Hamnade framför en repris av det där rotsökande programmet Saknad igår. Johan gillar dom medan jag är mer ambivalent inställd till dessa adopterade personer som av någon anledning söker svar. Likväl sitter jag där och snyftar med honom när det återförenas och kramas där i rutan.

Hur som helst handlade gårdagens avsnitt om en tjej som liksom jag var från Sydkorea. Nästan-timmen fylldes ut med de vanliga svårigheterna att hitta spår med begränsade uppgifter varvat med det ständiga tjötet "Hur känns det?" tills de så fann varandra. Det som dock fastnade hos mig var tjejens ord på slutet som fick både mig och Johan att garva.

Jag går inte dagligen och tänker på att jag ser annorlunda ut. Det kan vara mer av en sorts medvetenhet ibland. Vanligast är det nog när jag hör, läser och upplever saker om främlingsfientlighet och diskriminering just för att man är av en annan ras. Då kan jag bli så djupt förtvivlad och frustrerad. Jag har varit väldigt förskonad och egentligen bara med få undantag upplevt andra människors oförstånd som barn av andra barn. Stor debatt liksom den ständiga om neger/chokladbollar och andra blev det när Pippi cencurerades och kinesimitationen klipptes bort.

De där utdragna ögonen och "ching-chong pratet" mötte jag ibland som barn, samt frågan varför näsan var så platt. Ganska oskyldiga kommentarer kanske som ändå gjorde ont i det barnahjärta jag hade och därför stödjer censuren som gjordes. Diskuterade Pippcensuren med Johan och han liksom många andra förstår inte och tycker censuren är förkastlig.

När jag lämnade skolan hade vi många handlingsplaner. En handlade om kränkning. Definitionen av kränkning var utifrån den som utsattes för handlingen. Om Kalle inte upplever kinesögonen som en kränkning är det heller ingen sådan. Men om Eva upplever kinesögonen som en kränkning skulle handlingsplanen träda i kraft. 

För många är en negerboll inget annat än just en negerboll. Men för så många andra är ordet neger något nedsättande, ett skällsord och som tydligt markerar ett mindre värde. Jag och andra kan tycka det är just en negerboll, men av respekt till de som inte har den icke-värderingen är det ingen svår sak att undvika det. Att på ren trots vägra säga chokladboll istället förstår jag faktiskt inte. 

Visst kan man hävda och också tillse att arbete för barn och ungdomars självbild och acceptans för olikheter stärks och fördjupas. Så de kan stå emot och stå upp mot nedsättande kommentarer och handlingar, eller inte ens behöver utsättas för dom.

Men så är det inte idag och då kan jag tycka att små enkla handlingar av oss vuxna inte är för mycket begärt. Låt den heta chokladboll. Respektera att Pippi och Tintin censureras. Du som är så emot detta proklamerar upprört vad nästa steg är. Tagga ner lite. Låt oss istället se till att det inte behövs något nästa.