Väntar
Nya lindor, det var inte igår. Mina gamla är mer grå än svarta, fulla med hål och kardborrar som börjat ge upp. Men så har de hängt med i drygt nio år också!
Hungrig som en varg blir det pizzamiddag delad på två med han där hemma. Sedan blir det att packa om träningsväskan, packa en annan för grovarbete och en tredje med lakan, handdukar och vad vi nu kan behöva för övernattning på StV. Fast vem vet, vi kanske inte ens kommer ut som planerat. Båten startar inte, vi går på grund, få soppatorsk, kör fel (vem vet, kanske blir värsta tjockan eller orkanen, inte vet jag vad havet kan hitta på).
I vilket fall var vi fler på dagens pass och kände faktiskt av gårdagens träning - första minuterna. Gött som vanligt. Men nu är pizzan klaaar!
Solsöndag
Vilken fin dag det blev då. Perfekt för... Två timmar combat! Johan var lite mör sedan gårdagen så jag och Lilltjejen drog och veckohandlade. Snabbfix av lunch innan jag åkte in till stan för kvartal nummer 65. Den 37:e i ordningen för mig! Låt nummer sex är ännu en benmördare. 
Sedan var det bara att dra på sig torra träningskläder och fortsätta till Frölunda där det var betydligt fler än förra veckan. Kändes segt under uppvärmningen men sedan var kroppen med igen. Om en stund lär det vara duktigt segt igen.
På tisdag är det så dags att slutföra köpet då vi får tillträde till stugan. Underbara farmor och farfar kommer att hämta Lilltjejen på dagis och så blir hon hos dom till onsdag. Så jag och Johan kan fokusera på överlämningen och sedan dra direkt ut. Det är bara att sätta igång för att hinna röja så mycket som möjligt innan vintern. Har vi ännu insett att vi kommer att ha en sommarstuga? Nope!
Ont i hövvet
En liten tjej och en stor Brorsa. Efter simskolan drog Johan på whiskeyträff. Vi tjejer besökte Liseberg för kaninkramning, bushus och karusellåkning. Sista turen, Högspänningen är en ganska trevlig utsiktstur - om man låter bli den där grejen i mitten som får korgen att snurra. Denna gång fick vi åksällskap av två tjejer som självklart snurrade som tusan - hela tiden. Jag bet ihop, åkturen var ju för dom men fy sjutton vad illamående jag blev. Ronja var helt oberörd medan jag riktigt kände hur grön jag blev. Som tur var var det just sista åkturen så vi begav oss hemåt därefter. Vid utgången stod en hög och rökte så vi fock gå igenom deras stinkande utandningar. Trodde magen skulle ge upp och funderade på vilken av de cigarettsugande äcklen jag skulle spy på. Så förbannat vidrigt det är.
Mat i magen hjälpte något men som alltid när jag varit åksjuk får jag ont i huvudet. Vilket jag ännu har. Fy, jag tål verkligen inte något längre, kan inte ens gunga en vanlig barngunga.
Fredagströtter
Nu är det mörkt när man kliver upp. Segt. Men när man lubbar och morgonsolens strålar spricker fram mellan träden är det riktigt mysigt. Just det. Jag lubbar och tycker det är mysigt. Blir lika förvånad varje gång. Johan med. Vet inte vem av oss som trodde minst på att jag en dag skulle gilla att lubba.
Halvvägs blev det dock rätt segt men tydligen höll jag ändå tempot rätt bra. Min nya spellista innehåller enbart combatlåtar, power och muy-thai och stegfrekvensen ökar markant när jag följer takten. Dock får jag korta steglängden men ändå håller jag riktigt bra tempo. Tuggade ihop dryga milen så är riktigt nöjd med mig själv.
Till lunch var det så dags för nypremiär av ViPR i Lindholmen. Alla tio platser fyllda och jag tyckte det var lagom faktiskt. Mikael hängde på och han var duktigt slut efteråt. Det ser jag som ett bra betyg. Liksom de positiva (och trötta) kommentarer jag fick efteråt. Det skulle verkligen vara roligt att köra lunchklass men det känns inte riktigt bra att vara borta från jobbet. Visst har jag goda möjligheter att flexa men ändå.
Nästa vecka är vi i Skövde med jobbet så då kan det inte bli något ändå så kan fundera en stund till. Hoppas Mikael har lite träningsvärk imorgon i alla fall.
Jobbar ikapp lite medan Lilltjejen bygger koja. Längtar efter min spahelg som nu är bokad i oktober. En födelsedagspresent till mig själv. Fick bli Vann igen då jag gillar deras omgivningar, mat och spaavdelning. Tyvärr hade de inte kvar någon manlig massör vilket är synt. Hade ju en ambition att testa nya men finner mig nu bekväm och ovillig att riskera en otillfredsställande helg på ett oprövat kort. Arken var ju en positiv överraskning men läget är tråkigt. Havsutsikt i all ära men joggingturen går genom hamn- och industriområde.
Lite trött i ögat. Blir nog en tidig kväll ikväll. Nordic Wellness har sin årliga helg för alla anställda i Tylösand i helgen. Jag testade ju för första gången ifjol och står över denna gång. När jag ringde bokningen för eget rum och middag på annan tid än det gigantiska sällskapet märkte man en viss skepsism i hennes röst. Nej, det där spektaklet var inget för mig.
