Kristi himmelsdagen blev en blöt historia. Faktiskt konstant regn så gott som hela dagen men trots prognosen och den blöta morgonen ville Lilltjejen till Liseberg. Så tja, det finns inget dåligt väder och så vidare så vi pälsade på oss och helgarderade med både regnkläder och poncho. 

Undertecknad helgarderade också med medikamenter i ett försök att kunna göra min avkomma sällskap i attraktionerna. Det enda jag fick för pengarna var en domnad tunga och munhåla. Ett åk med Helix och jag funderade på om det kunde vara värt att försöka spy för att må bättre. Så jäkla tråkigt att jag inte tål någonting för det är ju så himla kul, Helix är grym! Flum Ride och Balder funkar, annars är det radiobilar och småbåtar i snigeltempo som gäller. Blö.

Sockervadden gick ned innan den smälte bort av regnet och utöver illamåendet fick vi några mysiga timmar ändå.

Vädermässigt raka motsatsen denna klämdag. 

Fått rensat det värsta på uteplats och framsida, klippt min lilla plätt och shoppat en hel hög nya sommarkläder till Lilltjejen. Plus två par skor. Hon växer inte bara på längden utan om det hon står på också. Med storlek trettiofem på fötterna är hon snart ikapp mig!

Avnjuter solen innan vi åker in för bio där Aladdin står på biljetterna. Jag lär få svårt att hantera inte bara Will Smith som anden utan också Will Smith dubbad på svenska...

Jag kommer på det ibland men allt för sällan, att bara ta en ögonblicksbild av vardagen. Inget arrangerat, inget speciellt tillfälle eller händelse. Bara min Lilltjej i väntan på pannkaksmiddag och jag säger hennes namn så hon höjer blicken från Kalle och chokladfabriken. Klick! Vi är nyduschade, hon efter terminens sista taekwondoträning och jag efter sju kilometer med löpardojorna. Imorgon ska klassen till Slottskogen så därav middagsvalet för att tillse lunch att ta med.

Nicklas bjöd på tårta idag och jag skulle helt klart ha stannat vid två bitar... I vilket fall var det en form av avskedsfika då vår grupp nu splittras för den nya produktorganisationen. En del blir kvar i hans nya produkt, andra har hamnat i andra så som jag. Jag förlorar alltså en av de bästa chefer jag haft turen att ha vilket känns rent utav skittrist. Jag hade fått en ny chef oavsett om jag valt hans produkt då den nya organisationen innebär att den man rapporterar till beror på vilken roll man har och inte produkten man tillhör. Vi Scrum Masters har såvida en chef, Product Managers en annan, utvecklare en tredje osv. Hur det kommer att fungera återstår att se.

Under tiden försöker jag komma in i min nya nu officiella roll, serva mitt befintliga team Smurfs och starta upp ett nytt som nu valt sitt namn: Winterfell! 

Våren med dess varmare väder har börjat märkas i gruppträningssalen men vi som var där körde till axlarna smärtade och benen brann, både i Majorna igår och Frölunda idag. 

Gick nio hål efter passet igår och det gick rätt ok, framför allt drivern vilket är kul. Att få till de där saftiga träffarna är ju nästan hela behållningen med golfen.

Det fina vädret renderade en mc-tur efteråt där vi mötte upp Robert och snirkel-snorklade till Brobacken för fika. Blev lite stressigt sedan för att förbereda middagen för kvällen men klart värt utflykten. Hade bjudit Robert och hans tjej som tack för flytthjälpen och de hade med en cafegrupp som inflyttningspresent, så himla gulligt men det var ju jag som skulle återgälda! Blev väldigt glad i alla fall då det var helt i min smak och något jag också behövde.

Resten av efterrättstårtan fick bli middag idag...

Har gjort min plikt och röstat i Europaparlamentsvalet och med vakan i bakgrunden just nu avnjuter min trötta lekamen renbäddad säng och Bror tätt intill.

Media har kommunicerat Volvos omfattande besparingar som slår hårt mot konsulter och anställda. Naturligt nog har det varit mycket oro och låg stämning på arbetet med den osäkerhet som alla hamnade i vid beskedet om att folk faktiskt skulle måsta gå. Trots att jag hade ett relativt tryggt muntligt besked påverkades man ofrånkomligen under den väntan som kom. 

