Helgrecap
En liten andhämtning vid tjärnen idag var välbehövlig. Med musik i öronen och vindens brus i bakgrunden ger jag mig en mental uppladdning inför kommande vecka.
Har varit bedrövlig mamma och fru denna helg. Johan fick hämta på dagis i fredags då jag jobbade över, jobbade på vägen hem och kopplade upp mig direkt efter hemkomst. Där blev jag sittande med indierna ömsom i telefonen och ömsom på skärmen till klockan passerat elva. Lördagen blev något bättre men fick dyka ner i skärmen lite då och då liksom denna förmiddag. Nicklas är nu på väg till Shanghai så jag rycker in som acting. Jag backar också upp Lotta som nu blir borta i minst två veckor genom att ta hand om hennes system vilket var mina gamla. En av dom har en långtgående incident som indierna tar på tok för lång tid på sig att lösa. Inte bra! Får bara hoppas att mina system håller sig på mattan men har en hel del praktiska grejer att tillse där. Allt de vill ha fixat kommer de såklart med i sista minuten. Kan bli en lärorik vecka där jag nu får se till att prioritera rätt då jag har lätt att snöa in mig på saker som kanske inte alltid är det mest nödvändiga just då.
Johan och Lilltjejen drar till Landet innan lunch och jag pausar lite vid tjärnen innan jag åker till Majorna och kvartal nummer 64. Tänker parkera i ICAs parkeringshus men upptäcker att det är knökafullt. Tydligen är det något megaloppis i stan för det är folk överallt. När jag sniglar mig utåt kommer en Golfrumpa farande och kör in i höger framskärm. Toppen. Den kvinnliga föraren ber tusen gånger om ursäkt, tar på sig det hela och vi skriver papper medan bilarna försöker knö sig förbi oss i det trånga parkeringshuset.
Releasen är som jag vanligtvis tycker - sådär. Jag har ju svårt för deras nya påhitt som de bibehåller och utvecklar ytterligare. Nej, gillar det inte alls men får bara köra sitt fake it and make it eller vad man nu säger när man sedan står framför deltagarna. Inte en enda roundhouse. Inte en enda back-kick. Däremot en jäkla massa side-kiks. Hade ju inte tränat sedan måndags och knäet kändes tack och lov bra. Nu var det bara allmänt segt i kroppen och ville heller inte maxa med tanke på efterföljande pass i Frölunda.
Om det var marknaden, det fina vädret eller allmän söndagsleda så hade deltagarantalet droppat rejält idag. Enbart stammisar så vi körde gärnet som vanligt, bara ytterligare lite hårdare då vi hade så gott om plats, hähä! Kändes bättre i kroppen, så den taskiga insatsen på kvartalen kan nog tillskrivas en hel del inställning. Hade lika gärna kunnat ha med kameran som jag brukar men struntade i det idag då jag inte känner att jag har tid att sortera och posta på FB som jag brukar. Motljuset i Majornas anläggning hade också bara resulterat i halvskumma profiler föga intressanta att se.
(SÅ mycket min humor!)
Känns skönt i kroppen nu när det var så pass lång tid sedan jag tränade. Det är jobbigt när kroppen sviker. Jag har ju varit så bortskämd med en kropp som hållit och tillåtit att jag tränat så ofta och länge som jag nu gjort. När nu knäet och tidigare axeln bråkade blir man så himla frustrerad, känner sig nästan sviken av sin kropp och åldersnojjan kommer smygande. Vad ska jag göra när kroppen inte längre tillåter combat? Vad tusan ska jag träna då? Hur ska jag motivera mig? Får kanske hoppas att jag tröttnat på combaten tills dess och hittat något annat. Men just nu har jag väldigt svårt att se vad det skulle kunna vara.
Nu middag. Jordgubbar och grädde! Kanske toppar med lite chips också.
Vardagssuperlyx
När Skövde ställdes in hade vi ju plötsligt två dagar utan möten. Hur kan man utnyttja det? Jo, vi tar våra laptops och jobbar någon annanstans! Närliggande Arken spa blev perfekt och som lunchgäster stod det oss fritt att nyttja deras allmänna utrymmen, vilket vi sannerligen gjorde! Är alldeles öm i vaderna efter flera timmars knådande. Tyckte vi hade det riktigt trevligt faktiskt. Blev ett telefonmöte och åkte faktiskt in också, vilket funkade bra då det ju var så nära.