Kvartal på söndag så ny pluggperiod är på gång igen. Antagligen sommaruppehållet som gjort att det känns som nyss vi bytte release. Hoppas de har skippat "HIIT"-influenserna till den kommande.
Blåögd brunögd
Har bara byggt ihop fredagens halvtimmespass och svettas som en gris. Alltså inte kört igenom passet utan bara testat fram och känt på övningarna. Vilken tur att det är främst deltagarna som ska jobba medan jag går runt och coachar, hähä!
Tänkte svettas ännu mer strax i form av en skön okynnesbastu. Morgonjoggen blev ett sådär pass när jag var riktigt uschligt trött när larmet ljöd. Motivationen och kroppen sådär motsträvig som den kan vara ibland. Fick ihop knappa sex kilometer, vilket jag ändå är nöjd med. Dock inte lika nöjd som lördagens runda då jag testade att utgå hemifrån.
Tänkte svettas ännu mer strax i form av en skön okynnesbastu. Morgonjoggen blev ett sådär pass när jag var riktigt uschligt trött när larmet ljöd. Motivationen och kroppen sådär motsträvig som den kan vara ibland. Fick ihop knappa sex kilometer, vilket jag ändå är nöjd med. Dock inte lika nöjd som lördagens runda då jag testade att utgå hemifrån.
Följde Johan och Lilltjejen till lekplatsen, dvs uppför vår första mördarbacke. Sedan fick alla nedförsbackar bli uppvärmning innan jag tog min vanliga runda medsols. Höll riktigt bra tempo fram tills det var dags att bestiga backarna hem igen. Var lite orolig för knäet när jag började med branta nedförsbackar men gick bra. Otroligt skönt att jag inte känner av det längre. Antagligen har jag tränat upp/stärkt det nu såpass. Gött!
Johan suckade när jag igår avslöjade att jag skulle lämna Lilltjejens urvuxna regnkläder på dörren hos en mamma som efterlyst sådana att köpa. Då jag redan packat dom för att lämna till återvinningen tyckte jag hon kunde få dom. Jag skulle inte bara ge bort dom utan också leverera. Det var ju ändå nästan på vägen till jobbet?
Mina kollegor fick något skeptiskt medlidsamt i blicken när jag vid tillfälle vädrade mitt senaste bryderi. Jag hade hakat upp mig på en detalj efter bankbesöket förra veckan då bankmannen, eller snarare bankkvinnan (säger man så när det är en kvinna?) meddelade att vi inte längre var förmånskunder utan premiekunder istället och därför kunde få ytterligare ränterabatt på lånen. Anledningen var våra höga löner. Det är ju trevligt förstås, men jag hakade som sagt upp mig på detta orättvisa faktum. De som tjänar mindre krävs alltså på högre ränta än de som tjänar mer. Så orättvist! Ännu ett system som gör de rika rikare.
Kollegorna himlade med ögonen upp i bakhuvudet och gav mig fiktiva klappar på huvudet. "-Har du inte förstått ännu att livet faktiskt är orättvist?"
Johan bara suckade (händer ofta tycker jag) och försökte förklara med den rösten att bankerna inte är några välgörenhetsinrättningar och självklart fjäskar för dem som har kapital att förvalta hos dom. Kanske jag motvilligt fattar grejen men tycker ändå det är orättvist. Inte för att jag har lust att höja vår ränta av sympatiskäl men kanske tycka att alla kan få lika hög/låg i alla fall?
För att vara en enligt mig cyniker som sällan förvånas av något som människan hittar på är jag ändå synnerligen naiv och godtrogen. Och ja, kanske lite för snäll också.
Måndag
En form av egentillverkad rosett fick bli morgonens huvudbonad till dagis. Morsan har fått dille på kjolar och dottern på klänningar. Långa fladdriga saker ska det vara som böljar när man snurrar och dansar. Vägrar byxor så får se när höstkylan kommer på allvar. Vädret slog om rejält idag men betydligt kyligare vindar, regn och åskskur när jag lämnade jobbet.
Halv-mini-chefade lite då Nicklas var ledig idag. Inga incidenter tack och lov.
Till kvällens combat blev det hela fyra deltagare men grymma sådana. Många instruktörer tycker det är tråkigt att köra för få deltagare. Visst blir det på ett annat sätt men inte tråkigt för det. Och med mina Partille-stammisar blir det definitivt inte tråkigt!
Okej, min fokus var att pricka avtryckaren så fick därför inte upp mina maffiga biceps ordentligt. Heh, jag menar det är ju ren slump att mina deltagare är biffigare än mig! Hrm. Dags att ta tag i de resterande PT-timmarna snart. Johan väntade med Lilltjejen i lekrummet så vi växlade bilar och avkomma så han kunde dra på GAIS-match i stan. Klockan är strax nio och jag är sketastrött. Dags för morgonmänniskan att gå och lägga sig.
Utgångsläget StV
Då ska vi se, bilder från mäklaren. Har skapat en ny kategori för Stora Varholmen för att kunna följa och framför allt kunna gå tillbaka och se förändringarna som vi planerar. För stora planer och visioner har vi men tid och framför allt ekonomi bestämmer takten och tillser att det blir väl övervägda ändringar när det väl blir dags.
