Det var ett tag sedan nu, naturligt nog eftersom Christer varit åtttio procent av veckorna hos oss, som Lilltjejen frågade om hon fick sova hos mig. Jag lyssnade färdigt på senaste boken och hon färdigställde ett arbete i religion. När vi är klara och släckt ljuset så berättar hon att det är något hon vill berätta, men hon är besvärad, värjer sig och gömmer sig under täcket. Men lirk och pock är hon orolig för hur jag ska reagera men jag märker snart att det inte är vrede eller besvikelse hon fruktar och då faller poletten ner. Hon har en pojkvän! Mamma får inte bli sådär fjantigt larvig med stora åh och glittrande ögon som om hon fått en livstids prenumeration på perfekta avokados. Jag stuvar undan underbar guacamole till hjärnstammens yttersta vrå och uppbådar ett unikum av fokuserat lugn och saklighet, livrädd att skrämma bort henne. Hon berättar och frågar lite och det är så skört, så okänt och mitt hjärta smälter av all denna oskuldsfullhet vid deras första trevande steg ut i kärlekens okända rymd. 

 

Jag ser mitt egna mellanstadie-jag där föremålet för mitt gryende hjärta är galet kär i min kompis, som vägrar bli ihop med honom, om han minsann inte blir ihop med mig med. På baksidan av hennes hus på Norra Pitholm, med glesa tallar och knirkande gungställning tar jag emot en puss på kinden för att demonstrera hur ofarligt det är och motvilligt, med resten av ansiktet dolt bakom händerna får han till slut placera en på hennes också. Det blev inte mer än så, och är väl heller sällan mer än så i den åldern då min älskade avkomma uttrycker att hon gillar honom men hellre vill vara med sina kompisar. Den där himlastormande, alltomfattande och förnuftskrossande kärleken ligger ännu framför henne att genomlida och då hoppas jag att hon inte drar sig lika länge och mycket för att berätta för mig. Hon tycker det är jobbigt att prata känslor, vem gör inte det? Jag försöker bara hitta alla uppmuntrande och berömmande ord jag kan för att hon ska fortsätta våga, känna sig trygg och öppen inför mig.

Nu får hon ta tag i nästa utmaning, att berätta för sin pappa och det måste hon ju till alla hennes vedermödor göra innan klassresan imorgon, eftersom han annars lär få reda på det av klasskompisarna då han ska följa med, och det vore ju värre än något annat! Enligt henne alltså. 

 

 

Också himlen lättade på trycket igår när ett åskväder passerade rakt över oss med inte ens en sekund mellan blixt och knall. Katterna sprang och gömde sig och jag förundrades mer över att strömmen inte gick. Efter denna urladdning vaknade vi upp till strålande sol och medan Lilltjejen slutför sin frukost plockar jag ned de av fett totalt drypande filtren i köksfläkten för ett maratonprogram i diskmaskinen. Därefter finner jag mig själv gå loss med den aldrig använda kemiska cocktailen Cillit Bang och trasa på ytor som är sådär skenheligt rena tills man drar en hand eller trasa över och känner det segsträva lagret av stekos och fett.

Jag älskar att vila ögonen på höghastighetsklipp där ingrodda mattor eller överbelamrade hem med årtionden av smuts skrapas, spolas, skrubbas och torkas rena, så det är med tillfredsställelse jag konstaterar kemikaliernas verkan att få undan de ingrodda kalkavlagringarna under diskstället. Varför har jag inte hälsat på herr Bang oftare utan gnuggat med diskborsten istället?

 

 

Hennes sista termin på mellanstadiet närmar sig sitt slut och Lilltjejen ska vara konferencier på avslutningsceremonin. En klasskompis anmälde sig som enda frivillig så läraren frågade henne. Spännande!

Jag och min parhäst i vad vi i Gothias coreteam kallar domargruppen träffade representanter för tonårstjejerna som ska jobba i informations- respektive domartälten vi ansvarar för. Vi har haft i princip noll att hantera där de andra ansvarsgrupperna haft desto mera, men när turneringen drar igång fick vi idag förstå att det kommer bli många timmar och ännu fler steg på stegräknaren. Tjejerna har jobbat förut vilket är en ofantlig fördel och kunde just därför ge oss denna detaljerade information. 

