Fyra cacher blev det till lunch i en strålande vacker vinterdag! Förutom Mikael så hängde också Ulrik och Sundar med.



Det blev en tur till Backaplan och Frihamnen, där bland annat en cache låg en landgång ut i vattnet. För de luttrade cacharna var en knakande landgång över is inga problem, men vår gode indier höll sig till fastlandet :o)
Från vackra vyer över Göteborg från en ny sida och lite stängselsvingande över vattnet, till Backplans vältrafikerade knutpunkt där nanocachen diskret och lätt kunde loggas.

Väl hemma möter Oo i dörren påklädd och på väg ut för att gräva koja. Om jag vill med? Självklart! Man är inte riktigt lika smidig som i barndomens dagar, och större måste gångarna göras för att ens lekamen ska få plats. Men oj vad roligt!
Laga mat? Städa? Göra vuxengrejer? Sällan, snögrottegrävning det är grejer det! En gång "utifrån" in mot mitten av högen och därifrån till höger mot glasdörren var våra planer.  Och vad fräckt det var när vi till slut kom fram till glasdörren och ser Fia kika ut på andra sidan!
Oo som börjat frysa gick in och öppnade skjutdörren så barnen förskräckt kunde komma ut och hälsa på. Hahaha!  I love my life!

När man slutar jobbet klockan fem på eftermiddagen blir det inte mycket tid kvar att shoppa på innan klockan är sex och butikerna stänger. I varje fall om man är ute efter de mindre (och ofta roligare) butikerna utanför centrums kärna och de stora kedjornas mass-producerade utbud. Det blev en liten sväng med Gulingen genom Vasastan innan vi åkte och cachade istället. :o)
Oo bjöd på en trevlig vy mot stan från en liten gångbro intill järnvägen över Göta älv. Cachen hade dock maximal svårighetsnivå på "Terrain"-rankningen så vi är lur på att viss klätterutrustning är nödvändig för att nå cachen.
 





SKF fick ett besök, och undertecknad som hade bättre skodon än den manliga halvan av sällskapet fick pulsa omkring kring Kviberg. Totalt blev det fem cacher innan vi gav efter för hungern och drog hem till ärtsoppa och knäckemackor.
En plastkorv med ärtsoppa var dock i ynkligaste laget. Jag var fortfarande hungrig, så jag öppnade kylskåpet, funderade lite och...bakade en kaka! Chokladkaka närmare bestämt, och den är precis klar så nu är det färdigskrivet!






 

När jag nu sitter här i slutet av dagen erinrar jag mig att Fia spydde under natten. Undrar vart den kräkhögen hamnade? Hm.
Nåväl, lite mätta på sushi valde vi idag ett annat middagsställe i grannbyggnaden. "Kolgrill Kök & Bar" som tydligen var rätt nyöppnat(?). Rätt mysigt där inne och försynt och hövlig servitör som försåg mig med en god bit griskött och två gigantiska högar sås som lade sig som en tung blobb i magen. Perfa innan passet.

Oo hade med sig utskrifterna till två mysterycacher där jag glodde och glodde på det ena kryptot utan att fatta någonting.

De fåtal multicacher vi provat har alltid slutat i mycket tid och promenerande förgäves, så jag har blivit lite anti mot dessa. Oo å andra sidan verkar bara blivit mer beslutsam på att fixa någon sådan, så han hittade en kort rackare alldeles i närheten. Jag var tillbaka på Möllan, fast nu utan kavaj och bricka och såg Oo stega fram och tillbaka från nån björk eller nåt, och ta mig tusan, han hittade den! Vår första multi! Hehe, den var verkligen kort, men ändock uppfyllande av kriterierna för en multi!
Nu har han också upptäckt att den cache vi loggade intill E6:an efter en annan torsdagsmiddag inte loggats på geocachings hemsida, så egentligen har vi ju 234 hittade totalt! :o) Eftersom det var i september vi hittade den innebär det att GAIS-gården halkar upp till nummer 201, så Oo vill till den dånande motorvägen igen så vi kan logga den nu efter GAIS så den får ligga kvar på sin 200:e plats. Ack ja.

 
"Marknadsföringen" för vår kommande temaklass är på gång! Hehe, ska bli skoj!
I våra fack väntade en liten present, rabattkort hos Intersport är aldrig fel, och kommer att komma väl till pass! Tacktack!
Efter bara lite rännskita släppte nervositeten som vanligt när jag väl stod framför alla och musiken körde igång. Ösigt, svettigt och roligt, roligt!
Sitter nu lite småstel i överkroppen vilket jag ser som en tecken på att jag jobbat relativt bra ändå! :o)

Gulingen fick lite Statoilmärkt 98 oktan, och jag föll för frestelsen. Cred till mig dock då jag faktiskt inte öppnat den ännu!

Maja haltar fortfarande, men är nästan som vanligt i övrigt. Medicinen hon fick utskriven är sådan där pasta med doseringsspruta som ska tryckas ut djupt inne i munnen. Jag har lite tveksamma erfarenheter av dessa, då pastan haft en förmåga att stänkas ut när katten smart nog skakar på huvudet efteråt. Istället trycker vi ut dosen på lite färsk lax som vi sönderdelat och geggat in medicinen i. Det går hyggligt men vi tror att hon genomskådar oss. :o)

Sitter och småfryser lite, trots bastun för en stund sedan. Det är inte varmast i arbetsrummet, men måste ju få visa helgen so far!
På vägen till Andreas och Elin igår blev det ett litet stopp på macken för att fylla på spolarvätskan. Passade också på att utföra en liten snabbtvätt med betoning på snabb! Se vad rent och fint det blev!
Vi mötte Andreas på parkeringen som precis kommit från jobbet, och i trapphuset kikade också Camilla med sin tösabit ut.


(Goda grannar!)



Hurtfrisk moder som tillverkar kanongoda pizzor och springer dryga milen på 48 minuter!
Mmmums! Dega, frossa, dega, dra. Lämnade kvar Oo i gen(?)gäld.




Highlights hade några fans framme vid scenen under kvällen. Duktig sångare och bra musik.

Efter våffelfrukost begav vi oss så ut i det fina vädret för lite Göteborgscaching! Oo ahde funderat lite på vilken som skulle få äran att bli nummer två hundra, och naturligtvis föll valet på "GAIS-gården"! Därför började vi turen uppe i Delsjöområdet. Tog även ÖIS-gården samt två till i området.
En av dom var vi lite tveksamma till att ta, då den låg lite svåråtkomligt till uppe på ett snötäckt berg. Ett försök gjordes dock, och när vi närmade oss (jag med så plötslig magknip av det där kallsvettiga slaget att jag började frukta att akut rännskita där och då skulle bli nödvändig! Det gick dock över medan vi klättrade vidare) fick Oo syn på en annan cachare, och hade han varit hund, hade svansen gått som en tokig! :o)

"-Hallå där, hittat den än?" (glad Oo)
"-Hallå, nej jag letar efter... öh, svamp!" :o)
Det visar sig vara en cachare från Borås, som letat en stund i snön, men tillsammans hittade Oo den till slut. Kul att träffa på en cachare ute i skogen!
Väl inne i stan ger vi oss ut kring Otterhälla och loggar sedan cache efter cache relativt lätt. Vid Esperanto(?)platsen får Oo dock lite nyfikna blickar när han klättrar upp på snö- och istäckta klippor. Men vem bryr sig, när man får ännu en cache loggad?

Inför passerande och passagerare till Älvsnabben, loggades en annan. Det är lite klurigt ibland att logga utan att dra uppmärksamheten till sig för mycket! :o)




Från vackra hamnvyer och in i Haga, där man fick ge sig i kast med mördartrapporna upp till "Skansen Kronan". Belöningen var dock magnifik utsikt över Göteborg och ännu en cache till samlingen!

Från Haga till Vasa då energin började tryta, så Vasagrillen fick tillhandahålla lite närings(?)påfyllnad. Välbehövligt!

Sedan blev det en sväng till Heden och Avenyn för några cacher, men då började vi vara rätt frusna och trötta. Hade dock gått i en ganska bra slinga och tagit de vanliga cacherna i det området. Varmt och gott i Gulingen, och bilcaching tog vid istället.
Vid strandkanten ovanför Tingstadstunnelns södra öppning loggades en, och en lite svåråtkomlig gömma löstes i närheten. I området hittade vi också en större cache där den Europaresande Travelbjörnen fick sin nya hållplats i väntan på vidare färd hos någon annan cachare!