På baksidan går en illa medfaren och igenvuxen betongtrappa upp mot höjden. Den går inte längre hela vägen upp så planen är att restaurera och röja. Under altanen och i krypgrunen är det förråd och mycket organiskt bråte. Besiktningsmannen hade åsikter om grejerna i krypgrunden så höstens fokus är att röja ur den och tillse att minimera risken för fuktpåverkan.
Halva altanen är inglasad med skjutfönster/dörr och halva är öppen. Möjligheten att kunna sitta skyddat vid sämre väder gillar vi. Runt hörnet finns ett litet förråd som en gång var torrdass. Altanen fortsätter förbi mot baksidan.
Här kom besiktningsmannen fram till att det var brister i hur arbetet utförts. Inte fackmannamässigt. Säljaren hade gjort allt själv enligt instruktioner. Framför allt var golvbrunnarna felaktigt gjorda, gravt enligt besiktningsmannen vilket vi försökte pressa köpeskillningen ytterligare på - utan framgång. Här hade det också läckt in vatten genom taket, vilket vi informerats om i förväg. Detta har åtgärdats genom ny papp på yttertaket men eventuell skada under hade inte kontrollerats. Generellt behövde hela taket åtgärdas men just läckan var fixad.
Innanför dörren. Köksvrå skymtar till höger. Direkt till höger är sovrummet och in till vänster ett "tv-rum".
Köksvrån är yttepytteliten. Här är planen att flytta ut vitvarorna till altanen och låta denna vrå bli förvaringsutrymme.
Det lilla sovrummet. Har en känsla av att Ronja lär vilja sova i överslafen och så jag eller Johan får sova i någon av bäddsofforna i de andra rummen. Vi finular ännu på hur vi ska lösa den tredje permanenta sovplatsen på bästa sätt. Vääldigt långt fram i tiden är visionen ett loft. Stugans boyta är 30 kvm och de får vara 50 så vi har möjligheter att bygga till. Loft räknas dock inte till boyta så funderingarna är att inkludera altanen till stugan och tillbygga ny altan utanför. Någon gång i fjärran framtid alltså.
"TV-rummet".
Sjöboden på fem kvm är nu full av bråte men också användbara grejer som flytvästar, verktyg, fiskeredskap och annat.
Till höger är bryggan och båten som ingår i köpet. Bryggan är vår egen medan den till vänster är gemensamägd av andra på ön. Vår brygga behöver fixas då den nu ligger väldigt högt och är något skadad. Säljarna lånar en plats av en annan som också ska sälja sin stuga då de är så ofärdiga att de inte kan klättra ned/upp ur båten från sin brygga. Vi får också nyttja den tills hans plats är såld och den ligger just vid den intilliggande. De som har bryggan till vänster vill göra om den och samtidigt flytta den på så sätt att vår måste bort. Vi har alltså goda förhandlingsmöjligheter där att säkra en billig plats vid det nya gemensamma bygget. Bryggorna ligger rakt bakom sjöbodarna.
Båten är drygt fem meter med 50 hk motor, båda från nittiotalet. Enligt säljaren bör styrvajern bytas så det får vi se till att lära oss i höst när båten plockats upp. Uppställningsplats har vi på ön.
Hur tar man sig ut om man inte har egen båt då?
Stora Varholmens Havsbadskoloni som den heter, och som vi snart ingår i, finansierar en färja som går två gånger per dag under sommarmånaderna samt vid påsk då många tydligen brukar fira den där ute. Före och efter högsäsong går den endast helger för att under vintern (förståeligt nog) inte gå alls. Färjan är en vanlig motorbåt med kapell/tak baktill och rymmer kanske femton personer. Den kör så länge det finns folk kvar som behöver över så till exempel midsommar då det tydligen är väldigt mycket folk där ute kör den skytteltrafik. Det tar inte mer än kanske fem minuter över.
Fastlandet, Hjuvik uppe i högra hörnet. Kolonin består av nästan nittio stugor varav vi bor i kanten av en dal som går rätt genom ön. Halva ön är alltså obebyggd vilket jag gillar. Den smala asfalterade stigen runt vår halva av ön är dryga kilometern lång så en del brukar tydligen jogga den några varv. Tror jag får inkludera den obebyggda delen av ön som jag ska ge mig på att springa där. Kul att klättra och kava bland klipporna också. Får bara se till att undvika den rundan om det regnar bara...
Det finns en bastuförening på ön. Den kan ni skriva under på att jag kommer att ingå i! Johan och Ronja kan plaska omkring i tången medan jag gottar mig i värmen.
Solsöndag
Efter lite funderanden om tider och två bilar och mat och hit och dit blev det att Johan och Lilltjejen drog till Landet. Jag skulle klippa gräs och fortsätta ambitionen att greja hemma som det inte blev så mycket av igår. Klippte gräset och höll på att rinna bort. Såpass att jag drog till sjön för att bada. Fast väl där blåste det såpass att jag nästan ångrade mig. Men det var faktiskt ganska skönt ändå, väl i. Mös lite på flotten innan jag drog tillbaka.
