Äntligen fick Lilltjejen uppleva sitt första napp och fångst! Det nappar friskt i sjön så totalt fick vi nog upp sju-åtta stycken på relativt kort tid. De flesta riktigt små av typen tusenbröder men en var rätt rejäl. Storebrorsan.

Fick åka två turer till fiskeaffären då Lilltjejen ville meta. Så en timmes färd till en riktigt välsorterad butik som hade metrevar men också maggot. Morsan passerade någon gräns där i tidiga tonåren(?) då hon inte längre klarade att hantera de slingriga maskarna på kroken, så tänkte att små maggots vore hanterbart. Dock kunde man ju slippa det genom att låta avkomman göra jobbet - av rent pedagogiskt syfte förstås. Det var inget hon fann särskilt roligt precis men efter mycket möda och kompromisser fick hon på en varpå jag skulle göra den andra. 

Ja, morsan har blivit en sjåpagås men det kan man ju inte visa! Det var bara att hålla god min och undertrycka obehaget med lugna instruktioner och rörelser. Se så snabbt och lätt det gick! (Uääh!)

När sedan första fångsten hölls där i handen och man insåg att man skulle bli tvungen att ta ihjäl fiskkraken på något sätt! Hur gör en riktig fiskare? Jo, bryter nacken av den. Har jag gjort det någon gång? Nej!

Hur gjorde vi när vi fiskade som barn? Minns inte! Ett minne fladdrar förbi av jag och Jenny(?) vid en badsjö på vägen till Sikfors. Regnar det? Vi finner en stor sten som vi släpper på den den lilla fisk vi fått upp i sanden. Fisken har svalt kroken rejält, vi bara drar i linan varpå hela huvudet slits av. Skrik av äckel. Är det verkligen ett riktigt minne? 

Så nu står jag där över trettio år senare, lycklig att min avkomma fått uppleva sin första fångst men lätt panikslagen över vad jag inser  förväntas av mig. Jag hoppas anletsdragen är coola trots rysningarna jag känner tillsammans med hela kroppens instinktiva vilja att bara släppa stackarn. Kraset, sprittandet i den lilla strömlinjeformade kroppen. Lilltjejen tittar på med stora ögon, fingrarna i öronen och vägrar testa själv. Men värdparets katter måste ju få vår fångst. 

Jag får en riktigt stor abborre och inser att jag bara inte fixar att bryta nacken av den. Jag bjuder på rollen som sjåpagås men kompromissar genom att köra kniven genom huvudet. Andra minnen flashar förbi, gäddor som vi hamrar i huvudet med trädgrenar eller kör kniven uppifrån och rätt ner.

Plockar fram den avsomnade biologiläraren i mig när den sedan ska rensas. Nämen titta den har käkat kräfta, kolla klorna den har kvar i magen! Maggot- och fiskmord på en och samma dag, morsan är mäkta stolt över sig själv!

Jomensåattee...fiskebutiken ja, ett andra besök till lite mer närliggande alternativ dryga halvtimmen bort då Lilltjejens rulle lade av. Så nu är tumgreppsvarianten utbytt till bygelvarianten, hon har övat med min så hon behärskar den utan problem.

Dagens andra stora begivenhet var mötet med ännu en kusin, Mats lillebror Lars. Bjöds på jättemysig middag då han med fru från hyfsat närliggande Nässjö också kom ut och visst var det häftigt att se dem vid grillen och inse att de där två, de är mina släktingar, mina kusiner! 

Men idag, mellan körningarna till fiskebutikerna, fisketraumat och middagen checkade vi av Boda Borg i Sävsjö. Liksom i Karlskrona vågade hon inte många celler så får gå något år till innan nytt försök.

Fick en vänförfrågan på FB som visade sig vara en kusin. Då pappa hade elva (tolv?) syskon innebär det ett tjugotal vad-jag-vet kusiner, och då han var yngst i syskonskaran och jag således yngst bland deras avkommor har jag närmast obefintlig koll på dem. Släktsammanhållning har aldrig varit min starka sida, jag som knappt klarar av att hålla kontakten med de jag vill hålla kontakten med.