Cachen "I See U" och dess placering indikerade att ägaren antagligen bodde i närheten. Mycket riktigt. I en innergård mellan hyreshus hamnar vi och lyser lite förstulet på träden där den enligt ledtråd ska finnas. Ett fönster öppnas och cacheägaren tittar ut "-I see you!". Med lite "varmare" och "kallare" hittar vi den lilla cachen till slut, och bjuds in på en kopp kaffe/te! Det blir en go stund i värmen hos en trevlig familj och erfarna cachare! Efter att ha fått slappna av i värmen orkar vi inte ta fler cacher, så vi droppar in på Ica Gunnilse för lite middags-proviantering samt god ost och kex! Mmm, blåmögelost på Saltinerkex innan jag tinade upp i bastun och kycklingen tillagades i ugnen.

Nu har Oo gått och lagt sig, och har troligtvis somnat sött. Jag är själv rätt trött i ögat nu och ska göra honom sällskap. Kanske det blir ännu en tur imorgon. Idag blev det 25 cacher totalt! Inte alls dumt!
 

God Natt!

Direkt efter jobbet möttes vi på Sova-butiken i Bäckebol. Efter att snabbt uteslutit säng för femtio miljoner hos den tillmötesgående expediten, beordrade hon snabbt ned mig i en säng som vid första ögonblicket kändes megamjuk! Det ska den visst vara. På rätt ställen. Jag har alltid sagt mig föredra hårda madrasser och sovställningar hur som helst, gärna på magen, vilket varit omöjligt i min nuvarande hängmatta till säng. Magläge är visst inte alls bra ur ryggsynpunkt, ajabaja, bara att vänja sig av med! Jahapp. Sidoläge eller på rygg är det som ryggen föredrar, och förundrat kunde jag se hur höft/rumpa sjönk längre ned i madrassen än jag trodde kunde vara helt korrekt och riktigt. Men så skulle det ju vara för att ryggraden skulle bli rak. De hårdare varianter av budgetmodell á la Jysk och Ikea jag hittills sovit på har medfört att jag legat uppe på höft och axel, varpå svanken böjts ned, eller saknat stöd som hon formulerade det. Min hjärna tyckte det kändes väl mjukt, men bekvämlighetsmässigt där jag låg i märket Jensen kändes det jätteskönt! Så det är så en riktig säng ska kännas! Provade tre olika, men naturligtvis var den dyrare skönast. Hur mycket? Tja, om vi skulle ha två plus bäddmadrass, ynka trettio tusen. Eeh, jag provar den andra en gång till sade jag och tyckte den var grymt skön! Oo gick och dreglade över ställbara, sådana där som man kan få upp madrassen så man kan sitta, halvligga och så vidare. Jotack, den dagen jag bli miljardär!
Så en Jensensäng fick det bli, med en lite bättre bäddmadrass samt madrasskydd! Jag vrider mig vid tanken på vad priset ändå slutade på, medan Oo inte haft någor problem med att punga ut till den för trettio. Vi må ha mycket gemensamt jag och min Oo, men min kanske extrema nojjighet för ekonomisk trygghet har han inte. En sängjäkel för, håll i er, 18 papp! Och det var dessutom ett kampanjpris! Eller nej förresten, ingen säng bara madrasser, för arton laxar, arton stora! Okej då, en bäddmadrass också, men hallå? Snacka om att ligga sömnlös! Eller nej. Jag lär sova så sött, så sött, men då det är beställningsvara, får jag stå ut med att ligga som en banan i nästan en månad! Åh vad jag längtar tills att få lägga mig i min nya madrass! Jag försöker rättfärdiga de bortflygande sedlarna med att det i alla fall inte är 18 000 spänn på musmattor, hårfärgning eller andra meningslösheter. Det är en investering för min rygg som kommer att räcka i över tio år!
Sova-tjejen och hennes kollegas prat om stöd för svanken, gjorde att jag provade att ligga på sidan och stoppa en kudde i där, dvs vid midjan för att stötta upp ryggraden så som de beskrivit. Kudden var lite stor så jag kom nog lite för högt, men i morse var det inte lika illa i ryggen som vanligt! Kanske jag skulle skita i 18000 kronorsmadrassen och satsa på en Ikeakudde istället! Fast näe, jag sov ju sådär när jag var tvungen att lägg till kudden vaje gång jag ville byta ställning eller flytta på mig.

Imorse så var i alla fall "Travelbjörnen" redo för en ny cache i sin resa runt i Europa, då jag skulle ut och lunchcacha med Alchemedez och Bullen! Med oss följde även Sundar som efter våra förklaringar blivit nyfiken på det här med geocaching. Hela sex stycken blev det totalt! Alchemedez hade spanat in i förväg lämpliga snabbloggade cacher, och då vi var fyra par ögon som letade, gick det därför betydligt snabbare än de planerade fyra cacher han tänkt!
Dock får Travelbjörnen bli kvar hos oss en stund till, då cacherna var av storleken micro, förutom en som bara tillät utbyte av sudd! :o)

Oo har besiktat Goldie idag som klarade sig utan anmärkning, och jag har pratat mig hes för den blivande applikationsansvarige. Imorgon är det kurs för ett gäng inköpare, combatpass på kvällen samt torsdagkväll och vaktjobb på Möllan på fredagkväll. Det blir att hålla i slantarna lite nu på grund av madrasserna. Dessutom har jag aktiviteter i februari, samt en helg uppe i Norrbotten som kräver sin del. Trevliga utgifter förvisso, men likväl utgifter! Att fixa garderoben i hallen får nog vänta lite ändå. Jag ska bara köra femtioelva combat- och vaktpass först! Xo) Undrar bara om jag ändå inte kommer undan inköp av nya svarta byxor att ha när jag vaktjobbar. Sist var det korsettkänsla och tarmvredsvarning när jag väl lyckats få igen gylfen! Men å andra sidan kanske vatten och bröd tillsammans med alla combatpass ger inte bara lite mer utjämning i kassan, utan också en utgift mindre på byxor!

Är man överambitiös eller bara knasig i bollen när man tar med sig laptopen och pluggar pass när man ska på muggen? Efter frukosten tog vi det som sagt lugnt en stund innan vi packade och pälsade på oss. Ute var det klart och vackert vinterlandskap efter lördagens och nattens snöande.



Då vi kändes oss bekväma och olustiga inför att trava omkring i kylan, blev det bilcaching omkring centrala Växjö. Oo lokaliserade och navigerade oss fram till cacher som inte skulle vara allt för långt från parkeringsmöjligheter, och det gick som smort!
Dock var vi bara tvungna att leta upp en cache som hade den högsta svårighetsgraden och roliga loggar. "Lide svår" hette den, och hittades snabbt på Lidls parkering. Dock kunde vi inte mer än bara garva när vi såg den, och köra vidare till en annan, mer lättillgänglig cache! Hur fanken ska man nå den? Och sedan sätta tillbaka den!? Det roliga var ju ändå att rätt många faktiskt lyckats logga den!



Det vi nu hann se av Växjö gav ett positivt intryck, och det är säkert väldigt mysigt under sommaren, med tanke på hur vinterfin staden var. Det blev elva cacher innan vi insåg att det var dags att åka hemåt, men vi hade lätt kunnat stanna längre och logga betydligt fler!

I en lite större cache fann vi två travelbugs som hade resesällskap fastsatta till sig i form av en sten(?) och en mjukisnalle. Vi beslöt att ta med en, och då var valet inte så svårt! "Visit Europe" som nallebugen hette fick komma in i Gulingens värme och åka med oss hem!

Men innan vi lämnade stan fick man ju visa nallebugen var de riktiga hamburgarna äts! Liksom vid cachingturen i Jönköping blev det två Maxmåltider, och Oo passade på att logga lite cacher medan vi käkade. Då passade vi också på att kika på nallebugens resa så långt.