Fick grejat litegrann ändå för samvetets skull. Typ vika tvätt, svepa lite med dammtrasan, förlänga växternas förtorkningslidande, dammsuga gårdagens drivor av flugor vid fönstren och skrapa Lilltjejens modellera från mattorna. Svettades lite till i solen som en synnerligen långsökt form av uppvärmning inför passet i Frölunda. Sämre väder är utlovat så förväntade mig knappt några deltagare. Ändå sex starka som letat sig in från klippor och solstolar, det tyckte jag var bra gjort.
Fick förresten en blåsa fram på stortån efter löpningen igår. Det var ju också ett himla ställe, men det är ju det där skumma att vänsterskon känns något mindre. Den högra sitter perfekt. Störigt. Antar att det bara är att härda som gäller.
Mitt ViPR pass på fredag blev fullbokat direkt. Med endast tio platser är det inte så svårt men kul ändå. När Anders körde i den lilla salen tog han in femton. Får allt se hur jag tycker det går med tio om det nu blir fullt när det väl är dags. Dock står det 45 när det är 30 minuter vi kommit överens om. Jag hinner inte mer än en halvtimme för att hinna fram och tillbaka till jobbet, duscha och klämma i mig något ätbart. En kvart gör rätt mycket då.
Kör passet som ett prova på. Kan inte fredagen därpå ändå. Känner mig lite ringrostig men ska bli kul.
Trött
Vackert och kyligt när jag lämnade i ottan för morgonträning. Gruvar för höstmörkret och framför allt kylan som närmar sig. Hur ska jag göra med löpträningen i vinter? Att sticka ut före tuppen vaknat är inga större problem, men när det är nattsvart och minusgrader?
Så det var bara att njuta av solen som letade sig fram mellan träden medan dagens dryga mil avklarades. Nya skorna kändes kanon med förbehåll av vänster som kändes mindre än den högra. Olika stora fötter är ju inte så ovanligt men ingenting jag märkt i alla fall. Får se om de går till sig, eller snarare springer till sig. Klart bättre kändes de i vilket fall på asfalten.
Imorgon börjar Lilltjejen simskolan igen. Hon tyckte det var så roligt medan Knatteskutt inte omtalats över huvudtaget.
StV!
I tidig onsdagsmorgon lämnade jag in Gulingen för att få sin framskärm fixad. Som hyrbil fick jag en sprillans ny Cactus!
("-Sticker man sig på den?" Ronjas kommentar)
Tycker deras nytänkande design är skitsnygg men liksom Volvos XC90 är jag inte såld på det där med pekskärm. Fingeravtrycken är där innan första milen är passerad. Denna hade inte gått mer än tre sådana, mil alltså. Sedan må utsidan vara snygg samt några innovativa detaljer på insidan, men visst andas Volvon betydligt mer kvalité och framför allt är den mer robust. Men jag lär överleva de dagar Gulingen nu kan behöva för att få en perfekt strömlinjeformad högersida igen.
Tycker deras nytänkande design är skitsnygg men liksom Volvos XC90 är jag inte såld på det där med pekskärm. Fingeravtrycken är där innan första milen är passerad. Denna hade inte gått mer än tre sådana, mil alltså. Sedan må utsidan vara snygg samt några innovativa detaljer på insidan, men visst andas Volvon betydligt mer kvalité och framför allt är den mer robust. Men jag lär överleva de dagar Gulingen nu kan behöva för att få en perfekt strömlinjeformad högersida igen.
De där tre milen tickade snabbt iväg när onsdagen bjöd på en massa flängande kors och tvärs i kommunen. Elva mil räknade Johan fram. En av anledningarna var vårt förvärv av kolonistuga på Stora Varholmen!
Den blå lilla pärlan är nu vår efter flera mentala turer fram och tillbaka. Det är ett äldre par som säljer och då de försökt föregående år till samma utgångspris trodde vi aldrig de skulle acceptera vårt bud på nästan 200 000 lägre. Vi packade ned ö-drömmen för eventuell återanvändning i framtiden när mäklaren i förra veckan ringde mig och meddelade att de gått med på att sälja. Jag hade telefonerat jobb sedan jag lämnat Torslanda så hade hjärnan stirrig av problemställningar och lösningsförslag när jag abrupt fick ö-paketet öppnat igen. Nästintill i chocktillstånd ringde jag Johan och raserade hans förmåga att koncentrera sig på spa-bad och deras leverantörsgöromål. Nu fick vi alltså hastigt packa upp vår omsorgsfullt nedpackade dröm igen och nästintill mentalt börja om från början. Framför allt var det den finansiella biten som vi fick stöta och blöta ännu en gång. Men i fredags skrev vi på, lördagen godkändes vi av koloniföreningen, på tisdagen utfördes besiktning och igår bekräftade vi med banken. Ändå har det inte riktigt sjunkit in för mig. Kanske det sker när vi får nycklarna i handen den första september men lär nog kännas overkligt tills jag de facto fått komma ut dit igen och faktiskt börja greja.
Säljarna lämnar allt utom personliga tillhörigheter. Allt från möbler och porslin till utegrillen, båtplatser och båt. Japp, vi blev med båt på köpet och båtplatserna på ön och fastlandet var grym bonus som inte förringades vid beslutsfattandet. En sjöbod ingår också.
