Recap
Då ska vi se, var var vi? Hann aldrig skriva om torsdagen som jag finner väl värd att skriva om. Kristi himmels och Kilanda marknad, en plats ute i ingenstans som drar en massa folk.
Denna lilla ort anordnar varje år kring dess kyrka, skola och en bondgård marknad och aktiviteter. Min kollega A-K som varit där sedan barnsben tipsade. Och då Lilltjejen tjatat om ponnyridning verkade detta vara ypperligt tillfälle. 
Det blev inte mindre än tre turer!
Det jag gillade var att inget kändes kommersiellt. Inga tjugofem spänn för en festis eller hundra för ponnyridning som man säkert får betala i Slottskogen.
Jag som är barnsligt förtjust i dylika automatiserade grejer hade kunnat sitta och kolla en halv evighet. Fascinerande!
Inte lika avancerat men ändå spännande i mina ögon är returmaskinerna för pet och burkar. Blev så inne i att se hur mina inskickade förpackningar sorterades till höger än vänster än längre in eller närmare. Så inne att jag glömde trycka på knappen för kvittot efteråt.
Klämdagen var vi synnerligen få Volvianer men desto fler konsulter på jobbet. Fick lite nytta gjord men också skön lunch i solen i centrum då ett viktigt ärende skulle fixas.
Till lunch sätter sig Lilltjejen och producerar den för oss första huvudfotingen! Också kallad pappa. Sedan var ju mamma tvungen att be om en också.
Helt själv! Löjligt stolt mamma.
Tog fel på tiden en timme så stressade in till centrum för att knö mig in i Nordstans parkering och armbåga mig upp till Kompassen. En påminnelse till varför jag undviker centrum.
Det blev inte mindre än tre turer!
Däremellan blev det att se och klappa andra djur, äta korv, äta tunnbröd direkt från vedeldad ugn och fynda nya kuddar till soffan.
Något annat jag och även Lilltjejen gillade var mjölkroboten!
Jag som är barnsligt förtjust i dylika automatiserade grejer hade kunnat sitta och kolla en halv evighet. Fascinerande!
Combat kvartal nummer 60 stod på tur och min vana trogen hade jag med kameran och fotade friskt. Varje gång jag gör det vill jag lära mig fota ordentligt. Tycker det är så himla kul att fota människor och vill lära mig göra det bra!
För övrigt verkar nya releasen rätt ok. Muy thai-låten har ett sjukt tempo.
Slank in på Desigual efteråt som medförde att jag hamnade på Frölunda torg. Ibland hittar man DET plagget man bara måste ha. Kompletterade med ett par pirat(?)jeans. Nöjd!
Hem för lite grillmiddag och så avslutade Johan altantvätten med att olja och ätas upp av myggen.
Tja, det var väl de tre senaste dagarna i princip. Bra dagar med långa stunder utan jobbtänk.
Casual Friday
När parkeringar och landskap i princip bara befolkas av konsulter, tar Linda sina favoritjeans. Hade det inte varit trevligt om företaget infört Casual Friday på riktigt? Hur mysigt hade det inte varit att jobba, gå på möten och lufsa runt i landskapen i mysbyxor och stor t-shirt?
Break
Går man hungrig och handlar efter en tuff arbetsvecka kommer man hem med detta! Stod och sneglade på chipsen också. Johan vabbade igår, farmor och farfar ställde upp idag så jag hämtade henne på Landet. Lägligt med helgdag imorgon och Johan ledig klämfredagen då hon förvisso är på gott humör men inte på energimässig topp.
Inte bara Brorsan kör kamikazestilen när han sover. Själv startade jag upp för lite nöjessurfning men halkade ofrånkomligen in på jobb. Blev någon timme med tillfredsställande att-göra-grejer av olika prioritet. Sådant där man behövt men inte gjort och nu kunde fullföljas i lugn och ro. Skönt.
Denna veckan har varit helt sjuk på mötesfronten med en allt längre do-do lista. Inte konstigt man blir sittande på kvällarna. Grät en skvätt av trötthet igår och somnade efter nio. Började dagen med vacklande självförtroende som snabbt utbyttes till full fokus och för mig tillfredsställande effektivitet. En känsla som bara pausade lite tills jag satt där i fåtöljen igen. Är väl därför jag fortfarande ligger här och pickar medan Johan snarkar intill. Jobbspeedad.
Imorgon blir det utflykt med Lilltjejen.
Nu måste jag försöka sova.
Fåtölj
Under tio deltagare men när två av dom tjoar och tjimmar osm sjutton rycks vi alla med och ger det där extra som syns i allas ansikten. Varmt i salen så extra heder till de två tjejerna som körde i slöja! Utan handlindorna skulle jag vara halvblind av all svett i ögonen. Bytte ut låt fyra, fem och sju. Sjuan den gamla "We will rock you" som därför hade mycket lägre inspelning. Med fån och stereo på max blev det ändå inte det tryck man behövt i den låten så får försöka bränna skiva istället. Fyran Warp brothers "We will survive" och Scooters "Nessaja" som nummer fem.
Tjugo grader varmt när man rullar hemåt där Monica har en insomnad Lilljej i soffan. Johan är på GAIS-match i stan. Jag kör en middag á la 1996(?) med gräddränkta jordgubbar och chips till efterrätt.