I vilket fall visade det sig att denna kusin är från min näst äldsta farbror Gunnar och som bor utanför Sävsjö. Och så bara för att jag kan vara så spontan och ogenomtänkt som jag kan vara ibland, blev en öppen inbjudan till tillgänglig gäststuga ett varför inte i min hjärna, så nu är vi här! Jag överrumplade alltså min introverta sida som grumsade över ofrånkomligt och förväntat umgänge till det positiva med att kunna göra just en sådan här oplanerad grej under en oplanerad del av semesterperioden med Lilltjejen.

Hon är dessutom förtjust över att hälsa på en av mina kusiner. Släkt på min sida har ju liksom aldrig existerat för henne, förutom kära moster med familj. Hon vet ju bara att mormor och morfar dog innan hon fanns för att de "drack för mycket alkohol". Inga försköningar här inte.

Jag skriver om detta stycke flera gånger i mina försök att finna ett sammanfattande ord på känslan i att träffa min kusin. Jag minns samma känsla för många år sedan då jag tillsammans med Johan och hans föräldrar träffade kusin John för första gången som vuxen. 

Den är inte överväldigande, den är inte sprudlande eller lycksalig. Snarare som en subtil och överraskande känsla jag närmast och ändå otillfredsställande kan kalla häftig. Det där att vi faktiskt är släkt. Kusiner. Samtidigt tvärtemot den subtila glädjen, djävulen som sitter på ens andra axel och viskar att det inte är en riktig kusin. Vi delar inte en tillstymmelse till gemensam genpool. Jag är liksom en fusk-kusin.

Dessa viskningar har aldrig förekommit gällande Lillstrumpan, min syster alltså och jag kan bara gissa att det beror på att vi vuxit upp tillsammans, att hon alltid funnits där och tja, varit min syster. En del familjer har tajta band där också kusiner växer upp mer eller mindre tillsammans, så kanske jag känt annorlunda om så varit fallet för oss. Men åldersskillnaden var för stor när jag växte upp, och kontaktenfrekvensen var inte där heller. De kusiner man träffade var ju så gott som vuxna så det fanns liksom inget utbyte eller relation att bygga upp så som jämnåriga kan göra.

Nåväl, summa summarum är jag glad att jag accepterade denna inbjudan och nu ligger jag alltså här i det furupanelklädda sovrummet med en förtjust Lilltjej i intilliggande rummets våningssäng.

Kusinen och frun föder upp apporthundar, Flatcoated retriever och Golden retriever så de har två av varje, plus två katter. Till gården hör fiskevatten som vi testade innan kvällen och verkar lovande. Jag fick ett napp på första kastet innan abborrarna genomskådade oss. Med ett drag fastsatt i botten upptäckte jag att mina lekande blev kvar i fiskelådorna hemma så måste hitta en fiskebutik imorgon. Dessutom vill Lilltjejen testa på att meta så får fixa flöte och dom tillbehören också - såvida de också säljer maggot. Jag fixar inte att trä på mask på kroken... som barn gick det bra ett tag, sedan fick Jenny ta över! Små maggots med sin begränsade rörlighet och icke slingerslemmiga kropp känns i tanken åtmindstone möjlig.

Vi börjar dock morgondagen med att testa ortens Boda Borg!

Tre pälsansikten vid våra dyblöta skor. Hälsade på Veronica och Felicia på Åsas camping där de precis installerat sig i Veronicas föräldrars husbil. Undertecknad badade i havet - så varmt var det att jag blev desperat.

Betydligt skönare när det mulnade på och när det såg lite väl mörkt ut i närheten drog vi oss tillbaka till campingområdet. Det är onekligen en charm med camping. Och så roligt att se de permanenta husvagnsinnehavarna som byggt upp staket, terass, uteduschar och utekök. Själv hade jag gärna haft antingen husvagn eller husbil. 

