För ovanlighetens skull fann jag nya releasen mestadels positiv. Men jag är på tok för klen för styrkelåten - pinsamt!
Får se sedan om det blev några användbara bilder. Nu laddar jag om för morgondagen för något helt nytt.

Stolens ståldetaljer bränner där jag sitter i solen och käkar medhavda salamimackor. Ser rätt gött ut för de som kör Kettlebells i gräset. Det är varmt, och varmare ska det bli!

Veckans lyxdag med combat och Lilltjej som sover när man kommer hem. Äntligen var energin tillbaka i benen och det är så härligt att se de deltagare som verkligen ger allt, och det syns så väl när de ger det där extra eller inte. Grymt!

Så kommer man hem och Lilltjejen sover som sagt efter en massa mystid med älskade farmor och farfar. Dessutom har farfar klippt gräsmattan.
Lyxen fortsätter imorgon då de hämtar från dagis igen eftersom jag ska på kvartal. Release nummer 56 står för dörren!

Värmer upp genom att stå i den lilla innergården med noll vind och gassande sol. Känner mig redan halvsvettig och får samtidigt lite sol på de vintervita benen.

Funderade på om jag var så sugen på den där glassen som legat oöppnad någon månad i frysen. Bestämde mig så men tydligen var det inte meningen.

Fick kattmys i fåtöljen istället tillsammans med lite ViPR-lektyr. Johan fogar golvet intill. Alltid trevligt att se andra arbeta.

Ja, jag har fotat ner mot skrevet. Man blir ju alltid lika glad när man sitter i bilen på väg och upptäcker fläckar på kläderna, i detta fallet innanlåret.
I-landsdilemmat är nu att gå omkring med detta eller försöka tvätta på närmaste dass och se ut som man kissat ner sig. I vilket fall är det sketasskönt med linnebyxor.

Lyckotajming att Johan kunde vabba även denna dag så jag kunde jobba till klockan passerat fem. Många bollar i luften utan att tappa någon känns alltid bra. När det dagliga middagsdilemmat kom på tal föreslog Johan pizza. Nu blev jag så sen hem så han käkade lunchlåda till middag istället och jag kände mig duktig och handlade för sallad. Eller så är jag helt enkelt så orolig inför kommande helgen att jag vill ladda så bra jag nu förmår.
Lyckades förstås välja en gummi-avokado som förpassades direkt till sophinken. Vad är det med dessa gummivarianter som ser så fina ut men är nästintill ogenomträngliga med den vassaste kniv? Är de verkligen bara omogna eller är det som jag fått för mig, kassa exemplar?
Vitlöksfrästa färska champinjoner, mm. Och knaperstekt bacon är som snacks!

Men om denna tallrik ser inbjudande ut månne så representerar gårdagens tallrik våra typiska middagar på ett bättre sätt.

Duktigt trött denna morgon. Men ruskigt skönt med lätt uppfriskande regn från bilen och in. Hade inte varit så dumt med en morgonpromenad faktiskt bara för att vakna till ordentligt.
Digert arbetsschema väntar denna dag med den fördelen att man inte lär hinna känna tröttheten. Nu väntar frukostmackorna, ser de inte goda ut eller ser de inte goda ut?

Mina nya lindor luktar mysko. Ovant med vita men kul med något nytt. Den där flugan med handskar är jag inte mycket för, framför allt de med stora kudden över knogarna. Fast det blir ju förstås lite bonusträning i och med den extra vikten.
Hur som helst var det riktigt tungt idag med framför allt sega ben! Det är ju lovande inför slutet på veckan. Dessutom ovanligt lite deltagare idag, är det avslutningar och sådant som börjar pocka på deras tid och uppmärksamhet tro?

Jag är ju liksom mor nu. Och Lilltjejen har visst inte bara koll på dagen utan också min boksmak. Bra pli på ungen minsann!
När min egen mor skulle firas var det egentillverkat kort som gällde, inte för att man ville utan för att man skulle. Undrar egentligen om hon uppskattade de där korten när de ju faktiskt bara gjordes av plikt och inte hjärta?
Lilltjejen ska inte behöva tvingas till att rita några förbenade kort som ändå bara blir liggande någonstans. Men en bra bok är aldrig fel, hoho!

