Kliets återkomst
Sommarvärme utlovades till helgen och det gjorde den sannerligen. Större delen tillbringade jag dock inomhus och tur var väl det. De få stunder jag vistades i solen har ändå resulterat i galet kliande armar och hals så allt är som vanligt - med solen
och sommaren kommer solskydds- och eftersmörjskladdiga kroppen som blir brun men med infernalisk klåda.
Efter ett härligt pass i Majorna anslöt Christer och vi satt en stund i solen innan vi åkte till Borås, checkade in på hotell och därefter anslöt till sällskapet för helgens flipperevent. God mat alla tillsammans innan vi vandrade under stekande
sol, via churrosvagnen på torget till källarlokalen och dess artificiella ljus istället.
Många timmars spel och en enklare tävling där jag kors i taket inte kom sist i alla grupper jag spelade och till och med vann en. Några nya spel hade han också där Avengers var riktigt bra.
Det var längesedan jag var uppe såpass sent, faktiskt hann klockan passera ett - kors i taket, innan vi slocknade mellan ljuvliga hotellakan.
Till morgonen därpå fick jag äntligen tummen ur och testade att messa Anita om ett spontanbesök, som gick bra! När vi svängde av vägen som löper genom samhället och rullade över järnvägsövergången överväldigades jag helt plötsligt av alla minnen och känslor
jag förknippar med platsen. Tårarna kom innan jag knappt hann reagera. Den trygghet, naturliga omtanke och tillhörighet de gav mig de där somrarna i mina sista tonår betydde så otroligt mycket för mig och kommer alltid att vara evigt tacksam. Det
var underbart att träffa dem båda och jag kan inte vänta lika länge till nästa gång!
Jag tog Christer på en kort promenad för att visa och prata minnen och anekdoter innan vi solstekta styrde hemåt, jag för att handla inför Ronjavecka, klippa gräset och köra mitt pass i Frölunda. Förståeligt nog var det många som bokat av solskensdagen
till ära men ändå ett gott gäng av stammisar som jag fick avsluta träningsveckan med. Helt slut!
När jag dammsugat och skurat nedervåningen var Sarenbrants senaste bok slut och maj månads böcker blev totalt fem till antalet.
Scott Kellys var överraskande bra och intressant med den insyn man fick av hans erfarenheter som astronaut och livet i rymden. Mikael Anderssons bok köpte jag av honom själv som han signerade vid bokmässan för många herrans år sedan och således läste
om. Perspektiv på livet är aldrig fel, liksom Miraklet i Anderna också gav.
Lillstrumpan
Det blev en helg i huvudstaden! Kunde ju inte skriva om våra planer eftersom Lillstrumpan kikar in här då och då och resan skulle bli en överraskning. Min lilla storasyster är klar med studierna och kan nu titulera sig byggnadsingenjör! Anställning direkt
som miljökonsult och stora lillasyster är så sjukt stolt och imponerad att hon vågade ta steget att lämna tryggheten i en tillsvidareanställning till studiemedel och skolbänk. Jag ringde Anders för råd om present och fick förslaget att istället för
att skicka en gåva, leverera oss själva istället. Att inte jag kommit att tänka på det själv! Det är ju faktiskt en överkomlig sträcka att köra och jag gillar ju dessutom att sitta bakom ratten, samt har världens enklaste unge att ta med.
När hennes sista lektion på fredagen var klar konstaterade jag ännu en gång det faktum att en stor och liten människa behöver en hel bil för två dagars packning!
Nina hade bjudit över några goda grannar på lite examensmingel som hon hängde med på baksidan då vi anlände och snabbt smusslades in i sovrummet för att överraska och tjo, det blev hon nog!
Deras grannar och vänner är alla väldigt lättsamma och trevliga men jag kände ändå mitt sociala batteri snabbt dräneras trots att jag proppade i mig av de läckra småkexen som Anders levererade i ständig ström. Det slog mig att det nog var första
gången jag socialiserade med så många människor sedan mitt tacksamma hemmasittande. Visst träffar jag mycket folk på mina pass men det handlar om få minuter innan och efteråt. Hur ska det gå när vi alla återvänder till kontoret? Jag kan väl inte
vara den enda som kommer drabbas av social överbelastning första dagarna, veckorna?
Jag kände mig som en oförskämd tråkmåns som min stackars storasyster fick skämmas för när jag till slut gav upp och sökte mig upp till köket och Anders med barnen. När mitt batteri är slut kan känslan närmast beskrivas som en kombination av utmattning,
likgiltighet och minipanik, att bara behöva komma ifrån. Hej introvert.