Plötsligt öppnade sig himlen och regn och hagel hamrade mot taket så vi knappt kunde höra varandra. Gångarna utanför förvandlades till floder och åskan dånade. Den planerade grillningen flyttades in till stekpanna och då det saknades grejer drog jag av mig till bikinin och promenerade genom regnet till närliggande affären. Supermysigt! Lite synd om tältarna dock där somliga stod i svackor och följdaktligen hade grejer som flöt omkring på utsidan - och troligtvis insidan också!

Lika snabbt som det börjat upphörde det, lagom till vi ätit färdigt och det var dags att åka hem. Väl hemma kunde jag inte låta bli, det blev en kort löprunda där Lilltjejen följde med på sparkcykeln. Den fick dock slut batteri efter halva vägen så gissa vem som fick dra den uppför backarna hem. Gott att vi fick röra på oss båda två i alla fall.

Nicci French ligger på bordet intill. Jag har plöjt fyra av deras andra böcker och två andra de senaste veckorna. En läsperiod alltså vilket var ett tag sedan.

Frukost i morgonvärmen. Hittar man inte sitt vanliga diadem funkar Lisebergsöron lika bra! Tänkte morgonspringa men med stel kropp och tjugofem grader när jag väl klev upp så siktar jag på kvällen eller morgondagen istället. Dessutom var Lilltjejen uppe samtidigt så då fick vi ju kolla på dagens Sommarlovsavsnitt!

Borde ha stått "Skåne vibes" på hennes klänning istället. När vi kryssat fram och tillbaka genom landskapet kan man bara beundra de vackra böljande fälten som sträcker ut sig åt alla riktningar. Waze fick leda oss och tog oss på alternativa småvägar som bjöd på så mycket mer än en motorväg någonsin gör.

Ett annat mysigt spontanstopp var Mörrum. Att på vägen från Karlskrona bara se en skylt "Laxens hus" och fiskesymbol, avvika från tänkt väg och svänga av. Mörrumsån är visst ett känt laxfiskeställe så när vi ändå hade grejerna med oss kunde vi testa på en stund. Otroligt vackert och en plats jag gärna besöker igen med både drag- och flugspö!

Så ja, vi drog de cirkus tjugo milen till Karlskrona för att testa Boda Borg! Då vi bara var två begränsades antalet möjliga rum en hel del plus att Lilltjejen inte vågade de mörka och "skumma" utmaningarna. Två klarade vi dock att fullfölja i den nästan tomma anläggningen medan värmerekord slogs i landet på utsidan.

Det blev en lång dag med långturen och fisket plus tidig morgon då Lilltjejen beslöt att vilja testa Sommarlov igen. En timme tidigare var vi på plats, dvs två timmar innan start och fick banne mig perfekta platser. Den behövde Lilltjejen dock inte nyttja då hon fick ännu bättre - som Skuggkistevakt tillsammans med ett annnat barn!

Av ren slump blev hon tillfrågad när vi gick fram för att fota vid bussen och först vågade hon inte. Men som oftast när hon fått smälta en stund gick hon med på det och rädslan övergick till förväntan. Så roligt att hon fick uppleva detta och dessutom andra gången då hon ju förra året också fick vara med. Mera aktivt denna gång dock så blir att se på måndagsavsnittet när det släpps!

Pratade med pojkens mamma och insåg att vi inte hade en susning hur man spelar in från tv idag! VHS-tiden är ju passerad sedan en biljon år! Hon skrattade åt det faktum att hon dessutom arbetade med foto, film och media. Hur sjutton gör man idag? Spela in på sin digitalbox har jag hört talas om men hur sparar man till exempel till ett USB?

En annan fundering jag och Lilltjejen hade var kring de många fälten med höga gröna plantor.

Nu är vi i alla fall hemma, bilen tömd, andra tvättmaskinen tömd och den sköna sommarkvällen avnjuts på utsidan. Känns bra att vi dessa två dagar skonat våra, sedan Lommastranden välgrillade skinn.  