Det visade sig att nallebug är tysk, och har som mål att besöka alla länder i Europa! Några är avklarade, men många återstår! Han har varit på resa sedan 17 februari i år, och passerat tolv cacher, varav fem i Sverige. Får se om en cache i Göteborg kanske kan få honom över till England eller något? Än så länge vilar han ut hemma hos oss.
Vi har ju fortfarande inte fått iväg våra egna travelbugs, då vi inte kommit på mål eller resesällskap, för ett resesällskap vill jag ha i varje fall till min TB! :o)


Man får passa på när man har möjlighet när man är ute och flänger så här. Och där jag satt på Max toalett upptäckte jag att de hade fyra krokar på väggen! Okej, en för jackan, en för handväskan, en för halsduken...en för...för? Mycket snällt visst, för det är väldigt irriterande att komma till en toalett som inte har någon krok överhuvudtaget. Så bra gjort Max i Växjö! Kunde inte låta bli att notera att OKQ8 macken i Värnamo hade två krokar, en hög och en låg! :o)

Innan Värnamo passerade vi Horda, en liten ort ute i ingenstans, men som hyste hela sex cacher intill varandra. Dessa kunde vi ju inte motstå, trots att mörkret höll på att falla, och det visade sig att de var utplacerade längs ett litet elljusspår där ljusstolparna var väldigt lokalt sponsrade! Hur charmigt är inte det? Sex cacher med var sin fråga som i sin tur gav koordinaterna till en mysterycache. Frågorna hade Astrid Lindgren-tema, så vi fick verkligen klia oss i huvudet (och googla på nätet) för att få fram de rätta koordinaterna till den sjunde och sista cachen som vi självklart bara var tvugna att ta när vi ändå var där! Dessutom som koordinaterna fört oss tillbaka nästan en mil den väg vi kom. Vid det laget var mörkret kompakt och vi befann oss på en liten skogsväg i Rydaholm. Pannlampor på och så ut i snön i skogen! Jag lyckades förstås knappra fel någonstans i gps:en, för någon död björk som ledtråden avslöjade, hittade vi inte. Tillbaka till bilen för att kontrollera koordinaterna och min tabbe var ett faktum. Jag tyckte det kändes som ett synnerligen hopplöst företag att hitta en cache vid en död björk mitt ute i skogen, i mörkret och snön, men Oo ville inte ge sig, så det vara bara att ge sig ut igen. Men ta mig sjutton så går han inte mer eller mindre rakt på den!

Bara för tillfredsställelsen att uppnå 20 loggade cacher denna helg, tog vi snabbt en i Härryda strax innan hemkomsten! 190 totalt har vi nu sedan vi började i augusti, så sakta men säkert ökar vi på vår pott! :o)

Det lilla som kom i lördags blev inte så långvarigt på marken, men denna morgon fylldes det på igen! Tunt, tunt, ynkligt lite, men ändock! Landskapet lyser upp, det blir renare och vackrare! Tänk om det kunde komma en meter snö, hur häftigt vore inte det? Tjock härlig nysnö!
Jag har fortfarande inte fått på vinterdäcken. Det blev Zelda- och Mariospel samt geocaching igår istället!
Oförskämt länge låg vi i sängen, så pass att jag blev sådär trött och seg, och ont i huvudet som det kan bli om jag ligger för länge! Efter lite spelande och brunch, tyckte vi dock att frisk luft i dagsljus inte vore så dumt, så vi pälsade på oss och drog till Gunnilse. Första cachen gick utan problem, men sedan gick vi bet, trots att Oo praktiskt taget grävde sig igenom stubben där vi ansåg att cachen skulle vara. Ägnade så mycket tid där att vi precis hann logga tre andra cacher i området innan mörkret föll.
Vi upptäckte dock att det var ett väldigt mysigt område med fina promenadstråk genom skogen, så här blir det återbesök när sommaren och grönskan kommit!


Leriga och smutsiga handlade vi lite innan vi åkte hem och slängde in kläderna i tvättmaskinen. Sedan började Oo spela nya Zelda på DS:en, och blev kvar vid den restan av kvällen! Jag lagade tacopaj, diskade undan, tog fram frisörsaxen och klippte honom, spelade Mario Wii, samt gick och lade mig och somnade medan han spelade ikapp det jag hunnit göra medan han var på stan med whiskey-kompisarna. När jag gjort bort morgontoaletten, ligger han och spelar, och han spelar vid frukosttallriken när jag går ut genom dörren för att åka till jobbet. Ja, han har spelat förbi mig nu, med råge!

Det ser lite klent ut på innebandyfronten idag, så vi får väl se om det blir något av. Lite kuligt att vi är fler som kan och vill spela 08.00 en lördag, än 19.30 en måndag. Fast å andra sidan har kanske folk mer att göra en måndagkväll.

Shit, jag måste verkligen få iväg paketen till Stockholm nu! Nästa vecka är det ju julafton! Då kan Oo spela under tiden...

Det blev bara en funnen idag. Den första hade placerats intill den nedbrunna Torslandaskolan och hittades snabbt. Sedan gick vi bet på multicachen, då vi fann koordinater till nästa, men de verkade vanskliga och var i ett annat format än vi kunde mata in i våra gps:er. Dessutom var placeringen inte riktigt där vi tyckte de borde vara enligt ledtråden.
Istället gick vi in i den vinterblöta skogen för att hitta en ödetomt där en mikrocache skulle finnas. Eftersom vi hade lite ont om tid hann vi itne lägga så mycket tid där, men ändock tyckte jag vi var effektiva nog. Men nej, vi gick bet, och när man nu i efterhand läste tidigare loggar, verkar det som vi missade något uppenbart. Får se om vi återkommer dit någon dag.
Gissa vad ledtråden var till gömman: Pinne! Verkligen upplysande. Blött var det, och halvruttna pinnar överallt, så skitiga blev vi, vilket gör missen än mer frustrerande. Ulrik hoppade av också denna gång, så vi var ett par ögon mindre som letade.

Strax innan vi åkte fick jag ett mail av Oo.


Jepps! Nya Zelda till DS, "Spirit Tracks", och enligt några recensioner verkar det minst lika bra som föregångaren! Och han håller på det hela kvällen eftersom han är på sitt himla matlagningsmysjulgrejs med jobbet. Han sade vart de skulle, och nu kommer jag ihåg varför det lät så bekant: Yannicks kitchen, vi har en reklamflyer från dom i lunchrummet!

Har idag fått känna på kyligt och klart men vackert vinterväder, när jag tillsammans med en annan Volvian, Mikael, gav mig ut och tog några cacher på lunchen! Den tredje som skulle ha varit med hoppade av i sista minuten, men fem stycken hann vi logga vi två! Den första vid flygplanet intill Aeroseum tog längre tid än vi trott, då det var mycket detaljer och mackapärer att leta bland.
 

Planet är nog så slätt på ytan, men inne i landningsställens utrymmen var det stort och plottrigt! Mikael hittade både en av de två fuskcacherna, och till slut den riktiga.

Därefter tog vi snabbt nanocachen intill flygplatsens grindar, och en vid ett gammalt ödehus som jag inte skulle vilja besöka i skymnings-mörker! En liten cache i ett gammalt skyddsutrymme gick vi dock bet på. Jag hade ju ingen pannlampa med mig, så jag fick famla omkring och känna mig fram så gott det gick, medan Mikael kröp längre in och letade. Det var inte ens så man kunde gå dubbelvikt därinne, och tidigare loggar på hemsidan indikerade en rejält överrepresenterad mängd olika spindelarter! I det klena ljuset från öppningen kunde jag bara skymta en massa äggsäckar från dessa läskiga åttabenta varelser, så det kanske var lika bra att jag inte hade någon pannlampa! :o)
De nya hikingskorna jag köpte innan Barcelona är grymma! Inget skav, och perfekta för sådan här enklare caching! Inför väntade uteaktiviteter, togs benvärmarna på i morse, varmt och gott att ha under jeansen, och inte lika obehagligt trångt eller känslan av att ha "för mycket" kring midjan som ett par långkalsonger kan ge.

Kanske det blir fler sådana lunchturer, och då ska jag förbereda mig bättre med pannlampa och extra loggbok! Mikael hade sett i en annan cachelogg att dennes loggbok var dyblöt och omöjlig att skriva i, så han hade tagit med en ny plus en påse att ha den i! Ja, han är mycket mer rutinerad cachare än mig! :o)

Uppdaterar man vårgeocachings hemsida, kan man se att vi har lite spridda skurar i Göteborgsområdet! Lunchloggarna är :) - märkta uppe till vänster! Centrala Göteborg skymtar ned till höger, så där har vi en hel del att göra! Men än så länge har det mest blivit caching på andra orter och ställen än centrala stan. Vi funderar att ta in cyklarna någon dag till sommaren och köra ett race. Dock lär det inte räcka med en dag!
När Oo hälsade på Uffe igår, fick han ännu en sådan där värdecheck till Scandichotellen! Vi kan alltså ta en hotellnatt till innan nyår, för då går de ut, men när? Nåja, det ska vi nog kunna klämma in! :o)

De olika symbolerna indikerar de olika typerna av cacher. De gröna är de traditionella cacherna, en gömma i form av en burk av varierande storlek, och den typ av cache som jag hittills tycker bäst om. De gula lådorna innebär multi-cache, där den man hittar den första där symboeln indikerar, och däri hittar ledtrådar eller en uppgift som tar en till nästa osv till den slutliga cachen som gör att man kan logga. Det var en sådan vi gick bet på i Skövde när vi provade en sådan för första gången, vi hittade inte den sista! Grr!
Frågetecknet är en Mysterycache, där koordinaterna på hemsidan är falska, men beskrivningen ger en uppgift eller liknande som ska ge de riktiga. Sedan finns det en massa andra olika typer av cacher, men inte lika vanligt förekommnade. Prova, det är sköj! :o)

Stickad graffiti har jag ju hört talas om, men nu var första gången jag fick se det! I tändsticksområdet såg jag dom på två olika ställen, och jag kunde inte låta bli att finna det lite småtrevligt! Jepps, regnet höll sig undan så pass att vi tog hela tolv cacher till innan vi lämnade stan!


