Grymt bra läge
Visst är den SÖT!? Läste i Göteborgs Posten om det nya konstverket vid Lilla Bommen och visste att jag vara måste få se den på riktigt. En avskiljare och trafikbegränsare av den sort som brukar kallas betongsugga blev tydligen inspirationen till
slutprodukten med namnet "Grymt bra läge". Och där den sitter vänd ut mot hamnen mitt emot Operahuset kan man hålla med. Hoppas innerligt att den får vara ifred och inte saboteras som så mycket annat. Blir glad bara av att se den!
Promenaden hade föregåtts av en sväng till Röda Sten och deras konstutställning. Den var verkligen helskum. En rosa gris kanske kan tyckas vara en banal form av konstverk men den förstår och uppskattar jag i alla fall. En femtiofem minuters film
producerat i apokalyptiskt sekvensryckigt format om keramikfigurers framtagning och streckfigurer med antydan att konstnären är gravid är bara obegripligt. Tänkte på skräckfilmen The ring av vissa sekvenser och den monotona rösten som höll
monolog gjorde inte saken bättre. Man kan ändå inte låta bli att fascineras av hur det obegripliga är så uppenbart begripligt för skaparen - vilket kanske kan vara vad konst just handlar om många gånger. Jag föredrar ändå grisen...!
Den fina lördagen kickstartades med Superrelease i Lindholmen där jag presenterade release 81 helt på egen hand! Alla LesMills koncept släpptes på två anläggningar som ett speciellt event under en dag, men min teamkompis hann aldrig bli frisk från sin
förkylning. Gick som tur var rätt bra ändå men phu vad jobbigt det var! Jag hade ju inte kört hela nya så visste inte riktigt hur den skulle kännas. Låt fem är blä-jobbig!
Till dagens pass i Frölunda kändes det lite tryggare med passet genomkört och gick också bättre. Största utmaningen var dock att få av sig den av svett fastklistrade träningstoppen! Igår fick Christer hjälpa mig för med halvdöda armar efter en klass
är det inte precis lättare!
Innan passet testade vi ännu ett nytt spel, Lord of the rings - Journeys in the Middle world som var en positiv överraskning. Den spelas tillsammans med en app vilket ger det en ytterligare dimension som jag gillade. Problemet kanske kan
vara om man blir flera spelare och svårigheten för alla att kunna se paddan ordentligt. Vi hann spela första "akten" som var en form av start-upp för att lära sig och komma in i spelet. Man samarbetar och då vi klarade uppgiften
vi fått ökade vi vår Experience. Detta torde öppna fler möjligheter framgent då vi nu endast använde en bråkdel av allt material. Man sparar i appen och fortsätter således när man kan och vill.
En lätt förkyld Lilltjej trynar på våningen ovanför mig och Brorsan vid min sida. Veckan som gått swishade förbi och den väntande är så fulltecknad att det lär bli repris. Nyheterna har börjat prata om snö. Man kan ju hoppas!
VAK
Det fina vädret höll i sig till måndagen så efter tre Sprint planning drog jag upp teamen till terassen för en spontanfika. Förra gången var knappt hälften på plats i landet men nu återstår bara några få. Bad en utomstående ta bilderna och av någon
anledning knäppte han medan jag höll på att komponera uppställningen!
Är på VAK för ett sällsynt besök då ett möte förlagts här ute. Ska ändå ha klass på Lindholmen efter jobbet så kunde lika väl åka ut på ön. Passerade en PI-board jag inte kunde låta bli att dokumentera. Jösses säger jag bara! De röda trådarna är
alltså beroenden mellan de olika teamen.
Mina tre team är verkligen i tre olika faser och stadier. Ett litet onsite som är mer eller mindre självgående, dvs min roll som Scrum master är så gott som uppnådd - att inte behövas. Det andra är stort och nu helt onsite, utåtriktade med god
stämning och det tredje har hälften offshore, är nya på plats och mycket mera inåtriktade personligheter. Eller så handlar det om övergående försiktighet när de nu är så nya. Det är roligt, utmanande och jag är löjligt stolt över dem!