Några dagar hemma innan vi drar iväg igen!

En timme innan start och vi hamnade ändå rätt långt upp från scenen. Hörde att en del varit på plats sedan halv sju, två och en halv timme innan vilket är helt knäppt. Vad gör vi inte för våra barn liksom? Kanske var det extra tryck idag då det var "stjärninspelning", denna gång med Mohomby eller vad han heter - vilket jag såklart inte hade någon aning om. Men vi var i alla fall förberedda med solkräm mot den pressande solen. Vi diggade lite musik och viftade lite ballonger innan hon var nöjd lagom till det var dags att åka och hämta Meja.

När vi svängde in på den grusiga infarten störtade hon ut genom dörren och slängde sig runt Ronjas hals genom det öppna bilfönstret. 

Vi åkte till Lomma strand som vi besökte förra året och även om vädret var detsamma kan jag inte minnas att det var lika mycket folk den gången. Turning Torso och Öresundsbron åt ena hållet och Barsebäck åt andra. Besvärande långgrunt men därav otroligt barnvänligt. 

Nåväl, jag bubblade in mig på vår fläck av filtar och handdukar, läste bok och grillades av solen. Tjejerna var mer eller mindre konstant i vattnet. Lilltjejen hittade en nyckelpiga i det salta vattnet. Jag droppade lite sötvatten på den och kunde sedan betrakta hur den allt mer kunde veckla ut sina ihopklibbade vingar till tork för att sedan flyga iväg. Kändes nästan lika bra som att dela ut nävarna med ballonger som jag företagsamt hämtat åt oss som satt bortom Sommarlovspersonalens kastvidd.

Några timmar senare var tjejerna nöjda - och ville bada i hotellpoolen istället. Där blev det ytterligare någon timme, varpå jag passade på att tugga fem kilometer på deras intilliggande lilla gym, såå skönt! Hade inga löpargrejer med men det funkade med BC-skorna, bikiniöverdelen och tightsen jag packat som alternativklädsel. 

Fick till slut plocka upp dem för att hinna middag innan hemskjutsning. Bruchetta och oxcarpaccio till den vuxna och barnbuffe till de små. Vuxendesserterna föll inte den vuxna på läppen utan föredrog ungarnas, vanlig hederlig vaniljglass med noisette, nomnom!

Lilltjejen slocknade fort intill mig, efter lite velande beslöt hon att vi ska ge Sommarlov en till chans för möjligheten att komma närmare - och kanske också se Sommarskuggan! Inget "stjärnframträdande" imorgon men har ändå satt larmet lite tidigare. Vad gör man inte för sina barn som sagt...

Skön morgonrunda trots seg kropp för att till lunch köra söderut med cyklarna påkrånglade baktill. Efter extra ärenden pga glömsk morsa var vi incheckade och svettiga så välsignat skönt att hoppa i den knökafullt intilliggande poolen - trots vatten som även den luttrade skulle snegla tvivelaktigt på. Bara knipa igen munnen, blunda och påminna sig om vilka trevligheter alla havsbadare marinerar sig i.

Om det var under påverkan av mig eller det faktum att hon med simglasögon kunde se under ytan vet jag inte, men hon opponerade sig inte som hon brukar gällande ordentlig dusch efteråt...

Vädret var dassigt igår också så blev rätt  lugnt hemmavid förutom en sväng till jobbet följt av godisgrossisten. Winterfell hade sin första Sprintplanning och jag ville vara med och stötta. Stoffe jobbar denna vecka så nu får han ta hand om dom innan de får en vecka på egen hand.

Men man får se och avnjuta det visuella i alla fall vilket verkar vara just den stora behållningen. 

Gott att få komma till dukat bord efter torsdagspasset! Testade ett nytt spel också vilkets första intryck var rätt ok. Man kom in i det relativt snabbt och var inte allt för avancerat.