Så var söndagspasset avklarat med åtta glada deltagare. Svettades som vanligt som en liten gris. Tror jag byter ut nummer fyra till imorgon då Firestarter börjar kännas tradig nu. Funderar på femman också men får se. Förvarnade deltagarna att det eventuellt inte blir något nästa söndag då jag ska ställa mig inför en synnerligen spontan träningsutmaning. Mer info kommer.

Där på Lindex tyckte jag det var en söt klänning men väl på ser det mer ut som ett nattlinne?
Lägg till egenvalda solhatten och före detta påskgodisväskan och tvååringen blev plötsligt nittiotvå där i skrindan. Härligt varmt idag men lurig vind som förtar solvärmen. Tänkte hinna sätta en köttgryta på långkok innan träningen om bara tant/tjejen somnar till.

Kroppen fick nog av att ligga och balansera ute på sängkanten. Placerade mig i fåtöljen och njuter av tystnaden så länge den varar. Johan åker iväg med sin Herrclub idag och blir borta till imorgon. Får se vad jag och Lilltjejen hittar på. Tvättberget behöver tuktas i alla fall, sedan kan jag tänka mig att alla yngel i tjärnen lockar. För att inte tala om grannens studsmatta. Att cykla trehjuling är inga problem heller nu när man når ner till pedalerna.

Kollegan Mikael har fått blodad tand när det gäller att lägga ut cacher. Vi lade en serie intill huvudkontoret och senaste veckorna har vi jobbat på en andra lite längre bort bakom och kring PVH. Lite tuffare terräng än planerat men kul. Under kvällen igår släpptes den och är redan loggad såklart. Alltid lika spännande när de första loggarna kommer som en bekräftelse på att man gjort allt rätt. Han byggde en serie med finalmystery med tema filmer. Jag blir såklart sugen på en liknande serie med tema feel-good-filmer eller animerade filmer. Medan Johan är mer för att hitta cacher är jag mer för att gömma dom.

Fick förresten ett besked igår som jag är försiktigt positiv till. Vågar inte tro något förrän alla original är i min hand, det sista som faktiskt verkar återstå. Sedan lite praktiska grejer, men det väsentliga kan snart efter flera år vara över!
Nu börjar det bladdras inifrån sovrummet. Far och dotter har mysmorgon.

Riktigt seg början idag! Redan i låt tre då axlarna skulle jobba på riktigt (Send me an angel, release 38) fanns ingenting att hämta! Otroligt tungt och höll i sig ända till de två sista tempolåtarna då det äntligen släppte! Att ladda med McDonalds var uppenbarligen ingen hit, trots att jag skippade strips och gick på kycklingwrap istället för burgare. Det låter som en bra ursäkt i alla fall, Donken.

Det är betydligt lättare att ge snygga poser när man inte behöver hålla i kameran/fånen själv! Hohoho!

Svanskotan har inte bråkat på länge tack vare nya fåtöljen och specialkudden på jobbet. Den har ju fått vara ifred och har därmed hållit sig lugn. Men en heldag i vanlig stol med minimal stoppning och den är åter förgrymmad. Korvstoppning med avslutning i min smak - spel! Kul och konstruktivt sätt för oss att komplettera teorin.

1. Det händer att vi går och pillar med stereon eller "coachar" rörelser för att stjäla sekunders vila
2. Vi äter snuskigt mycket snask, onyttigheter och godsaker. För att vi kan.
3. Vi tror att alla som inte gillar att träna är kompletta idioter
4. Vi ser inte vårt jobb som ett jobb. Det är en livsstil.
5. Vi känner oss uppklädda i jeans och t-shirt.
   