Det definitiva positiva beskedet var en lättnad men det är samtidigt svårt att glädjas när kollegor och personer man känner inte har lika tur. Det känns orättvist i många fall, vad har jag att erbjuda egentligen mot de som har mångårigt längre erfarenhet, de som har gedigen teknisk utbildning eller kompetens som jag saknar? Vi byter dessutom leverantör och många jag samarbetat med har nu försvunnit mot sin vilja också där. Det är hela havet stormar med sorg och tomhet i dess bakvatten. 

Jag är tacksam att jag gavs möjlighet att certifiera mig som Scrum master då det är den roll jag valde i första hand och sedermera också fick. Tacksam att jag har fått behålla förtroendet att arbeta vidare för företaget men ledsen för de som plötsligt måste lämna det som är känt och tryggt för något nytt och okänt. Visst kan nya dörrar öppnas och förändring vara positivt, men att hitta dessa dörrar av eget val eller av tvång är väsentlig skillnad.

Vi sitter på tredje våningen och lider den långsamt utdragna PowerPoint-döden när en Tui-kryssare glider upp intill. Varför åker man på en kryssning till...Göteborg? Eller kallas det ens kryssning när man bara har ett mål? Färjetur låter liksom rätt mycket mindre.

Nåväl, ännu mera kurs idag och jag övermannades av sådan där jobbig trötthet igen. Hur sjutton bär man sig åt för att motverka det - som inte innefattar energidrycker och örfilar?

Avslutning för Lilltjejens tvärflöjt var lagom långt och lagom gulligt. Det var tema skog/djungel och då somliga barn kom som humla eller fjäril fick vår Lilltjej komma i kamouflagemönstrat, hehe!

Tidig kväll ikväll, zzzz!

Två dagars kurs och lämnar dag ett lätt illamående. Småätit mer eller mindre konstant samt i desperation testat en för mig ny energidricka, allt i försök att stå emot massiv trötthet. Skitjobbigt att hamna i det läget då hela ens väsen bara vill dra en ned i sömn och alla mentala försök att motstå är hopplösa. Man måste göra något och de möjligheterna är rätt begränsade när man sitter rätt upp och ned i en konferenslokal. Alltså äter jag. Att trycka i sig mini-Kexchoklad är föga framgångsrikt. Den sliskiga drickan gjorde heller ingen annan effekt än maxat blodsocker utan energipåslag.

Nåväl. Från en lördagskväll med knän så onda att minsta rörelse högg som yxor var det såpass hanterbart morgonen efter att jag beslöt att boka en säsongspremiär på golfbanan. Jag minns hur jag gick kortbanan förra året, på stela men inte onda ben. Denna gång var jag tacksam för golfvagnen som fick agera rullator åt tant Linda. Knäna var inte alls särskilt glada efter arton hål men mentalt är jag så nöjd att jag gick ut. Det blev en strålande sommardag och slagen gick sketbra! Har nog sällan fått så bra slag med drivern under en hel runda. Trettio en poäng slutade jag på, strax över mitt handikapp så är jag är helt klart nöjd.

Kvartalen därefter fick jag dock ta från sidlinjen. Kände mig som en idiot där jag stolpade fram men ville ju ändå se vad nya releasen hade att erbjuda. 

Idag är knäna mycket bättre, värst när jag varit stilla och de ska "igång" igen. Snälle Robert hoppar in på min klass på Backaplan så slipper jag känna press att prestera när jag kanske inte kan. 

Laddade upp inför Varvet med en fyra sorters ostpizza, det är väl bra att grunda med? Heh.

Min Lilltjej har genomfört sin första gradering och någon var uppenbarligen förväntansfull inför den. Somnade väldigt sent och var uppe före ljuset. Jag lämnade henne och Johan tog över då jag hade min egna utmaning att förbereda. Hostade halva natten och kände ingen större förbättring så var fullt inställd på att tvingas promenera större delen av vägen. 

