Söndag
Ska sätta mig och betala månadens räkningar och upptäcker att jag inte har en enda. Har såklart några på autogiro och elektronisk variant - men brukar ju alltid ha någon i den gamla hederliga formatet. Men icke denna månad, för första gången någonsin. Trevligt. Skumt.
Förra veckan var det ovanligt glest på golvet och denna var det ovanligt många - kul!
Missade ju sista delfinalen till Mellon igår så kollar nu från sängen. Fattar inte varför de klätt Axel i för korta byxor. Inte snyggt någonstans. Gillade Jon Henriks. Låt alltså.
Farbror nittio!
Efter mitt pass i Majorna åkte vi så åt nordöst med destination Gränna. Pappa hade ju tio syskon där han var yngst. Jag har ju aldrig haft något större behov eller intresse av min släkt och kan inte ens namnen på dessa syskon, än mindre deras barn - mina kusiner.
Farbror Olle var dock en som gjorde starkt intryck på mig när jag för första gången hälsade på för många år sedan. Med en gång tyckte jag mycket om honom och sedan dess försökte jag upprätthålla en viss kontakt. Mycket bristfällig sådan kan sägas men enastående för att vara mig.
När så hans döttrar bjöd in till hans 90-årsdag kändes det självklart att tacka ja, och det tyckte också Nina. Då kunde ju dessutom Lilltjejen få träffa sina älskade kusinkillar.
Mysigt litet hotell och trevlig middag där också ännu en farbrors dotter, dvs kusin dök upp. Men också så fint att se hur uppskattad farbror Olle är och älskad av sina barn och barnbarn. De hade inte berättat att jag och Nina skulle komma och hans uttalade glädje över detta vid tacktalet fick mina ögon att svämma över.
Småkusinerna har verkligen maximerat tiden tillsammans, alltid lika glädjande att se.
På bilden ovan är så mina tre kusiner och två av Ronjas tremänningar. De pratade om att planera en kusinträff i sommar. Jag minns en i Skellefteå, eller kanske Bureå men då var jag inte särskilt gammal. Pappa var yngst i syskonflocken och jag är yngsta kusinen. Kan bli intressant på ett sätt, även för osociala mig.
Träning, vad annars?
Fick till en "civil" bild imorse, hoho!
Ganska liten men jättefin sal och med det lilla gäng jag fick framför mig passade det bra. De flesta var dessutom nya så då kunde jag anpassa genom fler pauser och mer teknik. Det uppskattades och fick positiv feedback som tack. Blev följdaktligen inte ens hälften så trött som vanligt men det var nog bra med tanke på att jag kände av vaderna. Hade jag gått för fullt hade krampen definitivt varit där. Får se hur det går imorgon då jag vikarierar för Rebecca igen. Då blir det inte att hålla igen någonstans!
Padda med "Sveriges mästerkock" i fåtöljen medan tvätten blir klar. Orkar faktiskt inte öppna jobbdatorn.
Mätt
Måste påminna mig om att inte bara köra träningsbilder...
Ruggigt segt att starta upp kroppen idag men det är bara att bita ihop och tugga på. Var SÅ nära många gånger att bara ge sjutton i det hela och falla i "imorgon istället"-fällan. Tids nog kom ju kroppen in i rytmen och man kunde köra på utan större problem, till och med känna det riktigt gött. Det är den känslan man är ute efter och som gör att man pinar sig igenom den där första kvarten.
Ville inte utmana knät så nöjde mig med femtio minuter. Tyckte jag var duktigt och det känns (ännu) inget.
Därefter blev det både nytt halsband och riktig latmansmiddag, heh. Så mätt att jag till och med hoppade den planerade chokladpuddingen(!)
Lilla Grå ligger tryckt intill mig, myskissen! Jobbat lite. Dags att krypa till kojs.
Vardag
Två gånger Frölunda då jag hoppade in för förkyld Rebecca idag. Verkligen ett helt annat gäng än vid min söndag. Lite extra kul igår då det var ovanligt många killar med. Var nog hela sju-åtta stycken om jag inte missminner mig.
Lite stel i benen efter löpningen så blir bra att ställa sig på bandet imorgon vilket är ambitionen.
På onsdag kör jag igång min nya klass i Torslanda. Blir intressant att se hur den anläggningen är liksom klientelet. Det kan skilja så otroligt mellan anläggningarna vilket egentligen är ganska underligt.
