Lata dagar
Juldagen är snölös med grader strax över nollstrecket, skittrist men tydligt att det är något som hundis föredrar. Det har blåst rejält, såpass att vi misstänker att det var orsaken till det kortare strömavbrott som släckte Balltorp vid lunchtid.
Vi höll oss inomhus och klev på Pusselkampen, lag Tre Knäppizar med det två tusenbitars Jan Van Haasteren satt större delen av dagen och kvällen och såg klentroget i tävlingens Facebookflöde hur de första lagen klockade av efter bara några få timmar.
Vi är uppenbara amatörer!
Lilltjejen är verkligen megaförkyld och denna Annandagsmorgon har jag känningar i halsen. C har också känt sig halvrisig under föregående vecka så ska väl till ett mindre under för att jag ska klara mig…
Mysjul!
Vi märkte inte när Lilltjejen botaniserade runt i huset med garnet i ottan utan först när hon otåligt tyckte vi skulle vakna för att få sällskap att öppna sina paket…
Det blev en fin jul med spel, lussebaket för att göra saffranssemlor, god mat och traditionella Kalle innan Christer åkte och hämtade sina tjejer för lite firande hos honom. Mina första saffranssemlor blev riktigt bra men glömde såklart att dokumentera.
Spritsade till och med grädden.
Det kom faktiskt ett tunt litet snöfall under några förmiddagsminuter men allt eftersom mörkret föll kom plusgraderna och ett hällregn som spolade bort den lilla snö vi hade medan vi gick över och matade Elsa och Maui. Därefter var Ronja sugen på att
påbörja diamantmålningen hon fått så jag sjönk tacksamt ned med ett nytt pussel. Fick en pusselmatta av C jag nu testar och med först "Mamma Mia", "Love actually" och sedan ljudbok blev jag nästan färdig! Hade kunnat fortsätta men
gjorde Ronja sällskap i säng där hon fortfarande gärna vill sova hos mig när C inte är här. Hon är rejält förkyld så halvsitter och sover i ett försök att med sin täta näsa andas lättare.
Precis när vi var på väg i säng kom Mini in genom luckan med en sen julklapp som nu gömmer sig under kylskåpet. Förväntad slutleverans på hallmattan imorgon, eller snarare senare idag då julafton hunnit bli juldag.
Tyckte det kändes så behagligt att fira så här och att vi funkar så bra tillsammans. Vi har ett sådant samspel i köket och vill båda ha det snyggt och ordnat både under och efteråt. Inga kastruller, kladdig spis eller redskap som ligger och
väntar, ingen diskho full med potatisskal eller andra rester. Och med endast vi tre kunde vi bara bry oss om den mat vi själva gillar och ville ha, bära vilka kläder vi ville och bara vara. Det var välsignat skönt och sådär familjärt avslappnat
som väl är själva syftet med julafton. En God Jul och en God natt.
God Jul!
Till slut! Hann i det blygsamma ljuset av julstjärnan i fönstret slarvläsa igenom en bok jag redan läst femtioelva gånger innan jag till slut hörde snarkningarna från rummet intill. Fattar inte hur hon kan sova med huvudet under täcket,
en annan hade hamnat i klaustrofobiska drömmar om levande begravningar i Saharaöknen.
Men nu är strumpan fylld och garnet draget upp och ned, ut och in, runt, över och under.
Jag har missat sömntåget och balanserar på sängens ytterkant då C kommit halvvägs över på min sida. Litens nyfikenhet och lek med mitt dragna garn har lagt sig och hon ligger nu ihoprullad mellan mina ben. Klockan har passerat över en och en halv
timme in på julaftonen. God Jul!
Väntar fortfarande…
… väntar…
… och väntar…
Kvällen före
Göteborgsoperan kör i dessa tider en uppsättning i musikalformat av Dickens "En julsaga". Riktigt bra men emellanåt orkade inte rösterna över orkesterdiket och mikrofonerna hade behövt skruvas upp för stöd. Kanske var det för att vi satt längst
fram, perfekt för att duschas av spott, som en av de tre karaktärerna som främst verkade som berättare och interagerade med oss i publiken sade medan vi satte oss. "Ingen fara, har har min sjal", svarade jag.