6. Vi lägger ner mer tid på att lära oss koreografier, mixa ihop pass och hitta bra musik än vad vi gör på att köra klasser
7. Vi har packat träningsväskan fem mljarder gånger men kan ändå glömma rena underkläder.
8. Vi äger mer träningskläder än vanliga kläder, men har ändå aldrig något att ha på oss på träningen
9. Vi väljer gärna rulltrappan eller hissen. Vardagsmotion, my ass.
10. Vi kräks lite i öronen varje gång vi hör vissa låtar, men låtsas som att det är det bästa vi någonsin hört
11. Vi svettas som grisar, och vad myterna än säger så luktar det definitivt inte sommaräng eller hallon
    
12. Vi kan komma på oss själva med att ogenerat byta överdel inför en hel klass
13. Vi tar givetvis långledigt när vi är gravida. I alla fall under själva förlossningen och 2-3 dagar efteråt
14. Vi är aldrig sjuka. Att träna med förkylning, 40-graders feber eller hälsporre är väl inte hela världen?
    
15. Vi kommer inte ihåg artister eller årtal när vi hör en låt, men vi vet vilken release den varit med i och vilken övning vi gjorde till den
16. Vi tränar under semestern. Inte för att hålla oss i form utan mest för att man får så förbaskat med träningsvärk om man har uppehåll
    
17. Vi tjänar så pass bra att vi kan leva på att instruera. Om vi kör 2821 klasser i veckan, bor i kollektiv i Botkyrka och lever på nudlar vill säga
18. Vissa dagar skulle vi hellre äta en tallrik skalbaggar än gå och träna

Vilken sjukt effektiv arbetsdag jag presterat. Tänder upp landskapet, en ära för den som är först på plats förutom att få en av de bästa parkeringsplatserna. Rutinerna är hyfsat likartade: Ryggsäck på stol, laptop urtages, dockas in och startas upp. Under tiden trasslas mobilsnäckor ur, jacka hängs av och frukostmacka plockas fram (denna morgon dock delux i form av rest-plättar med smör och socker). Loggar in och startar mailen, checkar nyheterna under tiden inboxen fylls och fyller på tangentbordet med smulor.
Denna morgon hinner jag dock inte mer än klicka på Outlooks logga innan communicatorn blippar och morgonpigga verksamheten meddelar att deras applikation ligger nere. Och därifrån fortsatte det bara tillsammans med, till skillnad från gårdagen en hel hoper med supportärenden. Hela tiden på den där gränsen mellan kontroll och total urspårning. Kul!

Och så duns tillbaka till vardagen och en avkomma som inte vill lämna dagis, inte stanna kvar, ha den jackan nej inte den jackan som jag just sade, köra vagnen, nej inte köra vagnen, inte sitta bilen, kan spänna bältet själv, kan inte spänna bältet själv och mamma inte köra den vägen.
En ordningsvaktskollega tyckte jag hade för mycket tålamod där jag kunde stå och resonera med överförfriskade "Jag pluggar juridik"-Kalle och "Min pappa är advokat"-Stina, men mitt trotsiga kött och blod och tålamodet är obefintligt. Eller ja, så kanske det är det när jag ignorerar skrikandet på golvet och sätter mig och kollar mailen tills hon tröttnat (eller som idag blir avbruten av en annan mamma som kommer in för att hämta pojkens grejer). Eller så är jag kanske bara lat som inte tar fighten och helt sonika tar henne under armen och går. Men handlar det om att hålla fast en tvååring eller en katt som vägrar samarbeta, då tror jag faktiskt att tvååringen vinner slingerpokalen - utan klor och allt.
I vilket fall rätt nöjd med min dag. Imorgon hämtar farmor och farfar och jag slår vad om att hon är rena ängeln då.

Vi har kört polskt, österrikiskt och nu spanskt. Hann avnjuta lite sol på Linneterassen innan vi gick över vägen till La Sombrita eller vad det nu hette, lagom till åskan mullrade in och himlen öppnade sig.
Tapasrätterna var av lite varierande kvalité men majoriteten så bra att jag aldrig hann fota. Vi var hungriga!
Så här i efterhand hade vi kunnat skippa varmrätten och fortsätta på tapaslistan. Sedan är det få efterrätter som klår glass med chokladsås. Möjligtvis crème brulee.
Pömsig och lätt fuktig av kvardröjande regn sitter jag så på bussen med riktning hemåt. Lite sightseeing à la Johan bara sådär. Lämnade ju barn och bil i nämnde makes händer där i stan och fick ett busskort samt utemiddag i utbyte. Bra deal tycker jag.