Därför sjukt nöjd med tiden 2.30! Med stämningen på plats och startskottet avfyrat var det samma känsla som när man ställt sig förkyld framför sina combatdeltagare - den försvinner. Blev förvånad över hur pass lätt det gick så fick hålla igen rejält då jag visste att sämre tider obönhörligt skulle komma, vilket skedde efter Älvsborgsbron. Knäna protesterade och blev värre och värre för varje kilometer. Sista kilometrarna var det knappt något flåsande eller svettande - det gick helt enkelt för långsamt, men jag typ, sprang i alla fall! Eller ja, stapplade om man ska tro Johan som tog Lilltjejen direkt från graderingen till fyra utposter längs banan för att heja. Vilken glädje och energikick det är att se och höra henne, krama och pussa på henne! Efter sista träffen efter Göta Älvbron hade Lilltjejen blivit så orolig för mig att hon behövde prata efter målgången för att försäkra sig om att jag var ok. Man undrar onekligen hur jag såg ut egentligen. Sjukt frustrerande att känna sig pigg i knopp och flås medan knäna bokstavligt talat tvingar en tillbaka. Tror å andra sidan att det kan ha varit bra ur förkylningssynpunkten.

Stolt gånger två över denna dag! Nu ska jag stappla iväg och hänga tvätt innan Mellofinalen. Får se hur länge jag håller mig vaken...

Fick lite känsla av minnesmonument av Göteborgsvarvets nya grej att publicera alla anmäldas namn längs en vägg. Undrar hur många som stupar på vägen och känner att undertecknad ligger inom möjlighetens riskzon. Energin vill inte infinna sig och den lomhörda och jobbiga förkylningskänslan hänger envetet kvar. Så himla frustrerande men också besvikelse att inte kunna ge allt på lördag, kasst förberedd eller inte så vill man ju ändå ha den kapacitet man har och inte en reducerad på grund av en sketen förkylning.

Tillsammans med Ola hämtades nummerlapp och i mitt fall tröjan som påvisar den extra avgift jag erlagt till vad jag hoppas är något bra. Och så nästan viktigaste av allt: Vattenflaskan, detta år i limegrön kulör. 

Ibland tror jag att min kära syster ger mig presenter hon innerst inne suktar efter själv. Ansiktsmasken som skulle föreställa en kyckling och kändes som, tja, vått papper, och så denna, en bildekal föreställande Gustaf. I hennes fall hade det nog varit Mulle från Min Häst eller något men som den stora Gustaf-älskare jag var som barn är han rätt tacksam som motiv och, tja, tanklocksdekoration.

Vardagspärlor, charmen att ens avkomma kan hjälpa en skriva inköpslista medan man kör. Dikteringen fallerade visst någonstans på vägen då mjölken skulle vara till att göra pannkakor, inte att själva pankisarna skulle köpas. Nåväl.

Fick en bild, denna gång på en förvirrad Bror som undrade varför han inte fick komma in och "vem är den där hooman som fotar?" Tydligen har vissa inte riktigt släppt sitt gamla hem ändå.

Nu tycker jag att förskylningen får vara klar. Betat av rakbladshalsen, två dagars feber och är nu på slemhosta och snornäsa. Åkte in till ett möte efter lunch och infann mig flåsande, kallsvettig och med darriga ben.

Ska upp och titta till hur det går med sänggåendet och möts av denna på dörren. Pippi Långstrump hörs på andra sidan. Gullunge.

Satt och frös på jobbet, sög Strepsils i försök att lindra rakbladen i halsen och kände mig allmänt eländig. Gav upp efter lunch, körde maxvärme i bilen hem där jag tvingade i mig en dos Echinablä och kröp ned under täcket där jag slocknade. En Ipren, lite middag, en tredje och sista dos Echinaläskigt och jag vet inte riktigt åt vilket håll förkylningen är på väg. Blir en tidig kväll i alla fall.

Fondväggen blev jättebra som sagt och det huvudsakliga är klart här hemma. Nu är det mest väggarna som gapar tomma. Vad ska jag ha på min gråa yta? Har ju ingen aning om vad som funkar. En stor tavla? Flera små? Färger eller inte? Mastodontiskt klätterträd? Likaså över trappan är stora ytor och Lilltjejen vill inte ha kvar tavlorna hon hade i gamla rummet, således är det tomt där med. Jag tycker om att ha det fint hemma men har inte den blekaste hur man åstadkommer det! 

Min BCstammis-Maria tipsade om dessa mirakeldroppar som minsann alltid  kvävt möjliga förkylningar i sin linda. Jag kan bara hoppas det funkar på mig med! Under dagen har en hosta smugit sig på, en sådan som sliter upp luftrören och ger järnsmak i munnen. Det förklarar huvudvärken jag haft, ett vanligt symptom på kommande elände som jag denna gång tillskrev vätskebrist. 

Jag ska ju springa på lördag!

Kan bara hoppas, hoppas, megahoppas att Echinaläbbigheten gör sin grej alternativt eländet kommer och går lika snabbt som den senaste gången.

