En liten andhämtning vid tjärnen idag var välbehövlig. Med musik i öronen och vindens brus i bakgrunden ger jag mig en mental uppladdning inför kommande vecka.

Har varit bedrövlig mamma och fru denna helg. Johan fick hämta på dagis i fredags då jag jobbade över, jobbade på vägen hem och kopplade upp mig direkt efter hemkomst. Där blev jag sittande med indierna ömsom i telefonen och ömsom på skärmen till klockan passerat elva. Lördagen blev något bättre men fick dyka ner i skärmen lite då och då liksom denna förmiddag. Nicklas är nu på väg till Shanghai så jag rycker in som acting. Jag backar också upp Lotta som nu blir borta i minst två veckor genom att ta hand om hennes system vilket var mina gamla. En av dom har en långtgående incident som indierna tar på tok för lång tid på sig att lösa. Inte bra! Får bara hoppas att mina system håller sig på mattan men har en hel del praktiska grejer att tillse där. Allt de vill ha fixat kommer de såklart med i sista minuten. Kan bli en lärorik vecka där jag nu får se till att prioritera rätt då jag har lätt att snöa in mig på saker som kanske inte alltid är det mest nödvändiga just då.

 

Känns skönt i kroppen nu när det var så pass lång tid sedan jag tränade. Det är jobbigt när kroppen sviker. Jag har ju varit så bortskämd med en kropp som hållit och tillåtit att jag tränat så ofta och länge som jag nu gjort. När nu knäet och tidigare axeln bråkade blir man så himla frustrerad, känner sig nästan sviken av sin kropp och åldersnojjan kommer smygande. Vad ska jag göra när kroppen inte längre tillåter combat? Vad tusan ska jag träna då? Hur ska jag motivera mig? Får kanske hoppas att jag tröttnat på combaten tills dess och hittat något annat. Men just nu har jag väldigt svårt att se vad det skulle kunna vara. 

Nu middag. Jordgubbar och grädde! Kanske toppar med lite chips också.