Börja dagen med ett litet brandlarm. Tacksamt att regnet håller sig borta i alla fall.

Alltså, deltagarna i Partille är helt grymma! Jag vet inte vad som förändrats sedan jag jobbade här för något år sedan men både stämning och energi har höjts rejält. Många ger positiv feedback efteråt och naturligtvis smittar det också mig när jag kör. Man försöker men ofrånkomligt blir instruerandet annorlunda mot till exempel Lindholmen där man kör med fem stycken.
Svettas floder och har paradoxalt nog mer energi nu i min trötta kropp än när jag äntrade salen. Hoppas deltagarna känner detsamma!


På mitt andra huvudsakliga jobb ska vi uppdatera vår presentation som vi har på vår tavla i landskapet. En bild och några frågor om vårt bu och bä där bilderna varit allt från snälla poserings-rakt-upp-och-ner-bilder till de senaste där vi illustrerade ett personlighetsdrag eller hobby (jag hade en där jag instruerade förstås). Jag tyckte vi skulle köra på extrem närbild denna gång men chefen lät tveksam. Förstår inte alls varför??

Och ja, jag öppnade redan i bilen ok?

Hade lätt kunnat svänga in till vägkanten och somna bums på vägen till Lindholmen. Somnade till schlagerfinalens omröstning bara för att vakna till för att höra vem som vann. Kändes riktigt segt att åka och träna, men jag vet ju att väl på plats strömmar energin till och skönt är ju det. Fem tappra fick utstå min skarpa blick idag när ingen nåd gavs i någon låt.
Nu blir det att proviantera lite inför kommande veckan. Vädret blev inte lika bra denna dag så istället för cykel- och inlinesutflykt blev det gräsklippning, tvätt och allmänt grejande av den sorten man inte hinner/orkar under veckan.

Vi har länge pratat om nya cyklar och cykelstol för Ronja att åka i. Eller kanske främst cykel för Johan då tankarna också låg på att jag skulle åka inlines.
En tur till XXL idag och bara så där har Johan hittat både cykel, stol och tillbehör. Cykelstället gjorde mycket nytta hemma i förrådet så vi fick det helt sonika monterat och så cyklade han hem med en förtjust Lilltjej där bak. Från Bäckebol till Olofstorp och han tyckte nog han kompenserats för den uteblivna innebandyn.
Målet är nu att det blir ännu en tur efter grillmiddagen då jag ska haka på med stavarna i högsta hugg. Ett antal mil har man ju rullat undan men det var nu några år sedan så det ska bli spännande. Träningsvärken lär ju komma som det berömda brevet på posten.

Precis vad man vill hitta på nattugsbordet! Och hur stavas det där bordet egentligen?

BOM sade det när sommarvärmen exploderade och träden exploderade. Undrar hur många som är röda i skinnet idag. Jag är inte röd men har ändå det typiska sommartecknet - klåda! Har inte varit ute länge men det kliar infernaliskt ändå. Mina asiatiska gener har gett vika för den skoningslösa svenska solen.

Fick förresten besked igår att lägenhetseländet i Portugal ska vara klart. Vi måste bara betala några hundra euro till - förstås. Den dagen vi kan sälja eländet med förhoppningsvis lite vinst, då ska jag tacka min hädangångna moster för arvet. Men tills dess kallar jag den bland annat det som hennes väninna uttryckte igår - nightmare!

Lite blandade bilder från veckan som gått. Efter dagens dagishämtning besökte vi tjärnen som nu är fylld av resultatet av de tidigare orgierna. Inte så svårt att skopa upp en i handen precis. Desto svårare dock att skopa upp just "den där" som Lilltjejen pekade på.

Somnade faktiskt inte, antagligen för speedad och endorfinhög efter passet. Intar en föredömlig tvårättersmiddag med efterrätt som förrätt i form av toscakaka. Bakade en ny igår.