Sedan kunde jag förstås inte motstå den idé Johan kläckte när han fick höra om den inställda trippen. Jag bokade in mig på sagda hotell och sitter nu här och knådas ännu mera! Överraskande fint spa faktiskt vilkets intryck inte förtogs av att det nästan var tomt. Fantastiskt härlig spontanflykt från vardagen.
Eskorteras in i matsalen och velar några sekunder. Sitta vänd ut mot havet eller in mot restaurangen? Vänder ryggen åt det vindpiskade havet då jag finner det mer intressant att iakktta människorna omkring mig.
Riktigt bra trerätters där höjdpunkterna var brödet och högreven.
En annan höjdpunkt under dagen är min anmälan till nästa års Göteborgsvarv! Hahaha, jajjemänsan!
Lika lite som jag kunde tro att jag skulle gilla att springa, lika lite var min föreställning att anmäla mig till ett andra varv! Johan är dock inte alls lika pigg på det så han och Lilltjejen har redan bestämt att placera sig bredvid banan istället.
Kommer att kännas lite underligt att åka direkt härifrån till jobbet imorgon. Ska allt hinna med ett besök i spaavdelningen innan dess. Ännu en fördel med att vara morgonpigg. Men för det behöver man gå och lägga sig i tid också. Facetimat med Lilltjejen och sagt godnatt, är inte tekniken fantastisk?
Onsdagsupdate
Man byter de svarta byxorna till en svart kjol och får genast komplimanger och frågor om jag ska på jobbintervju. Ser jag så slashasig ut i vanliga fall? Att en så enkel kjol utgör sådan skillnad? Kanske på en person som mig som praktiskt taget aldrig har kjol...
Planen var att vår avdelning skulle till Skövde torsdag till fredag. Nu blev det inställt så vi står plötsligt med två mötesfria dagar. Jag tog initiativet och föreslog att vår grupp kunde jobba från Arken istället som ju bjuder på lite trevligare omgivningar. Så jag och Mikael går all in och börjar morgondagen med hotellfrukost innan vi sjunker ned i någon av deras fåtöljer. Sedan ansluter några till senare och under dagen.
De två mötesfria dagarna innebar dock att dessa tre varit desto mera späckade. Att hoppa mellan det ena mötet efter det andra om helt olika saker är knappast optimalt men sådant är läget när man har olika parter, verksamheter och aktiviteter att ta hand om. Sedan är det ju faktiskt också ganska kul, även om det nu blivit extra på sistone. Det går i vågor som sagt. Chef-Nicklas åker till Shanghai nästa vecka så jag hoppar in som acting. Hoppas på lugna dagar!
Så mycket möten som sagt men började lugnt och trevligt denna dag med månadens mentorsträff. Alltid lika inspirerande och energiboostande. Kan inte vara nog glad för att Nicklas lät mig få denna möjlighet och dessutom föreslå Sven som han heter, som Nicklas också haft som sin mentor. Programåret närmar sig sitt slut men vi har kommit överens att fortsätta hålla kontakten och träffas regelbundet så länge det känns givande för oss båda. Grymt juh!
Vacker solig kväll på utsidan och Johan är på Vallen och tränar. Jag är ruskigt sugen på ett löppass men får hålla mig hemma med Lilltjejen. Fick ju köra min combat i Partille ändå. I söndags blev jag nog lite chockad över hur illa det var och illa faktiskt blev. I måndags var jag mera förberedd och fick dessutom snilleblixten att vända mig så jag hela tiden kunde köra med benet som fungerade. Det vill säga halva låten körde jag som man ska, dvs spegelvänt och andra halvan körde jag så som deltagarna. Inte optimalt, men minimerade obefintliga mes-knän och fån-sparkar. Snacka om att den friska sidan fick en utmaning!
Vid PT-sessionen igår var det enbart överkropp som gällde, naturligt nog. Extra fokus på axlar och triceps. Det känns idag kan jag lova!
