Njaeäh
Spaden är för nyckeln till salen för den som undrar.
Mixa in gamla låtar för all del men se då för sjutton gubbar till att koreografin sitter! Låt fyra och sex, njäeh. Blev extra många esquiva kan jag ju säga!
Feedback blev ändå positiv men några tyckte tempot under första halvan var lägre än vanligt. Jämför man med nuvarande release är allting lägre men kan hålla med till viss del. Byter nog nummer fyra och fem till nästa gång. Det ska vara plats nog för en ring till femman och då ska de få flåsa minsann.
Sista augusti
Lilltjejen skriver shoppinglista. Veckans proviantering avklarad och på vägen hem svängde vi förbi "mammas jobb" som hon säger.
Också kul att komma hemifrån en extra stund, för oss båda. Skulle ju slippa den frustrerande känslan om jag såg till att aktivera oss, men lika svårt att ta sig ut och träna, lika svårt har jag att aktivera mig med Lilltjejen.
Johan som nu är på väg hem har dock inga som helst problem att aktivera sig med henne. Om jag är den som står för den praktiska omvårdnaden förvaltar han aktivering och lek med bravur och extra allt. En rollfördelning som passar mig väldigt bra men blir en utmaning när det blir helger som denna med bara hon och jag.
En kille på något fler år än Ronja är också här i rummet. Jag förundras över våldsamheten i hans lekar. Hur mycket är arv och hur mycket är miljö? Hon har också de "minions" han slår, kraschar och skriker med men leken ser helt annorlunda ut. För en sekund blir jag extra tacksam över min tjej och de lugnare lekar hon utövar. Och då menar jag med tanke på mina öron.
Lökarlördag
Det är än mer tillfredsställande att jag joggade mig igenom två varv på egen hand på onsdagen och har hållit förvånansvärt jämt tempo de fyra gånger jag nu gjort detta. Att jag inte är någon joggare märks framför allt på vaderna. Jag har inga! Fast för att inte finnas bränner de infernaliskt. Hade fortfarande ont på fredagen, och med torsdagens pass i kroppen blev det långa och korta rundan istället för dubbla långa. Omåttligt jobbigt och anatomiskt motstridigt men fantatsiskt tillfredsställande efteråt.Det är det som är moroten.
Lyckats med ännu en bedrift denna vecka och det är att lipa inför chefen. Bra jobbat. Slog av fullkomligt när jag kom hem och orkade för första gången inte fixa så middagen stod på bordet när Johan kom. Jag satt här i fåtöljen och glodde på film hela kvällen. Johan fick laga mat och natta Lilltjejen. Somnade ändå sist av oss alla när min apatiska hjärna börjat snurra igen.
Under förmiddagen denna regniga lördag tog Johan Gulingen till Vänersborg för whiskeyklubbsträff. Kan tänka mig att fotbollsgolfen blev en blöt historia. I dubbel bemärkelse. Lilltjejen har fått stå ut med en apatisk morsa med större intresse för sina filmer i paddan än sin dotter. Har i alla fall fått i henne mat. Faktiskt tvättat också, min vanliga helggöra och dammsugat hjälpligt.
Med höstrusket utanför fick det bli en skön brasa i kaminen också, säsongens första.
Ska rycka upp mig till imorgon. Komma utanför dörren. Om inte annat för att vi behöver handla och besöka återvinningen. Ser fram emot söndagspasset då jag bytt ut varenda låt förutom styrkan. Jag har faktiskt aldrig bytt ut så många av ordinarie förut. Märkte att de flesta deltagarna i Frölunda var vana combatanter och med önskemålet att visa mina favoritlåtar fick det så bli så och har medvetet plockat från mina tidigaste releaser. Ska bara komma ihåg koreografin också.
Lilla Grå är tillbaka efter några dagars frånvaro. Hann bli lite orolig då hon knappt gått ut sedan hon kom till oss. Ena gången hade hon blivit instängd i grannens garage och jag misstänker något liknande igen. Sedan hon kom tillbaka har hon inte gått ut en sekund.
Nu har jag dock Brorsan intill mig och jag förundras ständigt över hans korta täta päls. Rejält biffigare än sin Bror också, till och med nackveck. Inte tjock. Biffig. Pälsig. Just det, pälsig.
Trött och seg, nöjd men ändå otillfredsställd efter denna lökardag. Inser att det är den fysiska inaktiviteten som skapar den krypande känsla jag nu har i kroppen. Regnet smattrar mot takfönstret och en joggingtur känns lockande. Om inte annat så hade en promenad varit mysigt. Tror dock inte att jag vågar lämna Lilltjejen ensam riktigt ännu på några år.
Sneglar åt röran vid soffan och noterar att hon knutit repet runt bordsbenet. Hon har alltså lärt sig till slut. Snart dröjer det väl inte länge förrän hon knyter sina egna skor.