Nya bilen är förresten klar att levereras redan i juni och inte juli som senaste uppskattningen var. Dock valde jag ändå att vänta tills vi är tillbaka från vår bilresa till och från nordligaste änden av vårt avlånga land. Känns både tryggare och smidigare…

Suttit och hållit Lilltjejen sällskap vid köksbordet där hon jobbat med arbete om puberteten. Det ska vara klart imorgon… ytterligare en påminnelse att inte vänta till sista minuten.

Med tanke på den nivå denna kurs i kinesiska har hållit, vilket de till viss del också uttalat var syftet, så förstod jag nästan att tentan skulle vara därefter. Båda femton poäng på halvfart och samma lärobok men där höstens höga tempo och krav betade igenom hela bokens tio kapitel gjorde denna vårterminens endast de fem första. Så med obefintlig närvaro under terminen men med hösten i bagaget var tentan inga problem. 

Nu har jag sökt mig tillbaka till Högskolan Dalarna för Kinesiska tecken till hösten, den kan nog bli en rejäl utmaning.

Körde mig svettig till nya koreografin vilket inte säger mycket om min faktiska prestation då jag svettas av att bara tänka på squats, men de låtar jag pluggat gick naturligt nog rätt bra. De är också de bästa så jag sparar således de tråkiga till sista minuten. Verkar som jag lät den egenskapen gå i arv!

Tvättmaskin och framför allt torktumlare har gått konstant sedan det infernaliska regnet kom och dränkte mina täcken och kuddar som jag hängt ut i den sol jag på sistone tagit för given. Det är inte ofta man önskar eller behöver en maskin av industristorlek, men när det är just dessa omfångsrika objekt på menyn som föredragsvis är torra och klara till den kommande nattens sänggående, ja då undrar man vilken NetonNet som säljer något som sväljer mer än ett täcke eller två kuddar åt gången.

Och hur kopplar man förbi tumlarens envisa förmåga att påstå att täcket eller kudden i fråga är torr när den i själva verket inte är det riktigt ännu? Som när man har för lite tvätt och den anser det inte mödan lönt eller vad nu skälet kan vara för att proklamera sig färdig med mina stackars underkläder fortfarande liggandes i en fuktig hög på den metallblanka botten. Vilka i-landsproblem…

Gothiamöte och sista-minuten plugg på kinesiska inför morgondagens tenta, bokstavligen sista-minuten då det var ungefär den tiden jag orkade lägga. Det oengagerade upplägget av hela kursen inklusive lärarna har smittat av sig på mig tråkigt nog. Men jag har mina tre tidigare kurser att se huruvida de kan bistå imorgon.

Till hösten har jag anmält mig till en ny hos en annan högskola, Kinesiska tecken ska testas då.

Nu blir det vaggvisa i form av combatmusik.

Så fort kvartalen var avklarad, några riktigt dåliga låtar och några få helt ok, åkte jag ut till Christer för lite solhäng medan han och Martin kollade på Formel 1 eller liknande som de båda gillar.

Middag, lite Phase10 och egethäng som blev mer att fixa iTunes och mitt combatmaterial på nya datorn än korsord, men skönt att ha det ordnat så jag nu har nya releasen oberoende av LesMills app i fånen.

Insett att vi bara har en vecka att lära in den nya, jag som knappt hinner på två!

Söndag och mors dag åkte vi till Christers i Örgryte med Budapestlängd, Cannolis och liljor. Denna före detta veterinär är ganska speciell och är ungefär lika intresserad av mig som jag är av henne. C har mycket av henne i sig medan lillasystern och hennes tvillingbror ärvt utseendet. 

Handlade inför veckan och slumrade lite och hann se dryga halvtimmen av Lilltjejens match i Påvelund. Lagom till regnet kom åkte jag till klubben där kroppen kändes sprickfull av energi, så skönt!

När jag efteråt hämtade henne fick jag dagen till ära en present, den bästa! Och via Willys på vägen hem hittade vi världens gulligaste paprika som såklart fick följa med!