Tycker det är himla roligt att vi lyckats hålla igång våra middagsträffar över åren. Har tappat en då Stoffe aldrig har tid för oss längre men en dag så kanske!

Om den vänstra rätten ser lite blek ut är det för att de gröna kvistarna som frikostigt strötts däröver fick plockas bort illa kvickt. Annars kan jag inte påstå att deras rätter kompenserade korianderdesserten, inte heller den egna tolkningen av chokladmousse som jag testade. Trugade i mig några skedar tills jag insåg att den faktiskt bara var riktigt otrevlig. 

Vi tog en sväng till ett café vid Kungstorget(?) istället och frossade olika val av paj och tårta där min var klart bäst men ändå orsakade visst illamående. Den lilla biten visade sig absolut vara tillräcklig. Jag verkar ha förlorat en del av min äta-efterrätts-förmåga!?

Medan regnet startade upp denna dag gick en elektriker igenom mitt bråkiga lamputtag och lite annat i lägenheten så nu känns det bra att allt är kontrollerat. Målningen av fasaden är också klar för oss och har flyttat vidare till nästa hus, himla tur att vi var först ut och därmed har det gjort innan sommarsäsongen.

Yes, där satt den äntligen - milen! Tuggade en ny sträckning i området och hade endast knappa känningar i vänster knä. Känns ju att fötter och ben inte är vana vid sträckan då ett varv till hade definitivt varit tufft. 

Samtidigt har en väldigt nöjd Lilltjej provat dräkten jag fyndade men jackan får hon inte bära officiellt förrän efter graderingen. Min fina stora Lilltjej!

Vädret går verkligen bananas. Hagel, frost, snö och isvind slåss om utrymmet under dygnets timmar och vägrar förlika sig med att det ska vara vår. Solen som kämpar sig fram emellanåt har inte en chans.

Imorgon är det middagsdags med Ola och Mikael och Ola var sugen på att testa OGBG som verkar ha asiatiskt tema. Det såg rätt lovande ut tills jag kom till efterrätterna. Ett ställe med en korianderefterätt är klart suspekt! De övriga rätterna måste helt klart vara väldigt förlåtande för en sådan hädelse men uppenbarligen bör varje betraktas med en skälig dos misstänksamhet och kräva noggrann utfrågning av personalen. Inga försiktighetsåtgärder är för stora för att försäkra sig om att:

A) Mina strävsamt ihoptjänade slantar inte slängs i sjön - eller kompost om stället kör klimatgrejen

B) Jag får gå hem hungrig(are) än när jag kom vilket inte bara drabbar mig utan också alla omkring mig

C) Jag slipper skämma ut mig med högljudd men ytterst rättfärdig utskällning av den ögonhimlande serveringspersonalen som tillåtit detta gift i min mat

Kan inte låta bli att undra hur sjutton tankegångarna gick. 

    "Efterrätter gänget, workshopen snart klar, kämpa på nu fixar vi detta så kan vi kan ta AW!"

   "Creme bru..."

    "Tråkigt! Nästa!?"

    "Chokla..."

    "Förutsägbart!"

     "Bärkom..."

     "Omodernt! Kom igen nu!"

      "Flambe..."

      "Tres tråkigt! Vad betalar jag er för!?"

      "Koriandersorbet?"

      "Nu snackar vi! Halva befolkningen avskyr tvättmedelsörten så där har vi något som gästerna kommer diskutera och minnas! Snyggt jobbat Göran, du är härmed befordrad!"

      