Levde nästan en hel sommar på just detta samtidigt som jag sprang omrking på Röbäcksadalens fält. Vilken sommar! Ack minnen. Toast gjorda i våffeljärnet med mjukost och gräslök var en annan variant som också passade den kvadratmeterstora köksvrån.
Ännu en kortvecka i möteshysterins tecken. Hamnade i den där superjobbiga tröttheten vid det näst sista. Så där som man både ser och känner ögonen gå i kors och man kämpar förtvivlat för att se ut som vanligt. När jag hamnar i det läget är det bara rörelse som kan hindra mig från att ramla av stolen och det är ju ganska begränsade möjligheter till det i ett mötesrum. Vad ska man göra? Jag kan inte med ren viljestyrka rycka upp mig som en del andra verkar kunna. Försökt nypa mig i innanlåret eller överarmen där jag försöker se neutral ut med armarna i kors. Det funkar inte. Jag blir bara vindögd med blåmärken. Skitjobbigt.
Skulle tidrapportera över tolv timmar en dag men flextiden registrerades inte. Jag har nått taket, maxgränsen. Jahopp vad göra? Chefen förklarade möjliga alternativ förutom den nu omöjliga att helt sonika gå hem. Börja fylla på det andra flexkontot (nej, jag fattar inte skillnaden trots förklaring) eller registrera som övertid. Jag gillar ju tanken på att fortsätta fylla ännu ett flexkonto. Inser att jag resonerar på mitt bakvända sätt att föredra plus än minus. Strävar efter att vara på jobbet halv sju istället för sju men inte sluta tidigare för det, för det varken kan eller vill jag. Inte just nu i varje fall. Nästa vecka åker Mikael vältajmat till Grekland och då ska ju jag liksom kunna ta hand om det han lämnat över. Jomenvisst.
Nittionio procent av företaget tar ledigt på fredag medan jag har för avsikt att jobba som vanligt. Det har liksom aldrig varit aktuellt. Jag, ledig? Eftersom antalet möten blir färre ser jag chansen att faktiskt göra något. Det där som jag nu fått ägna kvällarna åt att göra när dagarna ägnats åt att springa på möten och spela mental pingis. Med bara två verksamhater att jobba med och överlämningarna avklarade ser jag mig själv spendera några av de där flextimmarna. Någon vecka till bara. Får ju dessutom en andningspaus i Tylösand nästa helg. Eller ja någotsånär då viss social samvaro är oundviklig under det program som väntar oss Nordic Wellness:are. Tar ju ändå också fredag till lördag i egen regi och bokat eget rum under själva arrangemanget så jag slipper dela med två andra. Inget ont om mina instruktörskollegor, vi delar ju samma passion och alla jag träffat är lätta jordnära människor. Men ja, jag är ju som jag är.
Nu har jag haft mitt egna roliga. Dags att jobba lite.
Jorå
Två till 3D:n och tre till Athletic. Att de ändå vill köra ser jag som ett gott tecken. Lyckades med en lätt sträckning i skinkan under 3D:n. Jätteskönt till alla utfall jag byggt många av mina block på.
Sköna är i alla fall Johans shorts som jag drog på efter dagens ärenden och behöll. Är det bra eller dåligt att kunna ha sin mans kläder? Skit samma, de är sköna.
Ärendena idag bestod av inköp av en mindre röjsåg och olja till altanen. Sådana där roliga grejer som hör till när man har hus. Visserligen är det ganska roligt att plöja runt med röjsåg. Faller också in under kategorin hyggligt kroppsarbete som får mig att må bra.
Nu blir det dusch och veckohandling.
På plats
Får se om det blir så mycket pass idag med så få bokade. Jag är här i alla fall redo så gott det går efter en stunds jäsning i solen. Underarmarna kliar men har fått bearbeta vinterblekheten något. Inget ont som har något gott med sig.
Blir det inget pass har jag ju tid att ta fram nya övningar och känna på låtarna jag tänkt mixa in till morgondagens combat. Inget ont som sagt.
Checkar ut
Fullkomligen sprutat ut R2R-beställningar ikväll. Tjejen i supporten måste ha undrat vad det var för nöt som ringde femtioelva gånger. Antingen fick jag en del av hennes nattpass att passera lite fortare eller så störde jag under pågående Champions League final. Den match där jag väckte Johan så han inte skulle missa den, omtänksam fru som jag är.
Ansökt om nya konton, flytt av accesser, flytt av roller och flytt av ansvar. Checklistan bara växer men ser förnöjt att många bockats av när jag stänger locket till min laptop.
Produktiv dag minsann med utflykt till lekplatsen under eftermiddagen tills Johan återvände. Då blev det tur till Stefan allihopa via skoaffär då Lilltjejens nya skor skavdes sönder på två dagar. Att hon inte kan lyfta fötterna när hon använder dagis springcyklar? Och billiga skor håller därefter.
Provianterade sushi, tre små rätter, dumplings, chicken thai och spett för att bredda Stefans kulinariska erfarenheter. Blev lite besviken på ställets dumplings men han fann allt aptitligt. Annars är det ju inte alla som är positiva till sushi första gången.
Nu känner jag trött-tåget komma rullande. Bäst att hoppa på.
Mossmatta
Johan tvättade bilarna innan han drog på match med tjejerna. Jag klippte gräset igår och ägnat förmiddagen åt att riva upp några kubikmeter mossa. Vad ska man med gymkort till när man kan ägna sig åt trädgårdsarbete. Inte lika varmt idag men nästan tjugo i skuggan är rätt varmt det med.
