En vecka kvar och reservplatserna är slut! Det är fortfarande rätt högt tryck på alla anläggningar nu när det gäller combat vilket är kul. Bara Angered har gott om plats men har ändå ökat så sakteliga till att nu vara tvåsiffrigt i varje fall!

Jag skulle vilja påstå att jag är så gott som frisk. Slemmar lite bara. Johan låg i sängen när jag kom hem igår, fullt påklädd med täcket upp till näsan. Han hade lite känningar där när jag påbörjade min förkylning men slapp visst inte undan ändå. Lilltjejen är i varje fall frisk nu, redo för nästa virus som dagis har att erbjuda.

(Inte så jättesnorig)





Johan sparar ju varje månad till sina herr- och whiskeyklubbar så jag har på sistone sparat mina Sportlifeinkomster! Nu är jag uppe i sådan slant att jag funderar på att ta mig en spahelg framgent. En övernattning med bara mig själv och mitt ego! Problemet är bara att det suger lite i shoppingtarmen också. Jag är sugen på nya hikingskor! Frågan är då vad som kan ge mig störst tillfredsställelse?
En minihelg med bara mig själv, massage och god mat är ju över så fort medan nya dojjor hänger med bra mycket längre in i vardagslunken. Det är också rätt välbehövligt nu när de gamla är rejält nedtrampade och nästan blivit rent obekväma att promenera i längre sträckor. Kanske en kompromiss skulle funka?
Somliga drömmer om snitsiga Prada-skor att trippa omkring i och somliga om grovare varianter att lufsa omkring i medan man smått avundsjuk sneglar på de där som trippar.

(SÅ mycket jag!)


Lägenhetsaffären i Portugal är en historia utan slut. Att det ska vara så svårt med detta ägarbyte? Nu är det tydligen nya skatteregler eller något som kan innebära nya avgifter. Hade man varit rik hade man väl bara kunnat anlita någon här hemma: "-Här, fixa!" Och så hade det varit fixat på ett ögonblick utan mer besvär än att skriva på några papper och betala med en axelryckning. Det där om att pengar inte kan köpa lycka må vara strunt i vissa fall men de kan onekligen underlätta i många frågor! De som påstår motsatsen har aldrig upplevt noll kronor på kontot.

Vi har ju den förmånen i detta land att kunna få både barnbidrag och föräldrapenning. Jobbar den andre och man håller igen på omkostnaderna så klarar man sig utan större problem. Vi har väl varit sådär när det gäller omkostnaderna vilket innebär att sparkontot ätits upp rejält under det gångna året och det känns inte bra! Jag som är sådan person där en stor del av min trygghet ligger på bankkontot har ju inte alls gillat denna konsekvens av barnaskaffande. Samtidigt kan man ju tycka att jag då borde hålla hårdare i slantarna och inte spendera min trygghet på köpeluncher, spontanshopping och spahelger. Men så råkar jag ju vara impulsiv av naturen, vill gärna göra det som faller mig in, och vem gillar inte känslan av att göra det man vill för att inte tala om köpa det man vill? Den där pizzan man bara blev så sugen på istället för att ställa sig vid spisen? Det där ärendet på stan som medförde att "Oj, nu är det ju lunchdags så ska vi ta något när vi ändå är ute?" Ja, det är nog mest köpematen jag faller för. För det är ju så enkelt och det är ju så gott!
Ändå måste jag tycka att vi varit ganska återhållssamma men likväl har vi gått minus varenda månad! Men det är nog viss skillnad i att vara barnledig med huslån, två bilar och 40 minuters resväg till jobbet än att bo i lägenhet och åka kollektivt.

Det där att det skulle vara billigare att bo i hus är nog också något jag skulle vilja ifrågasätta. Visst, "vi betalar till oss själva" som man brukar säga, men på vilket sätt egentligen?
För att man ska kunna sälja och kanske få råd till lägenhet när pensionärströtta ben inte orkar klippa gräsmattan och skotta infarten längre? Hade man sparat motsvarande räntekostnader, gräsklippare, trasiga vitvaror, badrumsrenoveringar, vatten- och avfallsavgifter (det ingår fortfarande i de flesta hyresavtal va?) hade man säkert kunnat låta sin skrynkliga lekamen avnjuta Floridas sol ens sista levnadsår!
Men risken hade väl varit att man istället för att spara de där pengarna använt dom till Thailandresa varje år, flashiga köksmaskiner och ännu fler köpeluncher. Om jag känner mig själv rätt är det nog just vad jag hade gjort, försöker göra trots att jag dessutom behöver ny gräsklippare. Fast jag hade inte åkt till Thailand, Thailand är B för mig av någon anledning. Det är ju jättevackert och så men nej, för mig känns det smutsigt. För mig har Thailand blivit förknippat med prostitution och "köpe-fruar" vilket säkert är orättvist. Sedan är det också ett barnsligt trots att gå emot strömmen och den "svennehysteri" som råder kring detta lilla land i öst. Thailand, det nya Kanarieöarna med jobbigt längre resväg.

Jag kan tänka mig Kanarieöarna. Bara för att få komma bort lite, för att få lite sol! Men jag får nog nöja mig med en service för Gulingen OCH Saabis. Det lär väl gå på två Thailandsresor - minst.
Låter jag bitter? Visst blev det ett stänk av bitterhet här på slutet? Avundsjuka på alla dessa soliga bilder som läggs ut på FB, skojiga statusuppdateringar och obekymrade privatliv. FB i ett nötskal, visa upp din perfekta fasad. Och jag kan inte låta bli att påverkas, och låta ännu mer bitter. Menåh, det är jag ju inte! Är jag? Jag vill ju bara få komma bort lite, utan att behöva bekymra mig över saldot på kontot! I-landsproblem ja.