Det som stör mig mest med att Skövde ställdes in är att Ylva bytte bort sin egen klass för att kunna hjälpa mig med mitt i Kållered. Det är ju alltid hopplöst med vikarie till Kållered så när det för denna gång löste sig så blev resan inte av! Jag kan ju inte begära att hon ska göra en sådan uppoffring igen efter sommaren när det nu eventuellt blir en ny chans. På söndag är det dags för kvartal igen. Inte klokt vad fort månaderna går. Om några veckor är det midsommar. Hallå, sommarkänsla? Inte riktigt!
Blaj
Notera Johan i hängmattan, precis medveten om att jag dokumenterar honom medan jag klipper gräset. Fast för att vara ärlig var det värt att linka omkring med maskinen i djungelgräset. Johan har nämligen varit på barnkalas med Ronja. Case closed.
Ingen kunde hoppa in med så kort varsel så har nu kört ändå. Gick rent ut sagt åt skogen. Kan ju inte böja beneländet! Kunde inte kicka, kunde inte knäa. Köra combat utan sådana är liksom bara blaj. Skit.
Trevligare är ljudresurserna i Volvon. Är helsåld på Spaniens och Serbiens bidrag från igår. Drar upp volymen och avnjuter ståpälsen när Bojanas låt växlar tempo. Vilken röst!
Jomensåattee
Vete tusan om det gör någon mer skillnad än möjligtvis mentalt. Vaknade av smärta varje gång jag försökte byta ställning inatt. Så nu linkar jag omkring med Johans skydd och ber combatkollegorna om hjälp på FB.
Värst är det när benet varit stilla så får jag ingen hjälp till passet inbillar jag mig att det funkar hyfsat när jag väl är igång. Det brukar ju vara så - att det blir värst efteråt. Huvudsaken det funkar när det behövs. Skygglappar på.
Did it!
Vad roligt det var!
Johan fick inget kardborreband i sitt startkit så han tog Brorsans halsband. Funkade finfint!
Gick uppför en liten del av Säldammsbacken, Älvsborgsbron, Göta älv bron samt backen upp till cykelvägen innan Slottskogen. Redan i Majorna fick jag ont i knät. Över på Hisingen var det så illa att jag blev orolig men någon kilometer senare gick det tillbaka något tack och lov.
Parkerade på Frölunda torg och tog spårvagnen in i gyttret. Otroligt mycket folk! Kissade innan start men vad fick jag göra ändå? Hann inte ens ut ur Slottskogen förrän jag fick hugga första tillgängliga toa!
Löpare och publik överallt men kände inte den stress jag trodde jag skulle göra. Skönt. Istället kändes det förvånansvärt lätt. Och när Runkeeper rapporterade under sjuminuterstempo trodde jag knappt på det.
Väl i mål kom det tillbaka med full kraft och nu styltar jag fram i snigeltempo. Johan har jätteont i sina problematiska fotleder så vi utgjorde en synnerligen ömklig syn där vi linkade fram genom Frölunda torg. Slukade Subway baguetterna och nu avrundat med en delad pizza hos Andreas och Elin. Gott!
Så sjukt nöjd och så himla kul det var! Trots att benen värker och knäet bråkar vill jag göra det igen! Men får se om det känns lika kul om några månader. Mer närliggande har jag morgondagens combat att gruva mig för. Har förvarnat deltagarna att jag kanske instruerar sittande på en stol...
Dagen G
Dagen G som i Göteborgsvarvet. Tröjan men nummerlappen är redo men vete tusan om jag är det. Känns fortfarande overkligt att jag ska springa en halvmara. Jag som skytt löpning som pesten. 14.02 drar jag iväg med de andra Volvianerna och jag kan ändå ge mig själv cred för bästa möjliga förberedelse. PT och tidiga morgnar för träning på band, med Volvianer och mera band. Hade önskat mer asfalt, mer utomhus men är ändå bra nöjd över min disciplin. Nervös som sjutton är jag!
Johan är på väg till Landet med Lilltjejen där hon ska sova inatt. Underbara farmor och farfar som låter föräldrarna vila sina avdomnade ben hos Elin och Andreas. Där blir det efter-varvet-pizza och melodifestivalen.
Snigelkö, bokstavligen
När en person som går passerar då vet man att bilkön är seg!
Fått flera frågor om hur det känns inför morgondagen. Varje gång ser jag frågande ut. Vadå morgondagen?
