Prosit
Det händer ganska sällan men igår kväll kom mitt nysande tillbaka tillsammans med igensvullen näsa. Körde nässprejen imorse när näsan fortsatte att rinna samtidigt som den var tät, konstigt det där.
Mobilversionen av min blogg verkar ha blivit kapad på något sätt då man hamnar på någon portalsida av helt annat slag när man surfar in via mobilen. I min webbläsare på datorn ser det ut som vanligt. Störigt och hoppas bloggportalens kundtjänst kan ge svar.
Nu testade jag att avaktivera "mobilsajt" i inställningarna och då verkar det ok?
Solen skiner men kylan är påtaglig. Förra veckan gled mina skidor över nypistade backar under samma sol denna tid och här har små krokusar slagit ut intill mitt magnoliaträd. Rubrikerna om Ukrainas krig varvas med träningstips och bästa bilschampot, bilder på sönderbombade byggnader och sörjande människor avlöses några scrollcemtimeter längre ned av hur erektionsproblem kan förebyggas.
Will Smith ansåg tydligen att fruns heder skulle försvaras - eller var det hans egen? I vilket fall ansåg han tydligen att hennes egen förmåga att eventuellt vilja stå upp för det dåliga skämtet var obefintlig eller ovidkommande.
Jag klarade förresten både den första muntliga och skriftliga tentan i kinesiska! Det är inga betyg i denna kurs, endast godkänd eller icke godkänd. Suttit med uppgifterna inför morgondagens lektion, att översätta från svenska till kinesiska och det går så långsamt! Tecken för tecken och hitta rätt betoning för avsaknad eller fel blir ordet ett helt annat.
Nu möte.
Majvår
Sommarsulorna är på och oj vad tyst och lätt det rullar! Fulltecknad dag och fick frågan om jag kunde facilitera en workshop i en annan del av organisationen. Som tur var insåg jag mitt eget bästa och fick den tänkta dagen - imorgon flyttad till
nästa vecka!
Jag kommer aldrig ihåg vad de heter, namn- och ansiktsanalfabet som jag är och inte lättare på kinesiska heller, men paret närmast mig har varit med i många år nu och frun har jätteproblem med sitt knä. Trots det envisas hon med att vara med och -
som alla andra anpassar rörelserna efter sin förmåga, men visst ser det kämpigt ut när hon är så markant begränsad. Men när knät var ok var hennes sidekicks helt otroliga!
Kanske jag vågar öva lite kinesiska med dom… någon dag.
Det var nästan fullt idag och ventilationen har inte kapacitet för ett välfyllt högintensivt pass, något som diskuterats ett bra tag med medlemmar och klubbchefen. Alternativen är endast att dra ned maxantalet eller byta tid för att kunna köra
i stora salen, men då blir det först kvart i sju vilket är för sent.
När vi varvade ned snöade det utanför fönstren!
Vår på västkusten
Hemma på vårvarma västkusten igen. Det blev inte många åk på morgonen då det varit kallare under natten och således knallhårt i backen. Jag tyckte det var riktigt otäckt när underlaget var så snabbt och Lilltjejen slog i knät rejält. Att bara ramla omkull
i snigeltempo gjorde rejält ont och ganska snabbt kände vi att vi inte vågade åka mer. Toppliftarna var stängda för hård vind så killarna fann det också lika väl att packa ihop och åka hemåt.
Vi käkade såklart på Diner45 och det stod jag mig på resten av dagen!
Lilltjejen sov hos mig inatt och Bror och Mini intill oss ända till morgonens sommartid. Tror vi varit lite saknade.
Våffel- och tacofredag
Vädret fortsätter att visa sitt bästa och kroppen är mör efter den snedvridna ställningen på snowboard men inga praktvurpor för någon av oss! Det går långsamt och försiktigt i varje fall för undertecknad…
Kanske tar vi de bästa timmarna i backen innan vi åker hemåt idag. Vilken fin vecka vi fick!
Trötta lår!
Jag vill minnas att Lilltjejen åtminstone fick sitta på en skoter någon gång som liten tulta men i vilket fall ville hon gärna testa, så det blev en två timmars guidad tur på privata leder upp till Hundfjällets topp.
Strålande väder och magnifik utsikt!
Vi började dagen med den fantastiska känslan av nypistade backar. Det är väldigt lite folk så slipper köer och ofta glest i backarna. Perfekt!