Den behövde aldrig brukas till att torka spott men när operans barnkör tillsammans med övriga ensemblen framförde "O Helga natt" fick den torka mina tårar. Det är så mäktigt med kraften i musiken och rösterna som berör och påverkar mig så
djupt!
Berörd blev jag också när jag fick en present igen av Hana och Annica, mina fina stammisar i Majorna efter morgonens pass. De är så himla gulliga!
Nu satt koreografin nästan felfritt och jäklar i min låda vad jobbig den är.
Så skönt slut i kroppen och glad över min gåva kommer jsg på mig själv att le när jag drar på mig min tröja som jag fick av mitt gamla team. Jag har svårt att ta emot gåvor men alla gläds av uppskattning så jag måste komma ihåg att själv visa och
uttrycka uppskattning för de jag har omkring mig.
På jobbet är feedback ett av våra prioriterade fokusområden nästa år så ska verkligen försöka anamma det.
Försökte inte ens att parkera på Ica Maxis parkering efteråt utan ställde mig på andra sidan vägen och kompletterade lite till den smockfulla kylen. Det är ju bara vi tre som ska fira så man kan ju undra varför det är så jämrans fullt!
Hämtade min Lilltjej därefter och så lade vi färdigt det andra pusslet. När Christer anslutit blev det en lugn och mysig kväll före dopparedan med dekoration av pepparkakor, middag, spel och film. Nu ligger jag här och väntar på att min avkomma ska
somna. Hon vill ha sitt dragna snöre som vanligt och strumpan ska fyllas. C tycker hon är för gammal men hon är ju bara tolv? Jag minns inte när mina föräldrar slutade men känns som det var när jag flyttade hemifrån som artonåring! Det var en mysig
tradition vi hade tycker jag, en rolig början på julafton med min syster innan alkoholen och bråken tog över.
Jag hoppas det är något som Ronja tar med sig till sina barn en dag, snöret alltså…
Hurra för Pia!
Det bjöds på lite solsken under eftermiddagen, som föregicks och efterföljdes av ihållande regn. Men stormen Pia är på väg och med henne har temperaturen sjunkit och nu är det snöstorm utanför, hurra! Lycka i hela kroppen och brinnande men hopplös önskan
att minusgraderna blir kvar till mars och snön fylls på. Ungefär lika troligt som perfekta avokados.
Svenskar i ett nötskal, vägra ta det sista och således åka på att diska! Slår vad om att ytterligare någon som passerade lunchrummet skar till sig hälften av mikrobiten och gick vidare, glad i hågen.
Drygt hälften brukar tacka för sig när jag vill ta groupie, framför allt när jag vill ta den efter passet av någon anledning, hehe! Men var några nya idag vilket är kul, synd bara att jag än en gång presterade så mediokert! Ny chans på lördag.
Fick present av min stammis Ida, hembakat i form av lussekatter och chokladgodis, så himla gulligt!
Ännu ett år med Body Combat och mina fantastiska Frölunda fighters. Tycker det är så häftigt att så många hållit mig sällskap i flera år!
Lite av ett upplopp
Jag vet inte riktigt vad jag gör men tiden räcker inte till! Det är redan torsdag och jag kan inte komma på något konkret som förklarar varför mina dagar fullkomligen ätits upp. Möten äter största delen ja, men vad handlar de om? Vad gör jag på dom? Kommer det något ut av dem? Jo, fler punkter på min att-göra lista.
Stannade hemma igår för att använda timmen för att åka till och från kontoret till arbete istället. När man dessutom endast ska sitta i möten är det smidigare hemifrån där jag inte behöver ha hörlurarna på mig. Glasögonens skalmar trycks mot tinningarna tills det känns som huvudet sitter mellan ett skruvstäds stålplattor istället för vadderade lurar, hur gör alla andra med glasögon och hörlurar? Japp, ännu ett i-landsproblem.
I och med chefandet har nya former av möten tillkommit och var lite kul att se när Digitals ledare samlades och så många föredömligt hade på sina kameror. Drygt hundratiotalet nissar i ledande positioner varav förebilderna skapade en rolig palett på skärmen, än fler ploppade upp efter jag knäppt min bild. Jag vågade inte föreslå att vi alla skulle fixa juliga bakgrunder, le riktigt Trolltyg-i-tomteskogens-troll-fult, och därmed komponerat ett självdistanserat och skojigt julkort med hälsningar från hela Digitals ledning. Men jag är ju ny på det här så det är kanske inte så chef-igt riktigt, korrekt-igt...