Just ja. Göteborgsvarvet. Gaah!
Nu är det på riktigt!
Spännande, spännande!
Kändes lite bättre i kroppen vid dagens combat. Nu väntar prima uppladdning!
Instruktörsträff
För tre liv och två evigheter sedan hade jag dille på step. Sprang på flera pass i veckan, helfrälst. Kvällens instruktörsträff i Kållered började med ett Cardio Step. Ovan var namnet. Hade inte riktigt koll på var jag hade min låda, eller extremitetet heller för den delen. Ändå var koreografin synnerligen enkel. Lagom nivå för mig som inte känner att kroppen är med ordentligt. Slemmar och saknar orken. Fick en förfrågan att hoppa in på Stafettvarvet imorgon då en i laget blivit sjuk. Fyra kilometer och jag känner mig frestad. Men tror ändå inte jag vågar med tanke på hur det känns just nu.
Vobb
En blick till höger och detta är vad jag ser när jag denna dagen vobbar. Är det bara vi som har skokaos i hallen? Johan är på programmeringskurs i dagarna två och jag får massor av jobb gjort när en stillsam Lilltjej är nöjd på sitt håll. Med padda bör sägas. Hon sov till klockan passerat nio! Vet inte när det hänt förut, men visst hade hon sina kliperioder under natten där man fick försöka lindra så gott det gick. Inbillar mig att det går åt rätt håll med mer skorpor än blåsor nu. Hoppas det inte blossar upp nya.
Göteborgsposten skriver om en rapport där antalet kollapser i Göteborgsvarvet redovisas. Jag har svårt att förstå hur man kan driva sig så pass långt, men kanske slutar man till slut att tänka logiskt. Tror inte jag skulle kunna pressa mig så men så tänker kanske alla.
Från och med torsdag kan man hämta sin nummerlapp. Bara det tycker jag känns jättespännande. Och tänk att stå där i startfållan, galet stressad jag kommer att känna mig!
Stinky
Kolla, kolla vad jag hittade på vägen ned från avklarat pass. Två stycken! Nomnom! Inte riktigt lika pigg i kroppen idag som igår. Kanske bra med vilodag imorgon från PT:n eftersom jag vobbar. Eller nej förresten det skulle visst vara nåt pass på instruktörsmötet i Kållered. Får se om jag får in ett löppass på onsdagen eller om det är att utmana ödet. Känns inte alls som jag hunnit löpträna tillräckligt. Skulle ju ha betydligt mer timmar utomhus och framför allt asfalt. Två pass känns onekligen i minsta laget! Men nu får det gå som det går, tycker mig ändå ha gjort mitt bästa banne mig sedan jag fick reda på att jag fått en startplats.
Blev väldans mycket på jobbet av någon anledning men gillar det skarpt. Lite nya utmaningar poppar upp bara sådär, jomenvisst det fixar jag, gulp! Bara le och vinka som några animerade
pingviner mantrar. Le och vinka. Lätt så länge det bara varit det som förväntades. Nu är det inte riktigt så. Huga!
Sol ute
Tja, så ser alltså vår Lilltjej ut över hela kroppen. Vet inte om det är exeptionellt mycket. Googlar man (brr) verkar det ju ganska normalt? Jag fick sova i hennes säng (liiite obehagligt men jag har ju faktiskt haft vattkoppor redan) medan hon fick sova i vår med pappa. Då jag jobbar idag fick han ta den oroliga natten som det verkade vara upplagt för. Det kliar, kliar, kliar, från skrevet (nej, ser inte alls mysigt ut) till hårbotten. Imorgon får jag vobba och så fina farmor offrar onsdagen. Därefter är Johan så gott som arbetsbefriad och därmed hemma.
Själv är jag hyfsat frisk med kvardröjande snor och lite allmänt slemmig i luftrören. Blåser ur det sista i Partille ikväll, höhö.
Krax
Lätt raspig i halsen men gick över förväntan. Kroppen kändes ok men snorade värre än en treåring i vinterblåst.
Lämnade en vattkoppsprickig Lilltjej med Johan och tog en sväng till Stora Varholmen där jag klättrade, hoppade och kavade runt hela ön. Då var flåset verkligen inte det bästa. Vinden var det däremot, himmel vad det blåste! Bredde ut armarna och lutade mig mot Öckerö. Helt enkelt fantastiskt! Man känner verkligen att man lever!
