerade entrén och in bland dunkande högtalare och kroppsnära kläder. Mässområdet var större denna gång och fick till slut fråga vart jag skulle ta vägen. Hade kunnat irra i evigheter utan att förstå att LesMills scen placerats en trappa upp.
Ganska positivt intryck av releasen, framför allt muy thai låten. Finallåten nummer åtta var dock en riktig besvikelse. Alla jag frågade hade redan fått sina kit men inte jag. Varenda dag är dyrbar för att hinna plugga!
I brist på duschmöjligheter på Svenska mässan drog jag till vår anläggning i Partille innan vidare färd till Allums köpcentrum. En handfull burgare med milkshake satt inte fel någonstans.
Skulle shoppa julklappar men det blev visst mest till mig själv. Och vad blir det oftast när jag shoppar? Träningsrelaterat förstås, hähä! Löparbandet här kommer jag, och så testar jag Rykä igen. Mina Asics har blivit väldigt nedtrampade i främre utsidan, såpass att det inte alls känns bra vid till exempel jumping jacks.
Hittade faktiskt också två vanliga toppar och grejer för att göra smällkarameller med Lilltejen. Satte mig också i frisörstolen för lite enkel trimning. Imorgon ska jag göra bättre ifrån mig på julklappsfronten.
Tipsade Johan om (ännu) en klapp till mig. Hörde en intervju med Anders Norman om denna bok han skrivit. Känns definitivt inte som någon feel-good läsning men en av de där böckerna som hjälper en att få perspektiv på saker och ting. Som jag gillar.
Berördes när han berättade hur han vid första försöket att skriva bröt ihop och bara grät. Det tog några år till innan han var redo.
Den där Pigge skrev väl också någon bok om Tsunamin som tog hans familj? Men den har dock aldrig intresserat mig då jag fått, en säkert väldigt orättvis uppfattning att han bara slagit mynt av sin förlust. Jag själv skriver ju gärna för att bearbeta och få ur mig, nu längesedan dock vilket är positivt.
Men är rädd att Anders bok också kommer att väcka mycket frustration över byråkratisk stelbenthet och toppriden myndighetsutövning. Men å andra sidan. Kan någon myndighet vara förberedd på något liknande? Vilka förväntningar kan man egentligen ha? Är vi inte lite väl bortskämda i många fall? Sitter och pekar finger, kräver och vill utan ansats till eget ansvar. Vi har en växande offerkultur i vårt land som är skrämmande i mina ögon.
Lilltjejen fick en eftermiddag på Universeum med Johan. Helt apropå började hon prata om att åka dit så varför inte. Decemberlönen landar på kontot ungefär lika länge som mitt besök på mässan varade. Ett ögonblick.
Nicke nyfiken från ett håll och Frölundamatch från ett annat. Diskmaskinen ackompanjerar tangenternas klickande och jag börjar känna mig rätt trött i ögat. Första advent imorgon och planen är att jag ska bygga mitt livs första pepparkakshus. Har något grumligt barndomsminne av pappa som svär över det brända sockret i tidig barndom. De enda pepparkakshus jag kommer ihåg sedan dess är de som fanns hon kompisarna. Framför allt Jenny som varje år hade ett vackert litet hus intill trappans räcke i köket. Lika traditionsenligt krossades det till hennes födelsedagskalas kring nyårsafton och giriga småbarnsfingrar frossade glatt bland de dammiga bitarna. Hade man tur fick man en bit av taket med non-stop. Hade man otur fick man grovrensa grunden från bomull, men man var rätt nöjd ändå då det ju var så fräckt med smashat pepparkakshus.Imorgon blir det fuskvarianten med nyckelfärdigt hus. Känner att det kan bli nog så utmanande ändå.