En sådan dag
Före-bild där jag hoppas de rödkantade ögonen inte syns och önskar allting åt fanders. Efter-bild med känslodomnande endorfiner.
Vandrade omkring i ett tömt landskap, bara skrivbord och enstaka kontorsstolar. Kände hur mycket jag saknade att ha en egen plats, ett eget skrivbord med mina grejer och min grupp i närheten. Slippa bo i min ryggsäck och aldrig riktigt veta vem som blir ens bordsgranne. Det suger. Det vacklande självförtroendet jag tampats med ett tag nu fick sig ännu en törn idag. Vad som ska verka peppande och stöttande ord hjälper inte alls, snarare tvärt om. Chefen tycker jag klandrar mig själv för mycket men jag är inte mottaglig utan tacksam för att klockan passerat fem så jag kan slinka iväg. Märker halvvägs till Kållered hur käkarna spänner. Går visst utmärkt att spänna utan att bita ihop.
Johan ringer och som vanligt kan jag inte hantera snälla ord. Han får säga taskiga saker istället och det känns genast bättre. Tror passet ska gå lika bra som jag känner mig men som Johan sade åt mig kommer frustrationen ut i kroppen, så som den lyckligtvis oftast gör. Jag svettas, slår, sparkar och skriker ut min otillräcklighet. Låter känslan att jag gjort det jag kunnat utifrån mina förutsättningar ersätta känslan av misslyckande. Energin sprutar i takt med svetten och det är så skönt. Får tillbaka lite av distansen. Perspektivet. Jag kanske inte hör hemma på IT. Men jag har förbanne mig gjort mitt bästa och mer därtill. Jag lär mig, den hårda vägen.
DubbelDubbel
Ynka sex plusgrader och dimma mötte mig denna morgon. Det är ytterligheterna denna säsong med supersommar följt av helomvändning till dunderhöst. Hoppas övergången till vinter sker lika snabbt och definitivt.
Vårt nya favoritpålägg, getost med purjolök! Vi fick det under ridturen i somras, oväntat gott.
Och apropå gott kom vi äntligen iväg. Fast Stoffe fick förhinder i sista minuten, typiskt nog. Ett år tog det insåg vi att hitta datum som passade alla. Och så blev vi ändå bara tre.
DubbelDubbel var kvällens val. Mycket gott och lite annorlunda vilket var trevligt. Grönt te glass med lite hallongojs var väl ok men inte sjuttiofemkronors ok.
För dom pengarna hade man fått en STOR bunke frozen yogurt med tillbehör. Betydligt bättre alternativ.
Så ja, två efterrätter. Inget konstigt alls. Fast visst var det skönt med liten promenad efteråt.
Körig dag på jobbet men minns inte riktigt med vad. Typiskt mig. Minns en sak dock men avslöjar bara om det blir aktuellt.
Måndag
Okej, rena stroboskopeffekten hela kvällen igår och sociala flöden svämmade över av häftiga blixtar över Göteborgsområdet. Vi fick det inte över oss utan såg bara de konstanta ljusskenen utan vare sig muller eller regn.
Vaknade dock till muller men utanför var det sådant där mysko ljus med solen på väg över trädtopparna. Några kilometer senare vräkte det ner medan solen bländade i backspegeln.
En halvtimme senare skickade Johan en bild på vad som kommit ner på verandan. Skumt väder minst sagt.
Efter nattens oväder var det föga förvånande att mötas av tjutande brandlarm och P1-incidenter. Lite lustigt att se alla börja jobba i restaurangen för att undkomma sirenen.
Att man är sorgligt beroende av IT-system idag blir ack så uppenbart när de allihopa falierar.
Hahohahohahahaa!
Johan har muttrat om den ofantliga mängd skor jag har. Jag har kontrat med att han minsann haft fler. Dock var jag inte så säker att jag antog vadet.
Hahahahahaha! Lång näsa på honom! Sjukt vad skor vi har. Jag har träningsskor jag använt knappt en handfull gånger, vad göra med dom? Funderar att låta de stå i instruktörsrummet som reserver för de som behöver och har storlek 38. Men är det bara vi som har så här många skor?? Det mest skrämmande i min rad är att flera är snarlika varandra. Snacka meningslöst.
Medan jag var borta i eftermiddag gjorde han ett röj i skrymslen och vrår. Gissa vem som vann, eller förlorade eller hur man nu ska se det. Vem hade flest?!
Nu väntar vi på att vårt Wii U ska tugga sig igenom femtioelva uppdateringar. En halv evighet, vill ju spela nuu!
Pust!
