Med lättare skor och mindre kläder är det betydligt lättare, ja rent av roligt att promenera omkring ute. Idag har vi haft rena vårvädret. Mulet men nästan nio plusgrader!
Gulingen ska få sin årliga service men jag har ännu inte bestämt var eller när jag själv ska få lite sådan. Har nästan konstant ont i ryggslutet nuförtiden vilket verkligen känns när man ska lyfta Lilltjejen. Sängen är inte bra helt enkelt men en ny finns inte i vår budget. Det var ju inte SÅ längesedan vi faktiskt köpte madrasserna, så av ren tjurighet vill jag inte byta ut den. Johan kom med förslaget att lägga ett sådant där trästaketliknande grejs under bäddmadrassen, för oavsett vad det där "sängproffset" på Sovabutiken sade så behöver min rygg uppenbarligen en hård madrass!

Dagens outfit:
Mössa från Kapp Ahl, kofta doppresent, byxor födelsedagspresent och skor från nån butik i Allum.


(Från i söndags)

En på morsan också när hon loggar en av cacherna vi tog i söndags. Jag har alltså inte hittat någon ny skaljacka trots vissa försök nu i vinter. Min kära Peak Performance är sedan 1997 och är fortfarande oslagbar! Konstigt att det ska vara så svårt att hitta en ny egentligen med tanke på det digra utbudet. Antingen är det för stela, för tjocka, för tråkiga eller helt enkelt obekväma. Dyra som stryk är de dessutom. Ska jag punga ut pengar på en ny ska den kännas rätt. Om jag inte minns fel gav jag omkring tvåtusen för min Peak, på rea uppe i Umeå och den har ju sannerligen betalat sig nu.

Författaren bakom "Håll kärleken vid liv"!

Kunde stanna hemma och grotta ner mig i ett meningslöst försök att fly undan mig själv. Istället blev det lite ärenden, lunch på Ikea och geocaching i den kyliga men soliga söndagen.

... mina fötter, solen och tankar. Som egentligen inte är så mycket tankar men ändå så många. Känns som man är tillbaka på ruta ett. Frågan är då om man egentligen kom någonstans på dessa veckor.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill skrika, slå, kasta saker, skada och förstöra, bara göra NÅGOT destruktivt! Något för att få ut den vrede, frustration och förtvivlan som av någon anledning kom över mig. Jag vill inte vara här. Jag vill inte vara jag. Hur hamnade jag här? Hur kunde det bli så här?
Jag visste inte att jag gjorde det men uppenbarligen håller jag tillbaka mer känslor än jag trodde. Och jag är visst trött på det. Johan blir sur för en enligt mig skitsak och jag blir så besviken. Trött på att gå på tå, trött på att bara låta livet bestå av att upprätthålla vardagen. Jag vill ta den feges utväg och bara kliva ut genom dörren och försvinna, skala av mig mitt liv som det ser ut idag och dra på mig ett annat. Men det går inte, jag kan inte och jag känner mig bokstavligt talat som ett djur i bur. Skulden gör mig svart och tom inombords och så brister det. Jag svär åt Lilltjejen och ber henne hålla käften. Jag greppar henne hårt och placerar henne i sin stol. Johan sätter sig och bara ser på mig, som han säger förstummad av det oacceptabla jag just gjort. Han bara ser på mig, vad fan väntar han på? Att jag ska säga det jag redan vet, alltid har vetat och tampas med varenda dag? Att jag inte räcker till, att jag är en besvikelse som mamma, att jag inte känner något. Att jag inte vet om jag vill vara där jag är.

Så jag öppnar munnen och anklagelserna kommer. Hur han förstört det ömtåliga band jag kämpat för att uppnå. Hur det han gjort försatt mig i ett läge där jag känner mig fast, kvarhållen av den plikt och det samvete som alltid varit mitt livs ok.
Han visar med en gest var dörren är, att han kan ta hand om henne och jag inte behöver bry mig. Och det gör mig än mer förbannad. För han vet att jag inte skulle tillåta mig själv det, att jag vet att ingen dörr i världen kan utestänga min skuld och det val jag gjorde för nästan två år sedan. Och jag är så arg för att han satt mig i den här situationen! Jag som trodde jag var arg-klar. Uppenbarligen inte, uppenbarligen bara on hold, avvaktande väntan som jag väl uttryckte igår eller nåt.