Ack
Off-site med jobbet medför såklart en hoper med tjänstebilar. Feta bilar i litet garage blev lite komiskt.
Tryckande värme med resulterande åskväder som passerar alldeles intill. Tjejen får nog vänta med premiärdoppet en stund.
Med jobbet
Vad glad jag ser ut där jag står nyanländ till jobbet med övernattningsväska och dator vid höften. Men så har jag börjat lyssna på Fredrik Backmans andra bok där han fick mig till tårar lagom till jag svängde in på parkeringen. Backmans första bok ska filmatiseras vilket ska bli väldigt intressant och klar måste-se.
Stressjobbade hela förmiddagen för att sedan böörna till Borås via Hindås där Gulingen får övernatta utanför Stoffes hus. Puttrade vidare med Mikael, den andre Mikael och Stoffe för efterlängtad lunch på plats.
Incheckning och jobbgrejer. När vi kliver ut för häng på stan är det varmare än inomhus. Rena semesterkänslan. Vi slår oss ned på ett ställe med knepigt placerade lampor där pojkarna tar en öl medan jag och A-K går lite i butiker.
Jag hittar en sorts tröja innan vi återvänder och jag tar en Marängswiss. Innan middagen.
Jag hittar en sorts tröja innan vi återvänder och jag tar en Marängswiss. Innan middagen.
Liten promenad till middag och bowling. Nu skulle det avgöras vart vandringspokalen skulle hamna och två timmar hade vi på oss att spela ihop så mycket poäng som möjligt i respektive grupp. Vi vann - såklart.
Chefen och chefens chef.
Trötta fötter efter ankplatta bowlingskor och mätt i magen.
Tja, helt ok!
Halv sju och arton grader. Najs.
En liten sväng
Mulet men tjugofem grader varmt! Då kan man inte låta bli en liten sväng ned till Vallen där Lilltjejen tycker om att se sin pappa agera tränare. Och springa runt, runt.
Här igen
Idag var det segt att lämna sängvärmen! Zzz.
Introducerat
Snabbfix av middag innan Johan kom hem och så snabbt iväg till Stigs Center och deras klubbdag. Hade sett att bokningen fyllts upp så tog med min egen ViPR för säkerhets skull vilket var en bra idé. Varenda ViPR från Lindholmen kom till användning och fick mycket positiv respons efteråt. Många var förvånade över hur jobbigt det var och ville gärna ha det till den anläggningen.
Massor av gottigt att förse sig av, både mat, snacks och ja, tårta! Skippade maten och gick direkt på efterrätten.
Nöjd tjej lämnar Stigan, helt dagvill efter ViPR på en tisdag. Efter mycket om och men sade jag upp mina ViPR-klasser i Partille. Kan tänka mig att testa en annan anläggning om möjligheten ges men har ju inte så många dagar att välja på. Det är ju liksom söndagar som gäller.Måste också vara såpass realist att jag inte hinner med både 3D och Athletic så en måste bort. När NW nu kört snart ett år antar jag att den ska utvärderas för beslut om att behålla och introducera på fler anläggningar eller ta bort den. Så jag får helt enkelt se vad som händer till hösten.
Nu får det vara bra för idag, dags för sängen!
Lite vått
Ett rejält oväder som sagt. Vägarna hem var bitvis täckta av vatten, forsade nedför backar och täcktes av ivägspolat grus. En mindre väg i Björsared bortspolad, en slamsugare här ett blåljus där. Översvämmade källare och en nöt som fått simma ur sin bil i Lerum. Rena stroboskopeffekten över himlen och tycker bara det är så fräckt! Alla naturkrafter är fräcka så länge man inte drabbas så illa själv. Huvudbrytaren löste ut och routern till Internet mördades. Då är det tur man har en gammal som back up.
En dyngblöt Brorsa kom in, så ynklig som bara en riktigt dyngvåt katt kan se ut. Johan plockade fram handduken.
Hm, jag tror Johan somnade inne hos Lilltjejen. Alldeles nyss traskade han rastlöst omkring i huset, för pigg för att ligga framför matchen i soffan. Så nu sitter jag här i fåtöljen med jobbiga hockeymatchljud jag inte orkar gå och stänga av. När jag vaktjobbade för IFK fick jag ju se detta sportsliga engagemang på nära håll och jag förstår faktiskt inte hur man kan bli så engagerad. Johan ligger i soffan och gormar, skriker instruktioner till spelare, korrigerar domaren och lyfter triumferande nävar. De där högljudda åthutningarna och ibland berömmen till spelare och domare från soffhörnet gör mig av någon anledning fruktansvärt irriterad. Jag menar, det är ju så dumt! Varför liksom? Det är ju inte precis som att domaren eller spelaren hör, eller om så vore bry sig ett jota. Totalt meningslöst. Det är nog denna meningslöshet som stör mig. På plats på en match kanske jag kan se en poäng där man sitter tillsammans och rycks med i stämningen och publiken man är en del bland. Men själv i hemmahörnet? Det är så dumt att jag inte ens kan bli förundrad över dess förekomst.
