Men vi började helgen med en vandring längs Sandsjöbackas leder, en bra val då de mer populära utflyktsmålen troligtvis skulle vara överbelamrade. Även denna led började tätna på när vi började vara klara så vi var glada att vi kommit iväg såpass tidigt. 

Till kvällen blev det middag och bio med "Super Mario the movie", fullsmockad av nostalgiska referenser och riktigt bra.

Till dagens första match hade Lilltjejen fortfarande ont i halsen och kände sig lite hängig men fullt inställd på att spela. De krossade det flesta danska laget i sin grupp med elva noll, så Ronja hade lika väl kunnat luta sig mot en målstolpe inlindad i en filt med varm choklad i handen.

Efter jag skjutsat henne och några till i laget till en av tränarna och tillika förälder som fixat lunch till allihopa, åkte jag och C till Sandared och Anitas öppet hus. 

Överväldigas alltid av alla minnen och nu fick jag också träffa alla tre barnen. Senast var jag sjutton och de åren över och se på oss nu! Elin och Joakim med vuxna barn, Fridas i sena tonår och så jag, också mamma! Är så glad att jag kunde komma dit och när jag kände mig nöjd visade det sig att vi skulle hinna tillbaka till Ronjas andra match och således behövde inte Johan hämta henne. Ville så gärna se den matchen också så det blev ju en alldeles perfekt dag! De skulle tydligen möta Danmarks "bästa lag" men även om våra tjejer inte alls spelade så bra som de kan göra så vann de ändå, men fick jobba mera för det. 

Trött Lilltjej men nöjd rådde om sig själv det som blev kvar av kvällen medan vi spelade Dibbe - ända till nu…!

Imorgon, eller snarare i förmiddag är sista gruppspelsmatchen innan slutspelen tar vid. De möter Kärra, ett lokalt lag de besegrat många gånger.