En cache ska innehålla logg och penna, och ibland får pennorna anpassas efter cachens storlek! :o)
Fast det är klart. En del cacher är så små att penna omöjligt får plats, så det gäller att ha med egen utifall!


Innan vi lämnade mysiga Jönköping, blev det lunch (igen) på Max!
Och ja, jag frågar alltid de jag fotar om det är ok! :o)


I närheten loggade vi en cache som låg i en av de mer ambitiösa gömmorna! Jag kunde inte låta bli att tänka på Beijers byggreklam!







Min Oo har ögonbryn som växer flitigt, särskilt enstaka strån! Kommer jag tillräckligt nära för att se dom tycker jag de skriker åt mig: "Ryck mig, nu!!" Så då försöker jag naturligtvis tillmötesgå deras önskemål, vilket inte brukar vara populärt hos deras ägare! För förutom att växa fort, verkar de dessutom ha djupa rötter! Eller så är han bara känslig, kille som han är! Fniss!

Sitter i sängen i rum 549 på Scandic Portalen i Jönköping. Vi har precis kommit tillbaka efter en mastig trerätters middag på en restaurang på andra sidan gatan. Vi orkade inte gå längre än så!

En lång lördag närmar sig sitt slut. Vi började med innebandy, och efter en kortis hem, åkte vi vidare inåt landet. Tre cacher blev det på vägen, varav en intill en tall som tros vara Sveriges största med sina nästan fyra och en halv meter i omkrets!
Utanför Ulricehamn fick vi även se en vacker ruin av Brunns kyrka, samt en gammal härlig stenbro!
 

Vi tog inte så många på vägen upp eftersom jag ville hinna till Sportjohan innan de stängde. De har inte öppet på söndagar, och stängde tre, men vi hann käka på Max innan jag inhandlade en burk värmesalva, och en av den styrka nummer två som jag fick första gången jag var hos naprapaten. Därefter checkade vi in, byta om till varmare kläder och skyndade ut för att hinna utnyttja så mycket som möjligt av dagsljuset. Det var riktigt härligt väder, och vi började med att gå längst ut på Jönköpings pir där en nanocache skulle finnas. Vår första, och den var verkligen pluttig!
 
Vi gick ut strax innan halv fyra, och var tillbaka efter halv tio. Totalt blev det 18 cacher och ömma fötter! Vi gick bet på en microcache, samt en multi. Multicacher verkar verkligen inte vara vår grej, och extra promenerande förgäves!
Jönköping är en stad jag alltid bara kört igenom på väg norr- eller söderut, men när vi nu promenerade runt upptäckte jag snabbt att stan är jättemysig! Härliga strandpromenadstråk, och liksom två centrum, en gammal och en ny, där den gamla var fin med grändlika gator och låga hus.

En cache blev en riktig utmaning för Oo, då den var fästad under en vägbro över vattnet! Han fick åla sig ut, utan möjlighet att kunna vrida sig åt något håll, och sedan backa tillbaka.
En annan gömma under en gångbro var lite intressant på det sätt, att själva cachen var instoppad i en gummiråtta! Nästan lite läskigt att omständigt krypa in därunder med pannlampan, och så få ljuset på en stor råtta mitt i synen!

Ett så kallat Travelcoin (samma princip som Travelbugs), som vi tog i Skövde, lade vi nu under en brygga.


I en liten bakgata till Jönköpings högskola, hittade vi en annan cache!


Oo har somnat, och jag är riktigt trött, så nu får det vara nog för idag! Imorgon blir det nog några fler cacher, men vädret skulle också bli sämre. Idag var det riktigt gott att vara ute, men så var vi bra klädda också. God natt!

Så har vi varit på vårt första geocachingevent! Sega i både kropp och knopp var vi båda när vi lämnade soffans bekvämlighet och satte oss i cachmobilen. Koordinaterna på eventsidan ledde oss till Lisebergs södra parkering, och när vi kom dit var redan jättemycket folk på plats! Snacka om att vi piggnade till när vi såg alla andra cachare och kände förväntan i luften. En del fotade vissa bilar, och efter att nyfiket kollat närmare, hade de bilarna Travelbugs! Det är alltså mobila Travelbugs, där man på hemsidan registerar var man sett den! En kille hade till och med tryckt en bug bakpå sin jacka!

Allt eftersom kom fler och fler bilar, och folkmängden drog sig mot en specifik plats där en Volvokombi stod parkerad på en höjd med rumpan ut mot oss. En digital klocka tickade mot klockan 17.00 på display däri.

Då skulle vi får reda på koordinaterna till den riktiga startplatsen, men hur skulle det gå till? Displayen var ju så liten för alla de siffrorna! Så när klockan blev 17.00 visades bara en liten text. 88.0 MHz.
Ev viss förvirring uppstod tills folk började förstå att vi faktiskt skulle ratta in frekvensen på en radio! En del börjar gå, en del lunka och en del springa mot sina bilar. Och helt plötsligt befinner sig jag och Oo i fullt språng mot Gulingen för att snabbt hinna ut från parkeringen! Jag rattar in frekvensen, och där är det faktiskt en karl som pratar på, och rabblar upp koordinaterna för startplatsen!
Efter feltryck av mig på gps:en hamnar vi fel, typiskt! Men vi hamnar åt rätt håll i varje fall, för vi ska till Gårda Johan, en tennisanläggning på Hisingen.






Där slussar parkeringsvärdar in oss, och inne i hallen har de riggat upp för smidig registrering och uppladdning av alla cachekoordinater. Otroligt välorganiserat är allting med en första sluss för registrering, och en andra för uppladdning till gps:erna, flera stationer för alla olika modeller och fabrikat som vi kan ha. Vi får även en liten grej som vi ska använda för att logga cacherna, smidig liten sak som man bara sticker in i en dosa. Därefter får vi vänta en stund tills alla är registrerade och klara. Info ges innan hela hallen släcks ned och starten går. Dryga fyra timmar är vi ute i mörkret och jagar de små elektroniska dosorna. Trettio totalt ska det vara, varav en del är multi och mystery. Multicacherna ger oss nya koordinater där själva cachen och loggningen är.
Det är häftigt att se alla dessa små ljus överallt i skogen, pann- och ficklampor som söker sig fram! Många gånger är vi flera stycken som letar samma cache, och det är vansinnigt roligt att se alla leta överallt! Vem ska hitta den? Cacherna sitter uppe i träd, under klippblock, bakom skyltar och inuti en kontainer där Oo gjorde som alla andra före oss, ålade i leran för att komma in. Sedan fick vi veta att det fanns en lucka på baksidan! Inuti kontainern hade de riggat en webbkamera, så de som var kvar i hallen kunde se alla som loggade just då.



En cache ledde oss till en "bar", där de smällt upp ett militärtält, spelade musik och bjöd på varm glögg, vatten och pepparkakor! Det var gott kan jag säga! Och efter att ha cirkulerat kring tältet en stund insåg Oo att cachen faktiskt var inne i tältet!

(Mitt i bågskyttebanan i skogen, en multicache)




När klockan började dra ihop sig, var jag sketastrött i benen och fötterna värkte rejält! Väl tillbaka fick vi logga själva eventloggen. Alla cacher man tar under ett event räknas inte in i de totala antalet man funnit, utan själva eventet räknas som en cache. Totalt hittade vi 23 cacher, varav fyra stycken som inte tillhörde FAD. Efter loggning bjöds det på varmkorv innan en lång väntan med prisutdelning, lotteri-vinster med mera.
Till slut orkade vi inte sitta längre, så halv två var vi hemma igen för en välbehövlig dusch! Väldigt trötta, men väldigt nöjda! Himla kul grej, väldigt välorganiserad och kostade inte en krona! Svenska geocachingföreningen måste ha jobbat häcken av sig för de nästan femhundra deltagarna det nu blev! Grymt!