Kommer ni ihåg filmen "Grabben i graven bredvid" och tjejen Desirée? Tidigt i filmen introduceras man för hennes och Michael Nyqvists karaktär Bennys vitt skilda personligheter. Benny som fixar sitt snabbkaffe med varmvatten och diskborstskaftet medan Desirée kör sin tjusiga espressobryggare och gnider osynliga fläckar från diskbänken. Just den scenen när hon omsorgsfullt torkar den redan skinande rena bänken återkommer till mig när jag kommer på mig själv att göra likadant. I många fall kan jag vara synnerligen obrydd och lättsinnig vad beträffar ordning och städning, framför allt i de mindre iögonfallande områdena som under sängar och uppe på tavlor och byråer. Matbordet torkas tillfredsställande med nödtorftiga svep med trasan, men smulor och vattendroppar på disk- och köksbänkar kan uppenbarligen utlösa vissa OCD tendenser hos mig, särskilt medan jag jobbar där. Blanda ingredienser, hacka och och röra i kastruller varvas kontinuerligt med diskning och rentorkning av bänk. Förutom detta kan jag komma på mig själv att stanna till för att vrida en skål några grader åt höger eller flytta ett ljus till en ny plats och sedan tillbaka. Dammsugaren kan bli stående i skåpet flera dagar för att en annan komma fram flera gånger. Mitt notoriska dammsugande kanske kan skyllas på de två kattlådorna jag nu har under trappan men då torde det väl vara en viss kontiniutet i frekvensen istället för det man närmast kan kalla periodande. Avskyr dock att känna skräp under fötterna! Att tvätta fönstren två gånger under tiden jag bodde i gamla lägenheten såg jag dock inte som något större problem så man kan ju inte påstå att jag är pedant utan kanske en smula... selektivt manisk?

 

Apropå kattlådor hoppas jag kanske kunna minska ned antalet till en när jag nu köpte ett hem med existerande kattlucka. Måste ha sett en smula roligt ut där jag hopkrupen på golvet lockade på mina pälsansikten genom den lilla öppningen men nu verkar de ha förstått hur den fungerar så undertecknad måste förlika sig med att inte längre ha full koll på huruvida de är inne eller ute. Ganska mysigt att höra luckan slamra till, dock sitter den i sovrummet så får väl se om några veckor hur mysigt jag tycker det är när de ska ut på sina nattliga patrulleringar. Gällande kattlådorna misstänker jag att de kommer fortsätta att föredra dem då de oftast kan komma in och direkt dit efter en lång stund där ute. Det är ju i och för sig positivt för grannskapet...  

 

 

Från tjugofemgradig sommarkänsla till frost och nederbörd i form av minisnöbollar. Trodde först det var gigantiska hagel men när man stack ut näsan och kikade närmare var det faktiskt snö och inte is. Hårt packad snö.

Lilltjejen boar också in sig och har organiserat sina nya lådor, så gulligt!

Jag har byggt på mitt självständiga ego med fortsatta aktiviteter här hemma. Att borra upp en lång och tung hylla i takhöjd är svettigt men tillfredsställande. Ungefär som att byta däck på det vanliga handfasta sättet - som jag numera inte längre gör. 

Fått upp ytterligare lite på väggarna, åtgärdat den dåliga vattenavrinningen i min dusch tillika badkar och bakat mina första petit-chouxer! Har alltid trott att det var svårt men gick ju som en dans och blev helt perfekta. Fyllde med vaniljgrädde och hackade jordgubbar, mums! Vi goffade en hel hög medan vi körde Mario kart. Får köpa en sådan där sprits så jag kan testa eclair också en dag.

Man kan säga att det är en hel del pollen i luften och efter lite regn har alla bilar fått ett intressant lager. Skönt att tillhöra de lyckligt lottade som inte har några besvär av vårsprickningen. 

Glömde midjeväskan så fick lunchspringa utan fånen. Ingen musik eller dokumentär eller tempoangivelser, bara fågelsång, gatuljud, mina fötters rytm... och flåsande andetag. Finns liksom en anledning att man har pluggat igen öronen.

Fått upp gardinerna jag hade, organiserat i bokhyllorna, borrat upp sänglampor och lite på väggarna. Tänk att en del hade sett det som höjden av lycka att välja nya gardiner medan jag kör på de jag hade och inte ens iddes stryka de som lite, ehm, omilt hamnat i flyttkartongen. Gardiner är verkligen dötråkigt att fixa.

Fick ett mail denna morgon från hon som köpte min lägenhet med bilder på en ledsen Brorsa på balkongen. Lite försynt undrade hon om jag möjligen saknade en katt så vi klev upp ur morgonmyset och hämtade hem vår grå. 

Blev en grejardag efter en tur till återvinningen och Ikea. Sålt undan hyllor och nyckelskåp i ek som jag var väldigt förtjust i men inte funkar i min nya hall. Så in i bänken less på att montera möbler men tack och pris för skruvdragare. Skrivbord är nu på plats i lillrummet nere och Lilltjejen fick nya hurtsar med lådor. Hylla på plats ovan min säng och jag känner mig duktig som hann innan det var dags att åka till Valhalla och frysa till Svenska cupens final. Eller nåja, vi åkte hem så snart uppdraget var slutfört.