Känns konstigt att vara här ute på VAK. När man pratat med andra i Gamlestan känner de likadant - vi hör inte hemma där längre. Som all förändring är man inte alltid positiv till en början, men man vänjer sig, anpassar sig och kommer till rätta med det
nya vare sig man vill eller inte - beroende på personlighet visserligen. Jag var mycket skeptisk till Gamlestan men nu vill jag verkligen inte flytta därifrån. Vägen till och från är ofantligt mycket smidigare och parkering är aldrig ett problem.
Eventuellt måste vi flytta innan nästa sommar... fattar inte riktigt vart bara eftersom det är knökafullt i VAK också. Men det är kanske rockader på gång - eller så hamnar vi i några baracker någonstans...
Sommardag
Vacker lördagsmorgon och skön joggingtur medan helgbelåtna Mölndalsbor gosade vidare i sängvärmen. Tillbringade en stund i Legostaden innan Liseberg där jag till slut fick testa Valkyria. Lilltjejen har redan åkt den och måste säga att jag blev
positivt överraskad.
Mycket folk denna sista öppethelg så kort därefter åkte vi hem för lek med kompisar och supersen lunch. Medan ungarna lekte hastade jag iväg till Systembolaget. Det är ingen tröskel jag sliter ner direkt och känner mig alltid lika vilsen varje gång. Senaste
besöket fick jag en expedit att välja ut några röda och vita viner i de små gulliga flaskor som somliga märken erbjuder. Ett ambitiöst försök från min sida att testa olika till olika maträtter och kanske uppnå ett Remy-moment a la Råttatouille. De
vinflaskorna hamnade dock I maträtter istället i improviserade grytor och risotto, något jag inte ens insåg eller reflekterade över förrän jag saknade till ännu en risotto. Så bra gick den ambitionen alltså.
Nu var syftet gå-bort-present. Att ge bort alkohol har alltid burit mig emot men det är synnerligen enkelt i brist på andra uppslag. Robert ska flytta till USA vilket är trist för mig som förlorar den ende jag närmast kan kalla vän här på västkusten
men roligt för honom som äntligen hittat ett jobb som möjliggör denna efterlängtade destination.
För detta hade jag bjudits till en form av avskedsmiddag med Italienskt tema. Boken "How to be a swede" tyckte jag kunde passa till ett finare italienskt vin.
Så, bolaget och irrande blick över hyllraderna av glasflaskor. Försökte inte ens utan lokaliserade en expedit som undrade vilken prisklass jag tänkt mig. Eh, räckte fyra- femhundra till något vettigt? undrade vinalfabeten jag. Expediten frustade
till och konstaterade att man till en middag kom väldigt långt med hälften. Jahopp. Jag hoppas värden och värdinnan för kvällen blev nöjda med mitt, eller ja, expeditens val.
Vi delades in i matlag och tillredde kvällens meny. Jag och Lilltjejen fick göra pizza tillsammans med en jättemysig herre. Denna typ av tillställning undviker jag ju helst och vred mig inombords över lär-känna-varandra uppgiften vi fick i handen
vid ankomst. De veckor jag har Lilltjejen försöker jag undvika att göra egna grejer, men denna gång var ju Roberts avskedsmiddag då trots att jag tyckte mig ha en bra åttaårig ursäkt hade det inte känts bra att utebli. Det blev inte
fler barn där som jag trodde så stackars Lilltjejen fick trots medhavd padda utstå några timmars vuxenkalas även om alla var supergulliga med henne. Vår första gemensamma så kallade fest som innebar senare kväll än vanligt.
Vid halv tio tackade vi dock för oss och en trött avkomma nickade till på vägen hem. Då var morsan ganska mör också.
Känningar
Första frosten på bilrutan denna vecka och känningar i halsen för både mig och Lilltjejen förebådar förkylningstider.
Tyckte vi tog bra med kläder men frös ändå häcken av oss vid bågskytteträningen. Det blev ett kort pass och ingen fotboll idag.