Har via FB fått kontakt med en av mina gamla Krav Maga tränare. Han är också cachare, liksom en annan från det gänget jag tränade med! Haha, tänk vad många som man känner eller känner till som också visar sig hålla på med detta! Han har tagit 178 stycken på en dag. 178! Tydligen var det välplanerat, och pågick under 24 timmar... Snacka om att vara trött i benen!

Vi var i varje fall nöjda med våra 23 på dryga fyra timmar, och sov som klubbade sälar tills det var dags för mig att kliva upp och jobba på SM-finalmatchen mellan AIK och IFK. En match som också visade sig bli ganska intressant.

Sådär ja! Lördagskvällen är bokad för 2009 års FAD i Göteborg! Nybörjare som vi är kan jag tänka mig att det blir en intressant kväll. Nytt för i år är tydligen att alla utrustas med chip, liknande de som löparna vid maratonlopp har. En snabb scroll genom de som anmält sig hittills, visar att vi kommer att vara riktiga gröngölingar med våra 100 funna cacher! Men man måste ju börja någonstans eller hur? Hoppas det blir bra väder, eller åtminstone regnfritt! Alla får koordinaterna 17.00, och sedan har vi på oss till midnatt att hitta så många vi kan! Kan riktigt se framför mig hur hundratals cachare springer som galningar till sina bilar för att hinna bli den förste att logga så många cacher som möjligt! Många har visst det som mål, att vara först, medan vi lär vara nöjda bara av att hitta dom i mörkret! Det kan vara nog svårt att hitta en cache i dagsljus, hur blir inte det då i becksvart mörker? Lär som sagt bli väldigt intressant!

En helg i geocachingens tecken! Även i höstens, då det regnat konstant, från vi åkte till vi kom hem! Direkt efter innebandyn högg vi in på våra medtagna ägg- och korvmackor och styrde cachmobilen norrut med destination Skövde!




På vägen blev det några cacher, bland annat i Vårgårda, där vi också träffade på en annan cachare som placerat en intill sitt hus! Det visade sig att han är del av Sveriges geocachares styrelse, och en av arrangörerna till ett event som går i Göteborg i helgen, ett mörkerevent! Caching på kvällen/natten! Tidigare år har det varit över 300 deltagare, och detta år hoppas de på närmare 500! Tänk femhundra pers som springer omkring i skogen med fick- pannlampor och gps:er! Av honom fick vi även lite värdefulla tips och råd för att få ned datan från hemsidan till gps:en korrekt, samt tips om en annan av hans cacher och hur man smidigt kunde ta sig dit. Inte vet jag vilken årstid han menade, men den väg vi hamnade på var lite väl vildvuxen! En misstänkt lukt av bränt gräs bekräftade att Gulingen hade halva åkern fast i underredet! Kan tänka mig att resenärerna på motorvägen undrade över Gulingen som arbetade sig fram genom vegetationen längs åkern intill. Men en annan väg fick tas fram till vårt mål, vilket innebar ytterligare en cache på vägen. Hur ta sig till den cache vi avsåg då? Till slut gjorde vi det på det enkla sättet: Varningsblinkers ute i vägkanten på motorvägen! Kan säga att den var snabbt loggad, men bildbevis hann tas, för det var sannerligen en kul plats att placera en cache!  

En annan cache ledde oss ut till Hornborgasjön, där jag aldrig varit förut. Inga dansande tranor denna årstid, men väldigt fint där ute ändå, trots regnet.

De gamla klosterruinerna och Vanhems kyrka fick också ett besök, otroligt läcker kyrka, och en plats känd från Jan Guillos böcker om Arn.






Framme i Skövde installerade vi oss i det lilla men fräscha hotellrummet innan vi käkade gomiddag runt hörnet och provianterade lite inför resten av kvällen. För att inte somna innan klockan slagit sju, gick vi ned i hotellbaren för kaffe och whiskey samt glass och creme brûlee. Gissa vem som tog vad...

Därefter ryckte vi upp oss, pälsade på oss och gick ut och kvällscachade i stan! Vi påbörjade en multicache, där man leds till en plats där man hittar ledtrådar som ger koordinaterna till en annan plats. Där finner man ytterligare ledtrådar för en ny plats, osv tills man kommer till det slutliga målet och cachen. Vi kom dock inte längre än till andra koordinaten, där vi skulle finna ett årtal. Mitt på torget! Vandrade runt och kollade på byggnader, kliade oss i huvudet, och fattade inte vart detta årtal skulle finnas! Istället blev det andra kuliga cacher runtom centrala

Skövde, där vi fick träffa ytterligare en cachare som placerat en i närheten av sitt hus. Han var rankad tia i Sverige, med sina dryga fyra tusen funna cacher! Han hade sett våra ficklampor famla omkring på utsidan, och kom ut och hälsade. Sedan fick han skrockande se på vårt fruktlösa letande, tills Oo till slut fann den! Väl kamouflerad!

Genom vårt vandrande i stan, träffade vi också på vår första Fru Gåman, utanför Skövdes högskola! En Travelbug med syfte att upplysa om diabetes, placerades vid ett gammalt tegelbruk, och ett geocoin (samma princip) hittades vid en liten staty.

Efter en rejäl hotellfrukost, gjorde vi ett nytt försök på multicachen, och i dagsljus var det inga problem att finna det eftersökta årtalet där mitt på torget, mörkare stenar utlagda bland de andra!
Jakten gick vidare till en fin park, där träd skulle räknas, och därefter till högskolan där ett annat årtal skulle användas för den slutgiltiga koordinaten. Enligt instruktionen skulle man, förutom gps, penna och miniräknare, ta med också bröd, och vi upptäckte snabbt varför, samt att den lilla tekaka vi nallade från frukosten inte var långt när tillräckligt!
Vid den sista koordinaten gick vi dock bet, vilket var vansinnigt irriterande! I det konstanta småregnet letade vi överallt femtioelva gånger, men den måste vara borta! Enligt ledtrådsbild så kunde vi se att vi var på rätt plats! Blöta, kalla och missmodiga gav vi upp, packade oss in i Guligen och beslöt att ta några andra vanliga cacher istället. Det blev ett gäng snabba loggar som fick upp modet på oss igen efter nederlaget med multin.
 
I Vara höll vi på att slita oss i håret igen en stund, tills Oo lugnade ned sig och studerade de fakta vi hade. Då hittade han den bums, och avslöjade en av de mest snillrika gömställen vi hittills stött på! Dess placering medförde dock att cachen var rejält blöt, och loggen fuktig. Den och behållaren fick snabbtorka lite över fläkten i bilen. Vi beslöt att uppnå vår hundrade funna cache innan vi kom hem, så det blev ett stopp vid Varas digitala välkomst-skylt, och en Ica-affär i dess centrum.

Trötta och smutsiga, men med uppnådda 100 cacher totalt, kom vi så hem till ett lika blött Olofstorp. Jag tinade upp i bastun innan jag stupade i säng. Vadå ta det lugnt på helgen? Innebandy och en rackarns massa promenerande! Men kul är det!
Och apropå innebandy, så hade vi två nya deltagare i lördags. En kollega till Zoran (vet inte hur han stavar sitt namn), men kollegans pojkvän hade aldrig spelat innebandy förr, ny från Azorerna som han var! Men han var jätteduktig! Alltid roligt med nytt folk, och ikväll är det dags igen.

Fick ett meddelande på Intranätet att det är dags för min årliga Combatutvärdering på lördag när jag kör i Almedal. Imorgon är det vår skräck-combat i Kållered, och trots att jag inte kan alla låtar som de andra ska köra, så ska det bli kul ändå!

Tog denna höstbild när jag lämnade Elankontoret i fredags. Jättevacker allé längs med Heden, mitt i centrala Göteborg. Tycker det är toppen att de bibehåller dessa stora ytor för fotboll, bandy och annat mitt i stan!

När jag kom hem står Oo och väntar innanför dörren. Han räcker mig en packlista, och säger åt mig att sätta igång genast! Huset är städat, och han har också vikt tvätten och kört en maskin under de få timmar jag varit borta! Jag ska packa oömma varma kläder, badkläder, två uppsättningar vardagskläder och en finare plus necessär med det nödvändiga. Jag blir hyperstressad och nervös. Vad är detta? Till vad ska jag packa? Funkar det? Funkar det? Vart ska vi? Ska vi ens någonstans, han kanske bara luras?
Han packar Gulingen och monterar GPS:en. Så slår han på den och säger åt mig att köra dit den dirigerar! Den för mig ut till E6:an och norrut. Ska vi till Landet? Nehej. Stenungsund? Blåser förbi det också. Förbi Uddevalla mot Vänersborg och förbi också det. I Mellerud tar vi några cacher och jag börjar formulera en gissning på slutdestination. Oo får dra ur mig min gissning, för tänk om den är fel? Jag vill inte verka inbilsk, men gissar på Selma spa i Sunne, vilket är rätt! Han har bokat spahelg där uppe till söndag!