Riktigt bra uppslutning ändå, kul! Fick önskemål om att mixa, dock efter eget tycke för att "se vad du gillar". Lurigt det där med att mixa då många ändå gärna vill köra ordinarie när de nu lärt sig den och då kan ta i ordentligt. Men så är det då där få som kör flera pass i veckan och börjat tröttna på nuvarande. Man vill tillmötesgå alla. Kan dock tänka mig att byta någon av rent låtmässiga anledningar men så ska man hinna plugga in den gamla koreografin också.
Nåväl, kul ändå att nu vara igång här också.
Jappjapp
Vi kallar det en tidig julklapp. Ja, det gör vi. Hum.
Skulle shoppa som sagt och fick med med de svarta byxor som ju var målet. Testade en affär med gediget utbud av det jag sökte. Provade säkert tio par, det ena med sämre passform än den andra. Gav upp och gick in till MQ. Det är skönt på ett sätt ändå, jag har mitt märke som alltid funkar. Drog på mig första paret och de satt som de gamla. Gött! Stockholm är det som gäller!
Nu är det snart dags för min Frölunda-premiär. Inte många bokade så får se nu om jag kan jobba in denna tiden hos Frölundianerna.
Har sett några olika varianter nu.
Alla kattälskares dilemma
Vill-men-vill-inte-röra-mig-för-aj-vad-kroppen-stelnat-och-måste-kliva-upp-men-det-är-ju-så-mysigt!
Lördagslök
Tre grå och frukost. Förkyld Lilltjej och en väldans seg matte/mamma. Stel och öm i kroppen så som jag bara blir efter en natt i kattanpassade ställningar.
Johans innebandy har kört igång igen så han var uppe med tuppen. Storhandlade allihopa när han var tillbaka och därefter drog han på GAIS-match. Jag och Lilltjejen lökade med våra paddor.
När Johan kom tillbaka ryckte jag upp mig och tog en promenad.
Imorgon kör jag igång mitt nya söndagspass i Frölunda. Blir intressant att se hur uppslutningen blir.
Hemmets trygga vrå
Nu kan jag slappna av. Byxorna förpassade till soptunnan och hederliga styva jeans på istället.
Får ta att jobba på liten pluttskärm några timmar istället.
Jomensåatte...
Inte alls lika lätt att kliva upp denna morgon. Kanske för att brandlarmet bestämde sig för att få slut på batteri vid fyratiden. PIIP...slappna av...slappna av...slapzzz....PIIP...slappna av...slappna av.... slappnazzzz...PIIP!
Men vi gjorde det! Stoffe drog iväg i ett hiskeligt tempo. Vadå mjukstarta?
Bara att hänga med medan morgontröttheten och andan lämnades kvar någonstans mellan Gulingen och första kröken. FLÅSFLÅS lät jag.
Bara att hänga med medan morgontröttheten och andan lämnades kvar någonstans mellan Gulingen och första kröken. FLÅSFLÅS lät jag.
Hade för avsikt att bara lufsa mitt varv men klarade inte av att ge honom den extra duktigheten. Tillsammans rusch-gå-lufs-rusch-gick vi det andra varvet. Stoffe måste jobba på att hålla sig mellan lufs och gå- tempo tycker jag.
Till duschen gjorde en morgoncyklande dam mig sällskap. När jag käckt önskade trevlig dag och vände mig mot dörren hejdade hon mig. Hon hade sett något med mina byxor...
GAAH! Och vad hade jag upptill idag? Ett enkelt midjelångt linne! På med jackan, ok funkade hjälpligt så länge jag undvek trappor och tappade pennor.
Visade min pekära situation för Helena som kom med en lösning (efter hon skrattat färdigt).
Tadaa! Presetabel för förmiddagens möten. Tackåtackåtack Helena!
Blir shopping i helgen. Två par svarta "finbyxor" var mitt utbud varav dessa var favoriterna. Antar att de efter ungefär tio år hade rätt att ge upp lite. Något olägligt bara men kan nu bara skratta åt situationen och skatta min lyckliga stjärna att det upptäcktes i tid. Hade ju varit roligt vid mötet där jag ska tigga pengar, rest mig upp efter sagda motiveringar för att gå och vända bokstavligt talat ändalykten mot kostymerna. Undrar om det ökat eller minskat mina chanser för pengarna? Ska inte slänga av mig sjalen och ta reda på det.
Schwupp
Ida is back! Det sägs att det är på barnen man märker hur åren går. Ack så sant. Ronja har börjat plita bokstäver och Ida börjat ratta bil och plugga till konditor! Det var ju nyss jag var i Sälen och formade glasstrutar med henne i backen! Vilken tur en annan slutade åldras efter 25.
Imorgon bitti är det dags igen. Jag ska ut och lubba igen - med sällskap! Stoffe ska släpa mig runt, stackarn.