När jag nu skriver ned allt känns det surrealistiskt, som det inte gäller mig. Att jag inom kort kommer att ha en sommarstuga på en ö strax utanför Göteborg!
Det var min underbare före detta mentor och numera vän som gjorde mig uppmärksam på denna ö. Hade ingen aning om dess existens förrän han berättade om den stuga han har där ute och också gav mig möjlighet att besöka vid ett tillfälle. Väl där ute var man ju såld direkt. Johan kände detsamma när vi senare åkte ut tillsammans. Hit ut vill vi!
Så nu är jag Sven också stort tack skyldig för att vi nu faktiskt är det! Finns det någon gräns för hur stor tacksamhetsskuld man kan ha? Jag med min utpräglade vilja att återgälda!
I vilket fall har det blivit mycket flängade på kort tid, papper som ska fixas och möten att kila in bland jobb, träningar och dagishämtningar. Apropå träningar körde jag igång combaten i Kållered idag efter flera veckors sommaruppehåll. Trots solen och värmen på utsidan var många flera stammisar där samt två nya där det för ovanlighetens skull var killen som dominerade över sin förmodade flickvän vad beträffar koordinationsförmåga och engagemang. Av någon anledning brukar det oftast vara tvärtom, så kul att se undantaget som bekräftade regeln.. Säger man så? Låter ju helt fel.
Före träningen. Jag vet, bedrövligt. Endast hungern och behovet av någon form av bukfylla ger en viss föreställning av att den är god. En drive-i thai restaurang hade varit något. Svårt att äta i bilen bara (Linda med knät fullt av nudlar och teriakysås över bröstet). Men dumplings? Och vårrullar? Ååh, nu blev jag ju ännu mer hungrig!
Efter och mera efter träningen. Gillar verkligen min stretchiga kjol med dubbla slitsar. Har också en utan och då blir det så himla obekvämt att gå i trappor och sitta som man vill (dvs hur som helst och föga kvinnligt). Har faktiskt fått lite dille på kjolar. Liksom jag upptäckte hur luftigt och skönt det var att instruera i shorts istället för långbyxor (det var poppis en gång i tiden), är det också med kjol på jobbet. Det finns ju faktiskt varianter utan rysch och pysch.
Lite svårt att se på bilden men det är en geocachare på jakt efter en gömma i den stora Volvoskylten vid Öckeröleden. Hehe, vi identifierar varandra rätt enkelt. Våra cacher är sorgligt försummade och många har nog arkiverats. Det har helt enkelt inte funnits tid eller engagemang att underhålla dom, vilket man hade en liten ambition att göra när semestern kom.
Apropå det uppmärksammade missbruket av handikapptillstånd. Denna hade inte en tillstymmelse till tillstånd och något säger mig att dess förare inte har något större behov av något heller. Det som stör ytterligare var att det på andra sidan, fem meter därifrån var flera lediga vanliga parkeringsplatser. Ren provokation, attityd som ett anabolablåst vårtsvin med mindrevärdeskomplex och hjärna lika stor som ett kvalster. Då jag misstänkte att minihjärnan var den inomhus solglasögonprydde trettio-nåt personen av manligt kön med pumpad överkropp, spindelben och tribal tatueringar (ja, släpper fördomarna fria) som satt i foajén, övervägde jag tre sekunder att stega tillbaka in och allra ödmjukast fråga om det möjligen var herrns gula (missbruk av denna fantastiska bilfärg!) fordon på utsidan? Och vid bekräftelse och förmodad förväntan att få beundrande kommentarer över vrålåket istället motta en saklig och pedagogisk förklaring av vad den vita symbolen på blå botten faktiskt betyder. Alternativt tipsa om mängden av ypperliga optiker i Göteborgs stad.
Sedan kan man hoppas att föraren lyfter ådrorna blå, tappar skivstången så benen ryker och förpassar honom till åtmindstone några månaders behov av rullstol.
Jag borde äta något. Orkar inte. Väntar på att tvättmaskinen ska bli klar. Oh, har ju Mums-mums kvar i kylen!
Söndagssvett
Genomsvettig efter tre sekunder på Löplabbets band valde jag efter velande hit och dit till slut ett par till framtida asfaltmil. Blir spännande att testa.
Det blev bokstavligt talat gammalt och nytt i dagens pass när jag körde gamla låtar medan nybakade och tjugo år yngre Sofia körde de nyaste från senaste releasen. Lite kul faktiskt. Denna gammelkropp kändes grym ändå med massor av energi och träningsglädje. Än kan combatanten!
Mycket folk överallt så knödde runt lite och åt yogurtglass innan jag drog till Frölunda. Man och barn tog bussen hem till barnets förtjusning.
Trollslända - check
Rackarns katt! Vi lägger trollslända till listan av ofrivilliga "kompisar-med-livet-som-insats". Denna har dock goda förutsättningar att överleva tack vare vårt ingripande.
Medan värmen på utsidan närmade sig tjugo drog jag och veckohandlade. Rätt gött att putta omkring sin vagn genom de nästan tomma gångarna.
I säng med Brorsan och regn mot rutan
Vilken dag det blev med supervärme och varma sköna vindar. Det blev en utflykt till skärgården med krabbfiske och färdigköpta plättar med sylt. Trodde inte man kunde få plättar att smaka illa med dessa var verkligen inte goda (ICAs). Kanske de skulle värmas men vete tusan om det hade hjälpt.
