Vårens kläder och skor har intagit butikerna och jag har väldigt svårt för de där tjocka sulorna som tydligen är väldigt inne nu. Jag får flashbacks till nittiotalets platåskor som många klampade omkring i, otroligt fula både då och nu. Menmen, smaken är som baken.

Skön helg där praktiskt taget hela lördagen tillbringades i sängen med Civ6! Medan Christer krigade ned civilisation efter civilisation, till slut med stealthflyg och futuristiska megarobotar, stoltserade jag med riddare och bågskyttar.

Simba var föga intresserad men höll oss sällskap hela tiden. När han sover är han som gelé där jag kan lyfta och flytta utan att han reagerar.

En annan gåva som var desto trevligare var överraskningen hos Intersports kassa i form av presentkort till nya träningsskor. Mina gamla hade hål över tårna på båda samt insidan av hälarna, helskumt men de används onekligen flitigt.

Gamlestadskontoret kommer att stängas från och med onsdag i och med att vi uppmanas att arbeta hemifrån. De som har möjlighet och behov att jobba på kontor hänvisas till Torslanda. Antar att det handlar om kostnad men jag inbillar mig att det ur Coronasmittpunkt vore bättre om vi få som åker in är så utspridda som möjligt än föses ihop i ett givet landskap i VAK.

Vi är rekommenderade att arbeta hemifrån men jag går ut till min bil, sätter mig i det tomma landskapet, glor på skärmar ett antal timmar och går ut till min bil och kör hem, alternativt kör till gymmet och svettas med deltagare som med det decimerade maxantalet har rejäla ytor omkring sig. Någon kanske ifrågasätter varför jag åker till jobbet men vad jag anbelangar är jag lika isolerad som om jag suttit hemma. När Pepyn var ensam på sin våning kom han ned och satte sig hos mig. Han fick dock inte mycket socialt utbyte då jag hade mina heldagarsmöten och därmed god ursäkt att slippa interagera.

En ytterligare fördel med nuläget är casual Friday - hela veckan! Pepyn kör oförändrat kostym och välfriserat så jag är rätt komisk kontrast.

Var duktigt mör efter heldagskursen trots att jag hade väldigt perifer roll. Vi lärde oss massor vad gäller online facilitering som jag kunde ta med mig till dagens BRP. Nästan femtio personer online i Microsoft Teams, ett verktyg jag inte är vidare kompis med men vars Channels ändå fungerat väldigt smidigt för oss. Jag är positivt överraskad över hur bra det gått idag så ska bli väldigt spännande att se utvärderingen efter morgondagens sista moment.

Plutt i diskhon, inget konstigt alls...!

Mitt lilla akvarium är så tomt då Wall-E nu simmar omkring i fisk-himlen...tillika avloppsrören. Han var inte sig själv under helgen så förvarnade Lilltjejen och mycket riktigt simmade han vidare igår. Messade Johan den tragiska nyheten som återkopplade:

Han hade vuxit sig till imponerande storlek under alla år, har för mig jag köpte akvariet och honom innan Ronja föddes. Fast nu erinrar jag mig köp av ny svart slöjstjärt i smyg för att hon inte skulle märka den förstas frånfälle. Ersättaren dog också efter kort tid så Wall-E mobbade uppenbarligen bort sina, av mig tänkta kompisar. Nåväl, han växte i vilket fall rejält under åren och var så himla fin.

Jag har suttit i Teams möte hela dagen i ett öde kontorslandskap för att förbereda morgondagens virtuella kurs. När det nu blivit som det blivit fick vi snabbt göra om kursen till online istället vilket onekligen är en utmaning liksom vår Big room planning på torsdag ska det bli väldigt intressant att se hur det kommer att gå.

Vår sista skiddag bjöd på ännu mera solsken och våra små kände sig så trygga att de efter sedvanliga gulaschsoppan och våfflan åkte iväg på egen hand. Sedermera fick jag några egna åk med brännande lår och solvarma kinder. 

Diner45 också på vägen hem och glada katter mötte oss. Skönt att vara hemma medan det ännu var ljust och få all uppackning och tvätt gjord direkt, liksom dammsuga upp Simbas söndersmulade och Plutts intorkade offer...  Resten av hemuppgifterna gjordes innan sängen där Simba höll sällskap hela natten.

Vi får jobba hemifrån men jag åkte ut till Gamlestan på fredagen där endast Knut och Pepyn var. Till dagens slut kom de väntade beskeden om att vi stänger produktionen i fabrikerna också i Sverige. Vi går ned i tid och lön och ska arbeta hemifrån från och med torsdag. Enkät har skickats ut gällande skolan om vi har "samhällsbärande" funktioner. Det ytterst fluffiga "Handel och industri" känns ändock inte applicerbart för vare sig mig eller Johan.

