Man får vara tacksam för det lilla. När det kommit såpass att det på de mindre vägarna blir riktigt vinterväglag pirrar det av lycka i hela kroppen. Några centimeter men oceaner av glädje!

Arbetsdagarna rusar fram med stressen ständigt lurpassande så påminner och påminner mig själv att världen inte går under. Jobbigast är nog alla de där nya grejerna som öser över en i och med det här chefandet där lönegrejerna och rekryteringar känns som mina största utmaningar. Ska jag ha en strategi och bestämma hur jag vill manna upp mina team? Offshore, nearshore, onsite och kompetenser. Hur gör man? Hur ska man tänka? Är ju min smala lycka att jag har en annan fantastisk och hjälpsam ATM i min area som jag känner förtroende för, liksom chef som om än lite all over the place ibland av vad jag erfarit hittills likväl verkar väldigt bra.

Lilltjejen kunde inte vänta längre så vi fixade julpyntet efter kvällspromenaden med hundis.  Det är ju rätt mysigt ändå, särskilt när det är vitt utanför!