Ååh vad skönt det var att träna igen!
Hahahaha!
Happ
Yep, passerade till och med 21 plusgrader igår. Strålande sol från klarblå himmel, ledig Kristi Himmelsfärdsdag och vad gjorde jag? Jag låg hemma sjuk! Det sög så mycket att jag inte ens förmådde blogga om det. Johan och Lilltjejen åkte upp till Landet medan jag slumrade/sov/dog i fåtöljen. Flyttade in till sovrummets neddragna rullgardiner för att slippa se finvädret hånflina åt mig. Ställde till och med in combatpasset, då är det illa. Fy och usch och blä!Idag är det något bättre i kroppen men mycket snor, lite hostig och småluddig i huvudet. Det är så jäkla typiskt, jag har inte varit förkyld på evigheter, över ett halvår minst och så åker jag på det veckan innan Göteborgsvarvet. Surt!
Åkt till jobbet som ändå är så gott som folktomt en klämdag som denna. Skulle gissa att majoriteten av de få som är här är konsulter. Skönt att i lugn och ro få undan grejer som ackumulerats under senaste tiden och ta tag i kommande grejer. Kunde dessutom hugga en plats med utsikt. Även om vi nu lever i platslöst landskap har man boat in sig på vissa platser och denna är en som jag annars inte vågat mig på att ockupera.
Lyncade lite med Hannah och hon frågade hur det gick med mitt "vattenprojekt". Tandläkaren motiverade mig att börja jobba med tandstickor och tandtråd. Belöningen var lägsta tandförsäkringsavgiften och framför allt: Ingen tandstensborttagning. Vid nästa besök var det genomskinlig/förtunnad emalg som påpekades och skurken var mina vitamindrycker och älskade Jokk svartavinbärsjuice. Bytte till de där Aloe Vera drickorna till träningspassen då de enligt utsago skulle vara bättre för tänderna men blev faktiskt less på dom till slut. Slutade köpa Jokk och apelsin/tropisk juice som annars var obligatoriska hemma för mig.
Fick ju denna lilla söting av Hannah, eller ja, Ronja fick den och jag fick en större men denna passade mig bättre. Började ta med den till träningarna istället med beslutet att åtmindstone få i mig de tre decilitrarna den rymmer. Det funkade hyfsat medan vattenglaset till maten sällan tömdes. Jag som efter träning kunnat bälga i mig en liter Jokk fick följdaktligen en vätskebalans åt skogen. Men trägen vinner och en flaska till träningen blev två. Johan tjatade och fyllde på glaset hemmavid. Så senaste månaderna kan jag konstatera att jag varit avjucifierad! Till och med att jag tycker det är rätt ok att dricka vatten och kan dra i mig ett glas när som, på samma sätt som jag förut tog ett glas juice. Vem hade kunnat tro det? Inte jag. Min tandläkare kan vara stolt.
Jag skulle nog kunna påstå att detta, tillsammans med den rejält höjda träningsdosen på sistone inför Varvet medfört att jag tappat fem kilo! Väger mig ju vanligtvis typ en gång per år, i Sälen när hyrskidorna ska ställas in. Men när nu byxorna och träningsshortsen börjat hänga löst blev jag tvungen att kontrollera och från att länge legat nära 80 är jag nu på 74 kilo. Plötsligt inser jag hur tunn jag måste ha varit under alla år jag stadigt låg kring 58! Jag var 173 centimeter med storlek small.
Glömmer aldrig en kommentar jag fick under tidiga tonår. Var på träningsläger uppe i fjällen och bytte om. "-Fy fan vad mager du är!* utropar en tjej, mer spontant än genomtänkt och dess ärliga och förskräckta, nästan äcklade ton fick mig att skämmas och vilja gömma mig. Jag var ju en tanig flickunge men det var nog första gången jag blev medveten om att min kropp kunde te sig ut på ett visst sätt och det var inte roligt att det tydligen inte var på ett positivt sätt. Som tur var fäste jag mig inte mycket mer vid det än att jag faktiskt minns det väldigt tydligt än idag. Hennes uppspärrade ögon, de andras blickar som vändes mot mig, vuxna som jämnåriga. Många pikas och mobbas för sin övervikt men sällan talas det om de som utsätts för sin undervikt, de som faktiskt försöker men inte kan gå upp de där kilona som tydligen krävs för att uppnå allmänt accepterande.