Och som vanligt när jag besviken på mig själv konstaterat ett läckage i locket undrar jag vad det skulle vara bra för. Det resulterade ju bara i än större skam för mig själv över de ord jag yttrat till Lilltjejen vilka Johan väl för alltid lär hålla emot mig. För att inte tala om svullna ögon och snorstinn näsa. Att man inte kan lära sig bara förbannad på ett snyggt sätt?

Imorgon ska Johan vara borta till söndag med sin whiskyklubb. Att hoppas han får det fördjävligt tråkigt är väl att hoppas på för mycket.

Ligger här och lyssnar på Lilltjejens snörvlande andning. Farmor och farfar har åkt hem och Johan är på väg hem från innebandyn. Grymt pass idag! Lite trångt när det var fullt men bra tryck!

Funderade tidigare idag på var jag egentligen står nu. Vardagen har rullat på i sina ofrånkomliga rutiner och det har fungerat riktigt bra. Man skulle nästan kunna tro att det är som vanligt, men så inser jag att det faktiskt inte är det. Vi har egentligen inte kommit någonstans. Tiden har bara gått och har inte läkt de berömda såren men möjligtvis fått dom att bilda en skorpa. En skorpa som bildats på grund av att vi låtit bli att pilla på den och nu bara kliar emellanåt. Infektionen är dock där som inte tillåter läkning. Nog med liknelser.
Jag tror jag befinner mig i en sorts väntan på Johans sessioner då jag också ska få vara med. Vi kommer liksom inte längre på egen hand utan att det blir ett ältande. Men jag märker hur små marginaler han har, hur lätt hans "misstag" sätter ännu mer på hans minuskonto. Växelkursen är inte proportionerlig för fem öre då de bra sakerna inte alls väger upp på motsvarande sätt. Han kämpar i motvind om man säger så.

Observera att jag inte ligger i stressfilen!
Combat i Kållered snart är det dags!

Vilken hysteri kring tronarvingefödseln! Helt sjukt och helt utan proportion enligt mig. Kan än en gång inte låta bli att undra vad som skulle hända om barnet visar sig vara sjukt eller utvecklingsstört eller vad som helst.
Det är ingenting annat på nyheterna förutom vädret, hallå eller?

Och apropå ingenting att störa sig på, vad är det med somliga förare som i princip ska STANNA innan de ska svänga? Och vid till exempel vänstersväng tar ut svängen åt höger som att de rattade en långtradare?
Dessutom har jag träningsvärk efter gårdagens box-pass.

Gör om gör rätt!

Härlig combatklass idag!

Någon har repat min Guling!! Hela vänstra sidan! Tack så jäkla mycket!

Alltså blogg.se:s app är sådan att man har noll möjlighet att påverka VAR i inlägget bilderna hamnar. Storlek ja, början eller slutet av inlägget ja, men något däremellan nej. Inte som jag lyckats klura ut i varje fall.
Förhandsgranska eller gå tillbaka efter publicering och redigera existerar inte heller. Så nu blir det text till att börja med och så en matorgie som avslutning. Minns inte vad stället hette men vi har varit där förr och tycker om det. Det ligger på vägen ner mot Nya Varvet på ett ungefär.
Johans förrätt såg ut att ha exploderat på tallriken men var visst rätt ok. Själv var jag grymt nöjd över valet av pilgrimsmusslor följt av torskrygg med risotto. Johan frossade in nån hjort som låg och blödde tillsammans med getost som låg inbäddad i nån potatisröstiaktigt.
Till efterrätterna får bilderna säga sitt, kan bara påpeka att det inte är glass i det lilla höga glaset. Det är vit chokladmousse - namnam! Ja, jag ÄR mätt!!
Johan hade haft planer på bio också men det skulle bli så sent. Dessutom är varken farmor eller farfar riktigt friska ännu så vi kom hem hyfsat tidigt för att tacka en synligt icke-kry farmor och natta Lilltjejen. Då passar det bra att skriva ett halvdassigt inlägg från madrassen på golvet invid hennes säng.