Tvärflöjten funkar ju i alla fall och första läxan på fullstor flöjt tränas nu här hemma. Mysigt!
Det klara vädret ger kyliga morgnar men vackra dagar så lyckades klämma in en efterrättsfrossa i solen. Också denna vecka har varit fortsatt intensiv men trots tre team att scrumma har jag inte lika illa som Stoffe och Mikael. De är mer eller mindre
konstant på språng och ständigt jagade av teamen eller stakeholders. Visst var det också givande på ett sätt med mycket variation och bredd men nu förändrades organisationen och arbetssättet till något som visat sig passa mig bra. Det är häftigt
att fått vara med och starta upp dessa nya team, lyxen med ett litet onsite och utmaningen med två stora splittrade på två kontinenter. Nu kommer dessa två inom kort att också vara onsite - en oerhörd lyx på företaget men enligt mig en nödvändig
faktor för att få bukt med de långvariga problem som applikationen har.
Imorgon är det fredag, vart tog denna veckan vägen?
Skav
När man har så fantastiska stammisar som till och med lägger nästan en och en halv timme för att besöka ett annat gym än där de brukar för köra med mig! Då är det inte konstigt att man vill prestera max varje gång?
Medan Lilltjejen var på Slöjdklubben tuggade jag mig genom blåsten i åtta sköna kilometer. Mindre skönt när jag sedan ställde mig i duschen och smärtsamt brännande påmindes att skavsåret på bröstkorgen gått upp igen. Jag köpte sådan där Skin Agent som
ska smörja och motverka skav av kläder och sömmar. Drog upp det när jag tog milen förr-förra veckan och när det nu nästan var läkt drog jag alltså upp det igen. Jäklar vad det svider när man kommer i duschen!
Jag har ju inte fått skav förut så vete tusan vad det beror på. Har testat olika sport bh:ar utan skillnad. Kan man tejpa istället? Ajajaj!
Glädje
Älskar denna bilden! Vi har tagit några med tydlig nedräkning av min trogna stammis och fotograf Maria. Sedan tror vi att vi är klara och släpper fokus på kameran och hon knäpper igen. Blir så glad av den, mina svettiga och grymma stammisar!
De flesta vill inte vara med på mina foton och misstänker att det varit fler om jag tagit dem innan passet, innan det rödflammiga blanka ansiktet, svettslickade håret och utmattade uppsynen - som visar att man jobbat,
att man kämpat, gjort en insats för sin kropp och sitt välmående. Det är enligt mig det bästa motivet för en klass som denna.
Skön avslutning på en bra dag där den norska stormen på utsidan kontrasterat mot den lugna insidan. Provianterat inför kommande veckan och gjort en omgång palt som naturligtvis fick avsmakas efteråt. Vi ska ha potluck-lunch, knytkalas på jobbet och mina
team ville gärna uppleva svenskt hemlagat. Problemet är bara att de flesta är vegetarianer, en del äter inte ens ägg eller mjölkprodukter och två inget som tillagats av redskap som hanterat kött. De har verkligen extra svårt att hitta boende när det
är andra- och tom tredjehandsmarknad ofta som inneboende som gäller.
Klassiskt svenskt är ju till exempel köttbullar och kalops. Visst finns dom i vegetariska alternativ men då faller liksom just det klassiska. Så kom jag på palt, att inte fylla dem med fläsk - flatpalt! Jättekul att bjuda på min norrländska delikatess
som många tycker är mysko. Jag får dock dela den och steka så den kan micras på jobbet där vi inte har några kokmöjligheter. Stekt fläsk kan jag servera bredvid för de som vill, och så lingonsylten och smöret också, nomnom! Misstänker dock att
flertalet inte kommer att dela min uppfattning så räknar inte med någon rykande åtgång. Palt i jämförelse med det indiska köket är onekligen långt ifrån varandra.
