Jag vet inte om jag någonsin haft så många sjukdagar - ever! Det där jag nämnde om levandes skara kunde ju definieras på lite olika sätt. För mig var det nog den skara av levande döda.
Lilltjejen har gjort mig sällskap så vi ligger som två svettisar och hostar ikapp. Johan smyger längs väggarna och muttrar nåt om smitthärd medan han tvättar, plockar grejer och serverar mat som hans tjejer bara petar i. Vill du gå ner i vikt? Prova influensadieten, jag har nog tappat tre kilo!
En annan cool grej jag glömde dokumentera är den nya frisyren jag namngav "Toss and turn". Tvätta inte håret på minst fyra dagar, tillbringa dessa dagar till största delen liggande där du ser till att kasta med huvudet ordentligt. Effekten blir nästan som att tupera men hemligheten bakom den riktiga stadgan och tovigheten är - och det är mycket viktigt - rejält med svett mellan varven. Sen kan du med dina febersvaga armar ägna flåsiga tjugo minuter att försöka borsta ut härligheten, innan du ger upp och tar en dusch. Det är sannerligen på tiden ändå.

Tillbaka i de levandes skara. Gårdagen försvann i ett töcken av svett, frossa och sådan värk i hela kroppen att stillaliggande var stört omöjligt. Inte kul. Inte heller kul att min combat i Partille fick ställas in då ingen vikarie hittades.
Idag är jag nästan människa igen men svag som en kattunge (dock långt ifrån lika söt som en) och flåsar av att borsta håret.
Ute är det strålande vackert väder, solen bränner in till mig där jag ligger i min favvofåtölj. Om jag blundar och tänker bort den täppta näsan, hostan och suset i huvudet kan jag nästan låtsas att jag befinner mig på en tropisk strand, minus vågskvalpet. Bara nästan.

Hade det inte varit för de extra passen det nu blev denna vecka hade jag säkert klarat mig. Det hade jag! Nu ligger jag här utslagen igen, blöt i svett med sönderhostade luftrör. Denna gång insåg jag dock tidigt mitt (och deltagarnas) bästa och jagade ersättare direkt och underbare Peter F kör upp från Kungsbacka! En söndagseftermiddag är det inte många pass men imorgon däremot lär det bli värre. Den enda combat jag nu kör är den på dvd:n. Skit och skrutt och elände och mera skit, det är vad det är!

Intetsägande sista delfinal där Ralf och Alcazar stack ut ur den grå massan. Camilla Hede... eller nåt var ju bara pinsam i den utfyllnadsroll hon utgjorde. Inte ens mima korrekt kunde hon.
Men mest störande är rosslet i bröstet och hostningarna som sliter sönder mina luftrör. Jag ska ju ha revansch i Lindholmen imorgon! Ååh!

Lilltjejen har lagt beslag på mammas fåtölj, Modig går för andra gången sedan vi kom hem och utanför dörren ligger en mus. Någon av Gråbröderna planerar visst att återuppta leken imorgon. Duktigt trött idag av någon anledning. För mycket mat igår säger vi - bakfrosseri.
Imorgon är det min combat i Kållered och ska bli intressant att se dagsformen. På lördag är det kvartal, en jag hann boka in mig på denna gång woho! Release nummer 55, den 27:e i ordningen för mig. Tänk att jag instruerat i nästan sju år! Inte tröttnat, inte lagt mig till med något som body pump eller annat. En riktig combaTANT alltså!

Orkar inte skriva mycket. Käkat gott med kollegorna på Brasserie Manfred. Bilden visar förrätten jag och Stoffe tänkte dela. Mikael fick hjälpa till samt Ola på den lilla vegetariska delen. Tack och pris att jag tog halva storleken på varmrätten! Fast efterrätt går alltid ner förstås. Hann sätta skeden i den innan jag fotade. Mätt, mättare, fyra kollegor!

Sitter i instruktörsrummets soffa och samlar kraft inför duschen. Fick typ fyra svar på vikariefrågan på intranätet trots att jag också skickat till box-instruktörerna. Men med två andra som tidigare lagt ut bön om hjälp till sina combatpass denna kväll insåg jag att chansen var mikroskopisk. Ville inte ställa in, ville inte att mina deltagare kanske skulle få ett Zumba-pass eller något istället, hur kul är det när man är inställd på combat?
Så jag förberedde mig hela dagen genom att småäta och dricka för att försöka fylla på vätske- och energiförrådet som bara bokstavligt talat runnit ur mig. Började dessutom passet med att utmana deltagarna, säga som det var men att där jag tappade i ork och energi skulle de kompensera! De var grymma! Sedan tappade jag koreografin i både första och andra låten. Grrr!
Hängde ändå med något bättre denna gång och det flimrade inte i synfältets utkanter när det var dags för styrkan. Jag är ju så gott som frisk juh.