Jag är så glad att jag kunnat ta avstånd från den vikthets som råder. Jag är helt enkelt för lat för att orka bry mig och glad i att äta det jag gillar. All heder till de som klarar att följa dieter och kosthållning. Det ska vara en tandläkare med det där krafs- eller ultraljudsslipredskapet för att ge undertecknad den sekundära följdeffekten att än en gång behöva nya byxor. I mitt fall där jag anser mig normalviktig blir det väl närmast en negativ följd på det positiva. Otroligt tråkigt att shoppa byxor men halleluja att slippa tandläkarkrafset. Det positiva väger definitivt över det negativa och går tveklöst under kategorin lyxproblem.
Morrn
Det halsonda är borta men har ersatts av den där lätt tryckande känslan i bihålorna och sveda i ögonen. Snuva på väg. Faktiskt inte särskilt svårt att köra supermegalugnt. Blev bara ett antal stretchlåtar faktiskt. Imorgon är det ju combaten i Kållered. Kör för fullt på jobbet istället.
Trötter
Det bidde jag, Ola och Mikael då både Stoffe och Fidde fick stå över. Elektriska gokarts var helt ok, nästan skönt att slippa motorljuden. Efter andra heatet var jag åksjuk men rackarns roligt var det. Så det blev ett heat till. Sedan var jag ännu mera åksjuk.
Middagen på Posthotellet gav maggen annat att göra än skvalpa omkring i kurvornas efterdyningar. Riktigt gott och otroligt mättande. För första gången orkade jag ingen efterrätt!
Erkände min halsont för PT-Johan och han tyckte inte jag skulle träna. Men hallå, nu var jag ju där! Vi kompromissade med endast en halvtimme och inget pulshöjande. Kändes rätt ok faktiskt. Under dagen har dock smärtan försvunnit, halleluja. Fick ok att träna imorgon också, dock ingen löpning eller pulshöjande och endast en halvtimme. Kan faktiskt gå med på det. Nu ska det sovas.
Tidig
Fick avsluta måndagen med några timmars jobb. Sov kasst och gav upp innan klockan uppnått noll fem. Halsen oförändrad och mer glåmig känsla i kroppen. Skit. Får se vad PT Johan bjuder på under dessa förutsättningar. Hoppar morgondagens träning om det känns så här. Skit igen. Jag som var så på gång, svämmade över av energi och såg fram mot Varvet med skräckblandad förtjusning. Nu vill jag bara skjuta på det så jag hinner tillbaka till den känslan. Bli bättre inte sämre.
Fulltecknad dag väntar med trevlig avslutning i form av after work med "mina pojkar".
Pustar lite
Att halstabletter har viss laxerande effekt kan konstateras av undertecknad. Och när intag av dryck lindrar smärtan får man träna knipmusklerna i bilköerna till Partille. Ett annat sätt att lindra halsont är att ställa sig och skrika på en hög gruppträningsdeltagare. Fungerar över förväntan - tills passet är över.
Vet inte varför men kalendern har fyllts upp rejält kommande veckor. Sannerligen går det i vågor. Halsont, försvinn!
Feeling good
Hade känningar igår men nu är det än värre. Vaknade under natten av att inte kunna svälja. Marigt ont i halsen. Störigt! Får absolut inte bli värre än så här nu när upploppet inför Varvet närmar sig!
När jag ändå är inne på mina fysiska tillkortakommanden är det ändå positivt att axeln är så gott som återställd. Inga smärtor, bara den där känslan ibland att leden liksom ligger lite "fel".
Volvos senaste reklam med Aviciis remix "Feeling good" är riktigt bra i mina öron. Med soluppgången i ryggen och hög volym i bilen kändes det för stunden faktiskt riktigt bra.
Tillbaka
Yes, jag är tillbaka. Fokus Lilltjejen hela förmiddagen i form av lite fusk genom shopping i Allum sista timmen innan Johan kom hem.
