än löpbandet. Dock inte på nära-döden-upplevelsen. Värkande luftrör och blytung kropp. Alla försök på bandet, löparträffar och PT-timmar kändes totalt bortkastade. Jogga med Elin imorgon, hur tänkte jag? Göteborgsvarvet, jo tjena!

Det var första dryga kilometern. Sedan kom jag väl igång lite och tog det andra varvet så som jag föresatt mig att göra. Knatade uppför de två korta knicksarna som rundan hade men höll igång resten. Kändes såpass hyfsat att jag föll in på ett tredje och hade till och med tankar på ett fjärde. Riktigt nöjd i mål bara för att upptäcka att jag inte aktiverat gps-funktionen i Runkeeper. Ingen exakt sträcka alltså. Fyrtiotre minuter höll jag på i varje fall för de nästan-tre hela varven. Kanske ska vara modig och testa tio kilometaren nästa gång? Lite hybrisvarning. Är nog mest rädd att springa fel. Var nojjig att hamna på tian istället för två och en halvan. Så har jag alltid varit, rädd att hamna på ett megalångt spår med känslan att vara vilse i skogen. På ett elljusspår. Rädslor är inte alltid rationella.

För övrigt har första maj bjudit på veckohandling, tvätt och besök av A-K och Marcus.

på Vallen och GAIS på Gamla Ullevi. De lyckliga små hann få en liten busstund när han kom hem.