Anna skrev något jag själv länge funderat på. Varför sminkar sig en del tjejer innan de ska träna? Jag har ju tillbringat min beskärda del i omklädningsrum och konstaterat detta faktum. Jag kan ha förståelse för viljan att ha träningskläder man känner sig snygg i, även om det mest logiska väl vore en sunkig t-shirt framför ett 400-kronors-linne?
Framför allt sedan jag själv började ställa mig på scen framför deltagarna har jag blivit mer medveten om vad jag har på mig. Att som instruktör representera klubben i urtvättad t-shirt med gamla bebisspår funkar helt enkelt inte. Som på vilken arbetsplats med yrkesroller som helst har man vissa förväntningar. Jag kanske inte går till mitt "riktiga" kontorsjobb i kavaj och strikt kjol, men jag går inte i mysbyxor heller.
Jag vill se representativ ut, men någon måtta får det enligt mig vara när man tränar! Svetten rinner, jag torkar mig jämt och ständigt i hela ansiktet med mina lindade händer. Hur skulle det se ut om man haft läppstift och mascara? Ja, också en del instruktörer målar sig, men så står de också där med pandaögon halvvägs in i passet. Det kan väl inte ha varit deras mening? Menmen, det är ju deras val.
Fast å andra sidan är det ju enkelt att sminka sig inför träning om ens insats sträcker sig lika långt som ansträngningen att hämta mjölk ur kylskåpet. Dessa förstår jag mig inte på heller riktigt. Om man nu varit så duktig och pungat ut pengar på träningskort, och så framför allt pallrat sig iväg till gymmet, så är det väl ganska bortkastat om man inte ens utvecklat en svettdroppe i pannan? Håret hade funkat lika väl på första dejten och sportbh:n är lika torr som den kom från galgen i butiken. Men visst, i deras fall kanske de befinner sig i någon form av process att det är en framgång att de över huvudtaget är där - vem är jag att döma? Men undra kan jag ju.

(Representativ!)