Till denna dag var planen att åka över gränsen till norska Trysil. Jag har aldrig varit där så imponerades av anläggningens storlek. Långa backar som fick mina redan trötta lår att skrika. Men det var vackert!
Vi fick en strålande förmiddag som nu känns i skinnet, men så som fjällen kan vara slog vädret om och vi fick lite regn efter lunch! Då blev det synnerligen trögt och vi packade ihop efter några få åk.
Lite vila i stugan innan jag och Lilltjejen bytte till bräda!
Det var flera herrans år sedan jag testade snowboard och minns ännu hur ont i handlederna jag fick. Ändå fick jag av någon anledning ett infall och bytte också när nu Lilltjejen ville testa igen!
Det gick över förväntan, men i pensionerat snigeltempo kan kanske de flesta hålla balansen…
App-elände
Appen kraschar hela tiden så blir i princip bara bilder.
Fantastiskt väder dag ett, ändå väldigt fast i backarna trots de många plusgraderna.
Mulet dag två och snö enligt prognos vilket det också blev. Letade cacher förgäves i Trollskogen.
Skolarbete och Plump där det gick förvånansvärt bra för mig! Annars brukar det mest se ut som det gjorde för Lilltjejen…!
På plats!
Vaknade under natten av Mini kloss intill min vänstra sida och Bror klistrad på min högra. Så länge Lilltjejen låg still föredrog han hennes sida och är så mysigt att se dom ligga så tätt ihop!
Kön var för lång och våra magar för fulla för att vi skulle orka Diner45:s massiva efterrätter. Nytt försök om en vecka!
Rejäl ström av bilar som vanligt men saknade de många danskregistrerade. Torr barmark hela vägen upp till Hundfjället och elva grader varmt på plats. Smidigt med nyckeluthämtning och vår hyrda utrustning väntande vid stugan. Tänkte hinna några tidiga
åk imorgon när backarna är som bäst innan första muntliga tentan i Kinesiska!
Packad och typ klar
Så var det helg och lördag med en klarblå himmel och sol i sitt nedåtgående. Det blev middag följt av vad man väl kan kalla enmansvarieté med Carl-Einar Häckner på den gamla mysiga omgjorda biografen Aftonstjärnan på Eriksberg. Han är onekligen speciell men väldigt duktig.
Närliggande restaurangen La Baracca Rossa bjöd på fantastiska pilgrimsmusslor och magisk ravioli medan den följande grillmixen var raka motsatsen, jag kunde inte ens förmå mig att äta upp medan Christer var mer väluppfostrad - eller bara hungrig. Konstigt att det kunde skilja så då raviolin var något av det godaste jag ätit.
Kickstartade min barnfria lördag som vanligt i Majorna och nya releasen börjar sitta nu skönt nog. Med efterföljande pass tätt inpå hinner jag aldrig ta några groupies så som jag kan i Frölunda, har ju ett gäng trogna stammisar där också.
Fixade lite ärenden på vägen hem, tankade upp bilen där literpriset ännu ligger över tjugo kronor, kom hem och drog ihop degen till paltbröd av spadet från i onsdags. Fick en stund i solen i varje fall och nybakta varma paltbröd är ju bara magiskt. Tuggade i mig två tredjedelar direkt!
Också dragit ihop en rejäl laddning köttfärssås att ta med upp till Sälen, packat dammsugit och tvättat så jag nu känner mg hyfsat redo för morgondagens avfärd. Lilltjejen som ska åka med mig skulle komma ikväll men så skulle de få gäster som hon ville träffa så eventuellt kommer hon inorgon bitti, vi har ju ingen större brådska. Johan åker tillsammans med Henrik, en gammal kollega som gör oss sällskap och därmed delar på boendekostnaden. Tanken var ju där för ett år sedan att Nina och gänget samt Christer skulle åka med, men så gick Nina och blev med hus i februari och Christer prickade in en annan skidresa med jobbet - till Schweiz! Sälen med krävande flickvän och systerfamilj eller Italienska alperna på lyxhotell med vuxna likasinnade - svårt val!
Jag tror Lilltjejen är ganska förväntansfull att vi åker alla tre och visst ska det bli kul, tycker det är bra att vi funkar och kan göra grejer ihop och tror också att det betyder väldigt mycket för henne. Visst var det lite spänt ibland under den första tiden efter vi separerat men vi var alltid överens och aldrig några spänningar i samband med Lilltjejen. Vi behövde helt enkelt hitta våra nya roller utan varandra och till varandra.