Hahaha, vilken underbar bild vi fick till idag! Huvudvärkstabletterna jag tog under dagen hjälpte inte men ett combatpass senare och värken är väck! Tjugofem härliga plusgrader på utsidan minskade ner antalet deltagare rejält, men vad gjorde det när energin var på topp?
En synnerligen pigg Lilltjej mös med farfar när jag kom hem så nu får vi se vem av oss som somnar först.

Ont i huvudet nästan hela dagen. Johan åkte till huvudstaden innan tuppen ruskat på fjädrarna så jag fick dagislämning och sedermera "sovmorgon". Då blir man extra lycklig av att vakna av läskig dröm fyra på morgonen och inte somna om ordentligt.
Johan åkte kvart över fem till Landvetter. Efter lunch var han framme pga försening, defekt plan och ombokning. Så han var nog också ganska lycklig. Men så får han äta hotellfrukost imorgon så tycker inte ett dugg synd om honom.
Mer synd om mig som ska dra igång min trötta lekamen och dunkande hjärna till en timmes combat. Perfekta förutsättningar men vad man väl kallar en utmaning?

Hade typ avstämning med min chef idag och jag har ju en förmåga att oftast säga det jag känner, på gott och ont. Väl efteråt insåg jag hur otroligt mycket jag gjorde ner mig själv. Inga mål, inga ambitioner, inga planer eller drömmar. Var är jag om fem år? Inte den blekaste. Någonstans på vägen tappade jag meningen med planer och ambitioner och man kan ju spekulera i varför. Först tänkte jag att orsaken var de ständiga pajer jag fått i ansiktet, alla besvikelser som fått mig att ge upp eventuella mål innan de ens fått ordentligt fäste, format mig till en föga smickrande håglös figur som gett upp innan jag ens börjat, med mottot att det inte är någon idé eftersom det ändå aldrig blir som man tänkt sig.

Sedan tänkte jag om och tog bort pajerna och offerstämpeln för att lägga skulden helt på mig själv. Att mitt självförtroende är så i botten att jag inte vågar ha några ambitioner eller mål.

Jag har nog aldrig haft några tydliga mål som jag kan erinra mig. Egentligen har jag ju aldrig känt något behov av det utan funnit mig rätt tillfreds med vad livets böjar bjudit på. Karriärister tycker om att prata mål, små och stora och det låter så pretentiöst i mina öron. Men det är nog också på grund av de två ovanstående aspekterna.
Fast ett form av mål har jag faktiskt om än diffust i kanterna, och det är ju faktiskt viljan att skriva en bok. Där har jag ju faktiskt tagit steget att delta i en skrivarkurs, men hade jag VERKLIGEN varit så driven och målmedveten som dessa andra människor så hade jag också tagit mig tiden att också göra uppgifterna och övningarna ordentligt. Ignorera tröttheten och sitta uppe en timme extra när Ronja somnat, be Johan ta henne mer under helgerna så jag kan fokusera och så vidare.

Jag sade till min chef att jag är lat. Men jag börjar snarare tro att jag måste jobba mera med självförtroendet. För även med skrivandet tvivlar jag ju på mig själv, att det inte är någon idé. Kanske är det lite samma sak - egentligen.

Kanske det är en bra grej men vet inte riktigt om jag gillar det. Skumt ju.

Hoppas det bara var en sträckning i ryggen och ingenting annat.

SÅ kul att Ylva gör mig sällskap i Partille med combat på onsdagar! Vår teamklass idag bjöd på grymt tryck och hög stämning och energin jag saknat senaste gångerna var nu på topp med råge. Me like!
Sminket höll hyfsat, badkritorna jag hittade på Coop under lunchen men min röda bläs droppade visst ner på styrkemattan eller nåt.

Avis hade levererat denna lilla bruna pärla till verkstaden imorse för mig att ratta medan Gulingens stötfångare fixas. Inte så pigg och löjligt många knappar och grejer att jag känner mig ungefär lika ung som en dinosaurie. Men jag gillar den ändå bara för dess snygga yttre som ju inte är helt olik Gulingen i form och fason. Kommateckensformen helt enkelt.