Trötter
Slocknade kort efter avslutat inlägg igår. Farligt trött i biltåget hem efter en intensiv dag. Tacksamt att man välsignats med synnerligen lättsam avkomma. Middagsfix, onsdagsbad, hår- och tandborstning och så sängen. Johan har sin fotbollsträning följt av egen löprunda, en onsdagsvana han anammat efter semesterlatandet.
Valet närmar sig och jag irriterar mig på den meningslösa propagandan politikerna sprider på billboards, lokaltrafik, gatropare och lyktstolpar. Sjukt att de får använda skattepengar för sina så kallade budskap. Det borde förbjudas och gå under nedskräpningsparagrafen.
Media fylls av debatter och intervjuer där politikerna tävlar om att ordbajsa. Kan man inte bara ta bort allt propagerande, debatterande och manipulerande? En lika liten budget tagen av deras egenbestämda löner för alla partier att disponera till att presentera sin politik på standardiserad webbsida och distribuerat tryckt format. Vill väljarna ha information får de själva ta reda på den.
Sociala medier översvämmas av politisk propaganda som gillas och delas för glatta livet av inskränkta människor som inte bara sväljer med hull och hår utan också frotterar sig och bidrar med egna så kallade sanningar. Blir ledsen, rädd och förbannad när jag ser rent rasistiska inlägg fyllas av lovordande kommentarer, däribland från min egna vän-lista. Skäms över mina medmänniskor, skäms för att jag inte orkar ge mig in i en meningslös debatt. Ska jag ta bort dom? Eller lägga på bränsle och lägga in en kritisk kommentar? Ord för blinda ögon och tillstängda själar. Blir så trött.
Duttig
Jag har överraskat mig själv ännu en gång. Jag har joggat - igen! Två gånger inom fem dagar, woha! Och inte bara det - jag gjorde det imorse! Ja, det är ok att svimma. Ställde väckningen tio minuter tidigare än vanligt och klev upp direkt. När? Kvart över fem! Så ja, i vanliga fall är larmet inställt på 05.25.
Med allt packat och klart var jag på plats strax efter sex. Regn i luften men framför allt stormlika vindar som dånade i träden vilket skönjas i bilden ovan. Kunde knappt hålla fånen stadigt. Lite stela ben efter gårdagen till detta gjorde att det kändes lite smått motigt, men jag hade ju bestämt mig och då går det också lättare.
I skogen var det dock lugnt så lufsade den längre slingan ovan. Stegade två av backarna med brännande vader och pipande luftrör. Så lite dryga två och en halv kilometer på nitton minuter är väl en uns över promenadfart men jag är så sjukt nöjd! Löjligt mallig att jag faktiskt gjorde det. Duschad och klar kvart i sju, så god tid till medhavda frukostmackor och halvmysig eftersvett.
Riktigt höstväder senaste dagarna med regn, åska och rejäla vindar. När jag körde hem igår var det mörkt. När jag åkte imorse var det mörkt och tio grader. Sommaren slut som sagt.
Elin och Andreas med sina pojkar kikade förbi för lite, med betoning på lite kräftor. Själv har jag ju lite svårt för de där knappnålsögonen nedifrån bordet och gjorde barnen sällskap till korv med bröd istället. Och med besök hade jag ju en fullt legitim anledning att göra en kladdkaka. Igen. Gjorde en i söndags också.
Nu är det mindre stela ben men mer träningsvärkande sådana istället. Börjar bli duktigt trött i ögat så sängen hägrar. Avslutningsvis bara gruppfotot från igår som jag nu fått från Charlie.
60 och 58
Så var höstschemat igång också i Partille. Deltagarna har ännu semester av deltagarantalen att döma på passen men hade ett gött litet gäng ändå idag.
Var ärligt lite orolig för orken med ännu en combat direkt efter men 58:an hon körde hade många bra låtar vilket jag hunnit glömma bort. Kändes förvånansvärt bra i kroppen. Dessutom minns man själv hur nervigt det var att filma så man blev extra engagerad att peppa och hänga med ordentligt.
Direkt efter var det snabba puckar att byta de svettblöta kläderna till torra, hoppa i Gulingen och brumma till SATS anläggning på Torparvallen. Hade fått frågan om jag ville vara med vid Charlies licensfilmning och det ville man ju förstås!
Nu med benen uppdragna i soffan, regnet mot takfönstret och Lilla Grå intill så känns det dock rejält i de förstnämnda. Phu.
Regn
Regnet kommer och går, GAIS-match på tv:n och Lilltjejen tränar på att skriva.
Lilla Grå också nu kallad Lillasyster är synnerligen tolerant. Här nedbäddad av Lilltjejen. Hon har verkligen funnit sig tillrätta hos oss nu, skygg när vi är på fötter men lugn och gosig när vi sitter eller ligger.
Inte så lätt det där med stora och små bokstäver men namnet är helt klart på gång.
