Hann ett ärende i stan samt proviantera lite innan jag fick skynda till Fässbergs kyrka för Lilltjejens julkonsert med resten av kulturskolans musikinriktade elever. 

En kinesisk kollega är här denna vecka och hade med sig jättefina gåvor till mig och mina kollegor. Jag och min hjärna fick jättedåligt samvete och köade i snögloppet genom rusningstrafiken från kontoret in till stan och hittade en jättefin mjukisdalahäst. Tanken var en sådan där liten söt i trä men jag fann mjukisvarianten finare om än inte traditionsenlig. Han har dessutom en liten son som kanske uppskattar en mjuk variant bättre och den var dessutom på helt ok prisnivå. Så nu känns samvetet mycket bättre men återstår att komma på hur jag ska överlämna den på ett snyggt sätt då det är så uppenbart att den är en efterkonstruktion! Nåja, mitt samvete går före den bristande etiketten.

Fick däremot välja bort den piffiga jullådan med godis jag brukar ge Balltorpsskolans personal och köra på billigare alternativet med egenplockad burk som jag slog in i den precis lagom stora bit cellofan jag hade kvar hemma. Det är tanken som räknas och då jag vet hur glad jag själv blev av dessa tecken på uppskattning av elever och föräldrar så vill jag ge dom det också. Alla lärare är inte bra liksom i alla yrkesgrupper men de allra flesta sliter och brinner för sina uppdrag.

Den traditionella presentinslagningsröran. Vad ska bli en julklapp och vad ska bli en födelsedagspresent? Tiden som går märks bara på den krympande tejprullen och växande högen av skräp. Ljudboken rullar på och när jag till slut inser att jag måste avrunda kan jag inte låta bli att plocka fram dammsugaren. Jag har stört mig på skiten i flera dagar och klarar inte av att komma hem efter jobbets julmiddag sol nu är denna kväll och känna gruset under fötterna i hallen. Så halv ett rastar jag dammsugaren och istället för att försöka sova direkt skriver jag här istället.

Att Christer som är sjuk hållit sig hemma dessa dagar har varit bra för min att-göra lista men mindre bra för min sömn!