Nej, jag har ingenting som engagerar mig på det sättet. Kanske jag missar något? Kanske det handlar om just den där egenskapen att jag är ett ständigt känslomässigt neutrum. Blir sällan vansinnigt arg eller hysteriskt glad. Så där som mina tidigare psykologkontakter ansett att jag borde träna på att bli. Jag tycker jag har lätt att känna och bli engagerad, men kanske är det bara så ytligt som just lätt. Jag känner inte på djupet. Orkar inte engagera mig tillräckligt. Inte för sådana saker i alla fall. Jag engagerar mig i jobbet. Inte så mycket utrymme för det känslomässiga spektumet i den bransch jag av ödets nyck hamnat i. Tränar i och för sig ganska mycket på frustration och stresshantering. Kanske så man velat köra en förtvivlad näve i luften ibland eller lättat sträcka armarna i en världsomfamning. Men det är ändå väldigt långt ifrån de svordomar, glädjetjut, sorg- eller lyckotårar jag bevittnat i fotbollsklackens hetluft.
Vad skulle kunna engagera mig på det sättet? Går det egentligen att träna upp? Förmågan att känna, eller kanske snarare förmågan att våga uttrycka det man känner? Men för att kunna uttrycka måste man väl först inneha känslan? Hur tränar man upp en känsla? Jag måste hitta det som får mig att känna, får mig engagerad. Men ofrånkomligen kommer så frågan: Varför? Behöver jag det? Kanske. Saknar jag det? Nej. Men kan man sakna något man inte vet? Jag vet ju inte vad jag eventuellt går miste om. Går jag miste om något? Om att känna innebär att göra Johan sällskap i soffan för att vifta med knutna nävar och gorma åt en tv vete tusan. Men kanske jag bara ska ge sjutton i att vara så förbaskat rationell.
Urladdning
Tydligen är det rejält oväder på utsidan med blixt och dunder. Tja, det hängde lite i luften redan igår. Och oj, där blinkade lamporna till ordentligt. Skönt att jag klarade passet utan sådant strömfall i alla fall!
Också skönt pass idag med än färre deltagare men med grymt go. Samma tendens med färre deltagare på de flesta passen tråkigt nog. Blir intressant att se hur det blir imorgon i Stigs Center.
Sköna söndag
Det är nästan så vi har utvecklat ett mönster, vardagsmönster kallas det kanske. Lördagar är fokus på Lilltjejen i form av aktiviteter tillsammans hela familjen. Bad, cykeltur, utflykt och så vidare. Söndagen hämtar jag ikapp hemmavid i form av tvätt, vikning av tvätt, dammsugning, röjning av ytor, och sporadisk dammtorkning. Kanske kommer jag ihåg någon blomkruka eller är riktigt ambitiös och tar fram skurmoppen. Ibland tillkommer någon bonus som att sortera Ronjas kläder, rengöra akvariet och skrubba tandkrämskluttar ur handfatet.Ibland gör Johan något annat nödvändigt hemmafix men ibland drar han iväg med Lilltjejen på någon egen aktivitet. Geocaching eller Landet eller både och. De blilr då borta tills det är dags för mig att åka till träningen så är jag effektiv kan jag få en egentimme att förfoga över efter helt eget tycke.
Fann det värt att investera lite tid till en sen men riktig lunch. Vitlöksfrästa färska champinjoner. Mmm!
Äter min mat, läser en redan femtioelva gånger läst bok och får detta av Johan. Tillvaron känns bra.
I instruktörsrummet möttes man av denna syn. Muffinvasion! Man ska vara instruktör för att bli lycklig av en extra stor hög med headsetmuffar.
Lycklig blir man dock inte av att sniffa på mina handskar. Huga! Inser nu att jag glömde slänga dom i maskinen med resten av träningskläderna. Jäklar.
Liten trogen trupp deltagare till båda passen idag. Två nya block till 3D:n och rackarns vad jobbigt det blev för axlarna! Fick improvisera ett tredje block och nu i efterhand se över upplägget av blocken till nästa gång. Urgh! Någon ny övning till Athletic också och är rätt nöjd med den nya utmaningen. Ska bli intressant att se hur intresset är i Stigs Center på tisdag.
Liten trogen trupp deltagare till båda passen idag. Två nya block till 3D:n och rackarns vad jobbigt det blev för axlarna! Fick improvisera ett tredje block och nu i efterhand se över upplägget av blocken till nästa gång. Urgh! Någon ny övning till Athletic också och är rätt nöjd med den nya utmaningen. Ska bli intressant att se hur intresset är i Stigs Center på tisdag.
Lite bastu, lite dump på återvinningen, veckohandling och så mata Guling. Runt tjugo grader idag och med mulet och nästan kvavt idag var det skönt med lite regn.
Kort men intensiv vecka på gång då vi har grejen med jobbet torsdag till fredag. Och så nästa vecka är det Kristi himmels. Det är alltså inte ens två veckor tills all överlämning ska vara klar! Det jag ska ta emot har knappt börjat och det jag ska lämna ifrån har inte börjat över huvudtaget. Ööh, jomensåatteee.
Solsken
Medan jag rattade Saabis in till centrum tog make och barn bussen. Min virkade bunny har hon av någon anledning fastnat för så den fick hänga med.
Lunch följt av spårvagn till en knökafull Slottskog lagom till starten gick och elitlöparna svischade förbi.
Mys på filt omringad av den fascinerande strömmen av löpare. Hur många som helst ju, dryga sextio tusen!
Varje gång jag ser denna folkfest blir jag sugen på att springa. Och varje gång jag ger mig ut och joggar påminns jag om varför det inte blir av. Det krävs mer än två löprundor på lika många år och tusendelar av sträckan.