Rubbade cirklar
Fördelen med att börja jobba tidigt är som sagt möjligheten att först kunna välja plats i vårt platslösa landskap. Jag har mer eller mindre bott in mig i mitt hörn med få undantag vissa dagar. Så när jag nu kommer in innan klockan passerat 06.40 och finner mig snuvad på min plats fallerar alla möjliga cirklar. Och inte bara mina utan också dom vilka tafatt blir stående där jag nu slagit mig ned istället. Allvaret i detta är gravt, överväger anmälan till arbetsmiljöverket om sådant finns.
Det kanske ser ut som jag druckit också men fyllde den inte hela vägen. Ett steg i taget. Steg ett: Vattenflaska i närheten - check.
Som tur var får man presenter som livar upp förorättade stackars själar. Hannah som stöttar mitt vattendrickarprojekt och Stoffe som, tja känner mig. Och ja, jag har redan öppnat den.
Lite bara
Mycket träningsvärk, lite svettig. Det blir helt enkelt inte lika hårt när det är färre deltagare. Man kan liksom inte stå där framme och skrika på samna sätt. Passade i och för sig min ömma kropp ganska bra. Ajajaj.
Tycker jag ägnat hela dagen åt att jaga leverantörer. Betalt vill de ha men vid frågor och fakturastrul blir de närmast omöjliga att få tag på. Majoriteten är britter. Ett samband eller sammanträffande? I vilket fall är det svårt att inte känna tillfredsställelse när man till slut kommer fram till rätt person och efter oerhört vänliga och fantastiskt tydliga upprepningar får dom att inse att de faktiskt hade fel och jag hade rätt. Lite lön för mödan. Äntligen.
Ju större organisation desto mer fyrkantiga och oflexibla processer. Vi kanske inte är mycket bättre men vi är i alla fall kunder i detta fall.
Nu ska jag stylta iväg till duschen. Tänk positivt, jag har ont i princip överallt - men inte i knäna.
God morgon
Intar min frukost i jobbköket denna morgon. Goda nyheterna är att knäna känns något bättre av det lilla jag nu hunnit belasta dom idag. Däremot har jag djävulusisk träningsvärk från naveln och ned. Styltar fram som en gammal gumma. Värk på oväntade ställen också - triceps. Happ.
Ändå kan jag knappt vänta tills jag kan ställa mig på löpbandet igen.
Blobbar
Blobbar, det nya officiella ordet för att ömsom jobba och blogga. Ungefär som att vobba. Skitbra ord.
Att gå lös en timme på sitt första riktiga löppass var som sagt kanske inte mitt smartaste drag. Framför allt med tanke på att jag har dagliga pass nu fram till och med måndag. Nu känns det svullet bakom höger knä och väster gör som sagt ont till och från i typ främre undre utsidan. Att investera i riktiga skor ska visst vara bra har jag hört, kanske något att tänka på.
Har rätt ofta sett alla de där som står och nöter på löpbanden och mentalt skakat på huvudet. Framför allt under ljumma sommardagar och sköna kvällar. Men när det nu är så otroligt mycket lättare att låta underlaget skjuta på förstår jag fullkomligt alla dessa bandnötare.
Johan är på vallen och tränar tjejerna, nybadad Lilltjej ligger i sängen med paddan och jag, tja börjar känna mig lite trött. Faktiskt. Klockan har nu ändå hunnit bli halv nio. Det är väl en ok tid att gå och lägga sig?
Vad hände nu igen?
Dagen rullade på i rasande tempo och mer strömmar in. Jag ser på klockan och inser att det är dags för dagishämtning. Packar mina pinaler och styr Gulingen genom dimman österut. Det är väldigt lite trafik mot för vad det brukar vara. Det är anmärkningsvärt mindre trafik än vanligt. Något är fel.
Tittar till på klockan igen.
Jag har lämnat jobbet en timme för tidigt! Ack ja.
Himla pilligt att sitta och jobba via mobilen men ändå gott att den möjligheten finns. Parkerat mig på pendelparkeringen, ingen tid till spillo här inte. Knäet kommer och går, hoppas mer på går.
Vad hände nu?