(Redo för matberedarens finstrimlare)
Bror intill
Blev lite sol och pannkaka idag igen. Började med grym klass i Majorna där stämningen och responsen var extra hög. Spontana applåder efter låtar och glada, egostimulerande kommentarer efteråt. Gjorde sedan det troliga misstaget att ladda om inför
kvartalen med havregrynsgröt. Iddes inte göra något annat. Och okej, drack kanske inte jättemycket vatten vare sig under eller efter klassen.
Huvudvärken var ett faktum lagom till jag var på plats i salen med hopen av instruktörskollegor. Efter teorin och enklare praktiska övningar insåg jag att den inte skulle ge sig. Lite puls och huvudet dånade i samma rytm. Fick ta del av koreografin från
sidolinjen.
På vägen hem hamnar jag bakom ovan Mercedes som nonchalant hivar ut ett större skräp, bättre beskrivet som sopor genom fönstret.
Två tabletter som aptitretare innan middag, massa vatten och chokladpudding a la självömkan men värken vill inte riktigt ge sig. Så sängen med katterna passar mig utmärkt just nu. Synd bara att jag inte finner något som lockar mig på TV. Jag
vill ha mat- eller bakprogram av typen The chefs line, Zumbos just desserts och Hela Sverige bakar. Blown away med glaskonstnärerna var också riktigt bra. Aldrig dock förstått mig på de där Nailed it...vem vill se hur dåligt man kan
göra något, en tävling i att misslyckas?
Nere
Ibland blir det bara så fel. Upp som en sol och ned som en pannkaka. En missuppfattning på jobbet och jag lyckades reta upp ett antal personer som i omorganisationens kölvatten redan har en tuff arbetssituation. Vi har som sagt brist på platser på
kontoret. Mina tre team knödde ihop oss i ett landskap där en annan ART var i skrikande behov av mera plats.
Vi trodde det frigjorts plats i annat landskap och jag fattade snabbt beslut att flytta dit med en gång. Det såg ut att lösa både våra och den andra ART-ens problem.
Så får vi veta att landskapet vi flyttat till inte alls var släppt och den förståeliga förvåningen och ilskan hos de som plötsligt fann sina platser tagna var stor.
Rockaden hade skett, vi hade ingenstans att ta vägen. Fick till en kompromiss då de ursprungliga inte sades behöva hela utrymmet så hälften kunde stanna kvar. Två team ryms där såpass att två personer fått flytta tillsammans med det
tredje teamet till ett annat landskap två våningar ned. Jag, Stoffe och Mikael har då en plats att dela på. Än så länge har inte alla i ett team anlänt så vi kan sitta på deras platser. Tills dess kan jag bara hoppas att de ursprungliga rett
ut hur många platser de faktiskt behöver av den halva de nu fick tillbaka. Enligt deras PM var det de facto inte så många.
Är så himla ledsen att det blev så här, att jag drog sådana förhastade slutsatser. Att något jag trodde skulle bli så bra istället ledde till att teamen nu inte sitter tillsammans.
ART-en vi knödde med har ju fått det jättebra nu och förhoppningsvis accepterar och finner de andra som hamnat på en och samma sida - med oss på den andra, något positivt i det. Nästa vecka får vi se hur det utvecklar sig, jag kan inte göra
mera nu för att sona misstaget.
Hela spektrat
Det har bjudits på nästintill hela väderspektrat idag från sol och varmt till ösregn och åska. Direkt från fulltecknad dag på jobbet till föreningens styrelsemöte för att hemma mötas av en mus på hallmattan. Tror Lilltjejen lyfte ut tre eller fyra stycken
förra veckan. En levande kunde hon mota ut genom dörren.
Vår vecka avslutades med bio och mitt sedvanliga pass. Hon och stammisarna barn har blivit kompisar i lekrummet vilket är lite kul, de är något år yngre och ser upp till henne.
Fjärde filmen Toy Story var helt ok, alltid mysigt att gå på bio och Lilltjejen tycker också om det så det är kul att göra ihop. Alla hennes aktiviteter ligger nu under veckodagarna så helgerna är för första gången fria - såvida det inte är fotbollsmatch.