Och så har jag gjort en sån för första gången - toscakaka alltså.

Bara jag som tycker det ser jättejättejätteJÄTTEFEL ut med cigaretter i ett instruktörsrum? Fast man kan ju välja att se det positivt på så sätt att de faktiskt ligger i papperskorgen.

När det nu är så pass få på söndagspassen kör jag i lilla salen. Idag var det dock utbildning där så stora fick det bli. Dock lämnade jag scenen och stod nere på golvet och set kändes mycket bättre. Nästan helt annan känsla när vi hade så grymt mycket plats. Vad som annars kan kännas lite konstigt med få i stor sal kändes nu nästan befriande. Knepigt.
Fick önskemål om Pirates-låten så slängde in den. Körde Blade till muy-thai då en del börjat tröttna på den nuvarande. Jag tycker ju den är grym men vansinnigt jobbig att instruera rent flåsmässigt. Dock var den några som saknade den så kanske låter den hänga kvar ett tag till. Alltid svårt det där när smaken är så olika hos deltagarna och man vill tillgodose alla.
Imorgon blir det i alla fall mixat till max när jag och Ylva teamar i Partille. Kul!
Förkylningen verkar tack och lov vara av den lindriga varianten, har inte blivit värre sedan torsdags.

Fortsätter jag så här har vi inte tillräckligt med reservplattor att lägga tillbaka. Skit också!
Johan kände inte för att fortsätta med golvet idag så jag knackar medan han och Lilltjejen är ute på aktiviteter. Man får ta det som en form av egentid. Förunderligt hur tankarna kan löpa medan händerna är ockuperade av annat.

Klockan är halv åtta och jag är sketastrött. Så ovanligt. Intill ligger Lilltjejen och sjunger "En elefant balanserade..." betydligt piggare än förstnämnda. Apropå ingenting upptäckte Johan häromdagen att vi visst hade bröllopsdag, han hade en, antagligen stående påminnelse i telefonen.
Jag kämpar hårt för att hålla nere cynismen och bitterheten i det faktum att ingen av oss bryr sig om denna dag. För mig har den tappat sin betydelse och Johan, tja han har väl aldrig egentligen brytt sig - riktigt.
Jag undrar ibland om det är därför jag är så trött, alla dessa tankar som mer eller mindre latent ligger där i bakhuvudet och tär. Som en populär liknelse någon lärare eller vad det nu var sade om det halvfulla vattenglaset som hölls på raklång arm. Vattenglaset representerade ens bördor som där och då i sig inte var särskilt svåra att hålla upp. Men efter en hel dag, för att inte tala om veckor och månader skulle det inte vara lika lätt att bära.
Jag tycker tillvaron rullar på ok, vardagen fungerar men jag inser att jag känslomässigt är på Nordpolen. Jag lever upp när jag tränar och till viss mån
på jobbet, men hemma är jag nollställd till nedstämd. Det är inga toppar eller dalar, bara ett blankt streck som EKG-signalen hos en död. Orkar ingenting, vill ingenting, bara tillse den nödvändiga vardagen. Finns inte mycket över till annat. Läser andras bloggar med spontana träffar och middagar med vänner och släktingar. En del nästan dagligen någon form av umgänge och jag fattar helt enkelt inte hur de orkar. Dessa människor som träffas nästan dagligen och säkert också ringer varandra. Vad TALAR de om? Tar inte ämnena slut? Fast det är väl detta Johan försökt förklara men jag aldrig riktigt förstått. Den där villkorslösa vänskapen, att man kan träffas utan att egentligen ha någon anledning och bara, tja hänga. Vad är det för mening med det? Inte konstigt att jag inte har några kompisar, och då menar jag sådana som ovan, som man träffar privat, kollegor räknas inte. Men det är på den nivån jag ligger och som räcker för mig. Ändå kan jag fortfarande få dåligt samvete emellanåt när jag inte vill socialisera ens med dom, trots att de vet hurdan jag är och accepterar det. Typiskt jag. Men det fascinerar mig också, dessa människor som fikar, lunchar, middagar och bara pratar. Som en exotisk djurart betraktar jag dessa genom bloggar och FB och känner en form av missriktat medlidande. Vad jobbigt att måsta ha så mycket umgänge för att må bra!
Men på samma sätt som de mår bra och hämtar energi genom att just socialisera, gör jag detsamma genom att INTE göra det. I ensamheten hämtar jag energi, hittar tillbaka till mig själv och blir tillfreds. Kanske också därför jag befinner mig i sådant känslomässigt vakuum nu, jag får inte vara tillräckligt mycket ensam. Kanske därför jag dippar på helgerna när jag förlorar den dagliga dryga timmens pendeltid och dessutom får tankarna ockuperade av arbete och vardagens praktikaliteter. Att något är fundamentalt fel inser också jag och det är väl just insikten i min oförmåga att komma undan som tär på mig till att just håglöst klippa med ögonen halv nio på kvällarna.
Avslutar med liten bildkavalkad från senaste dagarna. Golvläggningen fortskrider sakta då det tar en halv evighet att knacka loss den gamla bristfälliga fästmassan. Särskilt roligt är det när man nästan rensat en hel platta och lyckas knacka sönder den så den bara är att slänga i skräphögen.