Efter timmar i solen var vi duktigt sega väl hemma men jag hade ändå lite halvhjärtad ambition att ge mig ut en runda. Ombytt och klar kom regnet. Mysigt att springa i regn men föredrar att hinna ut innan det kommer. Den lilla motivationen rann av lika snabbt som rännilarna över fönstren. Men jag var ju ombytt, så vid uppehåll drog jag iväg. Började ganska lugnt vilket kändes bra i den regnfriska luften. Körde varvet medurs denna gång. Hade inte tänkt det i början men när det allt eftersom kändes såpass bra tog jag en extra krok så milen uppnåddes. Skitnöjd!
Gött!
Testade att köra varvet medsols denna gång samt den sträcka jag gjorde förra veckan då jag fipplade med Runkeeper. Nio och en halv blev den så fick snurra på extra för den där ytterligare halva kilometern. Kändes skitbra i kroppen, särskilt sista hälften, så där så man kunnat fortsätta någon kilometer till. Och inte heller denna gång kände jag av knät det minsta. Så himla gött!
Triss i awesomeness
Från ynka 7,5 plusgrader denna morgon till nästan 27,5 när man lämnade jobbet. Två stammisar trotsade solen och ville köra med mig så jag stod med dom på golvet vänd åt samma håll. De är så grymma så man kunnat tro att vi tränade för en uppvisning! Supersnyggt och duperduktigt!
Den halvsega starten på jobbfronten fick plötsligt full fart och med andra spännande grejer som händer utanför jobbet blev det väldigt körigt idag. Kommande dagar sker omvälvande saker som jag knappt insett själv ännu!
Något är bättre än inget
Gårdagens pass kändes. Ändå nöjd att jag körde ändå. Bättre än inget.
Brorsan gillar att hålla oss sällskap i sängen. Antingen hos oss eller Lilltjejen. Vaknade denna morgon med armen om Lilla Grå som låg tryckt intill mig. Mysfaktor deluxe tills jag kände den gigantiska fästingen i nacken på henne. Brr! I dom fallen är det definitivt bättre med ingen än något.
Nöjd
Gulingen besiktad och klar utan anmärkning, gött. På fredag blir det fix av ett mindre stenskott i rutan. Och nästa vecka ska den in till lack- och plåtverkstaden för åtgärd av framskärmen. Den större och skeva skarven mot dörren skönjas på bilden. Min snyggobil!
När jag kom till dagis ville tjejen följa med hem till en kompis. Pappan var också där och plötsligt hade jag två och en halv barnfria timmar. Vad gör man då? Ger sig ut och tränar förstås!
Happ, när man sedan ägnat en del av egentiden åt träning kan man såklart spendera resten åt att tvätta, dammsuga och byta lite sängkläder. Sedan lagom till Lilltjejen körs hem av kompisens pappa ligger blodpuddingen och fräser i stekpannan. Och eftersom alla älskar blodpudding ville Lilltjejen också ha en skiva trots bjudmiddag hos kompisen.
Mitt sovsällskap väntar
Eftersvett nivå femton
Aah vad gött att vara tillbaka i Partille! Få deltagare men galen energi tack vare mina stammisar. Blev sådär speedad så man någonstans i bakhuvudet registrerade viss oro för ork hela passet. Men det gick bra, toppenergi hela vägen, roooligt!
Att frossa Maxburgare som uppladdning straffade sig direkt. Söl och kladd och typiskt mig. Men det var gott. Annat än McDonalds läskiga cheesburgare.
Nu mår man så där bra som man bara kan göra efter ett härligt pass. Kanske så som Brorsan mår när han vältrar sig i sanden och tassar direkt in till vår säng. Borst, borst - Linda varje kväll.
Slut på semestern var det uppenbarligen denna dag när trafik och följdaktligen parkering var tillbaka i välfyllda spår. Möten rullar igång med motvilliga försök att återuppta lämnade trådar och IT supporten rings ned av användare vilkas lösenord försvunnit ned i rödvinsflaskan eller strandens sand.
Johan fick en påringning av Fönsterbröder som stod hemma utanför dörren, redo att ta itu med att byta vårt läckande takfönster. "-Eh va?" Det är ju trevligt att de hör av sig innan om vilken dag och tid de tänker komma. Som tur var var grannen på väg hem så de kunde släppa in dom. Se så fint det blev, ett stycke nytt takfönster!
Nu kanske jag eftersvettats tillräckligt för en dusch. Gott ska jag sova inatt efter att denna legat vaken över två timmar av någon outgrundlig anledning.
Energi, jajjemän!
Senast jag körde combat var i måndags, en evighet sedan! Riktigt skönt att köra igen för rätt många deltagare trots det fina vädret. Kul! Många är vi nog som passat på att lapa sol idag, efterlängtad som den är. Himla gott det känns i kroppen. Nästan så man blir sugen att lubba lite också när det nu är så gött väder!
