Denna dag blev om möjligt än mer hektisk med hela spekrumet av vad denna roll kan bjuda på, och när eftermiddagen rullade på till det där läget då blodsockret kan driva en till kafeterian, kom Rabab med precis vad jag behövde! Sällan har denna glass smakat så gott, inte bara som den glass den var i sig utan för den omtanke som låg bakom till den perfekta timingen.

 

När landskapet avfolkats packade jag också ihop och åkte till mitt pass i Sisjön. Mitt söndagspass i Frölunda blev som förväntat, teknikmässig misär. Träningsvärken fick mig att stylta fram som en anka men när vi körde igång var det vänster knä som totalvägrade och inga kickar eller knän funkade. Det såg för bedrövligt ut, men mina förstående deltagare var så glada och tacksamma att jag körde ändå. Då var det skönt att det kändes så mycket bättre idag, såpass att det faktiskt knappt kändes. Trångt i salen och varmt med solen som pressar på i den lilla salen som vi nu är tillbaka i under de tre veckor som en hockeyklubb fått förfogande över den stora.