Kände mig duktig som fixade egen tomatsoppa till middag istället för latmansvarianten i form av chips och m&m's...
Frossar i Spotifys gamla 90-tals dansmixar. Den har ju någon ny(?) funktion att närmande når slutet på sin spellista fortsätter den med eget urval baserat på sista låten. På så sätt har jag fått upp öronen för både gamla och nya riktigt bra låtar. Blir så otroligt danssugen bara och kan knappt stå still där jag står vid skrivbordet med rytmen i öronen på jobbet! Varför kan de inte spela denna musik på dansgolven? Då skulle jag lätt vara ute så ofta som möjligt!
Soffa
Kände för att gå ut och vandra lite. Lämnade Lilltjejen hos Johan och packade sedan ryggsäcken med varm nyponsoppa och mackor. Blev Marstrand på fastlandssidan. Säkert jättevackra vyer när dimman inte dominerar! Får bli ett nytt försök en annan gång. Riktigt gött var det i alla fall.
Hem och landa lite och så på med löparskorna. Kanske ännu mera gött, även om jag nu ligger här i mellosoffan med värkande knä.
Barnabus
Ännu en fullspäckad jobbvecka till sin ände. Fullt ös med bästa vännerna från dagis blev en skön kontrast. När lugnet lägrat sig och Lilltjej med växtvärk somnat blev det att beta av inboxen lite. Man hinner ju inte under dagen för alla möten... Nu tröttis, god natt.
Fåtöljen
Dimman härskade i Göteborg denna dag. Älvsborgsbron helt dolt däri när man styrde hemåt.
Mycket på jobbet nu, galet mycket. Då känns det väldigt skönt att Kjell kommit in så snabbt samt har den tekniska kunskapen som jag saknar. Likaså att Tarun är väldigt engagerad för att komma igång. Det avlastar enormt! Min tjänst har i princip styckats upp i tre men ändå hinner jag inte med det jag skulle behöva...
Tror och hoppas dock det blir än bättre när de båda är helt och fullt igång.
Fick denna av Ola via Snapchat. SÅ mycket min humor, hahahahaha!
Har annars lagt ner Instagram och av de fåtalet bloggar jag följde förut är jag nu bara nere på en - Blondinbellas av alla(!)
Kollar nästan aldrig på tv, bara film någon gång och ingen serie lockar trots att det finns så många och flera som kollegor och vänner rekommenderar. De enda böcker jag läser kan bli vid middagen, i form av enkla hjärnavslappnare som jag redan läst femtioelva gånger. Orkar inte engagera mig i någon serie, orkar inte engagera mig i någon ny bok eller blogga om mer än just tröliga vardagsuppdateringar. Kan känna ett sug efter att sticka eller virka ibland men det blir just inte mer än en snabbt övergående tanke. När Lilltjejen somnat blir det oftast ett besök i jobbmailen och fyller på mitt sociala konto genom min passiva närvaro på FB. FB mitt sociala fönster, precis lagom nivå för mig. Jag kan iakktta människorna genom deras flöden utan att själv behöva delta. Skulle jag vilja är det bara några tangenttryckingar bort. Perfekt.
Som ett annat socialt fönster har jag också Tinder. Tyckte först det var stressande att inte ha riktig koll på hur det funkade och därmed i mina försök att "scrolla uppåt" råkade "superlajka" istället. Gaaah! Men nu när jag börjat få lite kläm på det tycker jag det är rätt kul att se vilka som registrerat sig. Det är ju ytlighet som gäller, så därför fashinerad över hur (illa) så många väljer att presentera sig själva. Jag kollar båda könen, nyfiken på om jag svischar förbi någon jag känner. Det är otroligt vad många användare det är!
Innan sömnen
Lite blandade bilder från veckans första två dagar. Vackert väder med snorkallt ena dagen och nästan vårkänsla den andra. Dagen till ära gluffade undertecknad definitivt flest gelehjärtan vid gruppmötet. Fick nästan ont i magen.
Lilltjejen hade gjort supersöt Alla hjärtanspresent på dagis som jag missade att fota. Hon fick...ehm, en chokladboll efter middagen. Det var väl bra?
Fem och sex
Att träningen blivit eftersatt märktes väldigt tydligt när det femte passet var avklarat. Lunchade på Max, åkte hem och stupade i säng. Både kropp och knopp tyckte det var en synnerligen dålig idé att några timmar senare kravla sig upp för pass nummer två för dagen.