Fyspass
Japp, duktigt mör i händer och underarmar efter High Adventures tre banor. Man måste ha gjort den andra svåraste innan man får gå den svåraste. Då vi började med den lättaste var man alltså redan rejält trött i armarna inför den tuffaste. Första hindret var riktigt jobbig fysisk. Sedan var ett annat riktigt jobbigt mentalt, att svinga i långt rep till ett nät. Trots vetskapen om att dubbla karbinhakar säkerställer mig i repet var det riktigt jobbigt att ta klivet från avsatsen. Insåg att jag aldrig skulle fixa vare sig bungy jump eller fallskärmshopp.
Barnfritt
Jupp, lämnade Lilltjejen på Landet hos farmor och farfar. För imorgon ska vi testa High Adventure, höghöjdsbanan i Partille med Mikael och Johanna. Den i Borås var ju riktigt rolig så ska bli spännande att testa denna med sin långa linbana på 170 meter.
Passade på att dra direkt in till Biljardpalatset för lite shuffleboard. Skoj!
Ditten och datten
I brist på nya uppslag på musikfronten brukar jag köra Spotifys topplista.
Medan jag puttade gräsklipparen innan Örebro och Stockholmstrippen dök denna upp som en något udda godis i blandpåsen från Spotifys topplista. Riktigt knäpp men jag älskar basbeaten. Sedan var det lite kul att komma upp till Stockholm och finna Aron också diggandes denna låt! Volvon är grymt bra utrustad på ljudfronten så vi poppade på rätt bra varje gång vi åkte någonstans. Får erkänna att inköpet av Sonos sub sporrades en del av denna. Liksom en annan knaslåt som dök upp på Digilistan:
När vi poppar i bilen är det dock alltid denna som Lilltjejen vill höra, vilken jag tyckte var kul att höra på topplistan då det nämligen är nuvarande combatreleasens uppvärmning:
Vansinnigt gulligt när hon sjunger med. "Tell me where the freaks at!"
Sedan byter vi genre totalt och ylar till den underbara "I see the light". Både svenska och orginalversionen. Hittade dock inte den svenska som görs kanonbra av Molly Sandén och Måns Zelmerlöw. Blir alldeles blöt i hjärtat när jag lyssnar på den.
Glömde plånboken i Volvon igår så om jag inte ska sitta här och svälta ihjäl får jag dra hem till lunch. Alternativt om Johan har tid för en lunchdejt. Har ingen annan här i de tomma landskapen att utnyttja. Apropå lunch blir det kanske aktuellt för mig att köra igång ViPR igen, en halvtimmes lunchklass i Lindholmen. Såg i efterhand att det kan vara lilla salen som är aktuellt och det vill jag inte. För att kunna köra mer varierade och roligare övningar i Athletic behövs utrymme. Får se vad responsen blir då jag har svårt att se mig tillgänglig någon annan lunchtid än fredagar. Har man inte mycket att göra skaffar man sig mera.
En av mina gamla elever hörde av sig igår, bara för att kolla läget. Blev så glad och det är ju så roligt att höra hur de mår och vad de nu gör. Denne kille blev tillsammans med en klasskompis strax efter de lämnade mig och högstadiet och är ännu ihop, drygt fem år senare. Så himla mysigt! Han tyckte det var lite kul att han skulle hamna på ett arbete som kräver mycket matematik då det inte precis var hans favoritämne. Påminde honom om mig själv som hade tvåa i betyg från högstadiet. En del frukter mognar sent helt enkelt.
Omklädningsrummet igen
Helt tom parkering denna morgon. Undrar om det hänt någonsin under åren jag nu varit här. Brukar alltid vara någon extra morgonpigg på plats. Nåväl, det är fredag, sol på gång och semestertid. Tungt i kroppen men besluten att ta en liten extra krok för att få ihop milen på min morgonrunda. Efter någon kilometer fick jag inte längre några tidsangivelser men reflekterade inte förrän jag skulle in i Spotify. På något sätt hade Runkeeper pausat. Störigt!
Röd
Jag är ledsen Gulingen, men jag har varit ute och slirat igen. Första gången med en klarblå Polestar. Idag var det en röd Ferarri, och inte fullt lika illa. Kanske. Jag satt faktiskt bara bredvid.
Jag kan ingenting om bilar. Är inte intresserad av bilar. Jag tycker bara om att köra dom. Så jag har ingen aning om modell eller sådant. Men den var röd. Och den lät så mycket att det inte direkt är en bil man konverserar i under färd. Jo, och så gick den fort. Väldigt fort. Jag erkänner att det var kul, rent av riktigt häftigt. Förlåt Gulingen. Du ska veta att detta bara sker helt utan eget initiativ. Jag bara hoppar på när det erbjuds. Fast det låter ju inte så mycket bättre.
Efter denna avbön är det bara att konstatera att det inte varit fråga om någon rivstart (kunde inte låta bli) på jobbet. Då industrisemestern och allmänna nedstängningen av Volvo ännu råder ekar parkeringar och landskap synnerligen tomma. Majoriteten är nog konsulter som upprätthåller minimal verksamhet till stiltjen är över.
Byter ämne.