Releasen i Sisjön gick åt skogen, helt enligt min hårdaste kritiker - jag själv. Missar lite här och var, värdelös pre-cueing och hjärnsläpp i både styrka och nedvarvning, de sista låtarna som alltid hamnar längst ned på prioritetslistan att plugga in. Då går det som det går också när man vid möjlighet låtit arbete, barn, kinesiska och nöje gå före.
Jag kör i vilket fall jultema denna releasevecka så grävde fram mina gamla lindor och ikväll blir det tomteluva med Förlunda fighters. Ännu mera svett att vänta! Marianne kommer att göra mig sällskap vilket känns skönt så jag kan släppa fokus på hälften av låtarna i alla fall.
Ännu ett frosseri genomfördes igår och lika galet mätta som efter Pivo rullade vi ut från Privata Rum, Christers favorit för just julbord. Deras choklaspudding var nog banne mig den bästa jag ätit - och jag har ätit en del! Att jag inte orkade ta en till kanske säger en del om hur mätt jag faktiskt var...
Under det senaste halvåret har våra kläders sömmar bara stramat mer och mer men eftersom bältet runt plånboken gjort detsamma så måste jag ta tag i detta, vilket jag nog sagt förr. Men har jag sagt att resår är min nya bästa vän? Och idag har jag träningstajts på jobbet. De ordinära svarta och således i mina ögon godtagbara på jobbet men som med min nu välgödda lekamen nedklämd däri nu känns som ett par sådana där "Lift and shape" á la kompressionsstrumpa man ser lovordas i sina sociala flöden. Det låter marginellt bättre än korvskinn.
Landskapen avfolkas allt mer med önskningar om god helg och ledighet. Många med vissa avtal arbetar inte imorgon, undertecknad inte inkluderad. Själv har jag inte bestämt mig ännu huruvida mycket jag kommer att arbeta i mellandagarna. Behöver ju plugga kinesiska vilkens första slutprov är om två veckor och har skolledig Lilltjej också så blir kanske bara halvdagar torsdag och fredag.
Pirrpirr!
Månadens och årets sista styrelsemöte är avklarat och kinesiskan ska ta vid men Liten gör det svårt för mig! C har lika mycket att göra så han slipper flänga fram och tillbaka och vi båda får arbetsro. Hann få en bensträckare mellan alla möten idag för att slarvigt köra igenom nya koreografin under lunchen, imorgon ska de stackars deltagarna i Sisjön få mitt första försök.
Om två veckor är det skriftliga provet kinesiska och veckan därpå det muntliga som kräver förberedelse. Men först måste jag göra den sista inlämningsuppgiften som ska vara klar imorgon.
Liten pirrar där hon ligger med min arm som huvudkudde, så fjärran från arbetsuppgifter och studier som bara är möjligt. Ibland hade det nog varit trevligt att vara katt! Blir lite omständligt att knappa på tangentbordet, men vem har hjärta att fösa bort henne?
God Jul!
Plusgrader och duggregn i ett dimmigt Fjärås där tjejerna mötte deras jämnåriga pojklag under gårdagen. Tjejerna spelade grymt bra och pressade hela tiden på killarnas planhalva men fick inte till avsluten. När de frustrerade pojkarna väl lyckades
komma loss och kontra kunde inte Lilltjejen täppa till och det slutade med förlust men med glada miner ändå. Bra träning som kunde sammanfattas med kommentaren jag hörde en av tjejerna utropa efteråt: "Vi måste träna skott!"
Efteråt var det att skala av sig underställ och fetjacka för middag och bio. Danilos råbiff vad magisk, en av de bästa jag ätit! Filmen Wonka var en positiv överraskning, väldigt välgjord och riktigt bra. Att se en grön Hugh Grant med
orange hår sjunga Ompa-lompa var nästan halva behållningen och har spelats flitigt varje gång vi suttit i bilen sedan dess!
Pusslet avslutade jag och Lilltjejen, med kattutställning som tema verkade Plutt godkänna resultatet.
Skönt med sovmorgon till söndagens gråblöta väder. Monterade ihop och klädde granen med Trolltyg i tomteskogen på TV:n. C himlade med ögonen när jag och Lilltjejen samstämmigt citerade den gamla filmen som vi uppenbart sett för många gånger.
