Mitt lilla staket på baksidan har börjat falla sönder, genomruttet på sina ställen så jag påbörjade operation borttagning under eftermiddagen. Det blev ju snyggare så! Fast inte från utsidan. Notera mossan på min lilla plätt…

När man inte firar Valborg går dagen helt förbi men uppenbarligen firar de flesta av mina deltagare då jag inte haft så få på en söndag. Men svettig och slut blir man ändå och bastun lika skön. Väldigt skönt också att vara ledig imorgon! 

Tjejerna vann första och spelade lika i den andra och vi blev rejält tagna av solen i ansiktet under tiden.

Jag blir galet frustrerad när jag inte kan kontrollera min karaktär, eller ja, vi båda gormar och gruffar när vi inte får till det med alla knappar och spakar och jag påminns om tiden jag satt med Super Mario om och om igen. Timme efter timme satt man och repeterade, tragglade och mötte samma banor och bossar ända tills man klarade det. 

Så vi fastnar, klurar, tjurar och kämpar men kommer till slut ändå framåt - för att vi är två och vi tillsammans löser det, vilket är det bokstavliga temat och budskapet med hela spelet. En kliché illustrerad i två föräldrar som ska skiljas men förvandlats till den ledsna dotterns dockor och tillsammans måste samarbeta för att, tja vad vet vi inte riktigt ännu eftersom vi inte kommit så långt. Men att gissa upplösningen är lika enkelt som vissa utmaningar i spelet i verkliga livet är svåra - att kommunicera och samarbeta.

Lilltjejen väckte mig och vi skyndade hem för mitt möte. R fixade skorpor och Digestivekex till mig som fick bli min middag medan hon mikrade dumplings och kokade sina favoritnudlar till.

Har fått plocka de första fästingarna från Mini, brr. Säsongen är här!

Nu ska jag sova…!

 

Det känns som huden stramar över kindbenen , ovana vid solens strålar.

Det var rena sommarvädret när jag rullade upp mot Västerås The Steam hotell och området bokstavligen kryllade av Kvadratare, egna företagare under samma uppdragsförmedlare. De tar en rejäl bit av arvodeskakan för flashigt kontor mitt i stan men också frekventa nöjesresor, eller konferenser som detta årliga stormöte. 

C mötte upp med en av deras lunchlådor han norpat till mig och så tillbringade vi några eftermiddagstimmar i solen invid Mälaren.

Fru gräsand var synnerligen stursk och flanerade kring oss för att tigga och norpa till sig möjliga godsaker. C fick en överraskande kyss medan vi låg och slumrade och såg henne nyfiket betrakta oss!

Den stora majoriteten åkte hem men några hängde kvar och fler anhöriga anslöt så vi blev omkring femtio allt som allt.

Pool- och bastuhäng tills man var ett genomvarmt russin. Den stora bastun var nästintill beckmörk, ett mörker som var lite genomgående tema på hela hotellet. Det var riktigt, riktigt mysigt där de behållit och integrerat mycket av det kolkraftverk som byggnaden huserat under tidigt 1900-tal. Lite fräckt att det var i bruk ända till 1992.

Tunga gamla järnbalkar löper kors och tvärs och naket tegel var likaså genomgående i arkitekturen, även i rummen. Kanske lite väl mörkt på vissa ställen och man tyckte lite synd om städpersonalen när man såg överflödet av stora djupa soffor och fåtöljer med oräkneliga kuddar. Man ville bara sjunka ned intill den öppna kaminen med en bok i händerna - fast utan läslampa hade det nog blivit svårt.

Något som också stack ut var baren där många olika aktiviteter erbjöds, från Wii på storskärm till shuffleboard, schack, pingis och tre flipperspel! Likaså arkadspel med en uppsjö av de gamla klassikerna där vi plöjde några våningar "Bubble Bobble", oj vilka nostalgiska minnen av mig och Jenny hysteriskt skrattande framför hennes dator i timmar! 

Körde tre timmar och sov den knappa sista ackompanjerad av Sveriges Radios underbara podd "Fråga Agnes Wold". Alla borde lyssna på den!