Jag ärvde ett gäng bärbuskar när jag köpte lägenheten och dom är nu länsade. Christer är tydligen uppvuxen med krusbärspaj så han fick gladeligen ta dom, liksom vinbären. Känns bra att de inte förgås.

Sista passet innan semestern i goa Majorna med grymt gäng, trots det fina vädret på utsidan. 

Naturligtvis mulnade det på lagom till vi var klara så blev en tur till Tajtlajn, fiskebutiken innan vi styrde kosan norrut och ut till Tjörn. Jag fick nämligen äntligen besöka det jag länge tänkt - Pilane, den något annorlunda skulpturutställningen. Bland klippor och fårhagar vandrade man runt till de olika objekten, avnjöt utsikt och funderade över konstnärers tankeverksamhet.

När vi ändå var inne på den bokstavligt talat kulturella stigen, åkte vi sedan till närliggande Skärhamn för ett besök på Akvarellmuseet. Från mitt första besök för många år sedan hade jag förväntat mig motiv av vackra landskap, så fick ett nytt perspektiv av årets utställning som i många fall var smått abstrakt och i en del fall synbart simpelt kladd. Typiskt konst konst alltså. Det är ju inte så stort så en stund senare stod vi under Skåpesundsbron för att inviga mitt flugfiskespö. Jag har ju länge varit nyfiken på flugfisket men alltid nöjt mig med vanligt haspel då det onekligen är enklast. När nu Christer lite förvånande visat sig tilltalad av denna form av fiske kunde jag lika väl också passa på att försöka lära mig. Kollade lite YouTube, hur svårt kan det vara?

Väldigt uppenbarligen då jag med värkande handled muttrande packade ihop en stund senare. Fram och tillbaka, swish, swosh, hej å hå och iväg! Och så droppar flugan ned knappa tre meter från mitt hårda arbete. Har ju vetat det hela tiden men man behöver ju en jäkla massa plats. Inte konstigt flugfiskarna kör vadarstövlar en halvkilometer ut i vattnet. Uppenbarligen inte för att komma ut till fisken, utan för att kunna slänga sin lina utan att fastna i den mycket vanligt förekommande vattennära vegetationen!

Jag tror jag kommer att ha träningsvärk imorgon och vet inte om jag är övertygad om flugfiskets förnöjelse över haspel. Att jag var hungrig kan måhända haft en påverkan på mitt betyg...

Mättade oss i Stenungsund där jag fick återuppleva många minnen från nuvarande Harrys, dåvarande Plankton. Stenungsbaden och Kookaburra där snett på andra sidan vattnet där jag avverkat många timmar som ordningsvakt. Stenungskolan var sig lik med sin gamla gymnastiksal och permanterade baracker där jag och mitt arbetslag arbetade. Många minnen, glada minnen, tuffa minnen. Mycket vemod. Det är ett mysigt samhälle och jag är glad att jag valde den av alla platser jag kunde då som nyexaminerad lärare. Bra dag, fin dag.

Ibland är det osäkert vem som är mest förvånad över det perfekta slaget, bollen eller Christer. Samma sak för mig då jag för ovanlighetens skull gick en helt ok runda i måndags för att falla tillbaka i bedrövligheten igår. Daglig löpning och jobb har annars fyllt veckan hittills. Näst sista BCn idag innan litet sommaruppehåll då jag har Lilltjejen. Har nog inte haft så långt uppehåll sedan graviditet och mammaledighet. Kanske är av godo ibland med en paus, men oftast är det vara jobbigt - att tappa orken och koreografin! Ska försöka lubba i varje fall.

 

Eftersom jag fortfarande vägra anse att golf är en sport så säger jag skitspel! Sedan säsongspremiärens lovande start har det bara gått utför. Har slagit bort så mycket bollar och ifrågasatt mitt fortsatta spel ett antal gånger. När jag donerat fyra bollar till brännässlorna på första hålet och en på andra packade jag ihop och drog hem. Skitspel.