Medan Johan nattar (och själv somnar) Lilltjejen passar jag på att se en film vilkens genre vi inte delar intresse för - The Avengers.

Tillbaka där allting började, stora salen i Majorna som då inte tillhörde Sportlife sedemera Nordic Wellness. Tillbaka där jag utbildades till combatinstruktör och nervös skulle köra låt tre från release nummer 28 för de övriga. Det nöttes roundhouse, knän, sidekicks och slag i dagarna två så benen darrade och axlarna värkte. Tjugosju koreografier senare är jag tillbaka, glad för bytet av muy-thai låten då orken som jag fruktat inte var med mig. Riktigt jobbigt och varmt i salen men förhoppningsvis nöjda deltagare. Att bli tillfrågad efteråt vad man hette nu igen samt vilka anläggningar man körde på ser jag som ett bra betyg trots allt.
Bränningen av skivan blev kass vilket ledde till förkortad fyra och antiklimax till stretchen. Our solen hour kommer liksom av sig när skivan hakar upp sig...

Vaknade förkyld, verkligen toppen. Jag som är så laddad inför passet i Majorna vill ju ha energin på topp. Fy vad irriterande!
Innan det är dags blir det Lek och Landet. Vi tröttar ut Lilltjejen så hon sover på vägen upp till Landet där barnbarnsabstinens-farmor väntar. Fixar lite tidig middag och så drar jag sedan. Vi kör alltså två bilar.

När dagarna nu är så ihoppusslade är det sällan jag kan vikariera för andra combatkollegor. Därför kändes det extra bra att kunna återgälda Hanna som hjälpt mig en gång genom att imorgon ta hennes pass i Majorna. Min klass utgår då de stänger tidigare, till deltagarnas förtret då de inte fick någon combat på hela veckan. Men tack vare det kunde jag som sagt vikariera istället. Eller hoppa in som gästinstruktör som det står i bokningen. Nu ska den duktigt trötta instruktören sova!

Riktigt varm kväll, så där så det är rent behagligt att komma ut. Märks generellt på många pass att vädret nu blir bättre. Antalet blir färre allt eftersom graderna blir fler. Segt i kroppen idag igen vilket är riktigt jobbigt. Till muy-thai låten KAN man inte ha tunga ben!

Johan tycker vi ska skaffa en sandlåda till Lilltjejen. Vad är det för fel på grushögen??
I bakgrunden ses stolparna vi satt som riktlinjer till gräsmattan som ska fyllas ut och upp till samma nivå som befintliga. Det var ju fyra år sedan vi flyttade hit så kanske det blir av denna sommar. Ungefär så vi resonerat varje år, men nu har vi stolpat upp gränsen i alla fall. Alltid något.