Fast jag joggade faktiskt en form av Göteborgsvarv - Minivarvet!
Lilltjejen såg de gulklädda telningarna springa och ville också - om mamma följde med. Man får ju börja någonstans.
Anslöt senare till Eddie med familj där vi åt vårt medhavda och jäste i solen. Verkligen tur med vädret och vem vet, kanske det blir det riktiga varvet en dag? Bara för att liksom.
HLR
Fanns som tur var plats denna förmiddag, annars hade det blivit mycket pusslande. Lindholmens lilla sal fylls av högräkning och inblåsningar. 30-2-30-2. Checklistan har skalats ned sedan jag gick kurserna senast. Ingen pulskontroll till exempel. Hjärtstartare och luftvägsstopp. Väldigt bra att all NW-personal får denna komprimerade kurs. Även om jag gått liknande tre-fyra gånger innan måste det underhållas.
Nu ska jag in till centrum och möta upp man och barn. Göteborgsvarvet går av stapeln och vi siktar på utflykt i Slottskogen. Solen skiner!
Ljust igen
Nu är det ljust när man vaknar halv sex och ljust när man åker hem efter åtta. Det är trevligt.
Måste komma iväg till Liseberg med Lilltjejen i år.
Ljust
Kul effekt av spoten över huvudet. Sitter här och droppar igen. Efter flera dagars regn kom solen och många deltagare försvann. Kändes bra i kroppen och bra engagemang hos mina stammisar. Nästa vecka är det ju off-site med jobbet och till slut fick jag en vikarie, jippi!
Fick en förhandsvisning av nya XC90 idag och den var mycket... svart. Och ljus. Tja, typ så. Okej, stor också.
Nu dusch. Sedan hem och jobba igen.
Halvtimmes mellanrum
Morgonstund
Fick en ung älg framför mig i backen hemifrån. 3,5 plusgrader och dimma. God morgon!
Knowledge Transfer
Selfie. Japp jag har gått och lagt mig efter att ha jobbat färdigt för denna kväll. Vilken körig vecka det blev! Har jag sagt det förut? Hinner inte med och värre blir det när överlämningarna måste börja. I juni sker rockaden, bara få veckor bort! Då ska jag alltså ta över Treasury med sitt A-klassificerade system med det fräsiga namnet Wallstreet. Då ska jag också ha lämnat över majoriteten av mina system. Överlämningen av utbildningen pågår också så mycket KT fram och tillbaka nu!
Trött i ögat.
Japp
När en möteskallelse kommer kollar man kalendern. Är det möjligt, lösbart eller omöjligt? Lösbart eller omöjligt är en fråga om prioritering.
Visningen var riktigt bra, tycker det är så fascinerande att se produktionslinjer om det så handlar om kapsyltillverkning eller lastbilar. Fotoförbud förstås.
Hem och hämta barn, fixa middag tills mannen kommer hem. Kastar i mig hyfsad portion innan Gulingen får öörna igen med Stigs Center som mål. Den obligatoriska HLR-kursen väntar, ett av de få tillgängliga tider jag faktiskt kan. Jag ringer och meddelar receptionisten att jag blir sen, stormar in på anläggningen och finner en öde sal. Va?
Platschefen som är på plats säger att de meddelats att kursen ställts in och de anmälda ska ha informerats. Alla utom jag uppenbarligen. Störigt!
Möten som slutar när ett annat tar vid är möjligt. De flesta i huset teleporterar mellan möten på sextio sekunder.
När jag fick ett halvtimmes som slutade 10.00 hade jag bara ett annat som började 10.00. Möjligt alltså.
Sedan påminde Stoffes Lyncmeddelande att tiomötet var tre kilometer därifrån. Vi skulle ju på guidad visning på AB Volvos Tuvefabrik!
Snälle Stoffe väntade på mig medan jag bröt mötet och som tack fick han se livet passera förbi i 140 km/h längs en vid den tiden tom Sörredsled.
En gymnasieklass och kollegor väntade vid grinden, guiden notifierad att vi var på gång. "-Är det gulingen där?" (Som kommer på två hjul) hade han visst frågat. Ut hoppar en annan guling med svettfuktig överläpp och tacksam-för-livet-Stoffe.
Kurs hela eftermiddagen där jag höll på att somna trots intressant information jag verkligen behöver. Men hur lätt är det att förmedla finans på ett roligt och engagerande sätt? Ungefär som inköpsapplikationen vilkens utbildning jag nu lämnar ifrån mig.
Platschefen som är på plats säger att de meddelats att kursen ställts in och de anmälda ska ha informerats. Alla utom jag uppenbarligen. Störigt!
Något som är ännu mer störigt är smygpunkan på Gulingen. Om möjligt ytterligare störigt är att också Saabis har smygpunka! Tjoho.
Soffasoffasoffa!
En liten present till Gulingen, ett stycke spray blandad att matcha exakt den vackra gula min lilla Cupra har. Den lilla rostfläcken av bakre vindrutetorkaren orsakad ska nu snarast åtgärdas.
Ååh vad mycket bekvämare det är att blogga via datorn! Blir mäckigare med bilderna bara som får mailas till mig själv. Men när jobbdatorn ändå ska igång kan man passa på.