Det är lite kyligt men sol ute, och eftersom vi nu kunde komma iväg så pass tidigt, hinner vi cacha lite på vägen upp. Bland annat leder en chache oss till Erikstads kyrkoruin. Den ligger gömd alldeles bakom deras nya kyrka, dold bakom träd och utan skyltning. En otroligt fridfull och vacker plats i höstsolen, men säkert ganska läskig efter mörkrets inbrott med sina gamla skeva gravstenar i det höga gräset.

Väl framme och incheckade, svidade vi om till badrock och tofflor för att prova på deras pooler. Det var jacuzzis och större vanlig pool, samt en separat som ledde till utsidan med indelade bubbelavdelningar. Det var rätt gott att ligga där i vattnet ute i den kyliga kvällen!

Vi bokade också var sin 50-minuters helkroppsmassage och middag till nästa kväll. Till vistelsen ingick förutom trerättersmiddagen, ett kurbad på 15 minuter som vi beslöt att ta på söndagsmorgonen.

Lördagen ägnade vi åt caching, men trots strålande sol framåt dagen, var det skitkallt! Vi fick inhandla vantar till oss båda, samt mössa till Oo! Vi gick bet på en microcache i centrala Sunne. Frusterarat cirklade vi och finkammade området, hela tiden iakttagna av några öldrickande individer som nog undrade vad vi höll på med!
Fick se andra jättevackra platser längs den stora sjön Fryken, och tillsammans med cachejakt blev det en underbar dag!


Efter jättegod lunchbuffé på hotellet styrde vi till Mårbacka, Selma Lagerlöfs hem, där en cache fanns i skogen intill. Roligt att ha varit där också, alltså Mårbacka! :o) Sedan styrde vi Gulingen, eller Cachmobilen som den numera också kallas, officiellt cachingfordon som den nu blivit i och med dekalen i dess bakruta, till Torsby, där vi också fann några burkar i varierande storlek.


Till kvällen blev det så mera bad och helkroppsmassage! Min massör var duktig, och fann inga större låsningar, även om jag nog tyckte att han kunnat ta i lite mera. Men efter att ha masserat en hel dag kanske man är rätt slut i armar och händer. Det var riktigt gött ändå, medan Oos stackars massör tappert försökt få honom att känna något, utan större resultat.



Rödrosig om kinderna blev han i varje fall! Vi gjorde dock missen att boka in middagen precis innan matchstarten av Sverige och Danmarks VM-kval! Men med iPhonen på bordet intill tallriken, hävdade Oo ändå att det gick bra! Maten var jättegod, men i minsta laget. Kantarelltoast till förrätt, oxfilé och avslutningsvis en smarrig äppelkaka. Den glömde jag dock bort att dokumentera förrän det var för sent...


Med från den cachingdagen fick vi en travelbug, med mål att få se så många länder och dess huvudstäder som möjligt. Jag lyckades dock glömma den när vi checkade ut, så nu får den ett litet extra äventyr genom att åka post hem till oss! 
Söndagen fick man vakna av Oos skönsång i örat innan frukost och kurbad. Vi tog något som visst skulle vara "uppiggande", men efter en kvart i den heta vattnet och massagestrålar, var vi båda redo för sängen igen! Vi tog det lugnt på rummet en stund innan vi packade ihop och tog farväl av Sunne. I Åmål letade vi en bra stund efter en cache som jag trodde skulle vara enkel, så jag blev ganska lättad när jag väl hittade den! Så har man varit i Åmål också! Där blev det ytterligare en travelbug och den vill till Florida!
Visst fattas något på denna kyrka i Åmål?

När vi cachade i Säffle fann vi den staden ganska fin, trots att vi gick bet på två cacher där!
Vi hade på vägen upp spanat in en speciell cache utanför Mellerud som vi nu avsåg att ta. Den hette "Hemma på vår gård", och var en stor cache just i närheten av cachens ägare. Det som var lite kuligt med den, var att man enligt dess instruktion, gärna fick titta in på kaffe när man loggade den! Lite försynt svängde vi in på deras stora gårdsplan och fann enkelt cachen. Efter vi loggat den och var på väg tillbaka till Cachmobilen, kom en av cachägarna ut och frågade om vi ville komma in på en kaffe! Så det blev en massa cachingprat med de trevliga ägarna som låg långt före oss i antal funna cacher! Sedan de började -02 har de funnit över 1300 cacher! Vi fick också veta att rekordinnehavaren fanns i Karlstad, med över 7000 funna cacher! Lite brådis som vi hade hemåt, då Oos föräldrar skulle bjuda på middag, fick vi tips om en annan av deras cacher på en rastplats vi skulle passera. Den blev snabbt loggad! :o)

I Mölndal fick vi middag och tårta, och jag fick en massa vårlökar, plus två nya böcker! Därefter var jag jättetrött, så vi stannade inte så länge.

Selma hade underbart sköna vilstolar i foajén och spaavdelningen. En sådan skulle jag inte ha något emot att ha hemma! På loftet kanske? Mmm!

Många ringde och grattade mig under dagen, bland annat farbror Olle, han som överraskade mig genom att adda mig på Facebook, 83 år gammal! Han berättade nu att han blivit inröstad i kyrkovalet i Gränna! Det är aldrig för sent för nya karriärer...! Go Olle!

Efter en spahelg borde man väl känna sig pigg och utvilad? Sitter dock med långärmad tröja, kofta och poncho och fryser, snörvlar och känner mig eländig. Känner inte för någon innebandy idag precis! Vill inte vara förkyld!

Helena har varit i Skottland i helgen, och som tack för att jag skjutsade dom till flygplatsen i torsdags, fick jag ett pussel! We-ho, det var längesedan vi pusslade!

Ett typexempel på min och Oos botaniska (o)förmåga. De köttätande växterna jag inhandlade för drygt två månader sedan, visar nu det sorgliga resultatet av vår inkompetens. Oo hävdar att det är bristen på föda i form av blomflugor, medan jag lutar mer åt det ännu mera grundläggande behovet i form av vatten. 
Garderobsblommor och Hibiskusar verkar vara de som tål oss bäst...

Ikväll är det derby mellan IFK och GAIS, så jag får stressa iväg direkt efter jobbet. Kan inte ens vara på plats den tid vi egentligen börjar, så maten vi brukar få lär jag inte hinna avnjuta. Känner faktiskt sådär för att jobba ikväll. Mitt långtida snorande nådde någon form av kulmen igår, då jag faktiskt också kände mig förkyld med det sega huvudet, trycket i bihålorna och obefintliga flåset. Vi hamnade nämligen på geocachingjakt, varav en fanns i slutet på en väldigt brant klättring! Efter den turen var Linda trött!

Vi kompletterade det vi missade sist på Ikea, och när vi ändå var i Kållered, tog vi en närbelägen cache. Den blev ännu en, och ännu en, för att sluta på fem stycken! Det var ändå gött att komma ut en sväng, då vi denna helg verkligen latat oss! I lördags gjorde vi ett första försök att besöka Ikea. På vägen in fick vi impulsen att ta en cache som vi bara funderat på tidigare. Dess namn "Stay connected along the road to Hell" var mycket passande på fler sätt än det uppenbara, då vägen passerar Hells Angels huvudsäte här i Gbg. Vägen hela vägen ut till cachen var också väldigt smal och slingrande, vilket till och med gjorde undertecknad som ändå körde, lätt åksjuk. Väl framme, där en mindre promenad in i skogen fattades för att nå målet, öste regnet ned, från sidan, och det faktum att vi insåg att cachen var av storleksordningen nano ute i skogen, medförde att vi lade ned försöket att hitta den just då. 
Oo uttryckte sådan kinkighet över mängden bilar utanför Ikea, att jag inte krusade, så vi gick en sväng i Bäckebols andra affärer, käkade lunch på Sibylla och handlade på Ica Maxi. 