Två stora kattspyor väntade i sängen när vi kom hem, tack och lov för överkastet men likväl igenom så bara att byta, tack och lov för de extratäcken man har. Första täcket är redo i maskinen, med timer att vara färdigt till imorgon bitti, smidigt ändå.

Jag vill lyssna vidare på min bok men får somna till combat-koreografi istället. Tja, då går det fort i varje fall.

Kändes grymt bra med mitt trogna gäng i Majorna imorse, så skönt när kroppen har energi! Får se hur mycket som finns kvar till nästa pass.

Öronbedövande fågelsång och prunkande lövverk. För första gången går mina tankar in på det faktum att jag inte snubblar på alla rötter och stenar och självklart gör jag det då. Rätt ned i den barrbeklädda skogsbottnen.

Känner mig rättt urlakad men tack vare timmesturen i skogen också fysiskt nöjd med dagen. 

Nu går ögonen i kors…

På något sätt gillar jag stressen, att ha många bollar i luften och känna att jag gör nytta. Eller tja, kanske jag inte gör så mycket nytta egentligen men när jag har så fullt upp kan det i varje fall kännas så. Så länge jag balanserar på rätt sida om snöret som kallas kontroll så är det roligt och tillfredsställande och än så länge håller jag mig där. När alla dessa rekryteringar är avklarade så kommer det lugna ned sig rejält.

Åkte ut till C när gårdagens turbodag var över och vi hann avnjuta det sisa av solen innan den försvann bakom trädtopparna. Lite kul att se vårt val av snacks, gissa vilken som är min!

 

 

Imorgon kör första mötet igång klockan sju och sista är förhoppningsvis klart till åtta på kvällen i form av styrelsemöte. Ännu en lång dag att se fram emot!

 

Hittade Elena strax innan hon gav sig iväg med startgruppen VGR. Det blev ännu en sommarhet dag så klippte ärmarna av den andra t-shirten jag fick av Göteborgs Stadsmission förra året. De lägger pengarna till de som behöver men hade gamla som de delade ut och då det således var en som jag inte "sprungit mig till", föredrog jag att slakta den framför min gula. Lite svalare med vitt också.

Det var gassande sol och varmt men fann det rätt ok, helt klart att föredra framför regn eller hårda vindar.

För att ha sprungit i genomsnitt ett pass i månaden varav endast två över tio kilometer sedan senaste varvet, är jag riktigt nöjd över att tagit mig runt på två timmar och fyrtiotre minuter! Som väntat kände jag av höften och inte bara höger utan också vänster knä, men inte i närheten så illa som jag fruktat och förberett mig på. Istället var det just min obefintliga förberedelse som drog ned mitt tempo, jag har inte kilometrarna i benen så följaktligen var det dom som svek. Fötterna domnade och benen, tja gjorde bara ont överallt. Några tjejer lufsade förbi mig och uttalade exakt samma sak: "Det är inte andningen som är problemet, det är kroppen." Men ja, i mitt snigeltempo blir det inte mycket till utmaning för flåset.

De roligare startgrupperna startar senare än Välgörenhetsgruppen, då de många utklädnaderna dyker upp bland deltagarna. Några superhjältar kom dock ikapp mig innan Slottskogsvallens sista kilometer tog vid. Toad låg i täten!

Gav någon minut till en stackare i skogen som fått kramp och knappt kunde stå på benen vilket gav mina egna en liten välbehövlig återhämtning och jag kunde lufsa sista biten. Kan säga att många kutryggiga och gråhåriga pensionärer passerade mig under varvets gång!

När man väl är i mål är det mer stapplande steg som tar en vidare men självklart genom den automatiska anmälningspportalen för nästa år. Jag vet vad jag skrev häromdagen men jag måste ju ha tio medaljer!

C hämtade mig och så åkte vi direkt till Triumfglass bar i Järnbrott för att fylla på vätska och salt, och nu väl hemma är det sängen med värkande fossingar och ben som gäller. Så nöjd!

I sista minuten köpte jag och intar för första gången antiinflammatoriska receptfria tabletter. Trycker i mig Ipren också innan jag lufsar iväg så har jag helgarderat. Tejpar knäna också såklart, vänstra också för säkerhets skull även om det var ett tag sedan jag kände av det, kanske för att jag inte springer några distanser längre.