Mina deltagare i Partille är helt enkelt awesome! Långt ifrån knökafylld sal men några få hjälper till att lyfta stämningen och pressa mig att peppa än mer, ge ytterligare tills axlar och ben gnyr och jag efteråt stapplar ned till omklädningsrummet. Så slut men ändå så full av energi. Träningsvärk i låren efter ViPR-övningarna i söndags. Det får mig verkligen att inse vikten av funktionell träning och variera träningsformerna. Detta får mig också att tveka gällande ViPR's vara eller icke vara till hösten. Börjar bli dags att bestämma sig för rackarns vad veckorna rinner på.Tiden går fort när man har roligt, och har en fullbokad möteskalender. Hur ska man få någonting gjort när man bara springer från det ena mötet till det andra? Hjärnan tvingas att skifta fokus snabbare än denna dagens väderomslag. Regn ena stunden och strålande sol den andra. Många gånger exakt så det känns för mina stackars grå under huvudsvålen.
Har blivit antagen till mentorsprogrammet, en möjlighet att bredda sin kompetens och knyta kontakter. Generellt innebär det att man får chansen att följa en person på chefsbefattning. Jag tycker det är en jättebra möjlighet att få titta utanför IT-bubblan och faktiskt se vad som pågår på andra delar av företaget. Mina kontakter med olika verksamheter där mina applikationer ingår har ju gett en liten hint om spännande saker men nu blir det alltså i form av ett program med personlig vägledare. Eftersom jag är som jag är, obenägen att knyta nya kontakter och dessutom utanför vår egna IT-organisation (har inte ens koll på vår egna avdelning), hade jag inga som helst uppslag till mentorsförslag. Chefen tipsade om den han hade och då han är på design- och utvecklingssidan lät det väldigt intressant. Han har varit på företaget lika många år som jag är gammal, plus ett! Börjat "på banan" och jobbat sig upp. Sådana personer beundrar jag. Chefen talade väldigt positivt om honom både som person och det han fick ta del av och när jag nu träffat honom känns han väldigt bra att ha att göra med.
Men när jag ser vilka fler som antagits till programmet får jag skalbaggekomplex igen. Det är ju personer med way more erfarenhet och tid i företaget i roller och befattningar som krävt stort ansvar, ledande och beslutsfattning. Vad har jag i den gruppen att göra? Och de av dessa som känner mig måste undra detsamma: Vad har hon här att göra?
Försöker se det positivt, peppande, utmanande, en möjlighet att ta vara på. Undviker osäkerheten, mindregörandet, ifrågasättandet. Också där är det ömsom sol ömsom skyfall.
Nu ska en duktigt trött kropp och knopp i säng.
Dokumenterat
Japp, vi har två tops på var sida om trappan. Om blommorna vad-de-nu-heter överlever dundret från ovan är de vid topsarnas fot samt krukor vid trappans början. En hoper jordgubbsplantor i en avlång låda i andra änden. Andra gången gillt för att kanske lyckas frambringa hubelibubbar!
Majsöndag
Min vanliga bildreportoar en söndag med lite Brorsa på ett hörn. Avbokningar ned till en enda deltagare till 3D:n som fick välja att köra eller inte. Hon ville så hon fick privat-ViPR. Vi körde sida vid sida som jag brukar om det är så få och det var riktigt kul.
Sju starka till Athletic som fick en ny utmaning att bita i. Jag måste renskriva mina fusklappar!
Blivit lite mer kroppsarbete efter en tur till Blomsterlandet där jag och Johan gick bananas. Några tusen senare och verandan har fått lite krukor och grönt. Vi är duktiga på att köpa men värdelösa på att underhålla. Får se hur länge dessa överlever. Glömde fota, sådana här sällsynta aktiviteter måste ju dokumenteras!
Lördagsaktiviteter
Johan tog bussen till stan för sin magnetröntgen och så tog jag och Ronja Saabisen för att ansluta lagom till han var klar.
Medan hippa innerstadsmänniskor käkade frukost i solskenet tog vi en fika innan vidare färd till Arendal och Volvo Museums dag.
Efteråt var målet skoinköp på Frölunda torg. Men först lunch på Jensens Böfhouse (heter det så?). Jag var så hungrig att jag kunnat äta mina vantar om jag haft några. Mycket gott, skor hittades till tösen och även lite kläder. Hon växer ju så det knakar!
På vägen hem hann vi till Götatunneln innan hon somnade.
En lagom powernap innan hon motvilligt kom till liv igen.
Jag drog och storhandlade medan man och yrvaken hälsade på bästa dagiskompisen. Storgråtande kom hon hem då Johan fått vålda henne därifrån.
Jordgubbar med grädde blev bra middag för undertecknad medan Ronja matar i sig makaroner och ärtor. Japp, vi är hopplösa.
(Också trött)
Lite melodifestival får det allt bli ikväll, frågan är bara om man orkar hålla sig vaken.
Fem var det visst
Det är lördag men sin vana trogen vaknar man halv sex. Men då det är supersegt en vardag är man klarvaken en helg. Somna om? Glöm det. 
Känns det inte lite väl tidigt med jordgubbsförsäljningen? Ett sommartecken enligt mig med skillnaden att det inte känns som sommar. Fast å andra sidan är ju juni inte överdrivet långt bort.
Johan kom hem med denna söting igår. Trodde han fått den på jobbet men den var till mig. Vi hade visst bröllopsdag! Visst brukar det vara tvärtom? Frun har notorisk koll på denna dag och mannen glömmer. Fyra år sade jag och fick räkna om. Fem år var det visst.
