En Lilltjej som ätit en liten yoghurt till middag och vägrat välling. Föräldratypiskt att nojja när telningen inte äter men så inser man att de faktiskt inte dör av att hoppa ett mål eller två. En yoghurt är dessutom bättre än inget alls. Det går magsjuka på dagis och arbetsplatser, något som varken Lilltjejen eller Johan kommit undan. Men jag har ta-i-trä ännu klarat mig! Två toaletter är bra grejer och tvättar händerna torra och fnasiga. Det där med handsprit är jag inte mycket för faktiskt då brukarna tenderar att vara minst lika sjuka lika ofta ändå.

Kom nyss till den smått nedslående insikten att jag inte haft skrivklåda på ett bra tag. Den där trängande känslan att jag bara m-å-s-t-e skriva något mer än bara Facebook-liknande statusuppdateringar i min blogg. Jag antar att skrivlusten kan komma och gå
som allt annat men misstänker att denna gått förlorad någonstans i vardagsträsket. Förut dök det upp tusen tankesprång per dag som jag ville skriva om men inte nu längre. Min hjärnas kreativa hörna har skrumpnat, torkat ihop och glömts bort av att ständigt nedprioriteras. Och jag saknar den, saknar att sitta vid datorn och låta orden flöda fram av sig själv. Detta pickande på iFån gör inte saken bättre heller. Visst möjliggörs de spontana inläggen men begränsar mycket mer än ett riktigt tangentbord.
Så det blir ännu en statusuppdatering här med en avkomma intill som vägrar ligga ner och sova. Finns en möjlighet att mamma somnar före.