Ack, fjärran är tiden då två pass inte bjöd på större motstånd!
Märkte att min fokus var sådär, kände mig virrig men kroppen var med över förväntan. Phu! Gjorde dock inte om misstaget från förra passet att köra "Kryptonite" som muy-thai. Hade förträngt dess hysteriska tempo!
Gott i alla fall att energin kom tillbaka så jag fick nöjda deltagare. När adrenalinet nu sjunkit undan känns det dock mera:
Nu ska jag hämta Lilltjejen. Dusch blir hemma på grund av den där jämrans färgbomben som krävs. Handskar och färgkladd och stön och stånk. Den ska i varannan hårtvätt så när man tränar dagligen blir det onekligen mäckigt. Ja, sannerligen kategori I-landsproblem!
Soffa med grå
Jag var inte ensam om att vilja skölja av vägsaltet efter de blöta dagarna, notera den fortsatta kön i ytterspegeln.
Fixade lite ärenden på Ikea med eminent lunch bland halva Göteborgs invånare. Deras frozen yoghurt var verkligen bara äcklig.
Molnen kom och tog undan solen så fixade veckohandlingen också. Gott att hade gjort.
Skön promenad i mörkret och hemma lagom till Mellomys i soffan. Pontares tidigare bidrag har varit riktigt grymma låtar. Denna, njäe.
Nummer fyra
Solen skiner från klarblå himmel och med det kvarkämpande tunna snötäcket var det bara SÅ härligt att transportera sig till gymmet! Vädret till trots var det välfyllt i salen och grym stämning. Med de krav deltagarna har i Majorna är det ett gott betyg, skitkul! Kände redan i uppvärmningen hur taggad jag var då deras energi smittar av sig, och inbillar mig att min gör detsamma till dem. Kände mig som en Duracellkanin. Det resulterade i krampkänning i ena vaden mot slutet - gött!
Växlade några ord med en kollega i instruktörsrummet. Jag kan ju passa på och till exempel vikariera extra mycket när jag inte har Lilltjejen och vi kom in på att jag nog inte är den enda som känner att jag nu har lite av det bästa av två världar. Det är bara inte tillåtet, "politiskt korrekt", tabu att prata om det - att trivas utan sina barn. Har man valt att bli förälder är man liksom skyldig att vara det 24/7 med hundra procentigt engagemang. En del kan och vill det. En del inte. Och en hel skala däremellan. Nu blev omständigheterna att jag inte är mamma 24/7 och varför skulle det vara fult eller fel att erkänna en lättnad i det?
Introverte Linus Jonkman skrev i sin bok att familjelivet med sin obefintliga ensamtid blev en sådan utmaning att han övervägde skilsmässa. Jag hade ju goda möjligheter att få min ensamtid med träning och spabesök, och även om jag inte är lika långt ut på skalan som han kände jag ändå igen mig så väl när jag läste det.
Vi är alla olika. Omständigheterna gjorde att jag nu faktiskt upplever en känsla av två världar som passar mig väldigt bra. Mamma Linda och bara Linda. Och nu ska bara Linda ut i solen!
Tre av sex
Två fullbokade klasser i Lindholmen där den andra nu blev nummer tre i ordningen denna vecka. Ett helt annat gäng än i onsdags och fick igen emotta egoboostande kommentarer efteråt. Blir så glad!
Också glad att vi fått lite snö, med betoning på lite. Men ändock, det ljusar upp så mycket och Lindas norrlandshjärta klappar lite extra. Att vägar och bilen är vit av det hysteriska saltandet som sker så fort Göteborgstemperaturen närmar sig nollstrecket får man ta.
En intensiv vecka swischade förbi och jag känner mig väldigt nöjd med min insats. Påminner mig då och då om hur det var för ett knappt år sedan. Det kaoset, frustrationen, uppgivenheten och nästan konstanta känslan att vilja kasta in handduken - vilket jag ju faktiskt också gjorde till slut. En liten näsduk iaf. Så viktigt att påminna sig när man är mitt uppe i eländet - att det blir bättre. Och sedan i backspegeln låta kontrasten hjälpa en se perspektivet. I mitt fall gällde det ju både skilsmässan och arbetet. Jag lyckades bara tajma det så det blev maximalt jäkligt.