Riktig segardag.
Lugnt
Halvseg dag med lite allmänt hemmafix medan Johan var på match nere på vallen. Därefter blev det en liten sväng till stan och Kulturkalaset där största behållningen var agilitytävlingen. Hundbegäret blossade upp igen.
Nu snarkar en liten tjej i sin säng. Så går det när man får för sig att vakna vid fem på morgonen. Passar på att nyttja den något tidigare föräldratiden med något jag uppenbarligen inte är sugen på tillräckligt ofta...
Vilken tur jag köpte en ny förpackning! Chokladpudding alltså.
Premiär x 2
Sent omsider denna sommarsäsong tog jag tag i saken och drog ut med mina inlines. Kroppen ovan men välbehövligt att bryta combat-mönstret. Får ha snabba ögon också för att undvika de cigarrstora sniglarna.
Kändes lagom med Gunnilse fram och tillbaka från gamla stationshuset men väl tillbaka till Gulingen och skorna på fötterna kände jag 'Äsch vad sjutton', och joggade iväg.
Det var ingen höjdare kan jag säga. Från den flytande snabba inlinesåkningen till stötig amatör-jogg och kroppen undrade vad sjutton jag höll på med. Notera senaste gången jag joggade, i skogarna utanför Vann spa i våras. Asfalt är ruskigt hård.
Nöjd att jag inte gav upp och fullföljde infallet - något pressad av snygg joggarkille med hund, cykeldam med hund, promenerande tjejer med hund och grillsällskap vid intilliggande trädgård. Försöka-jogga bland människor, blä.
En början på en fredag
Fel dag
Känns inte alls som torsdag. Vart tog denna vecka vägen? Schwupp, sade det bara och så är man i Kållered igen. Fasansfull hårdrock dånar ute i gymmet. Hur kan man gilla sådant där? Snacka om att smaken är som baken.
Hittade inte hundraprocentig närvaro men det gick ändå ok. Nu dödas en elgitarr på andra sidan väggen. Barbariskt.
Testade en sådan där superkorrekt valbarometer på någon av kvällspressens sajter. Blev Miljöpartist vilket är lite lustigt då jag röstat på dom flertalet gånger. Och nej fråga mig inte varför då jag kan deras (och alla andras) valmanifest lika bra som Nya testamentet - på hindi. Och ja, jag borde ta större ansvar och visa större intresse för den demokratiska lyx vi har i detta land. Har ungefär lika tunga argument till att inte bry mig som varför jag inte har hjälm när jag cyklar, åker inlines eller skidor. Jag vet att jag borde men vill inte så sluta tjata. Då blir jag bara mer obstinat. Samma åldersnivå som min dotter. Gäsp.
Phu, vad jag stinker. Dags att ta min obstinata ända till duschen.
Stor och Liten
Regn på utsidan, mys på insidan. Lilltjej i sängen och make på fotbollsträning följt av egen träning. Jobbet har trappat upp i lagom takt, turligt nog då min hjärna uppenbarligen avdunstade mer än jag trodde under semestern.
Både jag och Johan fick rolig post idag. Tidigare hade vi fått mail att vår intresseanmälan vad godkänd och nu kom alltså själva kitet för att tillhandahålla vad jag antar är dna. Eller har jag sett för mycket på CSI? För några gnugg på insidan av var kind och så tillbaka i bifogat kuvert. Ungefär en månad senare ska analys vara klar och man är tillgänglig för matchsökning i Tobiasregistret. Sannolikheten är ju ganska liten men vad häftigt om man faktiskt skulle visa sig vara möjlig donator till någon.
Lite då och då blossar uppmaningar om organdonationer och de där donationskorten upp. I mina tonår hade jag faktiskt ett sådant röd-grönt kort i plånboken där jag sade mig acceptera donation av min vackra lekamen. Nu har jag faktiskt inte det och har inte heller registrerat mig. Av någon anledning tar det faktiskt emot lite vid tanken på att just donera mina organ. Jag tror inte på liv efter döden och någon form av religiös motivering existerar inte över huvud taget för att jag skulle vilja behålla mitt fodral när jag gått hädan. Själ? Asch.
Tror det är tanken på att hamna på ett stålbord omringad av läkarstudenter som ligger bakom. Eller att min hjärna skivas upp i centimetertjocka skivor för närskådning eller panering. Ja, om jag nu ändå inte behöver kroppen sprollar det väl roll om studenter bakfulla på läkarsprit karvar i den men är helt enkelt så barnsligt inbilsk att jag inte vill ge dom det simpla nöjet. Jag vill att mina organ ska hjälpa någon. Inget låter väl så äckligt men tillfredsställande som de historier där Kalle Donatorssons hornhinnor hamnade hos Lisa, levern hos Kajsa, hjärtat hos Bert, en njure till Hans och den andra till My. Tunntarmen till Alex och lungorna till Eva. Kan man notera att man vägrar ge sina lungor till en rökare eller levern till en alkoholist? Det är ju faktiskt mina organ!