Tittade till Elsa och Maui för astmamedicinering och kvällsmat då Plutt, som verkligen ogillar båda två smög sig efter. Det blev lite fräs och tjocka svansar vilket alltid ser så roligt ut! 

Musen under kylskåpet som Liten vaktat mer eller mindre hela dagen, föste Lilltjejen fram och befriade. Undrar hur många vi kommit upp i redan denna säsong?

Vilken jäkla dag! Ligger i sängen med värkande svanskota och tänker att jag måste nyttja de höj- och sänkbara skrivborden mera.

Hade första intervjun halv åtta och C som skulle lämna in bilen på service behövde skjuts. Lilltjejen var såpass förkyld och fick vara hemma så hade hon så hon klarade sig?

Att lämna in bilen förlöpte smidigt i alla fall så hann docka in mig på kontoret i tid. Sedan gick det i ett, vilket det gör ganska ofta men här låg en del möten överlappande så jag fick lämna i förtid för att starta upp eller delta i nästa. 

Tre intervjuer, medarbetarsamtal, projekt-, team-, avstämnings- och andra möten. Det blir hattigt och ofokuserat och dålig timing för en lunch med Jennie. Men vi har fått flytta den flera gånger för ständiga möten som kommit vägen så nu fick det helt sonika gå och det var den andningspaus jag behövde. En kort promenad i solen upp till restaurangen  Chang och uppdatering med min gulliga före detta kollega.

Lite sol igen och så mera möten tills jag fick tvinga mig att packa ihop laptopen, stressa hem där jag bara hann gå på välbehövligt toabesök, kränga av mig de jämrans jeansen för betydligt svalare sportkjol och säga hej och hej då till Lilltjejen som fixat mackor till mig. Ut i E6:ans rusningstrafik för att skynda till Gothiamötet på Serneke arena, lättad att ändå hinna fram i tid - trodde jag. Var fanken var deras flagga som min partner varskott om? Dubbelkollar bokningen och ser att det är Bravida arena. Fa-en också!

Det är mat och mingel första halvtimmen så ramlar in precis när de ska börja och hinner hugga mig en tallrik med lite kallskuret och potatissallad. Sedan kan jag landa, andas lite och ställa om hjärnan till Gothiafunktionär och våra åtaganden som ansvariga i domargruppen för Åby och Frejaplan. Det är onekligen en imponerande tillställning och maskineriet omkring otroligt omfattande. 

Som avslutning fick vi ett gästspel med UEFA-domaren Jonas Eriksson, och oavsett mitt totala ointresse för fotboll är domaryrket som sådant något som alltid imponerat på mig, att man kan vilja ha ett sådant krävande, utsatt och otacksamt yrke. Vi fick hans bok och jag fick erkänna mitt ointresse för sporten för honom, men ge cred för att han var från Luleå, hehe!

Det blev ändå en bra avslutning på denna hysteriska dag men haft lite dåligt samvete för Lilltjejen och alla timmar hon fick vara hemma själv.

Läste in mig lite noggrannare på läkarens utlåtande efter min knä- och höftröntgen då höften gjort rejält ont idag och jag känner viss oro inför lördagens tjugoen kilometer. Efter hjälp av ChatGPT att översätta alla tjusiga läkartermer har jag förstått att det inte är så mycket brosket i ledkapslarna som jag trodde, utan att mitt knä harvoluminös lateral menisk med tunt membran som sticker in mellan ledytorna, kondromalaci på patella. Höften bjuder på tendinopatilförändringar i anteriora hamstringsursprunget, ödem i högersidiga utåtrotatorerna sol kan påvisa ischiofemoral impingement. Tja, allt som allt typ inflammation som rekommenderas vila, antiinflammatorisk medicinering och något motsägelsefullt rörelse. 

Det brukar ju vara värst efter min combatvecka så tolkar det hela som att en halvmara på asfalt kanske inte skulle rekommenderas men inget som en rejäl vila och lite medikamenter kan åtgärda. Min combatvecka som följer direkt efter Varvet kanske inte kommer bli mina teknikmässigt starkaste…

Just det, vid vår off-site som i brist på tillgängliga lokaliteter blev en in-site på PVD hade vi rollspel vilket var väldigt givande. Medarbetarsamtal med olika utmanande personligheter som våra två chefer turades om att ikläda sig. Vilka av oss som skulle agera chefen drogs genom lottning och jag var lika nervös inför varje, för att närmast bli besviken när jag blev en av de två som inte fick chansen då vi var åtta till de sex personligheterna.