Hållit i utbildningar hela dagen med en go grupp inköpare. Det är så jäkla kul när det flyter, gruppen är med och stämningen är lätt och positiv trots det föga upphetsande ämnet. Har dock inte hunnit några som helst andra arbetsuppgifter, men å andra sidan har det varit mest ITAM grejer på sistone. Jag ska ju liksom jobba hälften-hälften så jobbar väl ikapp support/utbildningsdelen nu. Känner mig lite trött i ögat.

Det har kommit lite snö under natten, blötsnö som sådär mysigt draperat varje träd och gren. Kommer ut till Gulingen och viker in mig bakom ratten. Då ser jag det.
Är det bara jag som är svag för sådant här? Monica hämtar Lilltjejen på dagis medan vi äter god middag ute.

Har varit helt väck idag. Svårt att somna och så hosta som sedan väckte mig. Frusit och svettats om vartannat och känt mig allmänt eländig. Tycker det borde vara över nu men å andra sidan är Lilltjejen fortfarande snorproducenten nummer ett. Nu har det tunna snigelslemmet övergått till Jabba the Hutts dregelkonsistens och andningens rosslighet hade platsat i vilken zombiefilm som helst. Najs.

Jag tog mig i kragen och åkte till Lerum för att veckohandla. Där hade de en kul happening på gång inför Alla hjärtans på tisdag. Singlar inbjöds att handla och mingla på kvällen och använde de en grön korg väntades en present. Kul grej!

Var faktiskt lite orolig inför kvällens combatklass. Hosta, snor och klen röst bådade inte gott. Men med en massa goa deltagare och musik som pumpar igång strömmar energin till och det gick helt klart över förväntan! Härligt!

Otroligt körigt på jobbet med bland annat en applikation som strular. Jag kan ju inte tillräckligt om databaser, servrar och Linux och Unix och SQL och .NET hit och Java dit. Otroligt frustrerande!

Johan har haft sitt tredje samtal idag och jag tror det har påbörjats en process av något slag. Det kan vara jobbigt att gräva, hitta, vrida och vända och också extra jobbigt om man inte är van. Fundera kring orsak och verkan, något vi alla nog mår bra av emellanåt.

Sveriges mästerkock på tv. Eller ja, reklam just nu. Blir alltid så hungrig! Och hallon-choklad sufflé! Ååååh!

Småont i halsen, frusen och fjeshosta. Lilltjejen snorar men vid ganska gott mod. Det blev en liten sväng till dagis som vi räknar med att vara tillbaka till på måndag.
Solen har nästan försvunnit och det är kallt. Och nej, det kommer faktiskt inget mer att skriva.

Kan tillägga att det blivit generellt mindre skrivande eftersom datorn inte längre har en given plats på matbordet. I och med att Johan upphört med kvällsdatoriserandet har också jag det. Det är onekligen ganska skönt faktiskt. Nu ligger vi istället i soffan och pickar på våra iFåns. Någon som förresten kan säga vad det där i:et står för? Jag skulle kunna googla det men ids inte. Mina IT-kollegor visste inte heller och det kanske är en smula ironiskt.

Okej, utan blixt är kameran på denna iFån riktigt kass. Det ska i alla fall föreställa jag och Lilltjejen, en Lilltjej som är otroligt snorig och gurglig i halsen. Pigg och som vanligt för det mesta men äter dåligt och likt en snigel lämnar slemspår efter sig överallt.

Jag mår rätt bra, det är väl rätt reserverat men jag har lättare att öppna mig fysiskt än psykiskt. Har inga större problem att bli kramad och ligga nära i soffan, men det är mest på hans initiativ. Det kanske inte är så konstigt, det där att det är lättare att öppna sig fysiskt än känslomässigt.

Lilltjejen får vara hemma imorgon också, och då kommer farmor och farfar och tar hand om henne hela dagen OCH kvällen då vi tränar! Har jag sagt att vi är bortskämda? Typ åttiotretton gånger...