Johan kom hem med denna söting igår. Trodde han fått den på jobbet men den var till mig. Vi hade visst bröllopsdag! Visst brukar det vara tvärtom? Frun har notorisk koll på denna dag och mannen glömmer. Fyra år sade jag och fick räkna om. Fem år var det visst.
Godmorgon!
Najs
Svettas lite där jag sitter och pustar ut! Har sedan fototillfället hunnit bli en mindre sjö med stadigt tillflöde från mitt hår. Fascinerande.
Borde kanske investera i några nya shorts. Mina två alternativ har ju hängt med ett tag nu.
Som sagt...
Slarvade bort fokus i början av uppvärmningen. Som tur var kortvarigt. Bra med folk idag, generellt kan det vara lite sådär på bokningen men det strömmar till när det väl är dags. Kul!
Om två veckor har vi off-site och övernattning med jobbet så jagar vikarie. Helt hopplöst! Folk svarar ju inte så efter mail blir det sms och sedan telefonerande innan andra koncept blir alternativet. Och även det är hopplöst svårt. Tycker det är så synd att inte kunna ge mina fina deltagare sin veckodos av combat.
Ja, jag ska torka bort det!
Segar till
Kanske dessa modeller var aningen för höga i sulan för mig. Knepigt det där. Nike kör ju mycket med barfotakänslan med tunn sko hela vägen vilket inte alls gillades av mina fossingar. Dessa är gränsfall till att kännas instabila. Kanske vanesak.
Tisdag 20:e maj har anläggningen i Stigs Center medlemsdag. Jag ska köra en halvtimme ViPR Athletic och eftersom det konceptet inte finns där ska ViPR-rören hämtas från Lindholmens anläggning. Schysst!
Synd att jag inte fick en timme för både 3D och Athletic men många koncept ska in på prime-time. Kom och testa!
Båda mina pass plockas bort från Partilles sommarschema. Snacka om att jag får ta mig i kragen och pallra mig iväg ändå på egen träning. Får se hur det blir i Kållered, där verkar det vara lite mer upp till instruktören.
Är i en dipp på jobbfronten. Mitt "riktiga" jobb alltså. Är jag verkligen där jag vill vara? Är jag verkligen kvalificerad för det som förväntas av mig? Som jag varit inne på förut återkommer känslan av att vara grovt missuppfattad. Grovt överskattad. Stundtals ganska jobbigt.
En mazarin senare
Japp, är du tigerfadder får du detta söta lilla bevis.
Om en arbetsdag svischar förbi för man haft så mycket att göra men efteråt har svårt att säga vad man faktiskt gjort. Har man inte gjort något då?
När man var lärare var det inga konstigheter. Sommar-, höst-, jul-, sport- och påsklov och lära ungdomar lite matte och NO.
Samma sak som ordningsvakt, bara kolla leg och bråka med hyggliga bara-en-öl-Svensson. Solklart.
Men en Service och application manager? Vad gör en sådan egentligen? Springer på massa möten, dokumenterar, håller sig väl med leverantörer, håller sig bättre med verksamheten. Japp. Det fyller man enkelt sina dagar med.
Johan är på sin månatliga tisdagsträff så jag hänger med Lilltjejen som spelar nåt pedagogiskt på paddan. Hon är riktigt grym på alfabetet.
Här igen
Japp, några nya ViPR-övningar och träningsvärken är ett faktum. Låren säger ajajaj!
Synnerligen få deltagare på flera av passen idag men hög stämning hos de närvarande. Tungt i kroppen dock. Mazariner är ingen vidare grund att stå på, hur goda de än är.
Börjar vara mycket på jobbet igen, den där nivån att man inte riktigt hinner det man ska och borde. Stundande överlämningar lägger sitt till det hela.
Ett rejält bakslag innebär också många timmars extra jobb för att återställa. Inte kul!
Men nu ska jag in i duschen!
Inte bara jag....
... som tyckte det var segt att kliva upp idag.
Fåtöljhäng
En tå töt liten falukorv kan man ju köpa bara för att den är tå tööt!
Och så en av mina många svagheter: Mazariner. Två stycken, gurkstavar och dip blev en bra middag. Eller nåt.
Bytte ut några block till dagens 3D som resulterade i väldigt mycket ben. Väldigt mycket. Pust.
Väntar
Johan och Ronja på egna äventyr så jag slipper se honom promenera omkring på sin onda fot. "Förebyggande" är inget ord han förstår utan trampar omkring som vanligt tills gränsen är nådd och man har en grinig martyr i soffan. Då får han vara kinkig någon annanstans så jag kan röja ifred.
Rastat både dammsugare och skurmopp, kastat fossilerade krukväxter och befriat möbler och bänkytor från bröt. Förundrats över hur mycket damm som ryms på en tavelram och imponerats av kvarvarande krukväxters överlevnadsförmåga.
Lite tvättupphängning och lunch innan dagens ViPR och sedan är jag ganska nöjd med min dag.
Lurigt
Strålande sol från klarblå himmel samt flera dagar med sommarvärme och man blir genast bortskämd. Nästan förnärmad satte man sig huttrande bakom ratten och körde genom frosten igår. Detsamma denna dag. Såg så soligt och varmt ut men ack då förtog man sig. Men då andra delar av landet får två decimeter snö eller minus femton grader klagar jag inte nämnvärt. Förresten kanske det inte hade varit så dumt med femton minusgrader för att ta ihjäl alla uppväckta fästingar. Testar någon form av ekologiska(?) halsband på Gråbröderna så de springer omkring och doftar något som får mig att tänka på spa och massageoljor. Kan det vara eukalyptus?