Min utåtriktade chef kan beskrivas som att kunna vara lite "all over the place"  så det var oerhört underhållande att se honom, med bravur ikläda sig rollen "Overwelved" i form av lågmäld, verbalt och fysiskt tillbakadragen. Nyttig övning med givande diskussioner.

Imorgon är det något lugnare på mötesfronten, fredagen till ära men som kickar igång halv åtta igen med en intervju. Måste hämta nummerlapparna till mig och Lilltjejen som förhoppningsvis och troligtvis är frisk nog för en match vid middagstid. 

Får inte glömma bort att vi ska ta hand om Elsa och Maui i helgen också. Liten tryckt intill och nu ska jag trycka igång ljudboken och somna!

Funderade en sekund på att testa skriva ett inlägg utan att korrigera mina felskrivningar. Det hade kanske blivit ett intressant men troligen mest störigt inlägg.

 

Insåg att jag missade att lägga in de lästa böckerna i april månad, endast tre till antalet. Det har blivit mer av de vanliga poddarna jag brukar lyssna till, USA, Europa, Dagens Eko, Radiokorrespodenterna Mellanöstern och Fråga Agnes Wold. 

Fast när man tänker efter brukar det vara det enda eventuella tillfället jag vinner - när det är premiärspel eftersom C då inte hunnit på koll på hur spelet fungerar och således fått strategi och knep klara för sig…

Min höft värker och knät likaså, Göteborgsvarvet om dryga veckan kommer sådär att gå.

Min parkeringsganne har oftast firmabil och som den skåpbil den är tar den plats och gör det följdaktligen trångt och lite störigt.

Så fick han inbrott i sitt tjocka fordon och nu har vi kommit överens om att göra det ännu trängre. Är det tillräckligt trångt tro?

Att kunna bjuda på sig själv är en viktig ingrediens för teambuilding och öppna upp för diskussioner och utbyten med högt i tak. Vår kurs kanske har lite okonventionella inslag men har alltid uppskattats och rekommenderats. Därför har vi just detta tillfälle nu på begäran, men både jag och Desirée börjar känna att engagemanget att fortsätta har sinat när det inte finns något erkännande eller driv uppifrån. Under alla år har vi handfulla antalet engagerade hållit i denna kurs och under agila perioden blev den en rekommenderad del av ett större utbildningspaket av kurser inom detta arbetssätt. Alltid beroende av våra frivilliga insatser och tid som fått tas av våra ordinarie arbetsuppgifter. Den är rolig att hålla men börjar nu likväl kosta mer än den smakar när vi i våra nya roller har så mycket annat att hantera.

Imorgon går halva dagen och sedan tror jag vi lägger ner den för gott. Lite tråkigt absolut.

Man blir ganska mör av att facilitera så var skönt att släppa loss i Sisjöns stora sal där My gjorde mig sällskap och alla njöt av det stora utrymmet. Ingen mera kö eller deltagare som inte får plats! 

Hann bara hem för att skopa i mig en lunchlåda för att sedan sätta mig framför ett Gothiamöte. Nästa vecka har vi en helkvällsträff som de kallar utbildning men bakar in med mingel och föreläsning. Blöh! Vi i domargruppen behöver vara med där men med tanke på hur mycket tid de andra ansvarsområdena kräver hamnade jag onekligen i rätt grupp.

På lördag kväll blir det jobb på Frölunda hockeys 80-årsfirande i Skandinavium för att tjäna in pengar till Jitex också där. 

God natt!

Bakgrundstemat i mitt ena team denna sprint är mors dag så jag fick knata upp till övervåningen och kolla i fotoalbumet. Jag hittade bara en bild där mamma håller i mig, och inte många generellt på oss båda. Bebbe-jag och nästan-femtio-jag efter ett vikariat på fullbokad klass på Järntorget.

Det andra teamet har barndomsbilder som tema så blev att bläddra lite till och titta vad söta vi är jag och min älskade Lillstrumpa!