Johan och Lilltjejen åkte till farmor och farfar medan jag laddade (sov) inför mitt fiaskopass. Fick dessa bilder av honom. Debatten huruvida tidigt datoranvändare fördummar eller stimulerar pågår på många håll. Av nedan bild kan man vara böjd åt det förstnämnda men man kan ju tolka henne som fascinerad också?

Syns inte på bilden men jag fryser som en hund! Magen höll sig i schack men resten av kroppen svek mig fullständigt. Med kallsvetten rinnande mellan brösten kände jag en vag oro inför passet men slog bort det. Nu ångrar jag att jag inte frågade Johan som jag träffade där om inte han kunde kört istället. Fattar inte att tanken ens slog mig men man var så fokuserad på att bara köra.
Svetten rann i strida strömmar knappa minuten in i uppvärmningen och orken var obefintlig. Hade ändå förvarnat deltagarna så de slapp undra. En del instruktörer stannar av under kombinationerna för att lyfta fram teknik eller pusha deltagarna. För första gången, redan i låt tre fick jag köra den varianten helt enkelt för att jag inte orkade annat. Pinsamt! Det jag svek i teknik försökte jag kompensera verbalt istället och deltagarna var grymma att pusha. Men nej, det där var inte kul och kan bara be dom om ursäkt. Tar min stukade stolthet och ger mig ut på jakt efter ersättare till morgondagens pass i Partille. Skit också.

Vaken till och från hela natten och nu fattar jag varför jag frös så igår. Rullat hit och dit för att lindra värken i kroppen och av någon anledning har Sean Banans strof "...en härlig - gul allians!" snurrat om och om igen.
Är dessutom rejält kass i magen vilket är det som stör mig mest för jag vill inte riskera att måsta springa ut mitt under eftermiddagens pass! Så nu är det turbokurering som gäller. Är ju inte SÅ illa så alvedon och dubbla täcken ska göra mig fit for fight. Så det så!

"Vad har hon som jag inte har?"

-Sångröst?

Alltså, jag trodde det var uttagning till Eurovision och inte Avatar 2?

Detta kännetecknar i princip vår dag. En Lilltjej som hållit en vaken till och från sedan fyra imorse och sjuk Johan renderar inga större aktiviteter.

Ylva hade bakat kärleksmums och jag fixade gelehjärtan och röda linnen. Det var kanske inte det smartaste att ta ett geléhjärta innan jag skulle köra styrkan, men jag tror de hörde vad jag sade ändå. Blev ganska flummigt pass där fokus hamnade snarare på kul än hårt men det tycker jag är ok på ett specialpass som detta.

Johan drog tidigare från jobbet så jag mötte upp honom på pendelparkeringen för bilbyte. När frun kom hem från dagis med ömma avkomman låg han nerbäddad i sängen - sjuk igen alltså. Tycker det är förunderligt att jag fortfarande är frisk!

Bra med folk idag ändå! Bytte ut tre låtar med fokus på ben. Sköna capoeira- inspirerade nummer fyra "Call me when you are sober" och nummer sex "Gimmie that". Sedan betydligt ösigare åtta med "I surrender" såg till att jag var extra slut i hela kroppen. Positiv feedback efteråt och önskemål att behålla dessa låtar. Man är så fysiskt slut men ändå lämnar man salen piggare än när man kom. Förhoppningsvis känner deltagarna likadant!
Låtlistan till torsdagens teamning är klar, jag har några låtar att plugga in som jag inte kört på länge.

Nu vände Lilltjejen ryggen mot mig, tråkiga morsan med sin iFån. Det brukar vara ett tecken på snar insomning. Ibland i alla fall. Utanför dörren dundrar Gråbröderna i kvällens busstund. Runt, runt och brottning och så några varv till. Eftersom de är så bastanta nu låter det som en hög minibufflar dundrar runt där ute. Vi tyckte ju nästan att Biffen och Bananen varit mer passande nu men att sticka ut huvudet och ropa "-BANAAANEN, var är du?!" kändes knasigt i överkant, Sean Banans "bananifiering" av vårt land till trots.

Varför har hon morgonrocken på sig??

Öh, vet inte riktigt vart Lindome kom ifrån i förra inlägget. Skyller på autocorrect eller mitt sinnessjukt dåliga lokalsinne. Trogna följare förstod nog att det var Lindholmen jag menade. Alltid på söndagar.
Vi sprider leksakerna jämt över golvet för att säkerställa träff under fotsula. Tågbanan packade den sentimentala modern ihop medan resten dekorativt får ligga kvar. Jag har gjort min del av benböj idag.