När C åkt hem till sig gjorde vi några ärenden tillsammans med andra sista-minuten stressade julhandlare innan vi satte oss och påbörjade ett nytt Jan Van Haasteren pussel tills det var dags att åka till Lindome för julfirande.
Igen är jag så glad och tacksam att Johan träffat en så bra tjej som Elena, som tagit henne till sig från dag ett och blivit ännu en vuxen min Lilltjej kan lita på, en bonusmamma i dess rätta bemärkelse!
Det var visst något slutspel i damernas handbolls-VM tyckte jag de sade som avslutades innan vi bjöds på massa gottigheter och öppnade klappar.
Nu är det pappavecka så jag åkte ensam hemåt via Willys som tiden före stängning var välsignat lugnt och skönt. Jobbat lite men nu går ögonen i kors. God natt!Fredagsmys
Fullt fokus när det vankades husbyggen. Tycker de små är roligare är ett stort faktiskt.
Ta-da! Vilka blev finast? Lilltjejen satt sedan och spritsade glasyr på Non-stops och käkade just non stop! Konstigt nog fick hon inte ont i magen.
Efteråt ville hon pussla och undertecknad var inte den som sade nej! Efter ett tag tröttnade C medan vi satt kvar en timme till med julmusik i bakgrunden.
Nästan halvvägs kom vi innan vi var nöjda. "Tack för en mysig kväll" säger min fina avkomma innan hon försvinner upp för trappan. Jag hade behövt plugga både kinesiska och koreografi men kände att jag prioriterade rätt. Fick mitt första
betyg G på den senaste inlämningsuppgiften, har haft VG hittills. Tidsbristen samt svårare när vi nu är i kursens slutskede men då min ambition är att lära mig och inte höga betyg så gör det inget,
Jag kommer liksom vid förra kursen ändå inte att klara mer än godkänt, om jag har tur, på en sista muntliga delen.
Plutt må vara den mest surmulna till utseendet men nästan den mest sällskapliga. Mysigt men lite besvärligt ibland när hon vill vara med.
C har somnat intill och nu känner jag sömntåget rulla in. Intensiv vecka, skönt med helg!
Red Bull
Att vara konsult har sina för- och nackdelar. Flashiga kontor placerade på heta platser, gärna så centralt som möjligt med hyra därefter är gängse och uppenbarligen möjligt med de arvoden de debiterar. Inom dessa ingår dock den flexibilitet i form
av exempelvis snabb upp- och nedrampning av kompetens. Idag var det en så kallad off-site för oss ATM:er med våra två chefer och KnowIT gav oss möjlighet att också bokstavligt vara off site, utanför våra egna kontor.
Lära-känna-varandra aktiviteter innan strategier och annat. Hade jag vetat hur barndomsbilden och ens favoritlåt skulle användas hade jag valt annorlunda men det var en rolig aktivitet vad gäller att gissa på ens medarbetare.
Fick avvika sista kvarten för att hinna hem och pälsa på mig innan avfärd till Varberg, närmare bestämt Ankarsvallen söder om kuststaden där Lilltjejen ska spela träningsmatch. Uppvärmning pågår medan vi föräldrar sitter och trycker i våra bilar med blickarna
liksom jag på sina mobiltelefoner. Fem minuter till matchstart och jag ska ta med min Red Bull ut i den kalla men välbehövliga friska luften. Höll på att somna på vägen ned…
Lucia
Det närmaste Luciafirande för mig detta år blev en lussekatt till frukosten, inte fy skam.
Testade att för första gången dra ihop degen i assistenten och vet inte om den är så väldans behjälplig egentligen. Det blir massa disk och det är svårt att avgöra när det är tillräckligt med mjöl då man inte kan känna som när man jobbar för hand
med bunken tryckt mot bröstet och trägaffeln i hårt grepp.
Degen kändes slätare dock och resultatet lika bra. Jag petar in russin och min avkomma och C kör pärlsocker…
Då bakandet blev av efter Lilltjejens fotbollsträning hann klockan bli mycket innan vi var klara men tryckte i oss obscent många ändå!
Luciakvällen avslutades med operan Don Giovanni, mästerligt framfört av alla bakom den förvånansvärt avskalade orkestern. Tyvärr blev jag galet trött under föreställningen så nu blir det att däcka direkt.