Insåg att jag har en hel drös med bilder på mig själv svettig och iklädd träningskläder men väldigt sällan bilder på "vanliga" jag. Kanske för att den svettiga träningsklädda jag ÄR mitt vanliga?
Nåväl, klämmer ändå in en vardags/arbets-jag denna måndag morgon. En som vi bloggare skulle kalla "dagens outfit". Nåågot för korta jeans från USA-resan (orkar inte försöka vrida för att se märket) -09, tröja från Gud-vet-när av märket Addidas och skor, tja träningsskor såklart av märket Rykä. De funkade inte i träningssalen men kommer till användning i kontorslandskapet istället.
Ny vecka nya tag!

Segt i kroppen idag, blodgivningen måntro som gav sig till känna? Brukar ju inte känna av den med hade å andra sidan ett blodvärde denna gång som inte riktigt var så bra som det brukar.
Sju starka dök upp idag varav en tjej med sin pappa. Hennes teknik var helt suverän med kickar som trots grym höjd ändå bibehöll styrkan och tekniken. Ofta ser man deltagare fokusera på just höjden och det istället blir slarvigt och skadebenäget. Förklaringen fick jag efteråt då hon tydligen tränat mycket taekwondo.

Har nu sagt upp denna klass på Lindholmen. Ville inte köra på sommarschemat och det innebar uppsägning av passet helt och hållet, det vill säga jag får inte tillbaka det till hösten. Partille och Kållered behåller jag då de annars blir helt utan combat. Är lite sugen på att faktiskt bryta lite ny träningsmark. Får se om jag får chansen.

Vandring i skogen med ett antal loggade cacher som extra bonus. Nu innan mygg, knott och elände vaknat är det bara underbart. Nu är vandringskängorna bytta mot träningsdojjorna. Bytte ut uppvärmningslåten i torsdags och fortsätter köra den nu. Tror både jag och deltagarna är rätt less på de femtioelva "Baby" nu.
Lite mer bilder från cachingen kommer senare.

Dags för dagens goda gärning, blodgivning i Frölunda. Det är som vanligt väldigt lite folk. Var är ni?!

En gång för längesedan fick Johan i uppdrag att köpa chilisås. Stolt kom han hem med de tre megaflaskor som förmånligt erbjudits. Tre megaflaskor med SWEET chilisås. Det var ju tydligen samma sak.

Kliver ut genom dörren till tät dimma och minusgrader. Det skorrande ljudet av en fågel transporterat mig tillbaka till lärarutbildningens dagar då fågelsångerna tragglades om och om igen. Denna är så typisk men jag kommer inte ihåg vilket stör mig! Får se om jag hittat cd:n i någon gömma någonstans.

Duktigt trött idag utan någon annan att skylla på än mig själv. Fastnade såklart framför en film jag självklart sett förut - typ fyra gånger. Hopplös!
Och när sedan Lilltjejen kommer tassande strax innan fem och alarmet ljuder en halvtimme senare är man inte piggaste mörten öster om Göteborg.
Tack och lov hade jag bara ett telefonmöte idag. Det funkar liksom hyfsat att blunda under ett sådant, lyssnar extra fokuserat liksom heh.

Men som vanligt strömmar energin till när man ska köra sitt pass för träningssugna Kålleredianer. Lyckades förstås glömma Idas lindor, så trött var jag imorse att jag lyfte påsen ur träningsväskan när jag skulle packa den, och glömde lägga tillbaka den sedan. Tydligen inget pass nästa vecka pga Kristi flygaredagen.

Får denna bild av Johan som kör Gulingen idag. Dags att satsa på häst och vagn kanske!?

Första maj och kylan är påtaglig trots strålande sol. Planerna är fotbollsskor till Johan och lite flanerande i stan. Packar oss in i Saabis - som inte startar. Startkablar genererar klickande ljud som att startmotorn är där men ingenting tänder. Det blir till att låta Gulingen nyttja sina extra hästkrafter för att bogsera klunsen Saabis uppför vår rejäla backe och hela vägen till verkstaden som förhoppningsvis har tid att se på den så snart som möjligt.
Ingen större överraskning detta då vi fått "Rattlåsfel" och andra elektronikrelaterade myskogrejer på sistone. Vi trodde dock att bilen skulle kunna rulla till in verkstaden själv när vi fått tummen ur och bokat tid. Suck.