Jag är inte ensam om det va? Man bryter trenden och ska upp extra tidigt så vaknar man ännu tidigare. Meningen var 05.05. Kvart i fem gav jag upp och lämnade sängvärmen. Varför? För jag var inställd på att träna innan jobbet!
Påmindes igår att jag ännu inte nyttjat friskvårdsbidraget. Då jag faktiskt saknat min lilla morgonjogg jag påbörjade i höstas har jag grunnat på hur jag skulle kunna återuppta den under vintermånaderna.
Fanns bara ett sätt, att gå över till andra sidan.
Sex-sju år sedan jag stod på ett löpband och ska definitivt inte vänta lika länge till nästa gång. Tråkigare omgivningar, inte frisk luft men rackarns så mycket lättare än att springa skogspår!
När jag kämpat med tungan i knävecken i backar och över ojämnheter kändes kroppen här lätt som en fjäder. En timme lubbade jag. En timme! Jag är så sjukt äckelnöjd med mig själv. En hel frikkin timme utan stopp och ökade dessutom tempot allt eftersom.
När jag där för en hög år sedan testade fick jag ont i knäet efter tjugo minuter. Nu kände jag inget - förrän efteråt. Och nu när det gått några timmar gör det riktigt ont. Ogillas skarpt! Så går det när man chockar kroppen och inte mjukstartar nya aktiviteter. Suttit nästan två timmar i nya XC90:n och agerat testperson för nya Infotainmentsystemet. Intressant men när jag klev ur bilen kände jag hur ont det gjorde. Illa. Vill ju lubba igen!
Blä
Precis när man ska ta första tuggan.
Blir visst köpefrukost idag.
Eftersvett söndag
Urhg, det var lite jobbigare än vanligt idag. Åt nog för mycket för nära inpå.
När Partille och Kållered går ned i antalet deltagare går istället Frölunda upp. Konstigt det där hur olika det kan vara.
På lördag är det dags för kvartal igen och som vanligt under Fitnessfestivalen, detta spektakel som fyller mig med lika delar förtjusning som avsmak. Funderade på att skippa denna men det är ändå en del intjänad pluggtid av att delta och få nya koreografin i kroppen. Snart går vi in i december, det är inte klokt.
Frost
Sikken vacker morgon det blev efter vad som känns som veckolångt mörker. Frost och minusgrader så de nya vinterdäcken som införskaffades till Gulingen igår var vältajmat.
Tillbringade förmiddagen i Lerums Vattenpalats medan Johan spelade innebandy. 
Lugn heldag med henne då Johan till eftermiddagen gick på Frölundamatch i stan. Blev några timmars jobb också där efter nattningen. Bara för att det är så kul.
Soffhörnet
Inte oväntat föll det bort några deltagare så till slut fick jag två stycken att köra med. En stammis och en ny kille som var van gruppträning och vältränad så kortade ner återhämtningarna för att köra några extra repetitioner I varje block. Phuu!
Fick gruppfotot från kursen förra veckan. Vår grupp och ett antal från HR och IT Finans. Rackarns vad kul det var.
Fick också gruppfotot från vår trivselkväll i tisdags. Fattas en som tyvärr fick vabba. Gillar verkligen vår grupp, en bra blandning där ingen tar mer plats än någon annan.
Nattning
När Lilltjej sovit en timme med farfar efter dagishämtning blir det senare nattning. Har inte träffat Lilltjejen mycket denna vecka så blev lite extra mys.
Sitter nu lite trött vid bordet efter en middag på ost och kex. Japp.
Hela fem deltagare fick jag idag. Japp.
Imorgon ViPR som nu är fullbokad. Det krävs ju inte så många för det. Typ fem.
Tidsfördriv
Åkte direkt från mentorsworkshop ute på Arken till Kållered. Trevlig konferens- och spaanläggning i märkliga omgivningar med det vackra kustbandet utsträckt från panoramafönstren å ena sidan och hamnen med sitt industriella betongmekka å den andra. Mentorsworkshop där vi alla mentees och mentorer i årets program träffas och , tja workshoppar. Jag åt åtmindstone en kaka för mycket. Men när mentorn så tog ett äpple på vägen ut gjorde jag också det. Har nog inte ätit ett äpple i sin äppleform på två år. Se därvilken inspiration mentorn är för mig, hoho!