Nåväl, några extra tröjor och så lite stadscaching i Örgryte. Långpromenad för korta dotterben och ond pappafot. Själv var jag utpräglat trött, otroligt seg och hade väldigt svårt att finna motivationen att kliva ur bilen. Men då jag vet hur psykiskt otillfredsställande det varit att stanna hemma i soffan bet jag ihop och hakade på. Och visst kändes det bra att komma ut lite och i det makliga tempot checka av några mysterycacher som Johan löst. Dessutom fick jag glass på Lejonet och Björnen som Johan mutat med.
När vi hoppat i bilen och velade mellan att styra Saabis till fler cacher eller någonstans att äta ringde grannen. De hade sett en bil stanna utanför vår infart, en man hoppa ur och promenera in i vårt förråd för att strax därefter komma ut igen men något dolt under jackan. Vi brukar vara duktiga att låsa förrådet men sedan Johans kompis var här och bytte däck låste han det inte efteråt av någon anledning. Grannen ringde polisen då han observant nog tagit registreringsnumret och vi rattade hemåt febrilt funderande på vad i vårt överbelamrade förråd som kunde vara värt att stoppa innanför jackan. Vi kunde inte komma på något. Och när vi kom hem och inspekterade och inte kunde se vad som saknades förstår man kanske hur överbelamrat med bröt det faktiskt är.
Polisen ringde upp på vägen och meddelade att de underrättats, men då han inte varit inne i själva huset skickades ingen dit. Det hade ju bara varit fullkomligt bortkastad tid men hyggligt att ringa upp iaf.
Rejäl middag, lite fåtöljhäng och sedan bullbak bara för att jag råkat nämna något om bakning igår. Tryckte i mig fyra stycken.
Började se den omtalade serien "Game of thrones" igår. Såg de fyra första avsnitten innan jag beslöt att välja bort den. På ett sätt fastnade jag lite men handlingen och scenerna lämnade ingen god känsla. Det är verkligen en serie där man vill fånga och bibehålla tittarna genom att utmana. Bara öppningsscenen påvisade detta tydligt med lemlästade kroppar och huvuden på pålar. Sedan följde naket, påtvingat sex, homosexuella inslag både kvinna-kvinna och man-man. Mera mord, blod pulserande ur uppslitna strupar, mera naket, frustrerande orättvisa under lama protester (livet är hårt och orättvist) och fler huvuden som rullar. Var det inte incest också? Hade lite svårt att hänga med i de olika karaktärerna.
Det var de fyra första avsnitten. Tydligen är serien inne på fjärde säsongen och jag undrar vad producenterna möjligtvis har kunnat hitta på mer för att hålla kvar engagemanget.
Vad fick mig att fastna då? Jag tror det är det där hoppet de flesta har vid åsynen av så uppenbar orättvisa. Man vill se upprättelse, snyggt och dräpande. Man engageras i de maktlösa karaktärena och ser fram emot den saftiga upprättelsen, att kompenseras och ersätta frustrationen med triumf och skadeglädje. Här börjar jag inse att det inte kommer att bli på det sättet. "Game of Thrones" är ingen feel-good serie. Den får då inte mig att må bra, bara bli illa berörd. I den filmatiserade "Les Miserables" lämnade jag biosalongen med närmast förtvivlan i bröstet men ändock fantastiska musikaliska insatser som viss kompensation. Här är det ingenting. När serien nu tydligen är så otroligt populär är det ofrånkomligt att jag undrar vad i hela friden det är som är så engagerande?
Så var det dags
Det ska till en klämdag där inga möten kan komma före. Det var dags för att åter testa en gruppträningsform jag lämnade för många år sedan, IKSU i Umeå var väl senast: Den dansanta.
På den tiden kallades den väl dansaerobics eller liknande och jag varvade den med mycket step, inlines och bujinkan. Idag var det LesMills Sh'bam.
Nje, förresten, jag testade faktiskt LesMills Body Jam under tiden i Stenungsund och den förstnämnda ska vara en enklare variant av den senare. Det håller jag med om.
Jag vet inte om alla år från dansgolvet och enbart Body Combat fått min lekamen att stelna ihop men det enklare upplägget i Sh'bam passade mig bra. Lagom krångligt liksom som väl de flesta koreografipass i början. Fick dock aldrig in någon skön danskänsla i kroppen, kanske just för att all fokus var på koreografin men också för att musiken inte var i min smak. Endast Faithless Insomnia remix gav mig lite upplyftande nostalgikänningar.
Svettig blev jag men knappast slut.
Också där råder man bot genom att nöta in koreografin, men då musiken är så viktig för känslan i hela passet är Sh'bam inget jag lär lägga mer tid på. Känns bra att ha testat det nu i varje fall.
Första maj
Grymma är alla vi som kommer hit och svettas denna röda dag! Ingen Body Pump efteråt som stressar oss ut ur salen.
Medan en del lufsade i majtåg eller krattade trädgården gjorde jag ärenden och handlade för att sedan slockna i fåtöljen med Lilltjejen. Johan somnade i soffan. Så där låg vi allihopa medan solen sken in genom fönstren. Skönt!
Många fortsätter vara lediga imorgon medan vi båda ska jobba. Rätt lugnt dock då det av förklarliga skäl inte är ett enda möte inbokat.