Känner för alla de sektorer som nu kämpar och blöder pengar, verksamheter som tvingas stänga ned och säga upp sin personal, samtidigt som jag vredgas över alla skupelfria människor som utnyttjar och försöker profitera på människors rädsla.

Direkt efter jobb och skola i fredags skulle Simba och Plutt vaccineras. Vid ytterdörren väntade en överraskning, supergullig trädgårdskisse som farmor och farfar överlämnat! Lilltjejen gav den snabbt namnet Brorsan vilket jag tyckte passade väldigt bra!

 

En olyckligt jamande Simba och en cool och avslappnad Plutt fick sina sprutor innan vi tog helg, en mysig helg i det kyliga men vackra vädret. En utflykt till Stora Amundön med bokläsning, varm choklad och försök till drakflygning. När vi letade oss tillbaka över klipporna mot de mer allmänna områdena hade nästan varenda yta upptagits av sollängtande göteborgare. Parkeringen var lika full som en solig sommardag.

NW har ännu öppet men gruppträningen har de dragit ned maxantalet till tjugo så i mina stora salar kommer avstånden att kunna vara rejäla. De klasser med redan lågt maxantal har de minskat med tjugo procent. Sedermera är dagens klass fullbokad...ska bli skönt att köra igen även om nya koreografin ännu inte sitter ordentligt.

Jag vet inte om jag märker av någon större skillnad faktiskt då det aldrig varit kö till liftar eller trångt i backarna de tidigare åren vi varit här. Värkande ben och solsvedda kinder efter första dagen - en perfekt början alltså!

Dag två stolpade de vuxna omkring i köket för frukost och morgonrutiner där det på utsidan började mulet och blåsigare på toppen. Lite grillunch i backen innan vi förflyttade oss till en aktivitet Lilltjejen längtat efter: Hundspann!

Till dess klarnade det dessutom upp till strålande vackert väder igen och vi fick en härlig tur upp på fjället. Lycklig Lilltjej!

Efter ett traditionellt matstopp på Diner45 är vi äntligen på plats i Hundfjället! Tredje året i Trollbäcken och för varje år ännu närmare backen så nu kommer vi inte mycket närmare i detta stugområde.

I Malung mötte vi upp Anders och Otto och så lämmeltågade vi sista milen. Dock tycker jag det var markant färre tåg nu av en anledning som troligtvis stavas Covid-19. Både Danmark och Norge har nu stängt gränserna och liksom Sverige avråder de från att resa så visst var det mycket färre danskregistrerade bilar på vägen upp. Diner45 hade ställt fram handsprit som frikostigt användes av alla besökare.

Det var barmark, snöfattigt och regntråkigt hela vägen till Sälen men så fort vi svängt av och börjat klättra uppåt mot Lindvallen kom snön - rejält. Istället för regn vräkte den ned och vinterlandskapet omgav oss. Underbart!

En bit efter Lindvallen stannade karavanen och vi blev stående - över en timme. En lastbil och bilar i någon form av olycka några kilometer högre upp så det var ju tur vi sammanstrålat så att kusinerna kunde slå ihjäl tiden tillsammans. Ronja hamnade i spontant snöbollskrig och snögubbebyggande med några andra längre fram i kön!

Tycker det är så smidigt med digitala nyckeln och skidutrustningen levererad, redo i skidbod och hall, bara att kliva in och börja installera sig! Kusinerna sover tillsammans, Lilltjejen i överslafen. Hon tyckte pjäxorna var små så de gick själva med dem och skidorna för att byta. Uthyrningen ligger ett stenkast bort och de fixade det galant, så roligt att de trivs så bra ihop!

Nu väntar tre intensiva dagar i efterlängtat vinterlandskap!

Tja, det är ju lätt att se vilket papper som folk inte vill dra mellan skinkorna! Jag kan inte tänka annat än att denna hysteri för med sig något gott. Från praktiska småsaker som att bryta invanda mönster och måsta laga korvstroganoff av ett annat märke, till världsomspännande perspektiv av krigsdrabbade människor som slåss för något så basalt som vatten och en dagsranson ris. Toapappret har blivit någon form av symbol för bortskämda västerlänningars prioriteringar. Ironiska inlägg av rullar till högstbjudande fyller de sociala medierna och vi introverta frossar i begränsningarna som sker gällande sammankomster och personliga kontakter.

Visst är det svårt att inte påverkas av de tomma hyllorna, diskarna och människomassan som med ömsom stressade och klentrogna miner drar fullastade kundvagnar. Kommer jag att finna köttfärs till nästa veckohandling? Nu fick ju inte jag någon mjölk till Ronja! Man frestas att ta det där extra paketet med pasta, och varför inte den där konservburken - bara för att?

Folks rädsla är farligare än viruset, så snabbt det kan spåra ur och bli irrationellt och utan perspektiv. 