Det blev hämtmat från närliggande restaurang med ordet grill i namnet som ändå hade sushi på menyn så blev en barn-sådan efter allt snaskande och chipsande på vägen upp.
Jag blir av någon anledning alltid stressad när jag kör i Stockholm. Att munhuggas med min syster är då en lättnad och väldigt roligt men kan undrar vad Lilltjejen där bak egentligen tänkte. Vi, eller var det kanske bara jag som gormade och ylade
mig in till Zinkensdamm på lördagen för att kyla av oss i bandyhallen där Aron tränade. Jag fick ont i vristerna av att bara titta på deras övningar. Och ja en kliché men ack så sant att han har blivit så stor! En första flickvän har
han också med scrollmeter av bilder i mobilen. När han vuxit till sig och mognat ännu mer tycker jag mig se en riktig snygg kille och hjärtekrossare.
Otto är bara så mysig med sin väldigt speciella personlighet som han innehar med sådan trygghet och kommer så väl överens med Lilltjejen, närmast i ålder som han är av de två kusinerna. Han följde med oss tjejer för lite shopping i Täby centrum då jag
var ute efter att fylla på med några burkar Lawrys kryddsalt från The American store. Förutom dom blev det några doftsudd för Ronja. Vi är verkligen ett par urdåliga tjejer på att shoppa!
Middag på Pinchos och Wingspan till kvällen innan Ronja slank iväg för att titta på Eurovisionfinalen. Hann avsluta och ansluta lagom till det var Tusses tur innan omröstningen tog vid som jag mer eller mindre slumrade mig igenom, tillräckligt för att
skratta till Islands presentatör av poäng "Spela Ja-Ja Ding dong!" till oturen att bevittna Sverige och Carolas självförhärligande. Skämskudde för att slutligen himla mig blå när hon klämde till med lite gudadyrkan på slutet.
Gjorde lite bättre ifrån mig på shoppingfronten dagen efter - på Intersport... men också Dechathlon där jag lätt kunnat spendera alldeles för mycket pengar. Efter lunch styrde vi till slut hemåt, glada över vårt besök.
När vi kommit hem och jag lämnat Lilltjejen hos Johan kom jag tillbaka för att mötas av denna syn.
Japp, nästa morgon hittades musen ännu levande i en av mina skor dit de ofta tar sin tillflykt undan grävande tassar. Den släpptes ut i det fria och slank iväg, säkert för att sova extra länge efter en hel natts terror. Somliga har tur.
Sova ska jag också göra, stressade dagar har startat denna vecka och satt fem och en halv timme idag, parallellt under möten med två webbläsare och fånen innan jag till slut kom igenom för att boka biljetter till Liseberg. I år får de öppna
men med begränsade platser så klockan tio noll två, två minuter efter biljettsläpp gjorde jag första försöket. Sidan hade kraschat. Gonatt!
Vardag
Bror gjorde oss sällskap en skön kväll då regnet hade lättat. Tagit min runda med röjsågen i området och ett typexempel på min arbetarlunch. Piffade till med lite grönt idag.
Mötena går i ett, klickar mig ut från det ena och in i det andra. Mina skinkor och svanskota har härdats medan ryggen och axlarnas överlevnad är beroende av combatveckorna. Då Lilltjejen legat lågt med sina träningar på grund av fot- och handledsproblemen har tillika mina promenad- och löprundor jag passat på och gjort under tiden också fått stå över. Rörlighet och tabata har det blivit med de fåtalet medarbetare som ansluter tre gånger i veckan. Bättre än inget. Nu när vaccinationerna är på gång och samhället försiktigt börjar öppna upp känns det liksom för sent att lägga pengar på höj- och sänkbart skrivbord och ordentlig kontorsstol. Har jag klarat mig så här länge så.
Lilltjejens ligament i foten är det bara att vänta in men den ofrivilliga vilan under hennes förkylning samt övningarna har gjort gott. Handleden där hon fick ett skott vid säsongens första fotbollsmatch verkar dock inte bli bättre så vid senaste besöket hos den jag trodde var ortoped men istället fysioterapeut tittat färdigt på fossingen frågade jag om handleden. Hon misstänkte att det kunde vara en spricka så nu är det läkartid imorgon som Johan tack och lov kunde ta då jag inte kommer ifrån mötet som krockar.