Andra spel istället när Robert firade födelsedag med massa god mat hos Lena. Funderade igen på om jag ska införskaffa grill men med tanke på hur många gånger jag lagat mat denna vecka så vore det nog bortkastade pengar. 

Det andra teamet jag ska scrumma blir stort. För stort, nu uppe i tjugoen när alla som hittills rekryterats är på plats. De som hittills hunnit anlända från Indien har nu medfört att vi flyttat över Smurfarna till andra sidan av landskapet. Winterfell är såklart alldeles för många för ett scrumteam, de måste delas i två men i brist på scrummasters får jag försöka att få det att funka med allihopa. På något sätt.

Nu kör vi en sommarsprint medan vi svennar går på semester så teamet kan komma på plats och igång utan oss springande där. På gått och ont. Jag jobbar en vecka till ivarje fall  så avnjuter fina vädret med att känna mig duktig genom att - bada! Hoho, riktigt skönt faktiskt!

Så var mitt tredje "Vi som älskar 90-talet" passerat som i år blev en repris med Lillstrumpan. Alltså, egentligen känns det lite fel att kalla min huvud kortare storasyster för Lillstrumpan då jag dessutom är just lillasyster. Men Staffan Westerbergs Lillstrumpa var de facto storasyskon till Syster Yster men dessutom göra det mera knas att applicera på oss så var Lillstrumpan storebror. Nåväl, jag tänker i vilket fall oftast på min lilla storasyster som Syster Yster, undrar om hon håller med i mitt resonemang?

VSÄ var det ja, tredje året och tyvärr fortsatt sämre enligt mig. I år hade de lagt till "och det bästa från 00-talet" så vet inte om de har svårt att få tag i villiga artister eller gapar efter större målgrupp. Det kryptiska namnet "Boyzlife" avslöjade ett framträdande av en medlem från Boyzone och en från Westlife. Pojkbandsrester som körde ballader varav den ene skorrade pinsamt falskt. Att de fick dubbelt så mycket speltid som slutframträdena av DJ Sash och Antiloop var rent av oförskämt. Aquas sångerska Lene har visserligen bra röst och ville uppenbarligen visa på att hon hade mer än de gamla bubbelgumsrefrängerna då spelschemat nu mest bestod av okända ballader. Gäsp.

Jag hade funderingar på att köra VSÄ igen på lördag då de är här i Götet men vete tusan om det är värt pengarna. Visserligen ska den pinsamma pojkbandsduon inte vara med, ej heller den mimande Victoria Silvstedt. 

I vilket fall mysigt att hänga på tu man hand med Syster Yster och låta de trötta benen och värkande fötterna glida ned mellan de  lakanen!

Mörktes att man närmade sig västkusten och hemmet då jag efter Jönköping körde genom ömsom sol och ömsom ösregn. Sådant där regn som nästan tvingar en ned till krypfart och sedan upphör lika fort som det började. Hann hem i tid för att packa upp och greja lite innan välbehövligt pass i Frölunda. Skönt efter de många timmarna i bilen och så kul att se den goda uppslutningen trots inkommande semestertid. Det var extra skönt med bastu efteråt och att strosa genom gångarna på Ica för lite planlös veckohandling. Fick hem lite böcker till mig och Lilltjejen.

Näe, morsan är inte helt normal alla gånger men det var faktiskt på uppmaning av glinen och tycker bilden blev kul! 

Fick ett infall att baka mini-churros innan frukost. De krävde ingen fritering utan gräddades i ugnen och blev, tja, lite som Otto beskrev det: Scones med socker- och kanelsmak. De vi förväntansfullt köpte på Liseberg var en besvikelse då de var sega och kändes som de behövt några sekunder till i fritösen. 

Systerfamiljen åkte hemåt efter den sena frukosten och jag röjde lite, packade, gjorde min läxa att inhandla vatttenslang och vattnade min fina täppa innan Lilltjejen lämnades till Johan. Att jag nu fick hjälp att fixa täppan har onekligen medfört viss förväntan att nu underhålla ordentligt. Uttorkade och döda plantor skulle allt vara lite skämmigt och man vill ju inte göra svågern besviken! Dessutom vill jag kunna plocka mina egna jordgubbar...!