Apropå perspektiv och i-landsproblem var det längesedan jag lyfte fram ett sådant. Att dra på sig träningskläder som legat i bilen en hel dag är inte mysigt! Körde hårtorken på dom idag innan de kom i närheten av min hud, det tyckte jag var smart!
Imorgon är det dags för Majorna och så avslutar vi träningsveckan med två pass på söndag. Men nu har denna tröttmössa suttit tillräckligt vid skärmen för ikväll. Lite jobb och lite blogg. Gonatt!
Två av sex
Påmindes imorse att det var min tur att fixa torsdagsfikat. Med en dag med möten back-to-back var det bara att ställa sig och rulla chokladbollar, glutenfria såklart. Kunde inte med att köpa en tråklängd i cafeterian som inte heller erbjuder något glutenfritt. Går i och för sig på ett nafs, en dryg kvart i detta fall att sno ihop en sats.
Lite mer galet på jobbet på sistone. Skype på mobilen är bra för möjligheten att ta möten i farten. Mutefunktionen är också bra så kan man passa på att gå på toa under tiden dessutom. Man får bara dubbelkolla att man verkligen mutat!
Smet från ett möte som drog över tiden för att hinna klämma i mig lite lunchsallad innan nästa möte. Något lugnare på eftermiddagen men vrålhungrig när jag sent omsider lämnade jobbet. Fick lämna drive-in-kön för att hinna till passet, gissa om magen protesterade. Den fick klara sig till hemvägen.
Man blir så glad när man får kommentarer efter sitt pass som "inspirerande", "energisk", "superkul" och "jätteroligt"! Det lustiga är att deltagarna kan vara rätt tysta under själva passet, dvs inte särskilt responsiva på uppmaningar och enkla pepp-frågor, men ändå vara översvallande efteråt. En del är helt enkelt som jag, inte särskilt förtjusta i att tjoa och tjimma. Fast när jag instruerar är det annat ljud på mig!
Soffa och tv
Första passet av sex, Lindholmen levererade! Lite gulligt att de tillhandahåller ett skåp för oss vikarier. Hann ett kort löppass på bandet igår i rejält tempo - jäkligt gött! Dock fick jag ont i högerknät vilket kändes ned för trapporna idag men som tur var inte under passet. Nu efteråt också men hellre det.
Ligger och blir hungrig framför Sveriges mästerkock så inte riktigt fokuserad på att skriva känner jag...
Lång vecka slut
Endast en vecka har gått men av allt man gjort känns det som två. Som vanligt lite konstig känsla att komma hem utan Lilltjejen och krypa till sängs i vetskap att hon inte ligger i rummet intill.
Filmen Vaiana var helt ok och som recensenterna poängterat en visuell upplevelse. Lilltjejen var helt uppslukad under hela tiden, liksom hennes morsa som också fällde någon tår där på vägen.
Med sim- och dansskola under morgonen och väntande innebandyskola morgonen därpå blev det inget långvarigt Mellomys för henne. Men hon fick se alla bidragen i alla fall innan hon snabbt slocknade i sin säng.
Har en diger träningsvecka framför mig där jag ska instruera inte mindre än sex pass med början på onsdag. En bråkdel jämfört med många av mina kollegor men ovanligt för mig. Funderar ändå på att besöka Sandras pass i Torslanda imorgon. Jag ska börja köra där varannan vecka och kan vara käckt att ha varit där och rekognoscerat lite innan.
En diger arbetsvecka också då vår andra nya resurs börjar imorgon. Insåg när jag satt med inboxen nu ikväll och han ju börjar så kan ju vara bussigt att möta upp och introducera honom på morgonen. Han har dock varit på VCC ett tag så räknar med att inkörningstiden blir minimal - tack och lov.
Väntar
Abrupt drogs rullgardinen ned så vi nyfikna föräldrar snuvades på nöjet att se terminens första lektion. Taskigt.
Fyra kompisar är med i gruppen vilket är kul. Det innebär att deras morsor nu också väntar här utanför. Det finns ett väntrum men jag har satt mig på golvet utanför studion, på ett iskallt plastgolv för att jag inte orkar vara social och låtsad intresserad av ingenting. Tur det är varannan vecka för min del. Joggingrunda nästa gång kanske.
Verkar vara ganska stor skillnad på detta ställe och Funky. Den sistnämnda var en märkbart stor organisation som hyr in sig i lokaler över större delen av landet med koreografi till specialmixade kommersiella hitlåtar, maskot som hälsar på, tröjor och mjukisdjur och stor final med känd artist på Svenska mässan.