Lilltjejen är försäkrad via Jitex då detta skedde under en match och försäkringskillen som verkade ha vaknat på fel sida dolde inte sin förebrående ton då han sade att det borde kollats upp när över en vecka gått. Nu har det gått snart tre...
Både jag och Johan är ju sådana som tycker att man kan träna bort en förkylning, mer eller mindre vara medvetslös eller ha benet i uppenbart fel vinkel för att söka vård resonerade att det med tid och vila skulle bli bättre. Tårarna av smärta i fotleden samt uppenbar ovilja att träna fick oss till slut att söka råd och nu får årets föräldrar inse att hennes tårar och fysioterapeutens ord gällande handleden också mäste undersökas.
Lunchrasten över, nu blir det kurs resten av dagen.
Söndagsgrått
Lindholmen är lite av en annan värld för mig med sin framåtdrivande atmosfär och smarta människor överallt. Varannan onsdag kommer jag dit från buschen och kör med ett gäng som dock inte alls känns uppåtnästa eller fokuserade på nästa teknologiska
landvinning. I vilket fall puttrade den lilla självkörande bussen förbi mina stora och förtjusta ögon. Hur gullig är den inte!?
Gått två rundor på bana, säsongens första och avnjuter nu trots mulet väder solklåda på armarna. Rundorna gick hyfsat, ömsom skitbra och ömsom åt skogen bokstavligen talat. Andra rundan slog jag sällskap av en man med bonusson och hans mormor.
Grabben var elva och spelade som ett proffs, jäklar vad imponerande. Fashinerande också att hela hans outfit bestod av snordyra märkeskläder, från kepsen till skorna. Men med den talangen skulle jag inte förvånas om han snart spelar in sin klädbudget
på egen hand. Tydligen spelade bonuspappans svåger på PGA-touren i USA vilket jag inte har stenkoll på innebörden annat än att det nog är rätt bra.
Igår lördag regnade det faktiskt hela dagen. Jag spenderade tid på att kuska kors och tvärs i jakt på en packning till vattenlåset i Lilltjejens badrum. Mission impossible. Extra skojigt att ställa sig i kö i regnet för att genomblöt upptäcka att
kön gällde en helt annan butik än den jag skulle till. Upptäcker hur en del tågar rätt förbi men står kvar och byter blickar med medblöta köare - tills vi ser så många passera att en går och kollar och uppdagar vårt misstag. Typiskt svenskt
att bara lalla fram och foga sig i kön. Eller kanske typiskt enfaldiga lamm som jag...
Ännu bättre att så komma in och upptäcka att deras reservdelsbutik är helgstängd. En liten sketen o-ring krävde till slut köp av helt vattenlås, rör och golvkåpa inkluderad! Inga stora pengar men vilket slöseri.
Slocknade i sängen några timmar(!) efter den uppenbara prövningen innan middag och kubbar med Christer. Vi gör dom på helt olika sätt där mitt med resultatet till höger definitivt är det korrekta.
Har fått två möss och två fåglar som morgonpresenter senaste dagarna. Undrar om Fågelcentralen skulle betacka sig mina tjänster om de visste vad mina pälsbarn gör med beståndet i Balltorp!
Trötter
Tror faktiskt det var Lilltjejens första riktiga förkylning. Den där som börjar med halsont, går över till massproduktion av snor för att avsluta med hosta. Igår skönjades en rejäl förbättring då den vanliga energiska Ronja tittade fram så efter
jobbet idag hämtades hon till Johan.
Hon ville och fick följa med till Sisjön för mitt stream-pass som kändes ovanligt segt i kroppen men ändock skönt efter hela dagen framför skärmen. Körde en till-bilen-levererad middag hos Max efteråt.
Kändes bättre i kroppen vid passet i Lindholmen idag, varmt i salen så extra svettigt. Frölunda imorgon men dagen ledig vilket blir väldigt skönt!
Lång dag
Mitt lilla Magnoliaträd är i sitt vackraste när värmen nu är tillbaka och de gigantiska knopparna slagit ut.
Ett utdraget styrelsemöte har avslutat denna hektiska måndag och de två kommande är lika fulltecknade innan Kristi himmels ger möjlighet att andas lite.
