Söndag

(null)
Liten katt och stor katt, Plutt och Mini gör liksom människorna och går ut med det fina vädret. 
Vi stor och lagar mat varpå jag ser Mini flänga kring våra ben. En näbbmus ilar omkring längs köksbänkarnas trösklar för att finna tillflykt någonstans bland skoställ och hyllsystem. Vi får väl se om de får fatt på den under natten.

Inte många knop denna helg, mycket Dibbe, träning, samt en hämtning och lämning av ett flipperspel som efter nödvändiga reparationer är tänkt att stå här.

Boken jag lyssnar på nu har ett hemligt ordensällskap i centrum och jag minns Logen Merkur i Piteå som pappa var medlem i. Efter en snabb googling stoppar min jobbmobil öppnandet av de sidor som föreslås. En över tio år gammal artikel i Aftonbladet uppger att det är en druid-orden och trots min obefintliga kunskap om frimurarordrar och liknande så tänker jag spontant "mansklubb för inbördes beundran och självbefrämjande". 
De anordnade julfest där medlemmarnas familjer fick vara med och hur viktigt det var att vara finklädda till tänderna och hur mamma verkade så märkvärdig över pappas medlemskap. 
Tillhörighet med tillägget att känna sig utvald och berättigad finner man överallt om det så är en herr- eller damklubb, Livets ord eller fotbollsklack. Jag och Christer pratade lite om det där, han har tydligen tillfrågats om medlemsskap i dylika församlingar men skyr dom som pesten och jag fick frågan hur jag hade reagerat om jag fått liknande erbjudande. Någonstans tror jag de flesta ofrånkomligen skulle bli smickrade av en bekräftelse på att anses berättigad eller önskad, men beroende på ens personliga värderingar kanske smickret snarare blir en förolämpning. En inbjudan till Putins innersta krets till exempel? Nej tack. En inbjudan till golfklubbens damklubb? Golf? Tja. Socialisera? Nej. Dåliga exempel kanske…
Men gällande frimurare, druider, rosenkrans-tjofräs och allt vad de vill kalla sig så delar jag Christers åsikter om dessa "elitklubbar" i dubbel bemärkelse eftersom de som jag förstått också handlar om nätverkande och socialisering - min absoluta icke-favoritsysselsättning.
 
Läste om den där femtioåriga kvinnan som tillbringat 500 dagar i en grotta som ett led i ett experiment. Varför just en grotta?
En vacker ö med allt jag kan tänka mig behöva i natur, klimat, böcker och katter och jag ställer upp! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0