Antagen
Jag vet inte om det är så smart men nu har jag sagt ja till ännu en nybörjarkurs i kinesiska samt Javaprogrammering nästa termin. 22,5 poäng på halv- respektive kvartsfart samtidigt som jag jobbar heltid och kör mina pass. Javakursen är bra-att-ha för
mitt jobb, något jag tänkt på länge för att förstå mina team bättre, men SAP S4Hana är än viktigare och också således en möjlig ytterligare kurs under kommande år.
Plockade fram rundstickan för en eventuell julklapp men insåg för sent att mitt valda garn inte lär gå ihop med mönstret särskilt väl då det avser ull som ska tovas och således krympa…! Oavsett känns det roligt att sticka igen efter alla år med virkprojekt.
Nästa vecka ska nya combatreleasen släppas och jag har förstås knappt pluggat något alls. Helst skulle jag vilja sätta mig och lägga pussel! Såg ett för mig nytt Van Haasteren-pussel på Marketplace föreställande en kattutställning som jag
bara måste ha, så jag och Lilltjejen åkte och fyndade det för hundra spänn. Det var ett tag sedan jag hade mitt senaste pusselskov så nu kliar det i fingrarna men har ju inte tid!
Hela kvällen har jag och C suttit framför våra skärmar, jag med kinesiskan och han med jobb. Han sitter där ännu medan jag till slut gav upp och nu ligger här med Liten intill. Tänkte plugga koreografin vilket brukar innebära att jag somnar direkt…
Överäten!
Urp! Magen har passerat de fyra hörnen och uppnått full sfär efter två timmar hos Pivo! Vilt är deras profil och vilt var det på deras julbord i alla dess former. Jag har ju inga större erfarenheter av vildsvin, hjort, älg och ren trots mina norrländska
barndom men enligt C hade de förvaltat råvarorna mycket väl. Det var mycket, och det var mycket gott!
Höjdpunkterna var dock de minimalistiska hasselbackspotatisarna som var mer snacks än potatis samt de friterade rotskotten, salta, spröda och fantastiskt goda. Saffransrulltårtan och ostkakan med saffran var det som fick min magsäck till sin
slutgiltiga klotrunda form! Det var härligt att vara där när de öppnade, att vara först till de nyupplagda faten.
Nu ligger vi som strandade valar i sängen.
Lördagsmorgon
Jag tycker det är mysigt med alla ljus och den stämning de ger i juletider. Lite pynt och till och med gardiner får jag upp men enbart för att jag gör det så enkelt för mig. Långt fjärran är mammas omsorgsfulla tvättande, städande och strykande ackompanjerade
av bittra klagovisor. Jag ärvde några av gardinerna och har aldrig tvättat dom… Swish, swosch så är de vardagliga av och de juliga på och klart!
Saknar ljusslingorna i magnolian men kan inte lägga pengar på att ersätta de gamla som lade av efter allt regn och slask. Det var billiga från Rusta men håller dyrare längre?
Christer är ingen superpyntare heller men vill prompt ha en bock och liten "gran" som jag misstänker egentligen är en enbuske utanför sin dörr. Jag himlar med ögonen när han knappt är hemma ändå, ingen annan direkt springer ned hans dörrtröskel och
han liksom jag behöver hålla i plånboken. Men bock ville han ha och gick trotsigt mot kassan med den omsorgsfullt utvalde stackaren under armen med mig av synen fnissande efter.
Undrar hur svårt det kan vara att göra en själv när man väl har en stomme?
Julmiddagen ja, den blev väl helt ok för min del. Kanske kunnat anstränga mig mer vad gäller det sociala men det tog bara emot. Vi ATM:er stod för underhållningen så några av mina kollegor hade fixat en mingel-bingo, ett kul och bra sätt att tvingas interagera
med varandra.
Välkomstglöggen bjöds i en trång del av restaurangen vilket främjade uppgiften men jag klarade inte av att ge mig in i mängden utan stannade i ytterkanten nära utgången med oklara ärenden tillbaka ut för att "kontrollera" ditten eller datten. Lyckades
dock tillse att mitt namn hamnade på någon bingobricka i varje fall men det var nog mest de andras förtjänst.
Mina quizfrågor var tydligen alldeles för svåra men uttänkta för tipsformat med svarsalternativ. Min hjärna hade lyckats glömma det andra formatet vi kommit överens om, vilket var ett som jag dessutom själv föreslagit!