Lilltjejen är kvar hos mig för att undvika risken att smitta Johan och bonusfamiljen, även om det inte var Covid så innebär eventuell smitta testning, extra hemmatid och så vidare. Min mogna lilla tjej har klarat sig själv hela dagen medan jag suttit
låst framför skärmen. Visst blir det mycket Netflix men hon varierar sig med olika aktiviteter och skolarbete. Med en rastlös och utåtagerande unge hade en dag som denna aldrig fungerat. Javisst bidrar det att hon de facto är sjuk med därmed
lägre energi och nu har hostan gjort sitt inträde i förloppet.
Själv har jag lyckats fixa ett blodrött öga, tydligen lättare när man väl haft förut vilket jag erinrar mig att jag hade för ett längre tag sedan. Kan bokstavligt talat ge mina teammedlemmar onda ögat om de inte uppdaterar sina items i Azure DevOPs.
Blev en snabb rulltårta under söndagseftermiddagen då jag blev så himla sugen! Med vispad grädde på är det riktigt jäkla gott.
Lilltjejen kom ned under natten så fann mig plötsligt inklämd mellan henne och Christer. Visst är det mysigt med två som vill ligga nära - en stund, och det är så gott som omöjligt att sova. Det blir varmt och klaustrofobiskt och högljutt
när båda dessutom sätter igång och snarkar! Således kommer jag sova gott inatt - såvida Lilltjejen håller sig kvar i sin säng.
Negativ
Hallands län är verkligen supersnabbt vad gäller deras Covid-19 test hantering. Såg att jag skrev fel i förra inlägget, Kungsbacka skulle det såklart vara. Redan till fredagseftermiddagen hade vi svaret - negativt. Tills dess hade det halsonda hållit
i sig och snoret hälsat på och där hänger det ännu kvar denna lördag. När mössor och extra tröjor krängdes på misstänkte jag feber men inget som bekräftades av termometern. Ronja är så väldigt sällan sjuk, kan inte ens minnas när det hände senast
och således sjavar hon omkring likt ett yttersta lidandets offer och betar av den ena filmen efter den andra i soffan.
Under tiden rullar ömma modern sina fantastiska köttbullar och bakar biskvier à la långpanna. Litet avsteg från de klassiska är inte bara formen utan också den krossade Daimen uppepå, kanske inte lika snyggt som receptets hackade men smaken var lika sliskigt
goda som förväntat. Lilltjejen tycker dock att smörkrämen blir för mycket och avstår(!)
Grillar till middag och soffhäng till kvällen medan min avkomma hittat annat fokus i form av Lego Boost. Efter en längre tids uppehåll är hon åter sugen på byggklossarna och vill uppföra sin Legostad igen. Mysigt!
Mamma Mu
När jag var barn hade jag några ljudböcker på kasettband, några med tillhörande bilderbok och plingljud då det var dags att vända blad. Det var en liten men salig blandning där jag minns TinTin och någon meteorit med exploderande svampar och en Mästerkatt
i vilda västern som var lite läskiga. Bernand och Bianca påminde lilla storasyster om så sent som i vintras och indianpojken Hiawata gick också många varv.
Nu går "Mamma Mu får ett sår" här intill medan Lilltjejen somnar. När hon ska sova är det de snälla och enkla berättelserna hon alltid haft som gäller.
Hon kom hem efter lunch idag med halsont så bokade en tid i Kungsbacka där det fortfarande fanns överflöd av lediga vid deras olika drive-in ställen. Hoppas detta svar kommer lika snabbt som mitt gjorde.
Vet inte riktigt vad som hänt med min kalender men den har senaste tiden varit sprängfylld. Hann handla åt Lisbeth och så var det introduktionskurs på Fågelcentralen där vi pumpades med information men ändå känner oss redo och taggade för vårt
första läropass som enligt erhållet schema blir i början av juni. Sextimmarspass åtta på morgonen till två på eftermiddagen eller tre till nio på kvällen så vi har valt förmiddagar. Innan vi fick gå rekommenderades vi att bevittna
en del av förberedelserna till utfodringen, klippning av kycklingar. En del backade nämligen ur uppdraget vid insikten att behöva sätta saxen i de fluffiga små gula kropparna. Förståeligt och inte det trevligaste jag ser fram emot men tror
man vänjer sig. Klippa itu huvudet blir klart värst.
Lilltjejen klarade det utan problem och kikade nyfiket på den skinande bänken där en hel hög halvtinade kycklingar låg prydligt uppradade. Hon hade svårast för lukten men erkände också att hon gärna överlät klippandet åt morsan. Tror
heller inte hon har handkraften som krävs.