Gårdagens teamdag var riktigt trevlig och L bodde i toppenläge mitt i Kungälvs gamla delar.
Planering, riktlinjer, diskussioner, teambuilding och såklart - Bräckboden!
Vid de avslutande aktiviteterna visade jag oanade förmågor vid prickskyttet. Tvivelaktiga sådana dock i dart.
Tog på mig att tillsammans med en annan planera nästa mentorsworkshop. Varför sträcker jag upp handen när ingen annan gör det? Jag har ju inte tid! Men det sägs ju så fint att man tar sig tid och detta är något jag finner väl investerad sådan. På tisdag är det dags för min nästa mentorsträff som jag sett fram emot redan sedan förra gången!
Pinchos
Efter en körig dag var det extra gött att avsluta med en god middag i trevligt sällskap. Denna gång valde vi Pinchos, stället som profilerat sig med att all beställning sker via deras app. En notifiering meddelar att beställningen är klar och så hämtar man grejerna i baren respektive "luckan". Maten är tapas med internationell touch. Gott, gott, gott! Mycket nöjd med mina val, och alldeles riktigt, två desserter fick såklart plats när de var i tapasstorlek.
Murrigt ljus och därför murriga bilder.
Lite jobb i soffan efteråt med fullproppad mage. Nu lite trött i ögat.
Ajaj!
Lite regn och trafiken köttar ihop sig. Bävar inför första snön. Blev ett litet gött gäng ändå men urgh vilken träningsvärk jag har! Att något så lite som byte av styrkelåt och sågning av ved gör så mycket för min arma kropp. Bröstet och triceps, ajajaj.
Pickar på ny fellefån då en stycke 4s med demolerad skärm och en stycke 4s med ok skärm lämnades in i utbyte mot en stycke 5s. Jobbigt att måsta registrera/aktivera/verifiera vissa appar ännu en gång. I-landsproblem delux.
Jag och Stora Grå jobbar på vår relation och det är något bättre. Går åt rätt håll om man säger så. Rattvärme, synkning till min Spotify och möjligheten till fjärrstart av värme är otvivelaktigt trevliga grejer. Men himmel och mögel vad tråkig den är att se på. Totalt omöjlig att hitta på parkeringen, framför allt på Volvos parkering! Jag vet, i-landsproblem än värre. Stora Grå är komfortabel men känns stor. Gulingen är rolig och tio gånger snyggare. Ack dessa mariga val!
När jag försökte somna igår kände jag hjärtat slå ovanligt fort. Var bara tvungen att kolla pulsen. Nittio! Vafalls? Generellt har jag relativt hög vilopuls men hallå? Har hänt andra kvällar men då inte orkat mäta. Hos Johan å andra sidan kan man gå på muggen mellan två hjärtslag. Fattar inte hur man kan ha så låg puls och fortfarande vara medveten.
Darr!
Värmde upp överkroppen med att såga några mindre björkstammar. Lätt darrig nu där jag sitter och eftersvettas.
Trimmade björkarna i trädgården genom att helt brutalt såga av nästan halva deras längd så vi till nästa år får både mer sol och mindre löv att kratta.
Lekte lite med min födelsedagspresent lövblåsen/lövsugen. Kul makapär som gjorde mycken nytta.
Bytte styrkelåten i sista minuten som jag lovat att göra. Tur man har några koreografimässigt enkla att snabbt plocka fram ur minnet. Mycket folk idag, var nog rekord sedan jag började denna söndagsklass. Imorgon är det Partilles tur, som istället gått i motsatt riktning med färre och färre deltagare.