Personalen var jättegullig och oerhört hjälpsamma och tillmötesgående. Maten var ok, förrättens Toast skagen klart bäst, kanske för att man var helt utsvulten. Jag hade riktigt trevligt vid mitt bord med personer som kunde hålla dialogen igång men smet
iväg så fort anständigheten tillät efter dessert och priser för bästa klädsel delats ut. Jätteroligt med de få som gått all-in med temat och hade jag haft möjlighet hade jag gjort detsamma. Kunde jag sy hade det varit otroligt roligt att dyka
upp i en nyckelpigedräkt!
Kineserna brukar inte bjuda hem folk utan man möts på restaurang eller liknande. Rafael, hans västerländska namn, var synligen besvärad men väldigt artig när han klev över min tröskel och tackade nej till vad jag än erbjöd. Han slappnade av när han
upptäckte mina kinesiska läromedel som han fann väldigt intressanta så jag fick ett gyllene tillfälle att öva och försöka svara på de enkla frågor han formulerade. Enligt honom var formatet i mitt material väldigt formellt och inte så som de
själva uttrycker sig men det är väl så man får börja antar jag, och antagligen bättre när man sedan ska försöka tillämpa sina stapplande kunskaper.
Alla kineser jag träffat på blir alltid väldigt glada och uppskattande när de förstår att man försöker lära sig deras språk, hjälpsamma också.
Snart dags att lämna sängvärmen för mitt pass i Majorna. Ikväll blir det julbord i ett icke traditionellt format som jag förstått då C ville testa Pivo som tydligen är profilerade på vilt kött. Blir intressant!
Just, utropstecken ska visst anses förolämpande i Kina. Det måste jag fråga Rafael eller min lärare.
Slaskigare
Kunde som väntat inte somna igår. Konstigt! Klockan hann passera två innan jag till slut slocknade, och då jag väl aldrig kom in i djupsömnen var det inga större problem när larmet gick. Eller jag har ju inget larm utan endast vibrationer - det räcker.
Skjorta är ju inte direkt något som dominerar min garderob, men när jag julshoppade till Lilltjejen på Temu, alla möjliga grejer från Kina och såg denna så kunde jag inte låta bli. Kvalitetsmässigt kan just kläder vara lite sådär från dessa leverantörer men denna var helt ok.
Och visst är dalahästen söt? Mycket bättre än en liten i trä. Jag gjorde helt sonika så att jag ställde den på hans skrivbord och gick sedan dit när han var tillbaka och upptäckte den.
Och visst är dalahästen söt? Mycket bättre än en liten i trä. Jag gjorde helt sonika så att jag ställde den på hans skrivbord och gick sedan dit när han var tillbaka och upptäckte den.
Det märks att man nu sitter bland inköparna, folket som jobbar med våra leverantörer för kontoret har fyllts med julkorgar och godislådor. Inte det överflöd som rådde när jag började för evigheter sedan då det var goda tider och således konsultfirmor och kunder nästintill tävlade i att överträffa varandra i mängd och utformning. En leverantör struntade i både korg och låda och körde in en hel skottkärra istället. En riktig vanlig jäkla skottkärra full med snask!
Inköparna kan också vara väldigt högljudda, antar att det kan följa med vissa extroverta förväntningar när man ska nätverka och förhandla med leverantörer. Det kramas, sjungs för födelsedagsbarn och denna förmiddag lät det som i en aula innan talaren äntrar scenen! Visst är det fantastiskt med en arbetsplats som medarbetare så tydligt trivs och lever ut i, men det kan vara utmanande för de personligheter som inte mår bra i öppna landskap och mycket ljud. Tysta områden samt individuella smårum finns för arbetsro eller möten utan att Teamsdeltagarna ska behöva tro att man befinner sig på en tågstation.
Nu har så gott som alla på min avdelning åkt hem för att förbereda sig inför julmiddagen. Vi lyckades ju avstyra "The great gatsby" temat så jag kan plocka fram mina vanliga julkläder som jag haft de senaste åren ur garderoben.
Nu ska jag skjutsa vår besökande kines till hotellet innan jag åker hem för att byta om och sedan hämta upp honom igen för att försöka hitta till stället vi ska vara på ikväll. Eller kanske jag helt sonika låter honom följa med mig, han skulle säkert tycka det vore kul att besöka ett "vanligt" hem här i Sverige.
