Nämen hallå snyggo. För första gången på jag-vet-inte-när har jag ringt och sagt ifrån mig mitt combatpass. Det suger. Men det är bara att inse att jag inte är i skick för att leverera den energi och ork som krävs för att leda och peppa deltagare. Jag hoppas verkligen att de får tag i en ersättare, annars vete tusan om mitt samvete fixar att det blir inställt. Då tar jag nog mitt snor, obefintliga energi och hesa röst och kör ändå.

Somnade till stundvis någon gång efter tre efter att så där tvångsmässigt legat och rullat fram och tillbaka så som jag bara brukar göra när det är febervärk i kroppen. Inte lika illa som det kunnat vara men jag tycker det räcker. Lilltjejen är knappt märkbart bättre, är pigg men snorar nåt kopiöst. Johan börjar också låta gurglig så det är te, varm nyponsoppa och eld i kaminen.
Har redan börjat fundera på hur jag ska göra med jobbet imorgon. Jag är ju sådan som resonerar att jag lika väl kan vara hemma och sjuk som på jobbet och sjuk, i varje fall när det handlar om ett jobb där man sitter bakom en datorskärm i princip hela tiden. Då slipper jag dessutom ha dåligt samvete för att utebli. Men då var det då den lilla detaljen att jag sitter i ett kontorslandskap och då får jag istället dåligt samvete för att så generöst dela med mig av mitt snorande, hostande och nysande. Kan man kompromissa och jobba hemifrån kanske? Då torde ju samvetet vara lika vitt som de stackars små flingorna som singlar förbi utanför. Får se hur det känns imorgon. Ett samvetsdilemma åt gången.