Naj!
Ögonblicksbild från gårdagskvällen. Jag slötittar på melodifestivalens andra chans och Lilltjejen leker med mina färgpennor tillsammans med en sällskapssjuk Simba. Hon har klagat över ont i halsen sedan hon hämtades hos Johan där förkylningar härjat. På jobbet fortsätter de stackars indierna att beta av våra nordiska virusvarianter och till och med Stoffe åkte dit till slut. Våra stand-ups är numera alltid uppkopplade till Skype så de pliktskyldiga sjuklingarna kan vara med.
Inser att även den starkaste klippa, det mest härdade av alla stål och tuffaste av de tuffaste också ger vika till slut - undertecknad vaknade med ont i halsen. Skrutt också. Men solen skiner på utsidan så är i valet och kvalet huruvida jag ska lunchspringa idag eller kanske bara nöja mig med att promenera. Jag resonerar dock att om jag ändå är pallrat mig ut kan jag lika väl springa. Eller? Kändes ju så bra där i tisdags att jag faktiskt kors i taket är sugen på att lubba igen. Meeen, kanske bäst att ta det säkra före det osäkra. Hm.
Det är ett himla liv på Mini innan maten kommer på bordet, eller ja, golvet. Att Plutt var likadan känns nu väldigt fjärran då hon nu framstår som sanslöst vuxen och väluppfostrad vid Simbas sida. Timide och snälle Bror är just snällheten själv, gammelfarbror som han väl närmast skulle kunna ses i det lurviga sällskapet. Är så glad för mina små pälsansikten!
Minis halsband ligger där bakom Plutt. Det tar ungefär tre sekunder för honom att kränga av sig det för att sedan ägna åtskilliga minuter att tugga och bråka med det. Uppfattning uppfattad.
Minis halsband ligger där bakom Plutt. Det tar ungefär tre sekunder för honom att kränga av sig det för att sedan ägna åtskilliga minuter att tugga och bråka med det. Uppfattning uppfattad.
Kommentarer
Trackback