City Dansstudio har sina egna små lokaler här i Mölndal där fokus verkar vara balett. Två små dansstudios där rullgardinen som sagt är nere för Ronjas grupp. I den högra står dörren öppen och jämnåriga tränar balett i klassisk manér med fröken stundtals vid pianot.
Stoj och ljud av spring från vänster, pianoklink från höger. Skulle vara intressant att se vad Lilltjejen skulle tycka om balett faktiskt. Stoj och stim är det ju för det mesta kan jag tycka. Klassiska toner och fokuserat lugn skulle kanske inte skada?
Känner att det är så mycket jag skulle vilja introducera för Lilltjejen. Någon fler idrott, fler sorters dans, kampsport och instrument! Har själv haft sådan nytta och glädje av mitt eget utövande under uppväxten att jag vill och hoppas kunna fånga samma intresse hos henne. Okej, pianot tyckte jag inte var världens roligaste då men oj vilken nytta jag hade av det!
Februarilördag
Min lilla fis är i full gång med sin simskola. Noterar att det bara är tre tjejer. Skidskolan var hon enda tjejen liksom innebandyskolan. Undrar varför?
Till dansskolan lär det dock vara tvärtom. Vi lämnar Funky Kidz för att hoppa på City Dansstudion där dagiskompisarna går. Tiden är direkt efter simskolan så rivstartar lördagsmorgnarna framöver.
Bokat bio och filmen Vaiana i eftermiddag. Sedan börjar deltävlingarna till Mellon ikväll? Kanske dags att koppla in digitalboxen...!
Hemma
Så var väskorna uppackade, tvätten avklarad, lådorna tömda och dammsugaren rastad. Deprimerande snabbt är man tillbaka i den snölösa vardagen med en överfull inbox som väntar.
Vilka dagar vi haft! Ingen sol men i övrigt perfekt skidväder med få minusgrader, vindstilla och mycket snö i backarna.
Medan Lilltjejen var på skidskolan tog jag en dag chansen till egna åk bland annat upp till toppen. Fantastiskt begränsad utsikt!
Lilltjejen tyckte skidskolan var jätterolig, ja att åka över huvudtaget, så en jätteskillnad mot för ett år sedan. Vi var ute från när liften öppnade nästan till de stängde, med kortare bryt för lunch och Marcus lektion. Då kunde Anna-Karin passa på att låna mina skidor och känna på snön lite.
Tycker ur barnsynpunkt att Hundfjället var bättre än Lindvallen då de har fler backar som passade Lilltjejen bättre. I Lindvallen var de antingen alldeles för flacka eller branta. Hundfjället erbjöd flera lagom alternativ och liftar, och Trollskogen var imponerande välgjort.
Jag fick min traditionella gulaschsoppa medan Lilltjejen mumsade våfflor i den nedre Trollskogens lilla våffelstuga. Mums!
Så himla roligt att åka med henne och känna stoltheten över hur duktig hon är. Vägrade skidskola förra året, vägrade testa liften själv och tröttnade efter få åk. Nu var det omvänd hand på alla dessa fronter och tydligt hur mycket hon tyckte om det. Önskar att vi hade haft en hel vecka.
Också så himla glad och tacksam att Anna-Karin och Marcus kunde följa med. De små kommer verkligen superbra överens, inte osams en enda gång! På tisdagskvällen följde jag dom till pulkabacken, en ganska bra bit för korta ben att gå i snö men de klagade inte och fann nog mödan lönt i den branta backe de sedan kunde avnjuta med skräckblandad förtjusning.
Till sista kvällen hade Anna-Karin tipsats om Hundfjällets toppstuga som jag nu inte minns namnet på. Det minnesvärda var barnens förtjusning över att transporten upp var via skoter. Och tillbaka ned fick de sitta framför respektive bakom föraren, än mer uppskattat.
Är så glad att jag fick till denna vistelse och att förutsättningarna blev bästa möjliga. Stugan var som sagt toppen, fräsch och perfekt storlek med backen och skiduthyrningen runt knuten. Funderar på att redan nu boka för nästa år, en hel vecka!
Nu blir det att fortsätta glänta på jobbmailen. Bara en arbetsdag återstår av veckan men den är fullknökad. Varför tog jag inte ledigt hela veckan?