Förvånas och förundras ofta över min stora Lilltjej, hur hon växer och utvecklas, hennes personlighet och utseende från barn till flicka. Tycker det är så skönt att hon än så länge är så obrydd om kläder och utseende. Hon verkar inte bry sig om
vad andra har utan väljer det hon själv föredrar. Tror inte det är så många flickor i årskurs två som går till skolan i Pokémon one-piece...! Orsaken till hennes begränsade nyfikenhet på smink och mode gissar jag kan ligga hos mig. Barn
gör ju oftast som sina föräldrar och ingen kan direkt påstå att jag tillbringar tid framför spegel eller garderob...! Nagellack tror jag att jag testade som barn men gillade nog mest doften av aceton, borttagningsmedlet. Hål i öronen tog
jag i sena tonåren för att jag fick örhängen som krävde det och smycken har Lilltjejen aldrig velat ha, inte ens ett flätat armband av typen man gör som pyssel. Dophalsbandet vid skolavslutningen i våras var första gången. Och enda hittills.
Bästa kompisarna har hål i öronen, halsband, armband, nagellack och tjejiga kläder vilket jag trodde skulle påverka henne men inte än så länge i alla fall. Fruktar den dagen hon ber sin morsa om sminktips!
Nöjd
Helgens andra kalas för Lilltjejen och jag pallrade mig ut och knåpade ihop milen trots ovanligt kännbar mensvärk. Jag har aldrig haft några större besvär än vad jag antar kan betecknas som normala känningar dess första dagar. Man har ju hört om riktigt
elände med feber och till och med kräkningar...?
I vilket fall var det inte mitt mest välmående jag som gjorde ärenden under förmiddagen. Dubbelvikt i sängen med dubbel dos självömkan hade varit att föredra men med ovan nämnda perspektiv tyckte jag inte mig ha rätten att skjuta på planerade grejer.
Väl hemma blev det dock horisontalläge en stund innan enkel lunchfix, syltkakor och hej då till kalastjejen som bara skulle till granngården. Till dess tyckte jag det lättat såpass att en joggingrunda bara kunde fortsätta att lätta på kramperna.
Man kan ju liksom inte göra mycket åt kroppens naturliga regelbundenheter ändå, så när jag nu också ville extra mycket efter att ha låtit bli igår blev mysbyxor till tights och den fina höstsolen kunde avnjutas. Och det gick över förväntan, så skönt!
Nu blir det lördagsmys!
Hurv
För ovanlighetens skull i soffan - under två filtar. Hurves och känner mig ömsom rastlös och ömsom seg och trött. I hörnet skymtar den förtvinade ambitionen. Vad var min gissning där i maj, några månader var det inte? Fredskallorna bakom mig ser
inte mycket bättre ut. Att bara vattna när de slokar duger uppenbarligen inte för de otacksamma jäklarna.
Har ännu inte kommit på vad jag ska sätta på väggen. Tavla, tavlor, foton, tavlor och foton? Blöh.
Resterande veckan gick i lika rasande tempo som den började. Men när jag nu halvsitter här och känner mig slut av jobbet har jag ändå svårt att säga vad jag egentligen gjort. Servat mina team? Samtidigt som det blir en lättnad när den nye Scrum mastern
kommer och avlastar blir det också jobbigt att släppa kontrollen, och vilket team ska jag lämna ifrån mig? De är ju alla mina barn, vi har påbörjat denna Scrum-resa tillsammans, för dem alla nya för varandra, på företaget och till och med
i landet!
Lilltjejen har varit på kalas och jag hade en ambition att ge mig ut och springa. Det kändes så bra i kroppen när jag hann tugga nio kilometer igår men ambitionen svek och tröttheten vann. Ny chans imorgon när hon ska på kalas igen!