Fokuserad
Hann ett ärende i stan samt proviantera lite innan jag fick skynda till Fässbergs kyrka för Lilltjejens julkonsert med resten av kulturskolans musikinriktade elever.
En kinesisk kollega är här denna vecka och hade med sig jättefina gåvor till mig och mina kollegor. Jag och min hjärna fick jättedåligt samvete och köade i snögloppet genom rusningstrafiken från kontoret in till stan och hittade en jättefin mjukisdalahäst.
Tanken var en sådan där liten söt i trä men jag fann mjukisvarianten finare om än inte traditionsenlig. Han har dessutom en liten son som kanske uppskattar en mjuk variant bättre och den var dessutom på helt ok prisnivå. Så nu känns samvetet mycket bättre
men återstår att komma på hur jag ska överlämna den på ett snyggt sätt då det är så uppenbart att den är en efterkonstruktion! Nåja, mitt samvete går före den bristande etiketten.
Fick däremot välja bort den piffiga jullådan med godis jag brukar ge Balltorpsskolans personal och köra på billigare alternativet med egenplockad burk som jag slog in i den precis lagom stora bit cellofan jag hade kvar hemma. Det är tanken som
räknas och då jag vet hur glad jag själv blev av dessa tecken på uppskattning av elever och föräldrar så vill jag ge dom det också. Alla lärare är inte bra liksom i alla yrkesgrupper men de allra flesta sliter och brinner för sina uppdrag.
Den traditionella presentinslagningsröran. Vad ska bli en julklapp och vad ska bli en födelsedagspresent? Tiden som går märks bara på den krympande tejprullen och växande högen av skräp. Ljudboken rullar på och när jag till slut inser att
jag måste avrunda kan jag inte låta bli att plocka fram dammsugaren. Jag har stört mig på skiten i flera dagar och klarar inte av att komma hem efter jobbets julmiddag sol nu är denna kväll och känna gruset under fötterna i hallen. Så halv ett
rastar jag dammsugaren och istället för att försöka sova direkt skriver jag här istället.
Att Christer som är sjuk hållit sig hemma dessa dagar har varit bra för min att-göra lista men mindre bra för min sömn!
Måndag igen
Det blev en mysig helg med jultema redan från start i form av julinspirerad frukost, såå gott! Att vi har såpass kallt att den lilla snön ligger kvar gör mig så lycklig i hjärtat och bidrar såklart till stämningen. Därefter hämtade vi upp Christers lillasyster Pia i Örgryte innan vi åkte till Tjollöholms julmarknad där det inte alls var så hystieriskt med folk som jag förväntat, men så var vi rätt tidiga också. Man går igenom utställarna relativt snabbt, köpte lite marsipan, en julklapp och käkade stående lunch från en av de många matvagnarna. Jag vågade mig inte på den där viltkebaben som C och hans syster gjorde men högrevsburgaren var helt ok.
Det är alltid lika roligt att se de fysiska likheterna mellan föräldrar och barn eller syskon och Pia är verkligen lik sin bror, men också desto mer lik deras mamma. Det blir mer utpräglat när barnen blir äldre och skillnaderna inte blir lika markanta som mellan vuxna och barn. När både Christer och Pia nu är över femtio blir det så tydligt, på samma sätt som min Lilltjej och jag...fast hon har kanske alltid varit rätt lik mig?
Väl hemma igen blev det lite kinesiska för mig och rengöring av akvariet för Lilltjejen medan C dödade monster. I exakt HUR stort behov av rengöring akvariet var stod väldigt klart när hon var färdig. De stackars fiskarna måste ha fått en syrechock, för att inte tala om att se klart!
Kycklingwraps och sedan bilfärd igen, nu åt andra hållet in till stan och Stora teatern där cirkustemat fortsätter. Denna gång franska föreställningen "Möbius" som bjöd på nittio minuter av ömsom böljande suggestiv upplevelse endast framkallad av deras koreograferade kroppar, till ömsom fartfyllda konster som endast sådana som dessa kan få att se enkla ut. Inga kulisser eller rekvisita på scenen, inga häftiga kläder utan enkla i svart eller beige.