Det går säkert att specificera att ens organ endast ska gå till faktiska personer i behov av reservdel(ar) men har oansvarligt nog inte kollat upp det.
Bara därför har jag nu gjort (MOD) det och faktiskt registrerat (Socialstyrelsen) mig. Det gick ju att välja bort "annat medicinskt ändamål".
Nu ska jag också sova.
Backaplan
Då min klass i Partille inte börjat ännu kunde jag denna dag testa Torbjörns pass vid Backaplans anläggning. Fick frågan om jag ville hoppa in och gästinstruera lite vilket jag ju inte kunde tacka nej till. Körde låt fyra och fem till ett grymt gäng med bra respons.
Pust och eftersvett. Nu dusch.
Morrn
Har fastnat i serien "Once upon a time". Stenhårt. Motstridigt. Obönhörligt.
Kalas
Uppklädd på Linda-nivå. 70-årskalas med kort varsel i skön sommarkväll. Har hittat en bra plats i utkanten där jag deltar utan att delta. Lilltjejen har sett luftballonger för första gången vilket fascinerade.
Ssch!
Morgonstund har guld i mund. Mycket lägligt att lämna hemmet en halvtimme senare än vanligt då en olycka tydligen blockerade Norrleden och körfälten öppnades strax efter Gulingen fått sin påfyllning.
Det har klagats på att tystaden i den tysta avdelningen inte respekteras. En liten extra skylt råder nog bot på detta. Hum.
Fick ett infall och letade reda på filmen Frosts soundtrack på Spotify. Spelade den i bilen när jag körde Lilltjejen till stan i tisdags och oj vad hon gick igång! Hon älskar ju Frost och framför allt Elsa. Håret ska flätas som Elsa och så tar hon en filt som mantel. Nu satt hon där bak, sjöng med och framför allt gjorde de svepande rörelserna från filmen. Otroligt gulligt. När det är svenska versionen som går hemma har jag vant mig vid den och tycker Annika Herlitz gör den fantastiskt bra. Att sedan översättningen är så pass bra tycker jag är imponerande då det inte kan vara så lätt alla gånger. Orginalet är också mycket bra, så vet faktiskt inte riktigt vilken av dom jag föredrar.
Mitt i veckan, plus 25
Fick nytt halsband idag. Inte av han där bakom utan vår avkomma - om nu någon trodde något annat.
Svårt att somna igår. Så går det när man i brist på annat köper en Well-dricka med koffein. No more. Kan de inte utöka utbudet med några vanliga jämrans drickor? Följaktligen segt att kliva upp men funkade ändå på jobbet. Gott att ha fått gjort sådant som tidigare måstats prioriteras ned.
Att det brinner i Västmanland har väl ingen missat men suck vad media suger ur allt de bara kan, ned till minsta rykande kotte. De sitter där på sina redaktioner och hoppas på fler dödsoffer, för visst är det futtigt med bara ett? Politikerna passar på att också utnyttja läget, samlas som flugor kring det rykande kadavret och tar till stora brösttonerna om utökade resurser för krishantering och specialflygplan. Vad ska de dit att göra? Herr kungen skulle visst också dit, laddad med marshmallows i fickan. Väl använda skattepengar jojo. Och så alla förståsigpåare som sitter i sina soffor och tycker bäst om skogsbränder, evakuering och samordning. Det är så att man blir lite:
Frölunda
Rebecca och Anna bjöd på grym teamklass i Frölundas fina sal. En sal som jag från och vecka 34 också ska köra i, combat söndagar it is! Lite trögstartad i kroppen men kändes rätt ok efter några låtar. Nu ska jag bara lägga till det verbala också och med stukat självförtroende är jag faktiskt lite nervös inför torsdag.
Två små
Lilla Grå hjälpte mig väcka Lilltjejen denna morgon. Gråbröderna surar lite och bojkottar sängen om kvällen men nedlåter sig att kela när matte trugar. Matte surade också när hon kom på Brorsan att leka med en död fågel vid bokhyllan. Skäms katten sade jag och katten skämdes inte ett dugg. Sade något liknande igen när han senare jagade in Lilla Grå under sängen. Fick en gnugg mot benet för det.
Första arbetsdagen gick i ett rasande tempo så som det bara kan när man har en snärjig fakturadjungel att reda ut. Ungefär mitt i offrade jag mig för att ett födelsedags-, öh, manfolk skulle få avnjuta Pizza Hut. Stor uppoffring. Gigantisk. Fick inte ens betala för mitt eget frosseri, maken till jobbig den där Ola. Fast han fick ju ratta Gulingen. Grattis dårå.
