En timme
Lilltjejen ville köra en timme gymnastik i varje fall vilket passade mig perfekt. Att lubba en timme borde jag klara men inte två.
Som väntat undrade kroppen vad jag höll på med, hur man springer hade den helt glömt bort. Jag hittade en skylt med någon form av slinga runt Sagsjön och hamnade över ojämn hästhage, genom snärjiga snår, klättrandes längs sprängstensdiken och
upp på järnvägsspår. Kändes sådär men enda vägen för att inte tvingas till rejäl omväg och försening. Stängde av ljudboken och sneglade ständigt över axeln men tåget kom framifrån. Vad är det för led som tvingar en längs ett järnvägsspår? Omöjligt
att lubba är det ju på det underlaget dessutom.
Det lossnade lite i kroppen till slut men visst känns det att den inte har orken längre. Föga förvånande.
Mikael och Magnus, en före detta PO och en nuvarande. Mikael slutar på fredag, en stor förlust för företaget. Han är en av de där personerna som är mån om sina medarbetare och verkligen ser och repekterar dem. Han ska bli vice VD för det konsultföretag
han tidigare jobbade på och samtidigt komma närmare hemmet och familjen i Uddevalla.
Glenn hade bakat igen, syltkakor! Och några testvarianter med choklad. Jag åt sex stycken och fick med en påse hem! Jag hade nog behövt den där andra timmen ändå…
Nästan sommartendenser i senaste dagarnas väder men kylig underton och solen känns redan i mitt ovana skinn. Det verkar som Lilltjejen tycker det går bra med mer än en timme ändå.
Kommentarer
Trackback
