Gott Nytt
Tanken var egentligen ingen alls. Inget folk, ingen stass, ingen stress och ingen press. Kanske beställa hem från antingen pizzerian eller thaistället nere i samhället. Så står vi där i köket på söndagen och funderar på vad kylskåpet behöver kompletteras med. Kanske vi skulle laga något gott istället till nyår? Den där oxfilen? Köpa några bingolotter och löka i soffan? Lika bra att fråga om Monica och Tomas vill haka på när vi ändå tillagar, och kanske Stefan också?
Att receptet säger att den ska rensas från "hinnor och senor" är onödigt uppmaning för mig. En halvtimmes idogt granskande och skärande senare ligger oxfile för hundra spänn i soporna och tillser att jag senare kan tugga avslappnat. Så nej, den kan lovordas hur mycket som helst men jag kommer aldrig att gilla entrecote. Brr!
Sagt och gjort, om knappa två timmar anländer dom och jag har tack vare goda förberedelser haft en riktigt lökig dag så länge. Efterrätten ställdes i frysen i söndags och varmrätten förbereddes igår. Pulat på i godan ro under dagen, läst lite emellanåt, bastat också. 
Myskläder och sällan använt förkläde. Sonja Alden på stereon, tända ljus och hyfsat städat hus med några surdegar som Johan äntligen ombesörjt. Intill prisuppgifterna för oxfilen på Maxi proklamerar stora bokstäver att kyldisken är kameraövervakad. Visst är det dyrt med en populär och relativt liten muskel, men att det är så vanligt att folk plockar på sig den i smyg? Hur känns det att ställa fram en stulen köttbit på bordet?
Gott slut!
Högt tryck på passen hela julhelgen och extra många verkar ta paus i nyårsförberedelserna för att svettas. Välfyllt i salen och bra tryck gjorde att en otroligt seg och trött undertecknad vaknade till ordentligt och fick en grym träningskick. Kan bara tacka och ta emot, shit vad kul det är!
Lite sedan sist
Liten hjälpreda
Cachemaintenance, promenad och lite lek
Miniröj nr två. En del av mailkorrenspondensen gällande ägarbytet för lägenheten i Portugal...
Premiär!
Dubbelt upp
En dag framför skärmen kändes i både rumpa och rygg. Då var det ruskigt skönt att dra på ännu ett combatpass. Av de två tillgängliga föll valet på Angel i Majorna. Grym tjej och det låter ju så mycket fräckare att instruera på engelska! Eller nej, inte engelska, australienska vilket är än coolare. Hur den svenskättade Angel kan vilja byta Australien mot Sverige är oförståeligt för de flesta, men som hon sade är Sverige ganska exotiskt - för en Australiensare. Men det här regnet som denna vinter bjudit på hittills börjar faktiskt bli rätt trökigt nu till och med för undertecknad.
(Hnnng!)
I vilket fall blev det gamla låtar rätt igenom förutom nedvarvningen vilket var kul. Men vid låt sex dog mina armar. Det hindrade dock inte att köra igenom hela nya koreografin och Angel hakade på. Inser att jag måste känna på vissa låtar mera för att få in kator och block-kombinationer ordentligt. Att traggla framför DVD:n räcker inte.
En arbetsdag och så helg igen. Skumt. Sen är det måndag och arbete igen, och så helg - igen. Lite mera arbete, och så semester en vecka. Hm.
Arbetsdag
Så var också Annandagen passerad och vanlig arbetsdag för ett fåtal utvalda. Undertecknad och undertecknads make inräknad. Lilltjejen är hos farmor och farfar och jag servar kineser och malaysier, malaysianer(?) som förutom just undertecknad verkar vara de enda som arbetar idag. Sitter hemmavid vilket ju fungerade rätt bra förutom det faktum att jag itne kan stå upp emellanåt vilket ganska snart känns i ryggen. I det nya kontorslandskapet undrar jag om de stationära platserna har höj- och sänkbara skrivbord.
Annandagen så kröp jag ut ur min hamsterboll och hälsade på kusin John med familj där också farbror Sven med Gertrud var på besök. De är ju så goa alla i den familjen, så främmande från den jag hade. Åt alldeles för många lövtunna pepparkakor och pärlsockrade saffransbröd så det kändes extra gott att sedan träffa Elin på Frölundas NW-anläggning för ett combatpass!
Anna och Rebecca körde en teamklass så extra kul att få gå för nya instrukörer, så unga och energiska dessutom att jag kände mig som en stofil. Vanligtvis brukar jag ha lite svårare att hitta energin som deltagare då det är lättare att fuska, men med julfrossande i ryggen och sällskap av både Elin och en annan instruktör jag inte minns namnet på blev det riktigt svettigt och gött. Ska se om jag kan komma iväg på ännu ett pass idag, passa på att besöka andra instruktörer när jag har chansen.