Jag är som sagt så gott som färdigpackad, köpt för mycket godis och snacks som vanligt och några spel som vi tror att Johan också skulle gilla. Får se vad den där Henrik är för en typ, kanske värsta extroverta pratkvarnen!
Palt e gott!
Vackra disiga vyer över Torrekulla golfbana då jag äntligen fick en uppfriskande timmespromenad. Det ryckte faktiskt lite i golftarmen, som ett litet skälvande i en döende fiskstjärt. Jag ska förnya medlemsskapet när jag fått min bonus från Volvo.
Lyssnade ikapp de senaste avsnitten av P1:s Kina- och USA poddar medan jag promenerade och sedan ställde mig med potatisskalaren för att förbereda paltsmeten. Jag skulle behöva en större gryta för rejälare paltkok men finns det för oss med normalstora spisplattor? Heter det ens "platta" längre när induktionshällar tagit över? Christer tryckte i sig tre stycken vilket nog var första gången och därefter blev det bokstavligt talat paltkoma i sängen framför Sveriges mästerkock där vi båda sörjde att Anja åkte ut.
Jag var trött som en gnu och slocknade innan klockan var tio medan han bredvid plöjde någon Formel-1 serie på Netflix. Jag är nog mer intresserad av själva bilarna och fashinationen över de galet snabba depåstoppen än det intrikata spelet mellan stallen, antagligen för att jag inte hänger med i alla de olika förarna och historiken de och stallarna har sinsemellan. Christer försöker förklara och peka ut vem som är vem och kanske min hjärna varit mer mottaglig om den inte varit så mosig.
En stackars försäljare från Telenor ringer för att erbjuda mobilt abonnemang, jag ska binda om räntan för mitt största bostadslån och jag velar mellan hur många år jag ska välja, velar mellan någon tio- och till och med hundradelar hit eller dit. Inflationen går upp, räntorna går upp och det är krig i Europa. Mina marginaler är inte vad jag hade önskat och Bror strör katthår över skriv- och tangentbord. Men han luktar, liksom alla katter fantastiskt gott och jag kör ned näsan i hans gråa päls och sniffar.
Lite mosig
Ja, självklart åkte jag på däng när vi testade "Scythe" igen! Han var i varje fall hygglig nog att låta bli att anfalla mig, vilket tydligen bara var för att han trodde jag hade en sådan fördel att det inte var någon idé. Så jag kan ju bara förvänta mig ett anfall nästa gång...
Likväl finner jag det rätt kul, för de olika karaktärerna man kan vara skiljer sig mycket åt på så sätt att man måste spela på olika sätt beroende på vilken man är och vilken "player board" man slumpmässigt får.
Min hjärna var ganska slut efter kursen igår och gjorde några missar i koreografin till det ändock välbehövliga passet till kvällen. Efter avslutad kurs idag och kort lunch faciliterade jag en workshop så nu är min hjärna väldigt slut! Solen fortsätter att skina på utsidan och jag känner att jag behöver komma ut.
Solmorgon
Jag nöp några minuter i solen under gårdagens lunch. Så fort jag går ut i finvädret ansluter katterna, annars undviker de att hänga på framsidan, skygga och redo att sticka iväg vid minsta inikation på annan mänsklig närvaro. Ja, förutom Bror då som är coolheten själv, områdets snälle kattfarbror.
Tentan kom in i tid, PI planeringen klarades av och nya releasen satt hyfsat väl i söndags då jag för första gången fick köra den på riktigt. Sprintplanering i tre tidszoner hela dagen igår, lektion på kvällen och snart ska jag köra igång två dagars utbildning för ett gäng som vill lära sig mera om facilitering online. Vi ska vara klara vid lunch och därefter ska jag hålla i en workshop. Phu, ska bli så skönt att åka iväg på söndag! Har en muntlig deltenta i kinesiska på måndagen så får dröja lite med premiäråket.
Min hjärna var mos så jag glömde ju min nästintill traditionella gruppbild men lyckades hugga några få av mina stammisar i söndags, Eva, Patrick, Birgit och Kjell! Jag har en brokig samling vilket är så roligt, att alla kan vara med och anpassa rörelserna efter sin nivå. Denna release har ovanligt mycket hopp i form av jacks, evasive sidekick, decoy switch, tuc-jumps, jump-knees och så vidare så man får vara noga att visa tekniken ordentligt samt också alterativen som även jag behöver tillämpa ibland för mitt bråkiga knä.