Väldigt mycket folk i Frölundas stora sal och min energi gick i taket, jag är nästan alltid övertaggad när jag kommer tillbaka efter Ronjaveckan. Tror det smittade av sig för det var riktigt bra tryck idag, kul!

De hade en föreläsare på konferensen där alla fick hans bok efteråt, "Sex substanser som förändrar ditt liv". Jag hann börja lite på den medan jag åt min middag av smoothie och räfflade chips.

Självhjälpsböcker är jag som sagt generellt skeptisk till, och när denne redan i inledningen proklamerar hur hans bok kommer förändra ens liv eller att han är den mest sedda på "Ted talks" så kan jag inte låta bli att himla mina mentala ögon.

Några sidor in känner jag igen samma teorier som Anders Hansen delger, och de är lika troliga som uppenbara självklarheter - egentligen. De är dock bra att höra och läsas om för man behöver påminnas. 

David dyker direkt in i det som liksom Anders skildrar som mobilapparnas jakt på vår tid. Hur deras affärskoncept drar in oss i att scrolla eller spela timme efter timme för att lämna oss tomma och i behov av att fortsätta, att jämföras med sockerknarkare och dess kortvariga kickar och känsla av tillfredsställelse. Hur vi tappar förmågan till distans, balans och en lagom nivå.

Imorgon är det måndag igen och ännu en galen vecka tar sin början. Blev en skön och återhämtande helg i varje fall, det är inte en självklarhet för alla.

Blev lite mer sommarkläder och en bh till henne innan "asiatiska tacos" i solen.

Senaste månaderna har jag drygat ut det dyra kvalitetsfodret med vanligt till kissemånsarna, blandar och tänker att de kanske uppskattar variationen.

C skickar bilder från ett Steamhotell i Västerås som är knökafullt av Kvadratare och ikväll är det middagsfest med tema "konfetti". Hur sjutton klär man sig för det?

Lilltjejen ville köra en timme gymnastik i varje fall vilket passade mig perfekt. Att lubba en timme borde jag klara men inte två.

Som väntat undrade kroppen vad jag höll på med, hur man springer hade den helt glömt bort. Jag hittade en skylt med någon form av slinga runt Sagsjön och hamnade över ojämn hästhage, genom snärjiga snår, klättrandes längs sprängstensdiken och upp på järnvägsspår. Kändes sådär men enda vägen för att inte tvingas till rejäl omväg och försening. Stängde av ljudboken och sneglade ständigt över axeln men tåget kom framifrån. Vad är det för led som tvingar en längs ett järnvägsspår? Omöjligt att lubba är det ju på det underlaget dessutom.

Det lossnade lite i kroppen till slut men visst känns det att den inte har orken längre. Föga förvånande.

Glenn hade bakat igen, syltkakor! Och några testvarianter med choklad. Jag åt sex stycken och fick med en påse hem! Jag hade nog behövt den där andra timmen ändå…

Nästan sommartendenser i senaste dagarnas väder men kylig underton och solen känns redan i mitt ovana skinn. Det verkar som Lilltjejen tycker det går bra med mer än en timme ändå.

Från att ha jobbat i princip hundra procent hemifrån tillbringar jag nu majoriteten av arbetstiden på kontoret. Jag minns hur jobbigt jag tyckte det var de tillfällen jag åkte in och påminns hur man som så mycket annat vänjer sig vid förändringar.

Nu är det bara tisdagar jag inte har mina team på plats och således kan jobba hemifrån med gott samvete.

Under Ronja-veckorna försöker jag dock om möjligt köra hem under eftermiddagen för att Lilltjejen inte ska behöva vara ensam så länge, fast hon börjar vara allt mer bekväm vid det nu.

När jag checkat ut för dagen hoppade vi in i bilen för lite ärenden och kvalitetstid. Det är ju inte många vardagar hon inte har någon aktivitet och med tanke på hennes sträckning och förkylning hoppade hon den frivilliga fotbollsträningen med tiorna.

Utöver vardagsärenden blev det lite shopping inför sommaren till min vackra dotter. Hon fick ett presentkort på Lindex av Birgit som tack för att jag skjutsar henne hem efter träningarna, otroligt gulligt av henne! Det blev ett fint bidrag till de två outfits hon föll för. Ett par somrigare sneakers fick ersätta de utslitna svarta.