Fattar inte hur han fått dit den där texten över bilden. Det ska till en iFån-analfabet som mig för att inte fatta och en iFån-guru som honom för att himla med ögonen. Jag har fortfarande inte listat ut hur man tar bort en bildmapp jag inte ens skapat.
Johan har lekt teambyggarlekar i Landskrona med kollegor från båda sidor sundet. En hel campingstuga fick han för sig själv. Hade det varit jag hade jag barrikaterat mig i stugan, bojkottat bygga-Notre Dame-av tändstickor-med-bakbunden-högerhand-och-ögonbindel-övningen och vältrat mig i min nya borg av välsignad ensamhet.
I söndags sade jag att det sedvanligt skulle ta en arbetsdag för att sedan känna att man aldrig varit ledig. Johan kontrade med en halvtimme och jag är böjd att hålla med. Något som känns efter en dag däremot är min svanskota. Att inte nöta kontorsstol på några veckor har uppenbarligen medfört viss minnesförlust i min akterdel. Abrupt återuppvaknande.
Nyrenoverade delen hade ju inget nät ännu så huserar i tysta delen. Alla vi få som jobbar denna vecka och valt denna del sitter på rad vid fönstrens små bås. Enbart. Som i en buss sitter vi med tangentknatter och musklick istället för motorns brummande i bakgrunden och öronsnäckor intryckta för säkerhets skull. Kom inte här och försök dela med dig av din semesters göranden. Schas.
Skrivbordet jag upprätthåller mig vid är lyxvarianten där man höjer och sänker med knappar istället för muskelstyrka. MEEEEEEEEEEEEEEE låter det när jag behöver vila svansen och sedan benen.
I eftermiddag ska jag skynda och hämta Lilltjejen, skynda henne att äta utan att säga "ÄT!" mer än sexton gånger och sedan skynda in till stan till Johan, lämna avkomman i hans ömma händer och skynda vidare till Frölunda. Allt för att få ett combat pass denna vecka i kroppen innan min återkomst till Kållered.
Tyst
Utforskat den under sommaren renoverade delen och funnit en ny tänkbar hörna att lägga beslag på. Visserligen är jag tidig men har en känsla av att jag lär förbli ensam här denna vecka. Najs.
Sista dagen
Skön timlång kvällspromenad i våra skogar. Mindre skönt med känslan av fästingar överallt. Marsch in i duschen.
Lite modellera, lite latlunch på Ikea och lite lökande. Johan hinner faktiskt lämna Lilltjejen imorgon så jag kan börja jobbet som vanligt 07.00. Hurra.
Lördag
Gothia towers i bakgrunden från Universeums dinosaurieterass. Lilltjejen kunde inte fokusera på kameran för de rörliga dinosarna som skrämde inte bara henne utan också undertecknad. Vi blev inte långvariga på den avdelningen.
Det blev alltså Universeum idag. Inte särskilt billigt att gå in men rätt trevligt att gå omkring i. Vi återvände flera gånger till akvarierna och aktiviteterna, samt tyvärr också regnskogen. Där svettades vi som gnuer men fick närkontakt med flera djur som belöning.
Det blev alltså Universeum idag. Inte särskilt billigt att gå in men rätt trevligt att gå omkring i. Vi återvände flera gånger till akvarierna och aktiviteterna, samt tyvärr också regnskogen. Där svettades vi som gnuer men fick närkontakt med flera djur som belöning.
Över fyra timmar spenderade vi där. Därefter lite tvätt, lite lök, lite måla med vattenfärger och löka lite till. Johan kommer inte hem förrän till middagstid imorgon så får se vad vi tjejer hittar på under min sista semesterdag. Fantasin börjar tryta. Apropå Johan upptäckte han där på fotbollslägret att han glömt handduk, dök in på Sova-butiken och köpte en - för femhundra spänn! Så går det när man har bråttom, hugger första bästa och inte kollar prislappen.
Augusti
Bara sådär helt oförberett blev jag gräsänka till tisdag. Fotbollscup till söndag och konferens måndag till tisdag. Blir kickstart på vardagen med lämning och hämtning på dagis.
Lite tvätt, lite proviantering och mycket läsning denna dag. Plöjt nästan de tre jag beställde från Adlibris, enkla lättlästa saker, långt ifrån Seierstads dokumentation om Utöya. Apropå den boken fann jag det ointressant att läsa om Breiviks motiv, skildringarna om de ideologier han stödde och det manifest han sammanställde. Skummade de avsnitten. Att förstå varför en människa gör onda handlingar kan för många vara fundamentalt. Vad är det som driver, varför, hur kunde det bli så är ganska självklara frågor, kanske framför allt hos de drabbade.
Människor gör onda handlingar. Motiven har bara de själva och att försöka förstå dom är för mig inte intressant.