Vi är alltid två som sam-faciliterar denna kurs men av någon anledning fick jag de stora teoretiska blocken då den andra inte kände sig så bekväm med dom. Jahopp. Undrar hur mycket av min röst jag kommer att ha kvar till kvällens pass i Sisjön.
Always
Lika aktuell som för dryga två år sedan denna meme dök upp i mitt flöde:
Solmorgon
Får se om appen fungerar bättre efter ominstallation. Det vackra men luriga vädret håller i sig med värme och vår i solen och bitande kyla i skuggan.
Lilltjejen har hämtat ikapp lite kompistid med Evelina. Jag passade på att dra igenom de flesta låtarna i nya releasen medan de hängde i gallerian. Jag hann till och med sjunka ned i en förvånansvärt skön fåtölj med mitt nypåfunna virkprojekt. Skönt
att vara igång igen.
Av någon anledning är det populärt bland ungarna att hänga "nere på vallen", alltså fotbollsplanen och man kan bara vara glad för detta. De går ut istället för att hänga inomhus och ibland tar de också med en fotboll.
Jag orkade inte vara husmoderlig utan körde pizzamiddag när de rosiga och andfådda kom tillbaka. Jag har fått smak för Quattro formaggio eller vad den heter som jag fick kustomisera i avsaknad på menyn. Fetaost, mozzarella, gorgonzola
och vanlig pizzaost vad nu det är. Slängde på champinjoner också - mums!
De fick mellomysa där uppe och jag här nere med katterna.
Jupp, jag vet, det kanske är en eller två påsar för mycket i skafferiet nu. Ändå saknar jag ostbågarna men eftersom Christer bara förstör dom genom att lämna påsen öppnad har jag besparat oss diskussionen genom att inte köpa dom över huvud taget.
Vem gillar sega ostbågar liksom? Vilken gen är det dessa människor saknar? Nu börjar det röra på sig där uppe så dags att lämna sängvärmen och påbörja våffelfrukosten.
Sängen
Lilltjejen kom hem från skolan, glad att vara helt återställd och med en present till sin hårt arbetande mamma, gullig va? Perfekt för mina lappar som hon grillar mig med när tillfälle ges! Jag hade absolut inte lärt mig lika väl om hon inte avnjutit
dessa ombytta roller.
Kom mig ut en kort runda under Lilltjejrns orkesterträning, välsignat skönt trots stumma ben.
Appen kraschar hela tiden, orkar inte hålla på och spara efter varannan mening så nog nu, gonatt!
Röven
PI Planeringen är avklarad! Drygt tre dagar av konstant rumpsittande och praktiskt taget noll steg utanför dörren. Lilltjejen åkte på någon form av magsjuka hos Johan i helgen så först på tisdagskvällen hämtade jag en svag och gråtmild avkomma. Hon hade knappt fått i sig någon föda sedan söndagen och fick väldigt ont i magen varje gång hon försökte. Så fort vi kom hem jag började pula i henne små mängder då och då. Hon fick ont men energin märktes direkt.
Tre fiskbullar, knappt två deciliter kokade makaroner med rejäl smörklick och kryddor och några centimeter morot.
Hon har således varit hemma från skolan och aktiviteter - tills idag. Aptiten har kommit tillbaka så smått och olusten har äta har främst varit rädslan för magsmärtorna. Denna morgon fick hon i sig en bra frukost och sade sig själv vilja gå till skolan.
Hon har således varit hemma från skolan och aktiviteter - tills idag. Aptiten har kommit tillbaka så smått och olusten har äta har främst varit rädslan för magsmärtorna. Denna morgon fick hon i sig en bra frukost och sade sig själv vilja gå till skolan.
Tror detta var typ andra gången i hela hennes elvaåriga liv som hon drabbats av magsjuka, och jag hade turen att kräkfesten inte blev hos mig! Hos Johan har hon våningssäng, föreställ dig...!
När jag oplanerat blev barnfri stack jag ut och sprang på måndagen och hann avnjuta sluttampen av ännu en solig dag. Skrapade precis ihop milen, tacksam för att jag tejpade knät.
När Lilltjejen nu är tillbaka och därmed också till sin orkesterträning ikväll kan jag passa på att komma ut i friska luften. Behöver det! Måste slutföra tentan också...!
Strategianalfabet
Blogg-appen var fullkomligt instabil och krashade hela tiden igår. Startade om mitt inlägg så många gånger att jag till slut gav upp. Nytt försök framför datorn istället...