Kändes bra att sitta en stund med kinesiskan efteråt och väldigt mysigt tillsammans med Lilltjejen som jobbade med sina läxor. Ständigt förundras jag över min vackra, kloka och mysiga dotter, hur kunde jag få något så fint? 

C åker imon bitti till Kvadrats årliga konferens som denna gång är i Västerås och jag ansluter på lördag då bihang är välkomna så Lilltjejen lämnas till Johan en dag tidigare. 

Jag ser fram emot att komma iväg en sväng, slappna av i bilen med ljudbok och vara med C ett dygn på annan ort. Vi är olika där, jag älskar att köra bil och har inga problem med långkörningar eller bilköer, såvida jag inte har en tid att passa. C anser att bilkörning är slöseri med tid och ett nödvändigt ont för att ta sig från A till B. 

Rastlös dotter kämpar för att somna här bredvid mig med Håkan bråkan på ljudbok. Själv lär jag inte ha några problem.

Sedan Bror lämnade oss har vi saknat att ha tre katter och har sett på möjligheterna att hitta en ny kisse. Jag anser dock att jag inte kan lägga några tusenlappar på en ny eller någon från ett katthem som naturligtvis ska ha ersättning för de insatser de gör, så jag har istället sökt i FB forum för omplaceringar. 

Det har visat sig vara väldigt svårt.

Väldigt många söker nya hem av olika anledningar men väldigt många söker också en ny eller ytterligare en fyrfota vän. Jag har fått kontakt med flera som varit positiva och kommit så långt att hämtning planerats, men så har de sedan ångrat sig av olika anledningar till Lilltjejens stora besvikelse.

Den senaste drog jag mig för att berätta något om just av den anledningen men en lång och givande dialog samt bekräftelse dagen innan fick mig att berätta.

Denna morgon spikade jag tiden för hämtning och såg hennes läsbekräftelse men fick inget svar. Inte heller när jag senare frågade igen vilket gav onda aningar. 

Efter orkestern åkte vi på vinst och förlust hela vägen bort till adressen i Gårdsten och visst hade vi blivit lurade. Inget matchande namn på någon dörr och inget svar när jag försökte ringa.

Lilltjejen blev jätteledsen och jag arg på mig själv som låtit mig luras att åka hela vägen. 

Att fejka försäljningar för att lura av folk handpenningar eller köpesbelopp, men låtsas söka nytt hem för en katt bara för att? 

En liten bit av barnet Ronja dog troligtvis denna kväll, tron på att livet är enbart snällt och att alla vuxna är att lita på. 

Hon har en lätt sträckning i ena baksida lår men ville ändå och var vid gott mod de flesta hundratalet meter. Sedan var det ack och ve och ont. Skulle det låta likadant om hon sprang med lagkompisarna undrade jag. Självklart inte blev svaret.

Så vi lufsade och gick drygt två och en halv kilometer, en bra början tycker jag, även för mig som inte tagit ett löpsteg på evigheter med Göteborgsvarvet runt hörnet.

Fick massa positiv feedback gällande mina insatser hittills i nya teamet vilket gjorde mig glad och musen levererades till hallmattan som väntat. Dock är vi lite osäkra på om det faktiskt var den musen eller helt sonika en ny då denna enligt Ronja inte såg lika näbbmusaktig ut och både Plutt och Mini fortsatte att kretsa kring skohyllan. Hm.

C är ordentligt förkyld och Ronja fortfarande småsnorig. Jag hoppas jag klarar mig, jag har inte tid att vara förkyld igen!

Vi stor och lagar mat varpå jag ser Mini flänga kring våra ben. En näbbmus ilar omkring längs köksbänkarnas trösklar för att finna tillflykt någonstans bland skoställ och hyllsystem. Vi får väl se om de får fatt på den under natten.

Inte många knop denna helg, mycket Dibbe, träning, samt en hämtning och lämning av ett flipperspel som efter nödvändiga reparationer är tänkt att stå här.