Så utöver dessa utflykter blev det mycket DS-spel och stickning! Mycket skönt faktiskt, och den fördelen att jag hann väldigt långt på det hemliga projektet! Det tar sig måste jag säga, och det gav mig även en del skratt i de moment som gjordes i helgen!  Några detaljer till så ska det vara klart.
Jag längtar efter att få visa upp eländet här, men tills vidare får jag nöja mig med en liten sneakpeak!
Känner som sagt inte alls för att jobba ikväll. Lär bli skitkallt, plus att jag inte känner mig hundra ännu.  Att bara hitta en parkeringsplats kommer skjuta upp min stressnivå i taket, då det tydligen är Frölundamatch också. Oo var visst i dilemma, vad skulle han se? GAIS-matchen? Frölunda? Eller nåt tredje som jag tyckte han bluddrade om. Eftersom det är borta match för GAIS har han inga "fria" biljetter, samt att GAIS:arna bojkottar IFK:s matcher eller nåt. Happ säger jag, som hade tyckt det varit lite roligt att veta att Oo också fanns i Gamla Ullevi när jag jobbar.
Tryck från läktarna lär det bli i alla fall, och jobb att göra. Av någon anledning bland Göteborgslagen, så har just IFK och GAIS ett horn i sidan på den andre. Jag som inte har fotbollen i ådrorna, förstår ju inte varför. Men inte ens Oo kunde ge mig en tillfredsställande förklaring. Antipatin är ju så utpräglad hos somliga. Många IFK:are går med en anti-GAIS logga på kläder och dylikt, och liknande finns säkert på den grönsvarta sidan också. Vad är grejen med att man inte bara kan stödja sitt eget lag, utan även lägga tid och energi på att racka ned på andras? Ungefär lika förståeligt som att somliga "supportrar" kastar saker, slåss och springer in på planen. Men nu är det som det är mellan dessa båda lag, och polisen lär ha rustat därefter. Högriskmatch enligt deras kategorier, vilket innebär att alla vi kycklinggula vakter behövs på plats. Men den här kycklingen önskar bara att att hon kunde åka hem och lägga sig i bastun!
 

Klockan är inte ens åtta på morgon, det är lördag och här sitter jag. Även om mina lurviga barn kan ha lite ljud för sig, så är de inte så illa att man tvingas upp ur sängen. Inte ens hulkande kräkljud.
Min rygg ville inte ligga längre, samtidigt som min ena, av snor totaltäta näsborre började rinna så där trevligt som bara en totaltät näsborre kan göra! Somnade för ovanlighetens skull med huvudet i Oos knä i soffan igår, så jag är inte megasupertrött ändå. Det hade bara varit trevligt att ligga kvar och myspysa en stund, men nu blev det ju ändå så att jag ensam fick lämna Oo i sängvärmen! Orkar inte spela någon innebandy dock. Sitter här och tycker småsynd om mig själv med värkande rygg och tät näsborre.
Det ljusnar på utsidan, och småregnar, undrar vad man ska hitta på idag?
Oo fick till slut sin efterlängtade pizza till middag igår. Eftersom han fick lämna jobbet så tidigt, hävdade jag bestämt att middagen skule stå på bordet när jag kom hem. Heh, vi möttes upp på pizzastället i "centrum"! Men först tog vi den cache som vi misslyckades med första gången vi provade på denna eminenta "sport"! Om det berodde på att vi nu fått mer tränade ögon, eller ett litet tips från min kollega (och närboende i Olofstorp som också visade sig vara cachare), vet jag inte. Men jag hittade den direkt, mycket finurligt gömd!

Oo hade lite förslag på vad vi kunde hitta på den fredagskvällen, men då "Ice Age 3" inte längre gick på engelska, bowlingställena troligtvis var fullbokade, och videouthyrningsstället vid pizzerian höll på att bygga om, så blev det soffan istället. Ganska skönt, då det visade sig att jag var rätt trött. Spelade "Professor Layton", där jag faktiskt lyckades lösa några gåtor själv, medan Oo spelade Runescape och pillade mig i håret. Det där pillandet är något som till min lycka är något som han också gillar! Nu somnade jag ju i hans knä, vilket dock resulterade i en väldigt lång tids pillande på samma ställe, så när jag vaknade hade jag en rejäl tova att slita ut under tandborstningen! Ajaj! Men vad är det man säger? "Inget gott som inte har något ont med sig"? Eller kanske det var tvärtom. :o)

Nu ska jag inte sitta här mera heller, för då säger svanskotan bestämt ifrån. Vad sjutton ska jag göra nu då?

Trötta ben hos de boende i nummer 71 just nu. Vi blev sex stycken till morgonens innebandy, och jag hade verkligen ingen ork! Allt kändes bara segt och tungt! Straffet för att vara lat och stanna vid egna målet, är att vara beredd på att få ta bollarna när kontringen kommer. Jag är apkass på att täcka målet, men några lyckas man stoppa i varje fall. Nu har jag måndagens två rester, plus några nya som smyckar mitt högra underben!

Efteråt åkte vi till Kungälv, där det blev frukost i solskenet på ett café i änden av gågatan. Vi hade bestämt att jaga lite cacher i den kommunen idag, och därefter åka upp till Landet och bjuda Oos föräldrar på lite tidig middag. Innebandyn kändes i benen kan jag säga, och trots att vi föresatt oss att ta lättillgängliga cacher nära centrum, blev det inte mer än en vid Bräckboden, innan vi på något sätt hamnade ute i skogen ändå! Betydligt mer kavande och klättrande än vi tänkt oss, men så fick vi å andra sidan jättefina vyer över Kungälv, och goa promenader i solen!
Fem stycken blev det totalt, innan vi åkte och handlade på Ica Maxi och styrde norrut. I en av den fem (kanske fler?), verkade Staffan, och kanske Marita(?) varit också! Tyckte en signatur såg lite bekant ut! :o)



Igår blev det också lite caching efter maten. Då drog vi till närliggande Partille för att hitta några, vad vi trodde enkla innan mörkret. Vi fastnade på den första, och fick ägna en bra stund innan jag till slut fick syn på den djupt in under en sten, där vi snurrat femtioelva gånger tidigare! Men på vägen dit fick vi också lite fina utsiktspunkter ned mot Partille centrum. Ser ni Gulingen långt där nere? :o)




Därefter blev det bara två cacher till innan det blev för mörkt. En av dom låg i anknytning till en stor inskription i berget, "Gustav och Nelly" över cirka tre meter. Väldigt gammal, som fick de romantiska tankarna att vandra.
Bilden visar svagt "Nelly". Där intill träffade vi också på en gigantisk spindel! Inte lika romantiskt!
Redan då var Oo rätt seg i benen efter att ha spelat tennis tidigare på eftermiddagen. Därför ojjar sig han sig något väldans just nu, och lär inte gå långt från soffan ikväll! Inte jag heller för den delen, men morgon blir det att stå några timmar på Gamla Ullevi. Känner inte alls för det, särskilt inte om det blir lika fint väder då som idag!

Geocachingen är så trevlig också på det sätt, att man kommer till platser som man annars aldrig kommit på tanken att besöka! Underbara skogar, läskiga skogar och skumma skogar. Utsiktspunkter, promenadvägar, parker och bostadsområden. Men får se stora hus, små hus, radhus, fina hus, mindre fina hus, knasiga hus och hela spektrat av trädgårdar.












(Kärlek på Kärleksstigen i Kungälv)






(Barbapappa?)

Nu ska jag göra Oo sällskap i soffan!

Om jag inte misstar mig, så är jag mer snorig när jag är på jobbet. Nu sitter jag här, med rinnande och totaltät näsa. Två motsatser som av någon anledning fungerar otrevligt väl i detta sammanhang. Över halva skrivbordet ringlar sig sådant där "Torkyliknande" papper jag hämtat från toaletten för att slippa springa stup i kvarten. Det killar i näsan och nysningarna kommer med jämna mellanrum. Tänker jag efter så är det nog värst första timmarna. Allergisk mot jobbet??

Helgen har i alla fall varit alldeles för kort, som vanligt. Jag fortsätter väl ungefär där jag slutade i lördags.

Ungefär så här pigg kände jag mig för att åka och jobba i Kungälv. Jag fick slumra i sängen i varje fall någon timme, innan jag körde en kastrull med fiskbullar och pallrade mig iväg. Tre kockar var ett ganska litet och ordinärt ställe mitt i Kungälv, som till helgkvällarna körde nattklubb för maximalt tvåhundra gäster. Denna kväll blev väldigt lugn och inte så mycket folk, med endast tre avvisanden. Det tog en liten stund för mig att komma tillbaka i "dörrtänket", men det var rätt kul.