Darriga extremiteter
Från fulltecknat till två lediga platser denna fredagkväll i Sävedalen. Darrig i armar och ben med svetten rinnande. Småhostar och lita allmänt seg men gick liksom igår ändå förvånansvärt bra. Fattar inte vart veckorna tar vägen. Skulle ta fram en ny övning till idag men insåg liksom idag att det nu var den idag och fick bygga ihop ett block i sista minuten.
Ska byta styrkelåten till söndagspasset och det har jag inte heller hunnit titta på. Vart tar dagarna vägen? Jag och Johan går igenom kalendern, pusslar och planerar. Snart är det december och luckorna mellan våra träningar fylls snabbt igen.
Lilltjejen har i veckor pratat om att åka skidor men får allt vänta till vecka två. Hoppas hon faktiskt också vill när det sedan väl kommer till kritan. Fast gick ju över förväntan förra året.
Simulate
Idag var det simulerad arbetsmiljö för hela slanten. Senaste premium modellen V3 WoodAdelux skulle monteras längs ett obönhörligt löpande band. Fantastiskt roligt och lärorikt! Jag gillar faktiskt denna typ av arbete. Tempot och strukturen där var sak har sin plats. Notera att jag är suddig på bilderna ovan. Jag är snabbare än blixten!
Halsen är dock sådär och gruvade inför passet i Kållered. Men det är bara att köra på simuleringsspåret och bita ihop. Gick faktiskt över förväntan men hade det varit lika tuff koreografi som den vi körde där i somras hade det inte gått lika bra...
Nu dusch och så ut till uppvärmd Grå. Det är rätt najs det där men annars är vi inte riktigt vänner Stora Grå och jag. Den känns lite stor och synkningen till iFånen bråkar medan den fungerar finfint för Johan. Dessutom känner jag mig som en idiot där jag sitter och ger röstkommandon. Antar att det är en vanesak men har heller aldrig anammat röstkommandofunktionen till Fånen. Och det där med handbroms som en knapp? Nog knepigt att starta/stoppa med en sådan.
Jag kanske är en smula konservativ bakåtsträvare...
Japp
Lilla Grå också banne mig.
Krax
Igår hade Lilltjejen med sig egengjord modellera hem från dagis. När vi kom hem idag hittade vi en klump utanför dörren.
Jag: -Vad är det där?
R: -Play-doh.
Jag: -Och hur hamnade den där?
R: (Tittar ned, tittar på mig. Tittar ned igen och så på mig.) -Jag tror det var en älg!
Hann till Gunnilse innan jag fått till synkningen av Fånen till Stora Grå - igen. Trodde det skulle vara en engångsgrej? Fick göra om det när jag sedan skulle hem igen, från instruktörsmötet i Kållered. Efter turen i affären hittade den dock. Hm.
Från Stora Grå till den Lilla Grå som kom tillbaka idag efter nästan två veckors frånvaro. Vi får hänga på henne ett halsband med meddelande till hennes andra hem. Har inte hört talas om att steriliserade honkatter ger sig ut på långvandringar, så vart tar hon vägen?
Fick besiktat Saabis också som gick igenom utan anmärkning, skönt. Redo för försäljning!
Kalla mig... bananen
Hamnade framför en repris av det där rotsökande programmet Saknad igår. Johan gillar dom medan jag är mer ambivalent inställd till dessa adopterade personer som av någon anledning söker svar. Likväl sitter jag där och snyftar med honom när det återförenas och kramas där i rutan.
Hur som helst handlade gårdagens avsnitt om en tjej som liksom jag var från Sydkorea. Nästan-timmen fylldes ut med de vanliga svårigheterna att hitta spår med begränsade uppgifter varvat med det ständiga tjötet "Hur känns det?" tills de så fann varandra. Det som dock fastnade hos mig var tjejens ord på slutet som fick både mig och Johan att garva.
"-Jag har alltid känt mig som en banan. Gul på utsidan och vit på insidan!"