Boken jag lyssnar på nu har ett hemligt ordensällskap i centrum och jag minns Logen Merkur i Piteå som pappa var medlem i. Efter en snabb googling stoppar min jobbmobil öppnandet av de sidor som föreslås. En över tio år gammal artikel i Aftonbladet uppger att det är en druid-orden och trots min obefintliga kunskap om frimurarordrar och liknande så tänker jag spontant "mansklubb för inbördes beundran och självbefrämjande". 

De anordnade julfest där medlemmarnas familjer fick vara med och hur viktigt det var att vara finklädda till tänderna och hur mamma verkade så märkvärdig över pappas medlemskap. 

Tillhörighet med tillägget att känna sig utvald och berättigad finner man överallt om det så är en herr- eller damklubb, Livets ord eller fotbollsklack. Jag och Christer pratade lite om det där, han har tydligen tillfrågats om medlemsskap i dylika församlingar men skyr dom som pesten och jag fick frågan hur jag hade reagerat om jag fått liknande erbjudande. Någonstans tror jag de flesta ofrånkomligen skulle bli smickrade av en bekräftelse på att anses berättigad eller önskad, men beroende på ens personliga värderingar kanske smickret snarare blir en förolämpning. En inbjudan till Putins innersta krets till exempel? Nej tack. En inbjudan till golfklubbens damklubb? Golf? Tja. Socialisera? Nej. Dåliga exempel kanske…

Men gällande frimurare, druider, rosenkrans-tjofräs och allt vad de vill kalla sig så delar jag Christers åsikter om dessa "elitklubbar" i dubbel bemärkelse eftersom de som jag förstått också handlar om nätverkande och socialisering - min absoluta icke-favoritsysselsättning.

 

Läste om den där femtioåriga kvinnan som tillbringat 500 dagar i en grotta som ett led i ett experiment. Varför just en grotta?

En vacker ö med allt jag kan tänka mig behöva i natur, klimat, böcker och katter och jag ställer upp! 

Nuförtiden känns det nästan ovant att tillbringa en kväll ensam, värmde rester och testade en ny karaktär i Dibbe medan jag lyssnade på ljudbok.

Till gårdagens pass i Sisjön hade jag precis bytt om när brandlarmet gick. Snabbt på med byxorna igen för hade absolut ingen lust att bli stående utomhus i shorts, som många andra. Starttiden för mitt pass kom och passerade. De flesta av mina stammisar hängde kvar, två gav upp som likväl precis hunnit slutföra sitt Zumba-pass som ligger före mitt.

Drygt tio minuter senare fick vi komma in igen och deltagarna var på att köra fulla timmespasset trots förseningen. Kul!

Fick höra att troliga anledningen var att någon - i herrarnas bastu såklart, hällt en hel hink vatten på aggregatet. En stammis sade att det luktat bränt med viss rökutveckling i omklädningsrummet. Idioter.

Fascinerande också hur många kunder envisades att gå tillbaka in för att hänga i foajén, trots det tjutande larmet. Gallerian var ju fortfarande opåverkad så de kunnat gå dit och värma sig - som somliga också gjorde.

Torsdag imorgon, skönt med kortvecka!

Det är måndag, Annandag påsk och således lediga. Lyxigt med långhelg!

Började dagen med fortsatt solvädet och finalspel på Heden mot danska FC Nordsjälland sommar krossade med 6-0. Lilltjejen behövde inte slita hårt om man säger så vilket är tråkigt på ett sätt.

Det blev ännu en solig dag men kyligare i luften så vi tog det säkra före det osäkra och stannade inne hela dagen med att spela Dibbe! Ok, en kort sväng med hundis och senare överlämning av honom där vi hämtade middagspizzor på vägen hem. Himmel vad skönt att vara ledig, jag hade definitivt kunnat vara det några dagar till!

Men vi började helgen med en vandring längs Sandsjöbackas leder, en bra val då de mer populära utflyktsmålen troligtvis skulle vara överbelamrade. Även denna led började tätna på när vi började vara klara så vi var glada att vi kommit iväg såpass tidigt. 