Sedan drog han med henne till Mulleskola som A-K tipsat om i Lödöse. Undertecknad kunde dra upp Sonos-volymen och andas någon timme innan skön urladdning i Frölunda. Bytte stretchlåten till Fleur du mal, underbart skön. Ungefär som jag känner mig just nu. Gött!
Regn
Vaknar vid fem i vanlig ordning men ganska gött att kunna ligga och löka några timmar. Johan är iväg med sin Herrclub så vi tjejer fick större delen av helgen för oss själva. Och jag är verkligen kass på att vara hemma med barn. Simskoleavslutning och proviantering. Sedan lite sagoboksläsning innan mammaambitionerna rann bort med regnet och paddan fick ta över. Bedrövligt, min stackars försummade Lilltjej. Antar att det här är en anledning till att folk skaffar syskon. Men phu, nej tack. Hon är duktig på att aktivera sig själv, har väl varit så illa tvungen. Jag hamnar i någon slags passiv handlingsförlamning där jag bara vill bort. Johan är fantastisk på att leka och aktivera medan jag är raka motsatsen. Han tycker det är kul och inte jag. Så jag sitter där avstängd, envist ignorerande samvetet som gnager när det egentligen är så lite som behövs för att åtgärda det. Allt tar emot, jag vill verkligen inte och samvetet mår ännu sämre. Min fina tjej med sin ignoranta själviska mamma.
Ålade mig ned vid kanten mellan renbäddade lakan och somnade som en sten, glad att lördagen var över.
Vi passade på att göra det vi brukar när pappa är borta - äta blodpudding. Passar också som handen i handsken till min engagemangsnivå. Och så snart hon har kraften ska jag köpa en större båge med koger så hon slipper stoppa pilarna bak i ryggen.
Jag får jobba med inställningen, som löpträningen. Ställa in mig på att fokusera på min Lilltjej så blir tillfredsställelsen win-win för oss båda. Det jobbigaste är att ta sig över tröskeln och faktiskt göra det men efteråt är det alltid mödan lönt. Det borde vara applicerbart på sin egen avkomma också. Lät kanske som en cynisk och kall jämförelse, men jag måste hitta mitt sätt att förbättra detta, för vad kan egentligen vara viktigare? Ny dag, nytt försök.
Skön eftersvett
Galet nöjd svetto på bänken i jobbets omklädningsrum! Mätte upp en sträcka i Eniro igårkväll och fick den till ungefärlig mil. Den visade sig vara ganska precis åtta bara men är sjukt stolt över mig själv. Blev dock stressad av trafiken på Sörredsvägen, en föraning om hur stressad jag lär bli på Varvet. På grund av eller kanske tack vare morgonrusningen i detta fall, hamnade jag under sexminuterstempo precis. Gick uppför en backe annars lubb hela vägen. Känningar i knäet efter en halvtimme men inga benhinnor än så länge. Så. Nöjd. Och klockan är inte ens sju. Hahahohehihähö!
Okej, en jobbig grej. Glömt handduk.
Jahopp
Kan nog påstå att jag haft min första rejäla incident i mitt huvudsystem. För ovanlighetens skull låg problemet på vår sida. Hela dagen har Treasury gått på tio procent. Nicklas fick hänga kvar då jag var tvungen att lämna för passet. Som tur var hittade de problemet kort efteråt så jag behöver inte skynda tillbaka till jobbet nu.
Samtidigt under dagen tabbar det sig på en annan front. Nej, IT låg inte högt i kurs hos användarna idag.
Mikael fick hålla i rodret ett tag medan jag smet iväg på ett lunchärende. Försiktigt optimistiska och förväntansfulla är jag och Johan nu. Ska smälta, stöta och blöta under helgen. Så vansinnigt roligt och spännande om det går vägen!
Tillbaka
Hade jag åkt österut hade jag mött en strålande vacker soluppgång. Istället lämnade jag den bakom mig för ihållande regn ute på Hisingen. Gott att vara tillbaka i rutiner och kliva upp fem som man vant sig vid, höhö. Liksom lika bra när man ändå vaknat kring noll fyra trettio som senaste dagarna. Ändå har jag fortfarande den översvallande energin i kroppen. Okej, lite trött igår kväll vilket kan skyllas på Lilltjej som kom över vid halv två och snarkade som en fullfjädrad timmerhuggare.
