Äntligen fick Lilltjejen uppleva sitt första napp och fångst! Det nappar friskt i sjön så totalt fick vi nog upp sju-åtta stycken på relativt kort tid. De flesta riktigt små av typen tusenbröder men en var rätt rejäl. Storebrorsan.

Fick åka två turer till fiskeaffären då Lilltjejen ville meta. Så en timmes färd till en riktigt välsorterad butik som hade metrevar men också maggot. Morsan passerade någon gräns där i tidiga tonåren(?) då hon inte längre klarade att hantera de slingriga maskarna på kroken, så tänkte att små maggots vore hanterbart. Dock kunde man ju slippa det genom att låta avkomman göra jobbet - av rent pedagogiskt syfte förstås. Det var inget hon fann särskilt roligt precis men efter mycket möda och kompromisser fick hon på en varpå jag skulle göra den andra. 

Ja, morsan har blivit en sjåpagås men det kan man ju inte visa! Det var bara att hålla god min och undertrycka obehaget med lugna instruktioner och rörelser. Se så snabbt och lätt det gick! (Uääh!)

När sedan första fångsten hölls där i handen och man insåg att man skulle bli tvungen att ta ihjäl fiskkraken på något sätt! Hur gör en riktig fiskare? Jo, bryter nacken av den. Har jag gjort det någon gång? Nej!

Hur gjorde vi när vi fiskade som barn? Minns inte! Ett minne fladdrar förbi av jag och Jenny(?) vid en badsjö på vägen till Sikfors. Regnar det? Vi finner en stor sten som vi släpper på den den lilla fisk vi fått upp i sanden. Fisken har svalt kroken rejält, vi bara drar i linan varpå hela huvudet slits av. Skrik av äckel. Är det verkligen ett riktigt minne? 

Så nu står jag där över trettio år senare, lycklig att min avkomma fått uppleva sin första fångst men lätt panikslagen över vad jag inser  förväntas av mig. Jag hoppas anletsdragen är coola trots rysningarna jag känner tillsammans med hela kroppens instinktiva vilja att bara släppa stackarn. Kraset, sprittandet i den lilla strömlinjeformade kroppen. Lilltjejen tittar på med stora ögon, fingrarna i öronen och vägrar testa själv. Men värdparets katter måste ju få vår fångst. 

Jag får en riktigt stor abborre och inser att jag bara inte fixar att bryta nacken av den. Jag bjuder på rollen som sjåpagås men kompromissar genom att köra kniven genom huvudet. Andra minnen flashar förbi, gäddor som vi hamrar i huvudet med trädgrenar eller kör kniven uppifrån och rätt ner.

Plockar fram den avsomnade biologiläraren i mig när den sedan ska rensas. Nämen titta den har käkat kräfta, kolla klorna den har kvar i magen! Maggot- och fiskmord på en och samma dag, morsan är mäkta stolt över sig själv!

Jomensåattee...fiskebutiken ja, ett andra besök till lite mer närliggande alternativ dryga halvtimmen bort då Lilltjejens rulle lade av. Så nu är tumgreppsvarianten utbytt till bygelvarianten, hon har övat med min så hon behärskar den utan problem.

Dagens andra stora begivenhet var mötet med ännu en kusin, Mats lillebror Lars. Bjöds på jättemysig middag då han med fru från hyfsat närliggande Nässjö också kom ut och visst var det häftigt att se dem vid grillen och inse att de där två, de är mina släktingar, mina kusiner! 

Men idag, mellan körningarna till fiskebutikerna, fisketraumat och middagen checkade vi av Boda Borg i Sävsjö. Liksom i Karlskrona vågade hon inte många celler så får gå något år till innan nytt försök.