Till kvällen blev det middag och bio med "Super Mario the movie", fullsmockad av nostalgiska referenser och riktigt bra.

Till dagens första match hade Lilltjejen fortfarande ont i halsen och kände sig lite hängig men fullt inställd på att spela. De krossade det flesta danska laget i sin grupp med elva noll, så Ronja hade lika väl kunnat luta sig mot en målstolpe inlindad i en filt med varm choklad i handen.

Efter jag skjutsat henne och några till i laget till en av tränarna och tillika förälder som fixat lunch till allihopa, åkte jag och C till Sandared och Anitas öppet hus. 

Överväldigas alltid av alla minnen och nu fick jag också träffa alla tre barnen. Senast var jag sjutton och de åren över och se på oss nu! Elin och Joakim med vuxna barn, Fridas i sena tonår och så jag, också mamma! Är så glad att jag kunde komma dit och när jag kände mig nöjd visade det sig att vi skulle hinna tillbaka till Ronjas andra match och således behövde inte Johan hämta henne. Ville så gärna se den matchen också så det blev ju en alldeles perfekt dag! De skulle tydligen möta Danmarks "bästa lag" men även om våra tjejer inte alls spelade så bra som de kan göra så vann de ändå, men fick jobba mera för det. 

Trött Lilltjej men nöjd rådde om sig själv det som blev kvar av kvällen medan vi spelade Dibbe - ända till nu…!

Imorgon, eller snarare i förmiddag är sista gruppspelsmatchen innan slutspelen tar vid. De möter Kärra, ett lokalt lag de besegrat många gånger.

Ni vet en sådan där sprängfylld fästing som man tar i en bit papper och knäpper till och hela kroppen ryser av vämjelse? Själva knäppandet, så kändes det i mitt huvud när jag vaknade till inatt. "Knäpp" - och så kom huvudvärken. När jag vaknade igen någon timme senare var det mer att beskriva som ett baksug, värken kom sugandes tillbaka. Och när jag nu vaknar för dagen är den på plats som ett lätt molande. Natt eller dag så kan den vara där, uthärdlig men ofrånkomlig i bakgrunden. Störigt.

Det är Långfredag och solen tränger igenom persienner och sliten rullgardin. I förrgår vräkte det ned ett lager snö som försvann lika fort. Hej vår.

Sneglar över sängkanten och konstaterar att det uppenbarligen är någon grannkatt på andra sidan luckan. Igår natt hörde jag Plutt komma genom luckan, morrandes vilket betyder mus i munnen. Hon sprang rakt upp och lekte jage i Lilltjejens rum tillsammans med Mini. Ronha sov nere hos mig så lät som hållas i trygg förvissning att de skulle hålla koll på stackarn.

Mycket riktigt ligger Plutt och glor in under soffan morgonen efter och då det är enklare att lyfta en soffa än ett kykskåp hjälpte jag henne lite på traven. Jag lyfte och hon dök in och plockade den lille direkt. Marsch ut med dom båda!

Efteråt påbörjade Lilltjejen en citronkladdkaka medan jag utan framgång försökte locka bajs ur hundis. Det var en lyx att bjudas till bords senare till renstädat kök och efterrätt framdukad. Vi satte i oss nästan halva kakan!

Denna påskhelg går Future cup så imorgon drar matcherna igång. Samtidigt bjöds jag till Anita som har öppet hus under eftermiddagen, men Johan som hinner hem från sin överraskningsresa till Riga löser den andra matchen. Han fyllde år igår så fick kolla läget lite med Elena då jag så gärna hinna förbi och säga grattis till Anita som betytt och betyder mycket för mig.

Att vara Scrum Master kan emellanåt vara ganska lugnt, det är ju i princip bara Scrum-eventen som ska populera kalendern. Men av någon anledning, trots att jag inte längre har tre team utan två har jag likväl möten allt som oftast men vet inte riktigt om vad. 

Idag drogs jag in i ett möte om ett projekt som inte drivs som ett projekt men borde vara ett projekt på grund av dess omfattning och prioritet. "Data and analytics" är verkligen inte min grej, jag som fortfarande inte kommer överens med Excel och ogillar statistik.