Så efter ännu en vattning styrde jag kylaren mot huvudstaden för imorgon är det dags för Vi som älskar 90-talet! Jag och syster gör en repris från ifjol så ser fram emot grymma nostalgilåtar och lena hotellakan. Lite knasigt att säga hej då till systerfamiljen för att några timmar senare stå på deras tröskel, haha! Istället för att åka upp samma dag ser vi nu till att hinna få några timmar på stan ihop innan det kör igång. Whoop, whoop!

Snacka om skillnad! Jag fick en inflyttningspresent i form av hjälp med min lilla täppa. Jag tyckte installationen av maskinerna var ovärderlig och när de så adderar detta är man en riktigt lycklig ost! Grävde bort skottkärror med sten, dålig jord och åtskilliga örter och växter som förra ägaren komponerat. Kvar blev Magnoliaträdet, en form av syrenbuske, Oregano, Timjan, smultron, Lavender och någon till växt jag inte minns namnet på. Till det planterade vi jordgubbsplantor som vi köpte tillsammans med ny jord samt täckbark. Såå fint!

Detta gjorde jag och Anders i rejäl snålblåst och tidvis regnstänk. Under tiden gjorde min syster nästan än större insats genom att hänga på semesterfyllt AirHop i fyra och en halv timme med barnen!

Tre kvällar har vi lagt på det spel jag fick av Christer - Exit the game, Ödesstugan som är ett form av Escape room. Man kan bara spela det en gång eftersom man klipper, viker och skriver på innehållet allt eftersom samt att när man väl löst det har man ju löst det.

     "Hej och välkommen till MediaMarkt, hur kan jag stå till tjänst?"

Stod vid infodisken och väntade på en ledig expedit när en annan hjälpsökande kund försynt påkallade min uppmärksamhet. Eh. Med betydligt lättare plånbok råkade jag senare ut för samma sak på ICA Maxi. Röd pikétröja signalerade ofrånkomligen en viss form av tillgänglighet i dessa butiker.

Fick ovärderlig hjälp av Anders att få bort gamla tvättmaskinen och sedan de nya manickerna på plats. Sålde av min gamla på ett nafs via FB och när köparen dök upp visade det sig vara en av mina Combat-deltagare från många år tillbaka! Han fick också omaket att bistå för att få väck den gamla som visade sig vara verkligt inklämd i hörnet. Vi fick lyfta den upp över bänk och element under en del stön, stånk och resulterande fläskläpp, blottade alla möjliga fossiler därunder från de gamla ägarna... men till slut så, ta-daa! Några vuxenpoäng är det allt värt att köpa tvättmaskin och tumlare. Synd bara att resten av tvättstugan nu inte matchar de nya fräscha invånarna.

Hade dessutom lyxen att dessutom serveras en riktigt god middag bestående av marulk. Lika gott som den är ful! Mycket annorlunda kött för en fisk.

Vädret var snåla med plusgraderna idag och vinden mer kylig än varm till skillnad från förra veckan. Likväl tog vi med badgrejer utifall och det faktum att barn är just barn. Det blev lite flipper och lunch innan de faktiskt tyckte det var dags att hoppa i vattnet. Christer är och fiskar med sina tjejer i veckan så jag tillsåg att de kvarvarande boende fick sin nödvändiga fukt i respektive terrarium. De är inte särskilt sällskapliga och än mindre keliga så föredrar helt klart mina tre pälsansikten. Mysigt att se hur förtjusta Aron och Otto är i dem!

Betat av dryga sex timmar på Liseberg där jag tog ett åk i Helix vilket var lagom för mina örongångar... Intog en herrans massa snask istället och förtog med råge morgonens lilla löptur. Skönt att komma ut en sväng medan resten av gänget låg och trynade.