Pascal Engmans senaste har jag i princip redan glömt men lyssnade likväl med behållning och kommer troligtvis att hugga vad som än blir hans nästa verk. Av en stammisdeltagare som noterat mina månadsinlägg på Insta rekommenderade "Hälsogåtan" som i mångt och mycket delade samma uppfattning som sin namne Anders Hansen i svaren till ett mentalt häsosammare liv. Det är liksom självklarheter som upprepar sig i form av egentid, reflektion, fysisk aktivitet, mindre tid vid skärmen och lyfta blicken från jaget i den form av den jämförande mentalitet som de sociala medierna ständigt föder oss med.

Detsamma kunde utläsas i Robin Sharmas "Munken som sålde sin Ferrari", men han hade lagt upp det i en form av berättelse där kontentan ändå var densamma. Osjälviska handlingar, fysisk träning, tid i avskildhet, vänner och familj. För ovanlighetens skull fastnade två meningar. "När vi föds gråter vi medan de omkring oss gläds, men när vi dör är de vi som ska glädjas och de andra som gråter." "Vad vill du att man ska säga om dig vid dig begravning?" Minns inte om det var den exakta ordalytelsen men i sammanhanget handlade det vår tids fokus på arbete och prestationer och om man ville bli ihågkommen som en arbetsnarkoman som aldrig var hemma eller hade ork för sina barn, eller en kärleksfull och närvarande vän och förälder. Igen mycket självklarheter kan man tycka men för många välbehövliga påminnelser.

 

Jag är glad att jag tycker mig ha funnit en bra balans, i varje fall nu när jag släppt kurserna. Det är intensivt med mycket på jobbet och jag kanske sitter någon kväll ibland, men det är inte alls som en gång i tiden. Jag kan känna mig galet stressad men har inga problem att koppla bort jobbet om jag vill och behöver. Med mantran som "Vad är det värsta som kan hända - egentligen?" och "Går världen under om jag inte närvarar på just det eller det mötet, eller väntar med det där till senare?"

Egentligen är det på ett sätt ganska egoistiskt förhållningssätt, som att världen kretsar kring en själv då man tror att allt krackelerar om man släpper kontrollen eller stänger ned sin dator. Om man tror att allt blir galet bara för att det inte blir på mitt sätt eller som jag tänkt, som att man inte litar på andra eller sin omgivnings förmåga och därmed förminskar dem och förhöjer sig själv.

 

Jag kan fortfarande behöva påminna mig själv att våga släppa kontrollen och lita på att andra är lika fullt dugliga, på sitt sätt och ibland till och med bättre, och det häftiga är att göra just det, att inte bara påminnas om hur bra det faktiskt går utan att också i vissa fall se hur andra växer för att de fick chansen. Att hjälpa kan faktiskt ibland innebära att inte hjälpa.

 

Göteborg cup har pågått sedan torsdagen och tjejerna vann varenda match fram till slutspelen denna soliga söndag. Jag hade ingen aning om att Kvibergs fotbollsplaner sträckte sig så långt, lite häftigt att se alla fulla med engagerade ungdomar. Finalen utspelades dock intill Kviberg arena och Änglagårdsskolan som Lilltjejen börjar till hösten, de övre bruna trappstegsformade bygganderna i änden av hotellet, skidanläggningen, gymmet och inomhusplanen. Det är ett imponerade aktivitets- och friluftsområde med beachvolley, padel, kricket, klättercentrum och senaste tillskottet med inomhus bandyhall. En hockey- och simhall som grädden på moset?

Finalen mot Lerum slutade dock i förlust med ett mål mot noll som de lyckades lobba in över Lilltjejen i matchens tidiga skede. Hon blev förtvivlad och otröstlig när slutsignalen ljöd och det var ett rödgråtet och moloket gäng som mottog sin silverpokal och medaljer. Nyttig erfarenhet för tjejerna som förhoppningsvis kommer vara motiverade till revansch.

 

Lite småkyliga vindar trots den strålande solen så man kände inte hur det tog i huden, vilket resulterade i solklåda på benen. Jackan skyddade armarna annars hade jag kliat sönder mig nu!

Åkte ut till C efteråt där vi under gårdagen ägnade den fina dagen åt att montera garderober i gästrummet. Att få bort den gamla inbyggda tog halva Kristi Himmelstorsdagen men fick också äntligen iväg den gigantiska massagestolen som ruvat i rummet. Inte ens Återbruket ville ha den.

Martins bostadsrättsförening ska byta stammar och huvudstammen går förbi hans lägenhet så kan ska bo hos C under de nästan två månader som arbetet ska pågå. Det var sparken i röven som C behövde för att ta tag i gästrummet, så nu tronar jättefina spegelgarderober där de gamla stod, massagemonstret är som sagt också väck liksom en ofunktionell bokhylla. Mitt skrivbord är kvar men flyttat så nu ser rummet helt ok ut. 

 

C färdigställde det sista, det tröliga arbetet att montera lådorna medan jag kom dit lagom för det sista finslipandet. Flyttade ut terassmöblerna och invigde säsongen en stund innan jag fick åka iväg till mitt söndagspass. C kom ut med vad han trodde var korsordstidningar, vilket det var men också uppblandade med en handfull rolig nostalgi! Finns tidningen Frida fortfarande? Underbart att se kläderna, frisyrerna, vad som skrevs och hur det skrevs. Tidningarna var lika fulla av reklam då som nu, Clerasil, Libresse, och inte att förglömma hår- och doftprodukterna "Date"!