Vad hände nu?
Jag är inte ensam om det va? Man bryter trenden och ska upp extra tidigt så vaknar man ännu tidigare. Meningen var 05.05. Kvart i fem gav jag upp och lämnade sängvärmen. Varför? För jag var inställd på att träna innan jobbet!
Påmindes igår att jag ännu inte nyttjat friskvårdsbidraget. Då jag faktiskt saknat min lilla morgonjogg jag påbörjade i höstas har jag grunnat på hur jag skulle kunna återuppta den under vintermånaderna.
Fanns bara ett sätt, att gå över till andra sidan.
Sex-sju år sedan jag stod på ett löpband och ska definitivt inte vänta lika länge till nästa gång. Tråkigare omgivningar, inte frisk luft men rackarns så mycket lättare än att springa skogspår!
När jag kämpat med tungan i knävecken i backar och över ojämnheter kändes kroppen här lätt som en fjäder. En timme lubbade jag. En timme! Jag är så sjukt äckelnöjd med mig själv. En hel frikkin timme utan stopp och ökade dessutom tempot allt eftersom.
När jag där för en hög år sedan testade fick jag ont i knäet efter tjugo minuter. Nu kände jag inget - förrän efteråt. Och nu när det gått några timmar gör det riktigt ont. Ogillas skarpt! Så går det när man chockar kroppen och inte mjukstartar nya aktiviteter. Suttit nästan två timmar i nya XC90:n och agerat testperson för nya Infotainmentsystemet. Intressant men när jag klev ur bilen kände jag hur ont det gjorde. Illa. Vill ju lubba igen!
Kommentarer
Trackback