Jag går inte dagligen och tänker på att jag ser annorlunda ut. Det kan vara mer av en sorts medvetenhet ibland. Vanligast är det nog när jag hör, läser och upplever saker om främlingsfientlighet och diskriminering just för att man är av en annan ras. Då kan jag bli så djupt förtvivlad och frustrerad. Jag har varit väldigt förskonad och egentligen bara med få undantag upplevt andra människors oförstånd som barn av andra barn. Stor debatt liksom den ständiga om neger/chokladbollar och andra blev det när Pippi cencurerades och kinesimitationen klipptes bort.
De där utdragna ögonen och "ching-chong pratet" mötte jag ibland som barn, samt frågan varför näsan var så platt. Ganska oskyldiga kommentarer kanske som ändå gjorde ont i det barnahjärta jag hade och därför stödjer censuren som gjordes. Diskuterade Pippcensuren med Johan och han liksom många andra förstår inte och tycker censuren är förkastlig.
När jag lämnade skolan hade vi många handlingsplaner. En handlade om kränkning. Definitionen av kränkning var utifrån den som utsattes för handlingen. Om Kalle inte upplever kinesögonen som en kränkning är det heller ingen sådan. Men om Eva upplever kinesögonen som en kränkning skulle handlingsplanen träda i kraft.
För många är en negerboll inget annat än just en negerboll. Men för så många andra är ordet neger något nedsättande, ett skällsord och som tydligt markerar ett mindre värde. Jag och andra kan tycka det är just en negerboll, men av respekt till de som inte har den icke-värderingen är det ingen svår sak att undvika det. Att på ren trots vägra säga chokladboll istället förstår jag faktiskt inte.
Visst kan man hävda och också tillse att arbete för barn och ungdomars självbild och acceptans för olikheter stärks och fördjupas. Så de kan stå emot och stå upp mot nedsättande kommentarer och handlingar, eller inte ens behöver utsättas för dom.
Men så är det inte idag och då kan jag tycka att små enkla handlingar av oss vuxna inte är för mycket begärt. Låt den heta chokladboll. Respektera att Pippi och Tintin censureras. Du som är så emot detta proklamerar upprört vad nästa steg är. Tagga ner lite. Låt oss istället se till att det inte behövs något nästa.
(Selfie)
Typ laddar
Sitter och småfryser i vårt ständigt iskalla instruktörsrum i Partille. Skönt när man tränat färdigt, inte så skönt innan man tränar.
Halsen värre idag, finns risk för några ofrivilliga falsettoner när det är dags att köra.
Men apropå köra hämtades så Stora Grå under förmiddagen.
Johan som tog Gulingen till jobbet öörnade ut så han också kunde vara med. Men på något sätt körde han Stora Grå därifrån. Jag har alltså inte fått köra min nya bil ännu! Snacka om att han har en överseende fru. Tyckte liksom det var överenskommet att jag skulle ha den måndagar och torsdagar då jag har mina pass men nähä, det glömde vi redan första dagen minsann.
Den är alltså grå, men ser ut som svart. Typ.
När jag nu ser på bilderna ser jag inga rails. Måste man inte ha rails för takräckena? Hum.
När jag nu ser på bilderna ser jag inga rails. Måste man inte ha rails för takräckena? Hum.
Vintersulor på
Lite bilfix när vädret bjöd på nästan-sol. Vem kunde tro att vinterfälgarna kunde skina så efter lite kärleksfull omvårdnad?
Mår lite sådär som man kan göra när något är på gång i kroppen. Hoppas inte att det bryter ut. Har inte varit förkyld på över att halvår så tycker jag kan slippa ett halvår till. Minst.
Trodde därför att dagens pass skulle bli en tung historia men det gick rätt bra ändå. Håller tummarna.
Nu när eftersvetten torkat ska jag in i duschen för att sedan åka och veckohandla. Lite halvskönt att löka runt bland hyllorna.
Soffan
Nougat, mmm!
Trötta armar efter 45 minuter ViPR 3D med fullt antal deltagare! Sex stycken och alldeles lagom för alla olika rörelser vi gör. När jag lämnade jobbet sjönk hag in i zombieläge. Fullt upp hela dagen så hjärnan tyckte uppenbarligen att den fått nog. Improviserade fram en form av middag, helt ok faktiskt då improvisation i köket inte direkt är min starka sida.