Kycklingarna köper de från uppfödare där hanarna med sin oförmåga att värpa ägg istället för att kasseras kommer till Fågelcentralen i fryst form.
Tror detta kommer bli lärorikt för Lilltjejen och både nyttig samt rolig aktivitet för oss tillsammans. Ett ansvar och faktiskt arbete, ideellt sådant med allt vad det innebär och är värt. Till en början kommer vårt arbete främst bestå av att mata
fågelungar, det är senvår och sommar och därmed högsäsong för alla upphittade och kidnappade ungar. De kallar dem kidnappade, de många ungar som plockas trots att de oftast inte alls är övergivna eller kunnat återbördas om vilja och kunskap funnits.
Var tjugonde minut ska de matas så nyhetens behag lär hinna bedarra, något jag pratat mycket om med Lilltjejen. Det är ingen djurpark eller lekstund det handlar om utan ett faktiskt arbete vi nu åtagit oss och inte kan backa från bara för att man inte
råkar känna för det eller tröttnat. Vi får se hur det går.
MagKATTarr
Människomedicin till katten och Lilltjejen har skapat ett eget bibliotek. Hon har hittat och gillar mina ämnesböcker sedan lärartiden och organiserat så fint!
Bror har under en tid haft en annorlunda hosta, djupare och slemmigare liksom, så idag fick det bli besök hos kattdoktorn. Han klämde och kände, lyssnade, frågade och luktade. Typ magkatarr blev trolig diagnos, orsakad av stress på grund av
Plutt! Han undviker henne, nästan smyger när hon är i närheten och gömmer sig bakom sovrumsdörren eller under sängen dit hon ofta jagar honom. När jag och Plutt var hos veterinären för hennes tass i mars köpte jag sådan där hormonessens man sätter
i eluttaget men märkte ingen större skillnad. Veterinären hade inga fler råd än att försöka hålla dem isär men hur ska det gå till?
Om medicinen nu inte funkar lär det bara vara tillfälligt eftersom det inte löser rotproblemet - att Plutt och Bror inte fungerar ihop. De kan äta tillsammans på morgnarna utan problem och Plutt som oftast är färdig före honom kan då tvätta honom
lite på huvudet. Jag förstår inte riktigt och det har ju inte alltid varit så här, så himla ledsamt!
Plutt är nog en sådan kattpersonlighet som trivs bäst som enda husdjuret i ett hem utan barn.
Stor och liten. Den store så snäll och den lilla så icke-snäll!
Måndagstrött
Bar designarmband signerade Lilltjejen till kontoret idag. Det är ännu väldigt glest i landskapen så jag har mitt rörlighetspass som ursäkt att bära tights och Gustaf t-shirt. Passerade en dam på vägen till toaletten som körde hela kitet med svart
knälång dräkt, vit blus och pumps. Att hon skulle bära ett armband gjort av Loombands på kontoret är lika troligt som att jag skulle bära stilettklackar. Jag kände mig som en luffare och det var så skönt! Klicketi-klack lät det
över stengolvet och hennes blick fastnade en liten sekund för länge. Jag förstår att en del saknar och längtar efter känslan av normalitet, att klä upp sig och lämna hemmet, men för jobbet? Jag kan inte ens förmå mig till att dra på mig ett par
jeans!
Handlat åt Bo som tillsammans med sin fru nu haft hembesök för sin första dos. Även Lisbeth har fått sin första och de är så glada men några gånger till får jag hjälpa dem innan de kan göra det själva igen, drygt ett år senare.
Veckoslut
Fick över fyra kortsidor av pallkragarna så det fick bli ännu mer rabarber - och en liten kompis av den harmlösa sorten. Jag har ju aldrig varit ett fan av rabarber men mina numera hyfsat vuxna smaklökar fick ju feeling förra sommaren då Monica gjorde
kräm och jag fick till någon paj. Dessutom föredrar jag nyttoväxter framför blommor så när temperaturen går upp igen finns plats för basilika, i varje fall så länge rabarbern är såpass liten. Om några år hoppas jag de fyllt ut hela lådan.
Söndag igen och sjätte combatpasset på sju dagar, phu! Kanske i flesta laget då jag nu också vill ut i skogen, hm.
Ganska nöjd att jag tog mig tid att svinga klubborna för första gången i år då det kändes och gick över förväntan. Riktigt sugen att ge mig ut på banan, då det lär gå åt skogen bokstavligt talat. Behöver jobba med inspel och järnklubborna då
bollarna flyger hejvilt. Skulle man våga sig på att sikta på att komma under 25 i handicap denna säsong? Eller i varje fall under 28 som jag lyckades med mitt allra första år.