Regn utanför
Det har varit stressiga dagar sedan återkomsten från ledigheten. Idag gick mycket tid till att lösa ut en stressfaktor som länge gnagt hos mig - platsbristen på kontoret. Med hjälp av Stoffe och en helomvändning kring leverantörsavtal kunde vi nu få ihop
det med ett nödrop. Men när de sista i oktober kommit på plats ska alla inte bara ha en egen kontorsplats utan också ihop med sitt team, och alla tre team i samma landskap!
Jag har jobbat för att hitta nya platser tillsammans för andra mindre team att flytta till för att mina ska få plats och även om de gått med på det och får fortsatt sitta ihop men på annan våning känner jag mig ändå lite taskig
som stökar och flyttar på folk. Dessutom har ett annat stort team på vår våning också akut platsbrist. Det finns ingen central styrning eller beslutsfattning kring placeringar i landskapen och platsbristen är känd och konstaterad hos alla i ledningen.
Vi har istället deras tysta medgivande att själva lösa situationen - på något sätt, vilket jag nu hoppas jag lyckats med.
Något som också känns lyckat utan den lätt sura eftersmaken är Blå tåget-turen jag ordnade för teamen idag. Jag tycker alltid den är lika intressant att åka och de verkade också uppskatta den så det blev en bra liten aktivitet att göra tillsammans. Så
nöjd att jag lyckades ordna extra Internbussar som tog oss direkt till Visitor centre och därefter också hämtade oss där. Stressade förbi Dahls bageri på morgonen för chaufförerna att ta med till dem, deras lead och kollegor som tack.
Mycket regn under dagen, också medan Lilltjejen hade terminens andra tvärflöjtslektion. Stack ändå ut och hann tre ynka men oändligt sköna och uppfriskande kilometrar. När avkomman mötte mig och den andra medspelande flickans mamma och syster
utanför lektionssalen proklamerar förstnämnda högt och teatraliskt på barns vis att jag luktar skit. Jo, det är inte första gången jag nämnt att mina träningskläder kanske gjort sitt va? Men de är ju hela och funktionsdugliga! Fast kanske dags
att fatta piken när varken ättika eller Fitnclean verkar klara av att eliminera odören så snart kläderna blir fuktiga... ehm.
Back on track
Semester med det träningsuppehåll det innebär medför två saker för mig: Övertaggad i början av passet och nästan medvetslös i slutet. Välfylld sal med engagerade deltagare som taggade mig ännu mer så när den hysteriska muy-thai låten knappt börjat
var det ren vilja och prestige som fick mig att fullfölja. Åh vad jobbigt men åh vad roligt!
Grön soppa, Lilltjejen isäng och allt är tillbaka i vardagsrutiner.
Vi körde hem på lördagen, med min galet smutsiga bil! Det blev några mil på grusvägar för att nå fiskevattnen och där uppe är en lerig bil inga större konstigheter men när den nu står parkerad bland de blanka asfaltnötarna ser det väldigt roligt ut! Grannen
undrade skämtsamt om jag börjat köra rally. Får se när jag hinner tvätta den. Har ju gratis tvätt nen måste ut till Torslanda för den vilket jag inte hinner förrän tidigast tisdag. Tills dess får den stå där bland de bortskämda blankpolerade
kusinerna och malla sig över sina uppenbara äventyr i skogen.
Innan vi rattade hemåt testade vi ännu en sjö som var lika död som alla andra vatten vi besökt. Fick istället njuta av tystnaden och ensamheten. Jag lyckades sätta kroken i mig själv tre gånger i mina försök att komma överens med flugkasttekniken,
så ännu en fördel att ingen fler var där att bevittna eländet. Tycker det är läskigt när linan med flugan swishar förbi så nära ansiktet så är glad att det bara är jackan som den lilla sylvassa kroken har satt sig i hittills.
På vägen hem blev det liksom på uppvägen ett stopp på Diner 45. Charmigt att de smällt upp en så speciell Amerikanskinspirerad 50-tals restaurang ute i ingenstans. Under vintersäsongen brukar det vara kö ut genom dörren vilket är förståeligt
då det är inte bara är roligt med den interiör de åstadkommit utan också att maten är väldigt bra.