Ryck upp dig, säger Johan och jag stirrar tomt med mina zombieögon. Det ska vara ett rejält träningspass för att väcka mig.
Fick se att också Bror har gigantiskt tålamod med Lilltjejen.
Förnuft och känsla
Första snön denna morgon. Eller ja, snöglopp snarare. Kallt men inte tillräckligt kallt för riktig snö som får bli kvar, som i norr. Är så avundsjuk. Frusit hela dagen trots jacka och otrevliga känningar i halsen. Seg i kroppen under dagens pass och frös efteråt så är rädd att något är på gång. En delad pizza satt bra i alla fall och Monica hade med sig Mölndals tidning med en blundande undertecknad på baksidan. Fryser vidare i soffan med Förnuft och känsla på tv:n medan Johan byter däck på Saabis.
I instruktörsrummet har vi personliga lådor för egna pryttlar. Jag har ett par gamla träningsskor och extra lindor. Skor är vanligt. Vattenflaska också och kanske en handduk. En kollega drar ut sin låda för något och jag ser - potatis?
Jag kan inte låta bli att fråga. Jaha, jordärtskockor var det visst. Ok ja men dåså.
Blocketfyndat bilstol till Lilltjejen, det är dags att sitta framåtvänd lagom till Stora Grå.
Eftermiddagskortis
Gjort slut på Hannahs sista kycklingsoppa. Tror till och med jag skulle kunna producera något liknande nu.
Lyckades förstås köra fel på vägen till Hällered så tackade min lyckliga stjärna att jag åkte i god tid. Fick se några vackra vyer halvvägs till Hindås innan jag sladdade in på anläggningen med andan i halsen.
Lite teori, symboliskt test, rundvandring och rundtur på testbanorna. 230 knyck i en vanlig V60 var ljudmässigt inte alls lika komfortabelt som i Polestar-bilen. Föga förvånande.Men med denna vanliga modell kunde vi testa fler banor, både underlag och chassiprövande kurvor, på gott och ont. Har fortfarande lite ont i huvudet.
Tjejen som körde oss var före detta rallyförare, numera kartläsare på fritiden. Förstår att hon tyckte hon hade världens bästa jobb!
Morgonkortis
Börjar hemifrån för att senare åka till Hällered och första utbildningen som ska göra det möjligt för mig att delta i eventuella körtester framgemt. Ren teori ska det vara så förväntar mig någon form av prov.
Rena sovmorgonen alltså med riktig frukost och ändå vara inloggad före 07.00.
Bara sådär blev det bullbak igår med Lilltjejen medan Johan var på sin Sandénträff i stan. Doften av nybakade bullar. Och så att sätta tänderna i dom med ett glas kall mjölk. Nomnom!
Liten skog av...
Det märks vilken årstid vi befinner oss i. Kring Gulingen hade en vacker liten bäck formats av den översvämmade dammen ovanför.
Har fastnat i en ny serie, Suits. Så helt egen förskyllan att jag är en smula trött idag.
Bye bye
Så vart det söndag
Det blev en sväng upp till Tjörns högsta punkt, Vätteberget. Blåsigt värre men ändå bra väder med tanke på hur det varit och borde vara denna tid.
Därefter lunch i Stenungsund.
Väl hemma igen var det bara att byta om och dra till Frölunda för dagens pass.
Hemma igen lagade Hannah kinesiskt i form av kyckling nudelsoppa. Mättande och gott, och nu ligger jag här med trötta ben och två Gråbröder intill. Lite trött i ögat också.
November
Fika på cafe händer inte så ofta men med besök från Malaysia får man passa på. Lite souvenirshopping i stan följt av bunkring av mjukost på tub och Wasa-sandwish.
Love you too sis...
Vem kunde tro att den biffige och skygge Brorsan skulle ha sådant tålamod med Ronja?