Stället hade 18-årsgräns, och jäklar vad pluttiga alla såg ut! De såg ju ut som de knappt börjat gymnasiet! Snacka om att jag kände mossan på axlarna.
Vad är det med tjejer och att sminka sig till det där bruna släta ansiktet och plattat hår? En del vinglade omkring på decimeterklackar, medan en annan dansade hela kvällen i bowlingskor! De måste ha varit snodda, med tanke på att de hade storleken angiven på hälen!
I vilket fall så uppförde de sig bra, så att jag efter nästan sex timmar fick sätta mig ned i Gulingen och köra hem. Mina fossingar var inte glada efter den kvällen! Men jag fick med mig en liten matlåda och en trevlig slant till kassan. På vägen till jobbet kom jag ihåg en annan anledning till att jag dragit mig för nattklubbsjobben på sistone. Inte bara trevligheten och behovet av att faktiskt vara ledig på helgerna, utan att mitt mörkerseende blivit kasst efter ögonoperationen. Ljus, speciellt strålkastare av den typ man finner på dansgolv, tillsammans med i övrigt mörker, skapar reflexer, ungefär som i en blöt gata eller vattenyta, fast i mitt synfält, oftast precis i ansiktshöjd på folk. Skitirriterande eftersom jag behöver kunna se ansiktena på människorna när jag jobbar.
När jag erinrade mig detta, blev jag lite orolig inför kvällen, men deras dansgolv hade bara laserliknande ljusanläggning, vilket fungerade jättebra för mig. Det är egentligen bara när jag är i dessa miljöer som jag påminns om den "bieffekten" av operationen. Jag ångrar den inte en sekund, även om den inneburit att jag fått undvika en del typer av jobb. Det är ju ändå bara skönt att slippa dessa sena timmar och mer riskfyllda miljö.

Man får väga de goa pengarna mot dessa aspekter, för de är onekligen goa! :o)

Nåväl, jag fick mig några timmars sömn, innan det var dags att masa sig iväg till Sportlifes anläggning intill Backaplan, och instruktörsmöte. Bara att kliva upp och åka, eftersom man bjöds på frukost där.

Det tog några timmar, men kändes ändå ganska meningsfullt. Roligt att höra att Kålleredsanläggningen är en av de med flest medlemmar och högst deltagarandel på gruppträningspassen.

Väl hemma igen hängde jag tvätten jag kört igång innan jag åkt, rastade dammsugaren och hann sitta en stund i solen innan Oo kom hem. Med sig hade han Henrik, som han samåkt med, och som behövde en stund i soffan innan han körde vidare. Så jag fick avnjuta solen lite extra innan han åkte, och jag och Oo packade geocachinggrejerna och åkte ut. Med mål att placera ut travelbugen "Cardiopulmonary resuscitation" lite närmare sitt slutmål Leksand, åkte vi till Alingsås! Jag har ju bara varit i dess utkanter, Sportlifes anläggning och Alingsås dansbana, och vilket sätt är bättre för att upptäcka en plats, än genom att geocacha!

Bugen fick en ny plats i en väldigt mysig park, och några fler cacher togs i dess närhet. Liksom Lerum, fick jag väldigt positivt intryck av Alingsås, med den stora sjön Mjörn intill.

GPS:en guidar inte till närmaste toalett. Hittar man en får man passa på! Nolhaga(?) simhall, vem kunde tro att man skulle hamna där en dag?
Där fick jag dock ännu ett exempel på ett faktum jag har svårt att förstå. Varför papperskorg när det bara finns blåstork för händerna? Alla går ju ändå in och hämtar toalettpapper för att torka sig! Eller är det bara jag som använder blåsgrejen i nödfall?

Vi styrde kosan hemåt, med några avstickare för en del som vi trodde snabbt tagna cacher.
När vi tog en intill ett villaområde kom en kvinna med en dålig ursäkt för att fråga vad vi snokade omkring där för. Jag vet inte om hon förstod vår förklaring, men hon verkade lugnad i varje fall.
Utanför Alingsås förde en cache oss till en plats som jag inte minns namnet på, "Brudens håla" eller något sådant, vilket var lite läskigt på det sätt att otaliga besökare av någon anledning, placerat en pinne längs med klippväggarna. Under åren hade det blivit några stycken!


Efter lite bök genom skogen kom vi till en gammal övergiven järnväg och tunnel som vi nödvändigtvis skulle igenom!
Intill rälsen hittade vi dessutom en liten huggorm som var förvånansvärt långsam och fredlig. Pga avsaknaden av det typiska sicksackmönstret, förstod vi inte att det var en huggorm. Då hade jag kanske inte gått så nära med kameran som jag nu gjorde! Och Oo plockade upp den!
Så bra sitter mina biologikunskaper alltså, att jag inte ens kunde särskilja våra två ormarter!



Idag kör vår gemensamma innebandy igång. Inte bara lördagsmorgon nu alltså, utan måndagkväll också.
Men måste ju visa min dekal som Gulingen nu har där bak!

Höstväder både igår och som det verkar, även denna dag. Efter jobbet möttes vi upp i stan för att käka middag innan våra respektive träningar. På grund av vädret och mina promenadovänliga skor, blev det en närbelägen japansk restaurang, Yamato, som Johans pappa rekommenderade. Vi har varit med och käkat lunch där en gång, men nu hade de gjort om totalt där inne. Ganska litet, men väldigt mysigt, med små fina detaljer. Bara en sådan sak som pinnarna på en liten fin sten på servetten intill. Så enkelt, men ändå så mycket!

Jättegod lax tog vi båda två, osm var betydligt mer tillfredsställande än om vi gjort det enkelt och ekonomiskt för oss och tagit en pizza eller hamburgare... Detta var perfekt inför kommande fysiska prövningar.


Garneringen...är det många som äter upp den? Eller är det en minoritet som automatiskt, så snart man fått tallriken framför sig, lyfter dessa gröna prydnader åt sidan? Jag inser medan jag nu skriver, att jag gör det mest på rutin. Jag har aldrig faktiskt provat att inkludera dessa kvistar i måltiden. Kanske de faktiskt fyller en funktion annan än den rent estetiska?

Våra pass är så pass tidiga, att vi inte hinner hem för att äta mat, men så pass sena, att vi hinner äta i lugn och ro i stan, och smälta maten en stund dessutom. Så efteråt, när regnet gjorde en stunds uppehåll, tog vi en cache på intilliggande Masthuggstorget! Snabbt och lätt!

Torsdagspremiären i Kållered gick finfint. Ganska mycket deltagare, varav en del nya ansikten. Kul! Känns jätteskönt och roligt att vara tillbaka och igång igen! Under tredje låten trodde jag armarna skulle trilla av, men liksom förra gången, kom man liksom in i andra andningen efter en stund. Bytte ut powerlåt fem till en gammal från koreografi 28, som var grymt jobbig! Flera kommenterade den efteråt, då det inte är så ofta på de senaste koreografierna som riktiga "flåslåtar" förekommit. Jag mindes inte den låten som så jobbig, men det är nog lite skillnad i orken också!

Väl hemma hade Oo redan krupit i säng, och jag följde strax efter. Vi somnade nästan bums!

Idag är det FF, Fulltecknad Fredag. Direkt efter jobbet ska jag till Lindome och fira Johans brorsdotter Ida som fyller år. Där hinner jag stanna typ en halvtimme innan jag ska till Möllan och jobba. Fredagsdanserna drar igång igen, så där blir jag till efter midnatt.

Imorgon är det kvartal, och Oo drar till Trollhättan för whiskeyträffen, medan jag inväntar kvällen och vaktjobbet i Kungälv. Börjar 22.00! Då är det ju läggdags!
Då den förra ambitionen att ta itu med tvätten misslyckades, har jag ju tid där innan nattjobbet. Får nog rensa kylen också, då det inte har använts mycket mat därifrån denna vecka! Katastrof! Och inte lär det bli bättre när innebandyn och mitt onsdagspass kör igång!

Just det, angående mina mobilproblem. Pratade med syster Nina igår, och hon tipsade mig att starta om telefonen. Bara stänga av och på. Och se på sjutton, då var den ok igen! Knäppt eller vad? Men gött att kunna spara på den utgiften då. Bara starta om när den bråkar igen. Hon undrade också när vi skulle komma och hälsa på? Ehm, nästa liv känns det som! En hel helg där man inte har någonting att göra, inget jobb, inget pass, bara jag och Oo och vad vi vill. Går det?
Jaja, vi har inga barn, för har man barn så kan man se sig i stjärnorna efter egentid, än mindre tillsammans. Men hallå, nu har vi inga barn, så då gnäller jag utifrån mina premisser! Och även om vi själva sett till att fylla dagarna såhär, så kan jag ändå gnöla lite, för även de som skaffat barn har väl gjort det av egen fri vilja?
Och om vi inte gnällde lite då och då, skulle vi väl inte uppskatta de tillfällen vi sedan får som vi vill?