Tillbaka i de levandes skara. Gårdagen försvann i ett töcken av svett, frossa och sådan värk i hela kroppen att stillaliggande var stört omöjligt. Inte kul. Inte heller kul att min combat i Partille fick ställas in då ingen vikarie hittades.
Idag är jag nästan människa igen men svag som en kattunge (dock långt ifrån lika söt som en) och flåsar av att borsta håret.
Ute är det strålande vackert väder, solen bränner in till mig där jag ligger i min favvofåtölj. Om jag blundar och tänker bort den täppta näsan, hostan och suset i huvudet kan jag nästan låtsas att jag befinner mig på en tropisk strand, minus vågskvalpet. Bara nästan.