Blä

(null)
Fick lite känsla av minnesmonument av Göteborgsvarvets nya grej att publicera alla anmäldas namn längs en vägg. Undrar hur många som stupar på vägen och känner att undertecknad ligger inom möjlighetens riskzon. Energin vill inte infinna sig och den lomhörda och jobbiga förkylningskänslan hänger envetet kvar. Så himla frustrerande men också besvikelse att inte kunna ge allt på lördag, kasst förberedd eller inte så vill man ju ändå ha den kapacitet man har och inte en reducerad på grund av en sketen förkylning.
Tillsammans med Ola hämtades nummerlapp och i mitt fall tröjan som påvisar den extra avgift jag erlagt till vad jag hoppas är något bra. Och så nästan viktigaste av allt: Vattenflaskan, detta år i limegrön kulör. 

Ibland tror jag att min kära syster ger mig presenter hon innerst inne suktar efter själv. Ansiktsmasken som skulle föreställa en kyckling och kändes som, tja, vått papper, och så denna, en bildekal föreställande Gustaf. I hennes fall hade det nog varit Mulle från Min Häst eller något men som den stora Gustaf-älskare jag var som barn är han rätt tacksam som motiv och, tja, tanklocksdekoration.
(null)
Tycker det blev riktigt kul och tanken slog mig igen varför folk inte personifierar sina bilar mera. Den är ju en så väsentlig del för många och en stor investering, eller snarare utgift, så varför? Vi personifierar ju våra hem, kläder och frisyrer, också tatueringar ökar i popularitet, så varför inte våra bilar? Bollade lite med Ola. Är det mellanmjölksmentaliteten att inte sticka ut? Eller helt sonika att ingen äger sin bil idag utan leasar eller lånar och därmed inte vill riskera andrahandsvärden eller bryta avtalsregler?
Dekaler som min är ju enkla att ta bort den dagen det är dags att återlämna och är ju sådan enkel grej som livar upp lite. Tröttnar man kan man också bara ta bort eller byta ut. Det är lite svårare med en tatuering... En sådan har man ju funderat på lite då och då men det är ju hopplöst att komma på vad man faktiskt skulle vilja pränta in i huden för resten av livet. Av någon anledning känns ett kattema nära till hands, men nej, inte Gustaf, hahaha!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0