Lökarlördag
Det är än mer tillfredsställande att jag joggade mig igenom två varv på egen hand på onsdagen och har hållit förvånansvärt jämt tempo de fyra gånger jag nu gjort detta. Att jag inte är någon joggare märks framför allt på vaderna. Jag har inga! Fast för att inte finnas bränner de infernaliskt. Hade fortfarande ont på fredagen, och med torsdagens pass i kroppen blev det långa och korta rundan istället för dubbla långa. Omåttligt jobbigt och anatomiskt motstridigt men fantatsiskt tillfredsställande efteråt.Det är det som är moroten.
Lyckats med ännu en bedrift denna vecka och det är att lipa inför chefen. Bra jobbat. Slog av fullkomligt när jag kom hem och orkade för första gången inte fixa så middagen stod på bordet när Johan kom. Jag satt här i fåtöljen och glodde på film hela kvällen. Johan fick laga mat och natta Lilltjejen. Somnade ändå sist av oss alla när min apatiska hjärna börjat snurra igen.
Under förmiddagen denna regniga lördag tog Johan Gulingen till Vänersborg för whiskeyklubbsträff. Kan tänka mig att fotbollsgolfen blev en blöt historia. I dubbel bemärkelse. Lilltjejen har fått stå ut med en apatisk morsa med större intresse för sina filmer i paddan än sin dotter. Har i alla fall fått i henne mat. Faktiskt tvättat också, min vanliga helggöra och dammsugat hjälpligt.
Med höstrusket utanför fick det bli en skön brasa i kaminen också, säsongens första.
Ska rycka upp mig till imorgon. Komma utanför dörren. Om inte annat för att vi behöver handla och besöka återvinningen. Ser fram emot söndagspasset då jag bytt ut varenda låt förutom styrkan. Jag har faktiskt aldrig bytt ut så många av ordinarie förut. Märkte att de flesta deltagarna i Frölunda var vana combatanter och med önskemålet att visa mina favoritlåtar fick det så bli så och har medvetet plockat från mina tidigaste releaser. Ska bara komma ihåg koreografin också.
Lilla Grå är tillbaka efter några dagars frånvaro. Hann bli lite orolig då hon knappt gått ut sedan hon kom till oss. Ena gången hade hon blivit instängd i grannens garage och jag misstänker något liknande igen. Sedan hon kom tillbaka har hon inte gått ut en sekund.
Nu har jag dock Brorsan intill mig och jag förundras ständigt över hans korta täta päls. Rejält biffigare än sin Bror också, till och med nackveck. Inte tjock. Biffig. Pälsig. Just det, pälsig.
Trött och seg, nöjd men ändå otillfredsställd efter denna lökardag. Inser att det är den fysiska inaktiviteten som skapar den krypande känsla jag nu har i kroppen. Regnet smattrar mot takfönstret och en joggingtur känns lockande. Om inte annat så hade en promenad varit mysigt. Tror dock inte att jag vågar lämna Lilltjejen ensam riktigt ännu på några år.
Sneglar åt röran vid soffan och noterar att hon knutit repet runt bordsbenet. Hon har alltså lärt sig till slut. Snart dröjer det väl inte länge förrän hon knyter sina egna skor.
Kommentarer
Trackback