Jag har nog aldrig blivit så arg på Christer som när vi spelat "Scythe" som vi testade för första gången förra veckan, och vi har testat rätt många spel nu under åren. Jag tror det beror på att detta spel handlar mycket om att bygga upp och jobba mot sex av tio möjliga mål för att avsluta spelet. Man måste samla resurser för att kunna bygga konstruktioner, utvecklas, uppgradera och så vidare. Man behöver röra sig ut över spelplanen men har regler och olika förutsättningar att ta hänsyn till.
Jag tycker om att bygga upp, samla resurser, utforska och planera för hur jag ska kunna uppnå mina första möjliga mål. Det är ju bara synd att man inte får göra det i fred…! Jag har börjat kunna bege mig ut över spelplanen mot de strategiska punkter och resurser jag behöver. Då kommer Christer dundrande för att blockera eller kriga bort mig och jag blir så arg för att han så medvetet förstör mitt fina uppbyggnadsarbete! Jag var så arg att jag glömde bort att ta några av mina sedvanliga spelbilder till bloggen.
Vi har diametralt skilda spelmentaliteter. Där jag bara fokuserar på mig och mitt håller Christer stenkoll på mig för att se till att jag inte ges möjlighet att kunna nyttja mina egenskaper eller växa mig för stor. Jag fattar hans försök till urskuldanden - det är ju så man strategiskt sätt måste göra., äta eller ätas. Detta är inte Farmville eller Garden escapes, men ändå! Jag blir så frustrerad av att se det jag byggt upp förstöras eller mina vägar så medvetet blockeras. Det känns så elakt! Jag vill bygga upp och vinna genom att uppnå de mål jag väljer och det existerar inte i min tankevärld att jag ska måsta göra det i konkurrens och till och med motarbeta andra spelare för att kunna uppnå det. Det är ju så... inte snällt!
Det lustiga var dock att när vi till slut slutförde ett spel genom att Christer uppnådde sex mål före mig och gick igenom slutberäkningarna - så var det jag som vann. Det var ju inte att vara först till sex mål - det var den som hade mest pengar när alla faktorer gåtts igenom. Snopet för oss båda och en miss som Christer garaterat inte kommer att göra igen, hahaha!
Förutom att gorma över en spelplan blev det lite god mat och IMAX-bio med senaste Batman-filmen. Vädret har varit fantastiskt senaste veckan, kyligt men klart - och jag har knappt varit utanför dörren. Så fort Christer åkt på söndagen klättrade jag upp på vår intilliggande bergsknalle och njöt i solen. Mitt område till vänster, Hills golfbana till höger. Härligt att ha naturen runt knuten!
När jag kavat mig upp och fram till kanten såg jag att jag inte var den enda som sökt fridfullheten. En karl höll just på att installera sig i den stora tallen som redan verkar som sittplats med riggade brädor en bit ovan mark. Där satt han och där låg jag och bara var, i solen med ljud av fåglar och pågående fotbollsträning nedanför.
När jag kavat mig upp och fram till kanten såg jag att jag inte var den enda som sökt fridfullheten. En karl höll just på att installera sig i den stora tallen som redan verkar som sittplats med riggade brädor en bit ovan mark. Där satt han och där låg jag och bara var, i solen med ljud av fåglar och pågående fotbollsträning nedanför.
Fredagsmys
Morgonvy från skywalken som tar mig från parkeringen och in i fabriksområdet. Det har varit strålande vackert väder hela veckan och jag har knappt varit utanför dörren. Nästa vecka är det PI planering och således slutspurt i att hjälpa teamen förbereda
sig.
Nästa vecka är det också första hemtentamen i kinesiska, och dessutom release - som jag som tur var kan vänta med till söndagen i varje fall.
Åkte in till kontoret för att hjälpa till att röja vårt landskap från kvarlämnat bröt, hur mycket som helst!
När jag åkte hem från mitt pass igår kväll tankade jag bilen. Literpriset har gått upp och passerade idag 21 kronor för blyfritt. Jag minns ramaskriken och protestlistorna när det gick över tio kronor…
Med kriget i Ukraina som stor bidragande orsak till höjningarna upplever jag att det knorras lite mindre vid denna tvivelaktiga milstolpe. Det känns liksom ganska småaktigt att gnälla över bensinpris medan bomber faller två timmars flygresa
härifrån.