Strax dags för PT-Johan och hans påhitt.
Ordningen återställd
Johan kom precis genom dörren efter tre dagar i Malmö. Visst har det varit lite lyxigt med senare morgnar och med en Lilltjej som varit på strålande humör kan man inte klaga. Ändå ska det bli skönt att kunna återgå till sina rutiner. Ingen PT-session igår eller löpträning idag. Träningsabstinens! Men vänta nu, nu är ju Johan de facto hemma men jag är nyäten. Äsch också. PT och combat imorgon kanske kompenserar något och hoppas på ett löppass på fredagen. Var så sugen igår när det åskade och var skönt ute.
Blev Frozen Yoghurt premiär idag. Jag och Mikael är synnerligen förtjusta i det så när det klarnade upp passade vi på. Nomnom!
Matlådemiddag
Vilken energi Partille levererar! Att lämna passet med mer energi än när det började är så jäkla härligt! Långt ifrån fullt, tror inte ens halvfullt. Men känslan hade banne mig varit densamma. Träningsvärk och onda benhinnor existerar inte när man har en sådan klass. Grymma är dom!
En sprudlande Lilltjej väntade hemma med farmor och farfar. Johan är i Malmö till på onsdag så jag har rena sovmorgnarna nu när jag får lämna på
dagis. Sova till klockan passerat sex, vilken lyx!
Micrat min middag och funderar på ostbågeefterrätt. Eller glass med multiströssel. Hm.
Solig söndag
Tillbringat någon timme bland djuren på Bergumsdagen. Så tacksamt väder att det inte kunnat bli bättre för arrangörerna.
Avslutning för Knatteskutt där Lilltjejen plötsligt gjort helomvändning och inte vill vara med längre. Får se hur det går till höstens termin.
Milen - check!
Gaaah vad sjukt nöjd jag är! Första gången jag kör på asfalt sedan... tonåren! Det kändes ganska snart i benhinnorna, känns nu och lär kännas mer imorgon. Erkänner att jag var nervös. Springa med Elin, van maratonlöpare! Hon tog mig på jättefin slinga längs Gerdsken till Lilla Färjen som vi rundade. Bitvis snärjig stig så vi fick gå, annars förvånansvärt bra tempo. Har jag sagt att jag är galet nöjd? Stolt?
Syns inte på bilden men vi är dyblöta. På vägen tillbaka började det regna, rejält. Tyckte det var mysigt!
Efter kanske 45 minuter började knäet kännas av men var så väl till mods att det inte påverkade mig nämnvärt. Får se hur det känns imorgon.
Burp.
Premiär i maj
Så var det dags för årets första utomhuspass. Tre varv på två och en halvan som inte blev tiktigt två och en halv då jag rundade något ovanför skylten. Jättefina spår i Lerum. Var förberedd på att det skulle vara tyngre
än löpbandet. Dock inte på nära-döden-upplevelsen. Värkande luftrör och blytung kropp. Alla försök på bandet, löparträffar och PT-timmar kändes totalt bortkastade. Jogga med Elin imorgon, hur tänkte jag? Göteborgsvarvet, jo tjena!
Det var första dryga kilometern. Sedan kom jag väl igång lite och tog det andra varvet så som jag föresatt mig att göra. Knatade uppför de två korta knicksarna som rundan hade men höll igång resten. Kändes såpass hyfsat att jag föll in på ett tredje och hade till och med tankar på ett fjärde. Riktigt nöjd i mål bara för att upptäcka att jag inte aktiverat gps-funktionen i Runkeeper. Ingen exakt sträcka alltså. Fyrtiotre minuter höll jag på i varje fall för de nästan-tre hela varven. Kanske ska vara modig och testa tio kilometaren nästa gång? Lite hybrisvarning. Är nog mest rädd att springa fel. Var nojjig att hamna på tian istället för två och en halvan. Så har jag alltid varit, rädd att hamna på ett megalångt spår med känslan att vara vilse i skogen. På ett elljusspår. Rädslor är inte alltid rationella.
För övrigt har första maj bjudit på veckohandling, tvätt och besök av A-K och Marcus.
på Vallen och GAIS på Gamla Ullevi. De lyckliga små hann få en liten busstund när han kom hem.
Endorfiiiner!
Grymma är vi!
