Saknar ljusslingorna i magnolian men kan inte lägga pengar på att ersätta de gamla som lade av efter allt regn och slask. Det var billiga från Rusta men håller dyrare längre? 

Christer är ingen superpyntare heller men vill prompt ha en bock och liten "gran" som jag misstänker egentligen är en enbuske utanför sin dörr. Jag himlar med ögonen när han knappt är hemma ändå, ingen annan direkt springer ned hans dörrtröskel och han liksom jag behöver hålla i plånboken. Men bock ville han ha och gick trotsigt mot kassan med den omsorgsfullt utvalde stackaren under armen med mig av synen fnissande efter.

Undrar hur svårt det kan vara att göra en själv när man väl har en stomme?

Julmiddagen ja, den blev väl helt ok för min del. Kanske kunnat anstränga mig mer vad gäller det sociala men det tog bara emot. Vi ATM:er stod för underhållningen så några av mina kollegor hade fixat en mingel-bingo, ett kul och bra sätt att tvingas interagera med varandra. 

Välkomstglöggen bjöds i en trång del av restaurangen vilket främjade uppgiften men jag klarade inte av att ge mig in i mängden utan stannade i ytterkanten nära utgången med oklara ärenden tillbaka ut för att "kontrollera" ditten eller datten. Lyckades dock tillse att mitt namn hamnade på någon bingobricka i varje fall men det var nog mest de andras förtjänst.

Mina quizfrågor var tydligen alldeles för svåra men uttänkta för tipsformat med svarsalternativ. Min hjärna hade lyckats glömma det andra formatet vi kommit överens om, vilket var ett som jag dessutom själv föreslagit! 

Personalen var jättegullig och oerhört hjälpsamma och tillmötesgående. Maten var ok, förrättens Toast skagen klart bäst, kanske för att man var helt utsvulten. Jag hade riktigt trevligt vid mitt bord med personer som kunde hålla dialogen igång men smet iväg så fort anständigheten tillät efter dessert och priser för bästa klädsel delats ut. Jätteroligt med de få som gått all-in med temat och hade jag haft möjlighet hade jag gjort detsamma. Kunde jag sy hade det varit otroligt roligt att dyka upp i en nyckelpigedräkt!

Kineserna brukar inte bjuda hem folk utan man möts på restaurang eller liknande. Rafael, hans västerländska namn, var synligen besvärad men väldigt artig när han klev över min tröskel och tackade nej till vad jag än erbjöd. Han slappnade av när han upptäckte mina kinesiska läromedel som han fann väldigt intressanta så jag fick ett gyllene tillfälle att öva och försöka svara på de enkla frågor han formulerade. Enligt honom var formatet i mitt material väldigt formellt och inte så som de själva uttrycker sig men det är väl så man får börja antar jag, och antagligen bättre när man sedan ska försöka tillämpa sina stapplande kunskaper.

Alla kineser jag träffat på blir alltid väldigt glada och uppskattande när de förstår att man försöker lära sig deras språk, hjälpsamma också.

Snart dags att lämna sängvärmen för mitt pass i Majorna. Ikväll blir det julbord i ett icke traditionellt format som jag förstått då C ville testa Pivo som tydligen är profilerade på vilt kött. Blir intressant! 

Just, utropstecken ska visst anses förolämpande i Kina. Det måste jag fråga Rafael eller min lärare.