Hänger hos C nu då jag ska hålla i faciliteringskursen imorgon och onsdag. Vi har plockat bort den från vårt LAD, vårt interna kursutbud men fick ett önskemål att köra den för ett gäng ATM:er så då gör vi det.

Jahopp, Ica alltså.

Hon har hängt mycket med kompisar och jag är så glad att stor del utgörs av fotboll nere på vallen med både killar och tjejer.  Tillsamman med Elvira och två killkompisar från klassen avslutar de fredagskvällen på övervåningen med flipperspel och häng medan jag och C bakade Silviakaka, spelade lite Phase10 och kollade House.

Igår var det match i ett solvarmt Lerum och hämtade nylevererade målvaktshandskar hos Johan. De vi hittat hos Temu är helt ok och Ronja älskar dom. Eller ja, hon älskar generellt att ta på sprillans nya handskar.

När vi kom hem kände jag av någon anledning för att springa, så medan Lilltjejen duschade av sig matchen och tog det lugnt knåpade jag ihop dryga fem kilometer. Bara sexton till om två veckor… Knät protesterade som väntat medan höften avvaktade till senare på kvällen. Kändes ändå väldigt bra att komma ut och tog dessutom säsongens första vända med röjsågen i området. 

När C anslöt var det liksom för gissningsvis åttio procent av göteborgarna dags att grilla och så gjorde också vi, såå gott!

R hängde med Elvira resten av kvällen medan vi plöjde House. C somnade relativt snart medan jag fick tvinga mig att stänga av när klockan närmade sig två!

Söndag och fortsatt varmt men småmulet. C grejar i trädgården hemmavid och jag slappar inför Frölundapasset. Bakat kubbar och gjort en laddning rullader som tillsammans med en låda Silviakakor fick följa med till Monica och Tomas innan Lilltjejens fotbollsträning. Ännu en fullspäckad vecka väntar.

Vid en liten snabb avstämning denna morgon reflekterade C att jag varit mindre arg på sista tiden och kopplade det till att jag släppt både Java- och kinesiskakursen. Jag som såklart tycker att jag varit som vanligt kunde dock hålla med om att min känsla av stress gått ned, liksom det dåliga samvetet att inte klara Javan. Det har varit så skönt att inte behöva sitta på kvällar och helger med frustration och besvikelse, med det ständiga damoklessvärdet hängande över huvudet. Under resan till Indien gav jag upp Javan helt men funderar på om jag ska göra ett försök med kinesiskan. Med tre nybörjarkurser i ryggen borde jag kunna göra ett hyggligt försök, men att inte ha underhållit träningen denna termin har såklart orsakat bortfall. Får se hur tiden och energin ser ut när fler förberedelsemöten inför Gothia cup ligger i kalendern, och ny kvartal med koreografi står för dörren.

Liksom det mesta är det inte alltid roligt att lära sig, träna och repetera…

Ett av tågen skanderade mot kriget i Palestina så blev lite prat om den konflikten också, något jag tyvärr inte är särskilt insatt i.

Det blev rena högsommarvärmen så svenskarnas vintervita lekamen skrek ikapp med slagord och kampsånger. Min avkomma är nu nästan lika lång som jag och sommarkläderna passar inte längre. Löneförhöjningen och bonusen var en otrolig lättnad på kontot, en sådan lyx att bara gå på stan och shoppa nytt till Lilltjejen på Uniqlo, en för mig ny klädbutik med riktigt bra basplagg till bra priser. Två par shorts, tre linnen, två toppar och ett par långbyxor för fjortonhundra tycker jag är rätt bra. Kul med en annan butik än de vanliga kedjorna.

När jag var i Indiens stekande sol kände jag inte av det alls i huden, men efter denna dag kliar armar och käkparti. Mycket underligt. Visserligen var jag inte länge i solen där borta men det brukar vara tillräckligt för att klådan ska uppstå. 

Ovan är jag i vilket fall och kanske anledningen till att jag blev onaturligt trött när vi var hemma igen och slocknade som en klubbad säl i sängen. Med en helgdag så här mitt i veckan känns det lite motigt att återgå till jobbet imorgon, riktigt gott var det!