Att läsa om Anders Breiviks bakgrund och de ungdomar som skildrades fann jag mer engagerande. Detaljrikedomen i händelserna på Utöya gjorde denna för mig ganska perifera massaker till en skrämmande tydlig och brutal skildring i sin saklighet. Som förälder tror jag det är extra tung läsning.
Lilla grå har kommit in för natten. Gråbröderna kommer och går men brukar också söka sig hemåt under natten. Lilltjejen ligger i sin säng med paddan. Får se vad jag kan hitta på med henne imorgon, om ambitionen räcker. Vårt mål att få henne blöjfri under semestern gick förresten över förväntan. Direkt första semesterdagen rullade vi undan mattor och skyddade soffan. Några olyckor blev det förstås men slutet på andra dagen var det nemas problemas. Inga belöningar, klistermärken eller annat. Potta eller sådan där toainsats att välja på men efter några gånger med insatsen funkade det lika bra utan. Fortfarande nattblöja (förstås) men måste säga att övergången varit otroligt smidig.
Nu har hon börjat intressera sig mer för bokstäver och av någon anledning klockan. Bokstaverar gärna ord men förstår nog inte riktigt att de faktiskt bildar ett ord, att man läser och varför används frekvent av henne om allt och ingenting.
Gillar stilen med lillfingrarna. Naturligt fisförnäm, inte nedärvt av mig. Och ja, till slut har hon börjat äta hamburgare efter att hittills bara accepterat strips, och till nöds nuggets. Och självklart är det bara Max som gäller. Okej, lite fisförnäm men ska det vara ska det vara. Undrar om hon inte är lite lik mig på den bilden?
Känns fjärran att börja jobba på måndag. Jag som var så uppe i det fann mig i semestermod förvånansvärt snabbt och lätt. Då industrisemestern gäller en vecka till och majoriteten av verksamheten också är borta räknar jag med hyfsad mjukstart. Lugnt och tyst på kontoret hoppas jag. Sedan de sedvanliga statusavhandlingarna. Pust.
Nu är vi alltså inne i augusti. Himmel och pannkaka.
När jag tränade på cityanläggningen hamnade jag bakom en tjej med omfattande skärskador av den självförvållade typen. Underbenen, lår och underarmar var fulla av tvärgående ärr. Såg det som lärare och ser det allt oftare i den miljö jag arbetar med sin naturligt lättare klädsel för träning. Tycker det blir alltmer frekvent, de fysiska spår av kanaliserad smärta. Parallella ärr i försök att skapa illusion av kontroll och lätta den ångest som förtär inifrån. Andra slutar äta, en del tar till kemikalier. Somliga sluter sig inom sig själva medan andra blir utåtagerande. Visst har det ökat, eller är det bara uppmärksamheten som gjort det?
Det florerar så mycket "visdomsord" på FB. Såg bland annat denna: "You dont know how strong you are, until being strong is the only choice you have."
Av någon anledning störde den mig. Alla människor har väl förhoppningsvis måstat vara starka av en eller annan anledning. Jag säger förhoppningsvis då jag anser att vissa mentala motgångar krävs för att bygga det jag inte finner bättre ord för än - karaktär. Liksom fysisk träning bryter ned kroppen för att göra den starkare anser jag mentala motgångar motsvarar personens mentala träning. En del ställs inför inre eller yttre prövningar som utmanar dennes psyke mer än andra och dessa måste inte vara åt det extrema hållet på något sätt. Omfattningen är ju också starkt beroende av varje persons utgångspunkt och bakgrund.
Jag upptäcker att jag har svårt att motivera varför jag stör mig på citatet. Det ord jag finner är inbilskt. Att vara stark som enda alternativ finns inte. Det finns alltid minst ett annat. Du kan välja att inte vara stark. Att göra något annat, backa eller ge upp.
I den priveligierade värld vi lever i har vi faktiskt ett val, även om de kan kännas ringa eller till och med värre. Där och då är man inte stark. Aldrig känner man sig så svag som när livet kastats på ände och de valbara alternativen tycks vara att ge upp eller bita ihop. Att när man biter ihop får höra att man är stark känns som en paj i ansiktet och allting vrålar "Stark? Vadå stark? Jag har ju för f-n inget val!"
Sällan sätter man sig och skriver en klyscha på Facebook.
Citatet är ett hån mot de som väljer något annat. De som backar, ger upp. För vad blir andemeningen? Att de är svaga. Att den som inte kämpar är svag. Att hitta en annan utväg i att skada sig själv skulle vara svaghet.
Ränderna på de armar och ben jag ser är inga tecken på svaghet. Jag tänker på tigern och dess ränder. Tigerränder.
Eller är klyschor i sociala medier bara ytterligare ett sätt att kanalisera?