Kycklingwraps och sedan bilfärd igen, nu åt andra hållet in till stan och Stora teatern där cirkustemat fortsätter. Denna gång franska föreställningen "Möbius" som bjöd på nittio minuter av ömsom böljande suggestiv upplevelse endast framkallad av deras koreograferade kroppar, till ömsom fartfyllda konster som endast sådana som dessa kan få att se enkla ut. Inga kulisser eller rekvisita på scenen, inga häftiga kläder utan enkla i svart eller beige.
Endast musik som var ett sammelsurium av ljud där tystnaden och lågmäldheten liksom de obefintliga kulisserna verkade för att endast lyfta fram akrobaterna. Det var deras kroppar som var föreställningen och man varken saknade eller behövde något annat. Plötsligt kastades en kropp upp där, och sedan där, plötsligt var de fyra personer stående på varandras axlar, att det kan vara så enkelt att klättra upp på en, två, tre personer?
Men nu är det dags för veckans kinesiskalektion. Nya combatreleasen har kommit också. Hej å hå, det är måndag!
Fredag
Fortsatte med Sofia Rutbäck Erikssons och Anna Janssons lättsmälta deckare. Brotten och historierna de bjuder på är onekligen skrämmande och sorgliga men kryper inte under huden eller lämnar några varaktiga intryck. Det pratas om kioskromaner skulle man kunna kalla dessa för kioskdeckare då utan att för den delen sätta mindre värde på de intrikata historier Anna och Sofia med sina gelikar lyckas få ihop? Jag hade gett min högra arm, eller kanske möjligtvis min vänstra för att frambringa något liknande.
Andra provträningen för Änglagårdsskolan blev i betydligt behagligare temperatur inne i Serneke arena. De ljusa fönstren som skymtar till vänster tillhör skolans lokaler, så de har onekligen fördelaktiga lokaler att tillgå.
Övre bilden är alla utespelare medan målvakterna körde övningar för sig innan alla tjejer körde matchspel för att sedan blandas med killarna för mera matchspel. Det är otroligt många så konkurrensen till de tre klasserna är stenhård, men antagningen sägs grundas på kötid med fördel för tjejer för att utjämna könsfördelningen. Målvakter kan också ha en fördel så oddsen är för Lilltjejen som var fortsatt lika positiv efter träningen. Så nu är det bara att vänta och se. Under tiden fortsätter vi att bolla med henne för att verkligen se till att hon tänker till och försöker förstå vad det kan innebära att pendla minst två timmar varje dag.
Fredagstacos i vår asiatiska buns-variant och "Phase10" där jag fick sällskap av min avkomma för stordäng av Christer. Nu sitter vi här igen framför våra skärmar, han jobbar och jag måste förbereda inför kinesiskalektionen på måndag då också inlämningsuppgiften ska vara klar.
Jag undrar som vanligt vad jag har gjort denna vecka egentligen. Möten och utbildningar i form av sista delen av APV:n, "Arbetsmiljö På Volvo" tror jag det betydde som idag bjöd på ergonomi och hälsa i organisationen. Liksom de andra delarna av utbildningen viktigt, intressant, men mycket att ta in som man inte har en chans att komma ihåg. Man får bara försöka bokmärka länkar och spara ned material så man vet vart man kan börja leta den dagen behovet dyker upp.
Äntligen!
Man får vara tacksam för det lilla. När det kommit såpass att det på de mindre vägarna blir riktigt vinterväglag pirrar det av lycka i hela kroppen. Några centimeter men oceaner av glädje!
Arbetsdagarna rusar fram med stressen ständigt lurpassande så påminner och påminner mig själv att världen inte går under. Jobbigast är nog alla de där nya grejerna som öser över en i och med det här chefandet där lönegrejerna och rekryteringar känns
som mina största utmaningar. Ska jag ha en strategi och bestämma hur jag vill manna upp mina team? Offshore, nearshore, onsite och kompetenser. Hur gör man? Hur ska man tänka? Är ju min smala lycka att jag har en annan fantastisk och hjälpsam ATM
i min area som jag känner förtroende för, liksom chef som om än lite all over the place ibland av vad jag erfarit hittills likväl verkar väldigt bra.
Lilltjejen kunde inte vänta längre så vi fixade julpyntet efter kvällspromenaden med hundis. Det är ju rätt mysigt ändå, särskilt när det är vitt utanför!