De från verksamheten som försöker driva detta sitter där och briefar mig och ser på mig som att jag verkligen förstår vad de snackar om och ber mig om hjälp! Jag är uppenbarligen för bra på att sitta med allvarligt fokuserad min och ge sken av att fatta. Jag började ju nyss men de ber mig om hjälp och råd!? De är uppenbarligen desperata efter någon drivande motpart på IT-sidan. 

Jaja, det ordnar sig nog. 

Lilltjejen hade träningsmatch mot Fässbergs killar och vann ganska överlägset men avkomman fick ändå jobba lite i målet.

Otippat avslutade de med straffar för träningens skull och det gillade hon inte! Tränaren lyckades övertala henne att fullfölja men hon var mycket arg och ledsen trots enorm stöttning från både laget och publik. Hon erkänner att förväntningarna ligger hårt an från henne själv och jag får bara försöka påminna att ens egna hjärnspöken är minst lika viktiga att träna bort som att fånga eller stoppa bollen.

Hon fick gå loss på bokstäverna när vi kom hem…

Bara sådär helt apropå hamnade vi någonstans i Skåneland i Laholmstrakten för en flippertävling. Vi blåste ned direkt efter lördagspasset och det var Classic som gällde. De gamla spelen är oförsonliga men har sin charm och jag kom inte sist! 

Fick dock en jobbig huvudvärk efter passet och de skrapa ljuden av alla flipperspel gjorde det inte bättre trots iPodsen som dämpar bra.

Trevligt ändå att spela av sig lite och käka grillad hamburgare. Det såg ut som att Christer skulle gå vidare från sin grupp så jag satte mig i den tysta och solvarma bilen med kinesiskan som jag kände mig stressad över.

Det blev dock inte länge då det visade sig att han också åkte ut och vi styrde kosan hemåt.

Budapeststubbe, katastrof-film och Dibbe III några timmar. Det var längesedan!

Så nu är min Lilltjej här och när C anslöt hade han med sig en kartong som Ronja fick öppna. Fyra kilo bokstäver! Är det optimistiskt att tro de räcker i fyra veckor?

Vi gjorde dumplings till middag, kyckling denna gång och kanske snäppet godare än fläskvarianten. Ronja kände sig dock lite vissen så åt inte så många som hon brukar. Kanske har hon något på g i kroppen men hoppas inte med tanke på helgens Future cup med minst fyra matcher där laget räknar med henne. Hon har sagt att hon ska spela oavsett. Vi får väl se hur det utvecklar sig.

Vaken sedan halv sex utan att kunna somna om. Så blir det när man somnar tidigt.

Känner mig stressad efter veckan och uppgifter som kvarstår i kinesiskan denna helg.

AWn med teamet var precis lagom nivå där jag anslöt, käkade och skitsnackade och sedan kunde åka till Lilltjejens konsert. 

Kände verkligen inte alls för att socialisera, behövde jobba men var så otroligt trött att jag till och med däckade i sängen efter mötet med min grupp i kinesiskan. Vi ska redovisa en uppgift på onsdag och kommer ingenstans.

Fick ställa larmet för att komma iväg till stan och även om det blev rätt ok med grabbarna ändå så hade jag nog större behållning av konserten. Professionell tillfredsställelse att ställa upp för teamet och personlig tillfredsställelse att se och höra blåsorkesterns handfulla låtar.

Största bolånets ränta lät jag nu gå över till löpande, från lite dryga en procent hoppade det upp till dryga fem. För att omförhandla med annan lånegivare krävs mina andra två också så beslutade att vänta in dom, de löper ut i augusti.

Av mina löpande kostnader har jag inte tagit bort BookBeat - ännu i varje fall. Det är en sådan lisa att ha en annan verklighet i öronen närhelst jag kan och vill oavsett om den är skrämmande eller sliskromantisk.

Ann-Helens "Stöld" var intressant och nyttig för alla svenska att ta till sig och verk som utspelar sig i bekanta trakter är också extra givande. Piteå skymtar visserligen bara till som tillhåll för köpare av tjuvjagat renkött men ändå! Att uppläsaren hade stänk av norrländska förhöjde lyssningen.