Åkte till gymmet och körde igenom nya koreografin utan någon som helst energi i kroppen. Kände mig helt stum men likväl positivt att köra de nya låtarna om än med kasst utförande.
Mycket bättre kändes det hemma med pussel och ljudbok istället.
Den ofrånkomliga vardagen
Det var fettisdagen igår och det ska vara en semla - eller ordentlig kontorsstol för att locka mig till kontoret! Besökte vårt nya kontorslandskap inne på fabriksområdet och hittade mig en plats. Våtservetten blev brunsvart efter jag gnuggat den på tangentbordet och överallt ligger kvarlämnade pryttlar och utrustning. Jag åkte ut till kontoret med huvudet fullt av krig och stresskänsla kring saker jag skulle kunna göra. De första flyktingarna har börjat anlända och det finns plats här hemma om någon skulle behöva husrum, allt går om man bara vill. Pratade med kollegan och hon har både en ryss och en ukrainare i sitt team. Tjejen från Ukraina fick fly och har inte hörts av och ryssen som befinner sig där har boende här men får inte resa ut. En medlem i vår bostadsrättsförening messade och frågade om vi uppdaterat utrustningen i skyddsrummet! Det blir väldigt påtagligt och reellt.
Läser att folk tömmer hyllor på vattendunkar och spritkök, för en gångs skull lite mer relevanta grejer än toalettpapper... Jag funderar på om och när man kan behöva förbereda en flyktväska och tillse att ha extra torrfoder till katterna om man skulle behöva lämna dem. Jag kommer på mig själv att klicka upp de olika nyhetssajterna varannan minut efter uppdateringar. Vid Coronapandemins utbrott och människornas masshysteri var jag synnerligen oberörd men kriget i Ukraina ligger nästan ständigt i mitt bakhuvud. Kanske är det för att det är en så oberäknelig galning till man som ger denna skrämmande ovisshet, att det i praktiken inte finns några spärrar för en person som tappat koncept och verklighetsförankring - oavsett om denne är president eller tystlåten enstöring i en förort. Den ene trycker på knapparna för kärnvapen och den andre tar en kniv och går bärsärk på stan.
Mellan nyhetsflödena visas flashiga annonser och de sociala flödena sprudlar av sociala events och happenings. Det känns så fel, men samtidigt, vad ska man göra? Inget krigsoffer blir hjälpt av att den enskilde slutar leva i sympati för det som pågår. När slakt, våldtäkter och tortyr pågick i andra länder på andra kontinenter levde vi på som vanligt, så varför inte nu? Vardagen och verksamheter rullar obönhörligt på oavsett globala eller personliga kriser.
Så gällande vardagens vedermödor var det innan kontoret dags för besök på gynmottagningen för att försöka få in spiralen. Ultraljud visade en drygt två centimeter stor muskelknuta vilket tydligen är helt ofarligt. Dock var både den och kopparspiralen komponenter som bidrar till ökad menstruationsblödning. Jahopp. När jag kommer in och möter läkaren är hon flankerad av en tanig liten kille bakom stora glasögon under brunlockig kalufs. Han såg ut att nyss kommit ur puberteten. "ST-läkare" står det på hans bricka, uppenbart där för någon form av upplärning. Han säger inte ett pip och kvinnoläkaren presenterar honom inte.
Jag har gått på otaliga gynundersökningar och alla som fött barn är väl mer eller mindre luttrade av att fläka ut benen i sammanhang som dessa även om det inte är bland det roligaste vi kan göra, det är ett nödvändigt ont helt enkelt. Men man är i en ganska utsatt situation som många tycker är väldigt jobbig, så borde det inte vara på sin plats att kanske åtmindstone fråga om det är ok att ha en "praktikant" med, manlig dessutom? Och skulle inte denna eller den praktiserande läkaren vara såpass insatta att de förstår detta och desto mera jobba med att skapa en trygg och säker atmosfär?
Assisterande sköterskan eller vad hon nu var, visade helt annat bemötande och presenterade sig direkt hon kom in medan jag drog av mig benkläderna.
Nåväl, spiralen kom på plats och jag trots förebyggande värktabletter fick rejäla kramper av min missnöjda livmoder. Det var dock inget som ett rejält combatpass kunde råda bot på, i full sal i Sisjön och en kvarts semla som gymmet också bjöd på. Träning är min multimedicin som råder bot på det mesta!
En imponerande insats till middagsmålet innan sängen och nyhetsflödena.