Jag skulle vilja påstå att jag är introvert. Kollegorna på jobbet tror inte riktigt på det, men de kanske blandar ihop begreppet introvert med blyghet. I vilket fall upplever jag ibland att min ovilja och av detta begränsade sociala tillvaro ger lite besvärliga konsekvenser. Jag behärskar inte tekniken att umgås! Det är rätt enkelt och självklart. Tränar man inte så tappar man till slut förmågan. Jag finner mig osäker och nästan hela tiden febrilt funderande på vad jag ska säga och hur jag ska säga det. Om jag ens kommer på något alls utan bara stirrar blint i min tomma hjärna. På så sätt är jag en tacksam lyssnare. Om jag bara kunnat bibehålla fokus och intresse av vad personen eller personerna säger.
Många gånger kommer jag på mig själv att försvinna iväg, för att sedan oförskämt avbryta för något eget infall. Det är en egenskap jag verkligen ogillar hos mig själv, min förmåga att ibland avbryta människor. Antingen för att jag inte finner diskussionen givande för mig eller inom arbetet relevant för ämnet.
Ett annat problem, om man nu skulle kunna kalla det problem. Jag föredrar att vända på det till en fördel istället, är hur jag med mitt ointresse av kaffestunder, fredagsfikor och långluncher missar skvallret och svängarna som försiggår på jobbet. På så vis förblir jag en (lyckligt) ovetande neutral part som sällan tar ställning eller har åsikter om vad det nu kan vara. Jag känner inte ens till dom! Bra ibland, kanske mindre bra ibland när den där sociala samvaron också kan innebära visst nätverkande som underlättar på en arbetsplats där just kontaktnätet är av stor betydelse för den dagliga verksamheten. Kanske därför jag också blir sittande där, febrilt funderande över saker att säga eftersom jag inte varit med från början och egentligen i grunden inte riktigt bryr mig.
Droppelidropp
Arton sköna grader ute när jag masade mig ur sängen. I Torslanda regnade det, ett sådant där skönt och lätt sommarregn som bara är betungande för kläder och skor. Håll i sidan första dryga kilometern som därefter låg och lurpassade.
Rustad
Idag ska jag banne mig inte frysa!
Två grå av tre
Ja, det är lika mysigt som det ser ut!
Dag ett
Fick börja hemifrån för Cleanpipes andra besök. Mera spolande i rören och tömning av hela varmvattenberedaren. Ovanligt men ändå förekommande att en första spolning ruckar befintliga fettklumpar som dagar senare släpper och täpper till igen. Återstår att se om de bedömer detta som ett garantijobb eller helt separat jobb att debitera. Kul.
Iskallt på kontoret när troligtvis allt vad klimathållning är nere under industrisemestern. Fullkomligt stelfrusen klev man ut i tjugotregradig värme med strålande sol.
Då mina klasser i Partille och Kållered inte kör igång förrän nästa vecka kunde jag välja och vraka bland de andra tillgängliga anläggningarna. Valet föll på Frölunda torg då jag varken testat anläggningen eller instruktören.
Bra sal, bra ljud och bra insats av instruktören. Det är guld värt att få köra för andra instruktörer för tips, trix och självreflektion kring sitt eget instruerande.
Gårdagens dubbelpass kändes dock i framför allt axlarna. Tunga armar! Sedan kanske inte den bästa uppladdningen är en gigantisk Chocolate chip cookie...
Lite mör
Reebokskorna jag köpte håller inte formen. Fötterna glider omkring däri till trampdynorna känns nedslitna. Hittade ett par gamla nya skor som jag räknat bort. De är av den tunnare barfotainspirerade modellen. När jag testade dom nya fick jag ont i fötterna, inte alls bekväm med den tunna sulan. Med all löpning i bagaget har de kanske härdats eller nåt för nu kändes de rätt ok efter två pass samma eftermiddag.
Cityanläggningens sal är ingen höjdare med begränsad maxvolym pga grannarna och noll luftkonditionering. Trodde jag skulle krevera vid låt sju.
Kändes bra att kunna vikariera för Sandra som hjälp mig flera gånger i Partille men kändes sådär att två timmar senare köra en gång till i Frölunda. Liite seg i kroppen. Men väl igång gick det ju rätt bra. Fick dessutom teamhjälp av Elin som körde några låtar mot slutet, phu! Inte bra att ha sommaruppehåll!
Medan jag soenderade tid (och pengar, japp på mera shopping), hälsade A-K och Marcus på hemma. Det blev massa bus som vanligt samt blåbärs- och kantarellplockning.
Imorgon är det dags att återgå till jobbet. Även om jag lääängtar efter en egen spahelg nu har semestern ändå varit väldigt bra. Tack vare våra resor till Luleå och Stockholm. Helt klart fyra veckor över förväntan.
Augusti
Med hyfsat väder denna första augusti fick det bli Borås djurpark. Trevlig park att flanera i om man har överseende med alla barnvagnar och kärror som stundvis fyller igen åskådarattraktiva platser. Så skönt att barnvagnsperioden är förbi!
Vackra fashinerande djur. Med tanke på mediastormen kring lejonet Cecil där man kan ha åsikter om perspektivet, är det ändå fullkomligt obegripligt hur man kan vilja sätta en pil i ett sådant djur. Eller något annat för den delen av rent underhållande syfte. Förstår verkligen inte.
Johans barndomsvän med son anslöt och efteråt åkte vi till hans frus mammas ställe som visade sig vara en hästgård och riktig lantidyll.