Aldrig har folk varit så rena om händerna, aldrig har flödena varit så fulla av besserwissers och förstå-sig-påare. Det startas namninsamlingar för att stänga skolorna och handsprit blockas från säljsajter för att undvika ockerpriser. 

Sats har stängt alla gym i hela Norden och är väl bara en tidsfråga innan NW gör det också. Hade åtta deltagare i Frölunda i torsdags medan det var nästan fullt i dagens Majorna. Det symboliserar kanske de två läger som utkristalliserat sig som en av mina sjuttioplussare och tillika stammisar konstaterade i receptionen. Jag frågade om hon inte var orolig eftersom hon tillhör riskgruppen. Hon himlade lite med orden: "Händer det så händer det, det är ju som med influensan." Hon och hennes tre väninnor kämpade på lika glatt som alltid med den nya releasen som jag och Marianne presenterade.

Danmark och stängt gränserna och vi är utestängda av USA. Regeringen gör för mycket och regeringen gör för lite, hur de än gör kommer de att ha rumpan bak och fattat fel beslut oavsett vilket. 

Nästa vecka jobbar teamen hemifrån och jag ser fram emot några dagars skidåkning i Sälen. Imorgon åker jag och Lilltjejen och med oss i år följer Anders och Otto. Stackars Aron har Nationella prov men har bandyläger att se fram emot i sommar istället. Vi kommer att bo i likadan lägenhet bara några hus närmare backen i Hundfjället. Ska bli så kul, såvida de inte beslutar att stänga ned så som norska sidan av Skistar tvingades göra...

 

Simba sover sig igenom mellofinalen, till och med sovstilen är som Brorsans, sötnöten! 

Vid lunchtid satte vi oss i biosalongen för att titta på - Frost 2 igen! Vet inte vem av oss två som gillar den mest men jag tror jag bölade ännu mer denna gång.

När vi kom ut ur biomörkret sken solen så vi bytte om och körde ett träningspass på vallen. Under veckan bad hon om en fotboll att träna med så fixade igår samtidigt som jag hittade ännu en i förrådet. Kul att hon ville ut och röra på sig för efter skolans sedvanliga kontroller visade det sig att hon enligt BMI-graferna är överviktig!

Att hon nu varken har simskola, gymnastik eller taekwondo är onekligen skillnad så utan att förstås säga något till henne finna mer fysiska aktiviteter. Hon har sagt sig sakna taekwondon och önskat mer utmaning i fotbollen. Eftersom Balltorp inte har ett flicklag i hennes ålder spelar hon med de som är både ett och två år yngre. Då hon dessutom är född tidig och lång för sin ålder är skillnaden än mer markant så förstår att hon vill ha mer utmaning. Vi ska försöka finna en annan klubb.

Imorgon match, eller sammmandrag som de kallas men jag aldrig förstått varför.

 

Först när jag nu läser om den femtonåriga kinesiska tjejen som ombads lämna spårvagnen för Coronarädslan föll poletten ned. Jag glömmer ju så ofta mitt asiatiska utseende, bananen ni vet som är gul på utsidan men vit inuti.

Man ska inte skämta och driva med folks rädslor men en del av mig hade velat hosta frenetiskt om jag fattat det där och då. Kanske ropa lite "ching-tjong långkalsong" efter henne också. Vem vet, jag kanske får fler chanser. Ska jag eller ska jag inte?

Var ju mandelkubbens dag igår så klart man fick sno ihop dom godingarna! Man ska bara komma ihåg att inte djupandas när man öppnar ugnsluckan.

Kompletteringshandlade lite igår och försökte tänka i termer av "hamstra" och "karantän". Lyckades fylla en kasse med...chips? Men fick faktiskt med typ ris och bröd också. Jag är uppenbarligen kass på att domedagshamstra.

Lufsade mig upp till Kortedala i måndags och virrade runt för att leta mig tillbaka ned till Gamlestan. Duktigt ont i knät sista kilometrarna så till dagen därpå tejpade jag och stack ut på nästan samma runda - och kände ingenting! Kinatejp halleluja!

 

Härligt tryck både i Majorna och Frölunda! Efter urladdningen i Majorna hade jag inte mycket kvar att ge till kvartalen i Stigs Center så förmådde bara fjesköra men ändå uppfatta att den är riktigt, riktigt jobbig!

Och ja, mina få krukväxter kämpar tappert men förgäves... "Glömde" dokumentera bananplantans frånfälle, den där som jag fick av Christer till födelsedagen i oktober. Dess intorkade rester stod som en ständig påminnelse om mina svarta fingrar sedan december i varje fall då jag erinrar mig dess sorgliga skick vid jul då svågern förbarmade sig över några skott som den förtvivlat skickat upp i hopp om överlevnad.