Mor och dotter gillar blodpudding medan pappa ryser och håller för näsan. Pöh. Extra nyttigt så här efter blodtappning antar jag då jag är suverän på att ignorera de medskickade
järntabletterna.
Det sedan nyåret högre deltagarantalet i Lindome håller ännu i sig vilket är kul medan Partille minskat något. Bra tryck ändå och imorgon är det dags igen!

Gjort dagens goda gärning på Frölunda torg. Middag i Mölndal hos farmor och farfar. Får se om melodifestivalens andra deltävling blir här eller hemma.

En Lilltjej som ätit en liten yoghurt till middag och vägrat välling. Föräldratypiskt att nojja när telningen inte äter men så inser man att de faktiskt inte dör av att hoppa ett mål eller två. En yoghurt är dessutom bättre än inget alls. Det går magsjuka på dagis och arbetsplatser, något som varken Lilltjejen eller Johan kommit undan. Men jag har ta-i-trä ännu klarat mig! Två toaletter är bra grejer och tvättar händerna torra och fnasiga. Det där med handsprit är jag inte mycket för faktiskt då brukarna tenderar att vara minst lika sjuka lika ofta ändå.

Kom nyss till den smått nedslående insikten att jag inte haft skrivklåda på ett bra tag. Den där trängande känslan att jag bara m-å-s-t-e skriva något mer än bara Facebook-liknande statusuppdateringar i min blogg. Jag antar att skrivlusten kan komma och gå
som allt annat men misstänker att denna gått förlorad någonstans i vardagsträsket. Förut dök det upp tusen tankesprång per dag som jag ville skriva om men inte nu längre. Min hjärnas kreativa hörna har skrumpnat, torkat ihop och glömts bort av att ständigt nedprioriteras. Och jag saknar den, saknar att sitta vid datorn och låta orden flöda fram av sig själv. Detta pickande på iFån gör inte saken bättre heller. Visst möjliggörs de spontana inläggen men begränsar mycket mer än ett riktigt tangentbord.
Så det blir ännu en statusuppdatering här med en avkomma intill som vägrar ligga ner och sova. Finns en möjlighet att mamma somnar före.

Två endorfinavnjutande föräldrar med pizza i magen och tre katter i sängen. Torsdagscombat som nästa vecka är teamning med Ylva med tema "Löööv" dagen till ära!

Bilden från igår, pigg och hög på endorfiner efter ännu en grym insats av deltagarna. Själv hade jag frustrerande nog inte full fokus och fann ibland den skumma känslan att styra en annan persons motsträviga sinne. Ord jag ville säga kom ut fel och kändes konstiga. Jag tror nog jag märkte det mer än deltagarna men störigt nog ändå.
Hänger nu duktigt trött över frukosttallriken då jag sovit riktigt dåligt. Svårt att somna för andra natten i rad och så vaknat flera gånger under denna lika snabbt och piggt som jag somnat om - för att vakna igen. Kan inte ens skylla på Lilltjejen som gjorde oss sällskap vid midnatt.
Intressant det där hur jag slocknade som en klubbad säl efter åtta-nio förra veckan och nu ligger pigg och glor ut i mörkret.

Rätt bra med deltagare i Lindholmen idag och bra tryck! Härligt slut nu och slappnar av med Lilltjejen i fåtöljen. Ny vecka på gång, swoosch så är det måndag igen. Imorgon ska taket lyfta i Partille!

Dessa Magnum mini. Mesigt.

Första gången jag bakade limporna blev de perfekta. Andra gången använde jag assistenten jag fick i födelsedagspresent och då blev det svampbröd. Prövade en annan brödsort och de luftiga frallorna fick en densitet som hockeypuckar. Skyllde allt på assistenten och lade ner brödbakandet. Blir av någon anledning supersugen på de söta limporna igen och beslutar att göra ett nytt försök. Det kan ju inte misslyckas för ALLA använder väl assistent idag? Knåda ihop en deg med muskelkraft är ju SÅ omodernt när man så käckt kan låta tekniken göra jobbet och bara stå bredvid och ösa ner ingredienserna som hon Leila som bakar.
Men Leila tar inte ut bröd som liknar stiliserade atombombsexplosioner! Vad gör jag för fel?? Kör jag maskinen för lite? För länge? Jäser för lite eller mycket? Var går det fel? Det enda jag gör annorlunda från första gången är bruket av min fina blanka elektroniska hjälpreda! Blir så SUR när jag nu vill och försöker och så blir det bara pannkaka, eller snarare betongklumpar! Kan på sin höjd duga som dörrstoppar. Buhu!

Somliga konsultföretag har lärt sig att hålla sig väl med sina kunder och anställda. Dagens leverans var synnerligen välbehövlig denna fredagseftermiddag!

En vabbande (ja igen) Johan messar en bild på nybadad Lilltjej. Det är förunderligt hur pigga de kan vara trots feber, hosta och allt möjligt.