Magnolians gigantiska blommor är på gång och vår planterade sallad har redan börjat kika fram. Är så nöjd med min lilla uteplats!
Solmorgon
Det har visserligen varit kallt men när solen strålar är det klart att föredra framför regn. Så mysigt att dra upp gardiner och persienner och mötas av ljuset.
Kunde inte hålla mig, knappt hade fredagseftermiddagen passerat fem då jag åkte ned till Sandsjöbacka för skog och klippor. Visst går det långsamt och tungt men att springa i skogen är väldigt förlåtande, det märks liksom inte lika väl mot
för när man nöter asfalt. Tiden går dessutom fortare och en dryg timme senare var jag tillbaka och på väg hemåt.
April månads böcker blev en blandning. Trots att Elon Musk verkar ha en personlighet jag väljer bort kan man ofrånkomligen inte låta bli att fascineras och imponeras.
Nadjas bok vars dotter var hemmasittare var intressant och så väl man kunde identifiera sig till mammans känslor och reaktioner, naturliga och förstående från ett föräldraperspektiv men helt fel för dottern. Sedan kunde jag bara inte få ihop ekvationen
kring de oerhörda resurser som krävdes för att till slut lyckas vända skutan, flera år senare. Tydligen kan ju en skola få det att gå ihop rent ekonomiskt men å andra sidan framgick inte vilka andra delar av skolans verksamhet som fick betala. Självklart
ska resurserna fördelas så att varje elev kommer till skolan men går det verkligen ihop? En heltidsanställd för en enda elev på en skola där det hundraprocentigt finns många fler med samma behov?
Än svårare än den finansiellt hopplösa ekvationen finner jag lärarnas tid. Tillgängliga i princip dygnet runt och sådant personligt engagemang, igen för en elev där ytterligare minst tjugofem i dennes klass behöver och har behov av
tid. Tänker mig själv där i klassrummet i Stenungsund för tre livstider sedan, om en elev mådde dåligt, var arg eller försvann ur klassrummet, kunde man bara släppa allting för att följa efter och ägna en kvart åt samtal och hjälp? Dag efter dag,
vecka efter månad för som sagt en elev?
Författaren som då arbetade för SVTs Uppdrag granskning och således torde ha ganska bra förutsättningar att ta reda på fakta, hade undersökt möjliga orsaker till den ökade mängden hemmasittare och presenterade två teorier: Inkluderingen som
infördes av beslutsfattarna med avsikt att alla elever skulle inkluderas i vanliga klasser, dvs alla små- och specialgrupper skulle bort och elever med särskilda behov inkluderas i vanlig klass. De ekonomiska resurserna nyckelmärktes dock inte
utan försvann i andra hål.
Vid min skola hade de behållit en liten grupp men vissa ämnen skulle utföras i helklass. En elevassistent hade de att tillgå så följdaktligen hamnade alla fem i min klass. Vilket jobb hon gjorde! Det var mitt första lärarår och illa var jag förberedd
för de behov dessa elever hade som innefattade hela spektrat av de relativt nya diagnoserna av damp, ADHD, Ashberger och så vidare. Jag fokuserade på min huvudklass samt ordnade anpassade uppgifter till specialeleverna, men de var för dem som
grupp och inte individer.
Hade jag varit äldre med mer erfarenhet och rutin hade jag säkert kunnat hantera det på bättre sätt, framför allt tidsmässigt men likväl inte för att det skulle kännas tillräckligt för mig personligen och således också en anledning till att jag efter
några år inte orkade längre. Jag engagerade mig och ville för mycket.
Författarens andra teori gällande inte bara hemmasittare utan den ökade psykiska ohälsan hos unga, eller kanske man skulle säga de teorier som forskare och studier hon tagit del av framställt var de sociala medierna. Behov och
förväntan att bli godkänd av inte bara den närmsta kretsen utan praktiskt taget hela världen. Dessa hade ju knappt fått sitt stora genomslag när jag var lärare och när jag nu är så mycket äldre och förhoppningsvis något klokare av erfarenhet undrar
jag ibland hur min lärarroll skulle se ut om jag återvände. Det är ju ett fantastiskt roligt och givande arbete!
Så en tänkvärd och nyttig bok som gav mig större behållning än jag trodde.
