Augusti
Bara sådär helt oförberett blev jag gräsänka till tisdag. Fotbollscup till söndag och konferens måndag till tisdag. Blir kickstart på vardagen med lämning och hämtning på dagis.
Lite tvätt, lite proviantering och mycket läsning denna dag. Plöjt nästan de tre jag beställde från Adlibris, enkla lättlästa saker, långt ifrån Seierstads dokumentation om Utöya. Apropå den boken fann jag det ointressant att läsa om Breiviks motiv, skildringarna om de ideologier han stödde och det manifest han sammanställde. Skummade de avsnitten. Att förstå varför en människa gör onda handlingar kan för många vara fundamentalt. Vad är det som driver, varför, hur kunde det bli så är ganska självklara frågor, kanske framför allt hos de drabbade.
Människor gör onda handlingar. Motiven har bara de själva och att försöka förstå dom är för mig inte intressant.
Att läsa om Anders Breiviks bakgrund och de ungdomar som skildrades fann jag mer engagerande. Detaljrikedomen i händelserna på Utöya gjorde denna för mig ganska perifera massaker till en skrämmande tydlig och brutal skildring i sin saklighet. Som förälder tror jag det är extra tung läsning.
Lilla grå har kommit in för natten. Gråbröderna kommer och går men brukar också söka sig hemåt under natten. Lilltjejen ligger i sin säng med paddan. Får se vad jag kan hitta på med henne imorgon, om ambitionen räcker. Vårt mål att få henne blöjfri under semestern gick förresten över förväntan. Direkt första semesterdagen rullade vi undan mattor och skyddade soffan. Några olyckor blev det förstås men slutet på andra dagen var det nemas problemas. Inga belöningar, klistermärken eller annat. Potta eller sådan där toainsats att välja på men efter några gånger med insatsen funkade det lika bra utan. Fortfarande nattblöja (förstås) men måste säga att övergången varit otroligt smidig.
Nu har hon börjat intressera sig mer för bokstäver och av någon anledning klockan. Bokstaverar gärna ord men förstår nog inte riktigt att de faktiskt bildar ett ord, att man läser och varför används frekvent av henne om allt och ingenting.
Gillar stilen med lillfingrarna. Naturligt fisförnäm, inte nedärvt av mig. Och ja, till slut har hon börjat äta hamburgare efter att hittills bara accepterat strips, och till nöds nuggets. Och självklart är det bara Max som gäller. Okej, lite fisförnäm men ska det vara ska det vara. Undrar om hon inte är lite lik mig på den bilden?
Känns fjärran att börja jobba på måndag. Jag som var så uppe i det fann mig i semestermod förvånansvärt snabbt och lätt. Då industrisemestern gäller en vecka till och majoriteten av verksamheten också är borta räknar jag med hyfsad mjukstart. Lugnt och tyst på kontoret hoppas jag. Sedan de sedvanliga statusavhandlingarna. Pust.
Nu är vi alltså inne i augusti. Himmel och pannkaka.
När jag tränade på cityanläggningen hamnade jag bakom en tjej med omfattande skärskador av den självförvållade typen. Underbenen, lår och underarmar var fulla av tvärgående ärr. Såg det som lärare och ser det allt oftare i den miljö jag arbetar med sin naturligt lättare klädsel för träning. Tycker det blir alltmer frekvent, de fysiska spår av kanaliserad smärta. Parallella ärr i försök att skapa illusion av kontroll och lätta den ångest som förtär inifrån. Andra slutar äta, en del tar till kemikalier. Somliga sluter sig inom sig själva medan andra blir utåtagerande. Visst har det ökat, eller är det bara uppmärksamheten som gjort det?
Det florerar så mycket "visdomsord" på FB. Såg bland annat denna: "You dont know how strong you are, until being strong is the only choice you have."
Av någon anledning störde den mig. Alla människor har väl förhoppningsvis måstat vara starka av en eller annan anledning. Jag säger förhoppningsvis då jag anser att vissa mentala motgångar krävs för att bygga det jag inte finner bättre ord för än - karaktär. Liksom fysisk träning bryter ned kroppen för att göra den starkare anser jag mentala motgångar motsvarar personens mentala träning. En del ställs inför inre eller yttre prövningar som utmanar dennes psyke mer än andra och dessa måste inte vara åt det extrema hållet på något sätt. Omfattningen är ju också starkt beroende av varje persons utgångspunkt och bakgrund.
Jag upptäcker att jag har svårt att motivera varför jag stör mig på citatet. Det ord jag finner är inbilskt. Att vara stark som enda alternativ finns inte. Det finns alltid minst ett annat. Du kan välja att inte vara stark. Att göra något annat, backa eller ge upp.
I den priveligierade värld vi lever i har vi faktiskt ett val, även om de kan kännas ringa eller till och med värre. Där och då är man inte stark. Aldrig känner man sig så svag som när livet kastats på ände och de valbara alternativen tycks vara att ge upp eller bita ihop. Att när man biter ihop får höra att man är stark känns som en paj i ansiktet och allting vrålar "Stark? Vadå stark? Jag har ju för f-n inget val!"
Sällan sätter man sig och skriver en klyscha på Facebook.
Citatet är ett hån mot de som väljer något annat. De som backar, ger upp. För vad blir andemeningen? Att de är svaga. Att den som inte kämpar är svag. Att hitta en annan utväg i att skada sig själv skulle vara svaghet.
Ränderna på de armar och ben jag ser är inga tecken på svaghet. Jag tänker på tigern och dess ränder. Tigerränder.
Eller är klyschor i sociala medier bara ytterligare ett sätt att kanalisera?
Kommentarer
Trackback