Tillbaka hos Anderas och Elin drog pojkarna ut och sprang medan Elin förberedde resterna av den danska julmaten de hade hemma. Ny erfarenhet för mig helt klart men inte så dumt faktiskt, trots de något skumma beståndsdelarna. Karamelliserade potatisar och chips med brunsås? Jajjemänsan!
Noel och Ronja busade runt och jag är tacksam för att hon går på dagis då hon annars hade fått väldigt lite social samvaro med jämnåriga. Ungefär lika mycket som undertecknad. Bortser man från jobben består mina sociala kontakter av inte ens en handfull träffar per år. Försöker tänka tillbaka på året som gått och kan bara erinra mig de after work jag gått på med Stoffe, Ola och Mikael. Eller räknas det till arbetet? Hm. Eller vänta nu, jag träffar ju Johans föräldrar titt som tätt. Och så rivstartar jag ju varje år med en vecka under samma tak med både dom och Johans brors familj. Duttig jag är!
I år blir det skidpremiär för Lilltjejen. Som hon har tjatat ska det bli intressant när hon nu väl faktiskt får chansen.
Juldag
Finns ju inget dåligt väder så pälsade på oss för en liten sväng i cachingens tecken. Lite maintenance och lite loggar på en lagom sväng för korta ben.
Fixar lite lunch medan Johan bygger ihop Lilltjejens julklappar. Tror han hade mera nöje av det än den faktiska mottagaren.
(Heter det inte ärtOr?)
Nu är det Wall-E på tvn, deg i soffa, fåtölj och klösträd.
(Juldagsröra)
En juldagsröra är som alla röror, fast på en juldag. Imorgon är det Annandagsröra.
Visa bara
Trött som en gnu men måste bara visa nya Story-armbanden som jag fick av Johan. Vissa pikar snappar han faktiskt upp emellanåt.
Fick också detta:
Hade också kunnat klämma in en traditionell julmatsbild också. Om jag tagit någon. God natt!
Julsvett
Dagen före julafton och ändå bra med folk på dagens pass, nästan som vanligt faktiskt. Kul! Körde lite jultema på kläderna men tomteluva hade varit overkill. Då hade jag slutat som en våt pöl på golvet.
Nu kan vi frossa och slappna av med gott samvete och så kör vi igen nästa måndag.
Fattar inte riktigt var denna dagen tog vägen men med mycket jobb brukar tiden rinna på snabbt. Julafton imorgon? Lägg av!
Bakom ryggen
Då jag har möjlighet att koppla in större skärmar sitter jag och jobbar hemifrån. Går förvånansvärt bra, antagligen för att jag har såpass att göra.
Lilltjejen är hos farmor och farfar där Johan sedan hämtar henne efter jobbet.
Ganska gött att jobba dessa klämdagar då man får chansen att få undan lite surdegar och nedprioriterade att-göra saker.
Sankt Jörgen
Göteborg i fjärran från Sankt Jörgens entre. Har relativt tidig behandling inbokad så lämnar man och barn efter frukost med jultema. Tunnbröd med senap och äppelmos, vörtbröd med kalvsylta och rödbetssallad, gott!
Handduk, badrock och flipflops erhålls i receptionen tillsammans med lunchkupong.
För att få tillgång till mer bastu än standard vid omklädningsrummet måste man betala. Och då kommer man till Himmelriket. Tja, inte så bokstavligt utan avdelningen kallas så. Med sig in i Himmelriket får man liten bag med diverse produkter att beta igenom för en egen spa-upplevelse.
Jag lät den avdelningen vänta medan jag besökte ett riktigt himmelrike på en massagebänk under Davids skoningslösa händer. Såg både fluffiga moln och stjärnor när han gick igenom rygg och vader. 
Nyligen avklarade lunchen var intressant med sin majoritet av så kallad Raw food. Klart annorlunda, fräscht men inte många av alternativen som föll undertecknad i smaken. Har nog aldrig ätit så mycket varianter från växtriket på en måltid förut.Svettats i bastu, peelat, smörjt och återfuktat. Gick igenom hela kitets program, till och med doppet i den kalla poolen. Det är jag riktigt stolt över då jag aldrig förmått att doppa mer än fötterna förut.
Nu ska jag återgå till min bok och bara fortsätta att vara.
Here we go...
Kommer nu?
På madrassen på golvet invid pigg Lilltjej. Nyss hemkommen efter storhandling för bland annat köttbullerullningen imorgon. Vi har synnerligen obefintliga julmatsförberedelser så då är det äkta handgjorda som gäller. Efter middagen kände jag tröttheten komma rullande. Gick som en zombie genom affären och klippte med ögonen genom Lerumsskogarna. När man till slut slappnar av efter lång tid med högt tempo kan det komma på en gång. Folk klappar ihop och sover onaturligt länge, förkylningar bryter ut och kroppen ger upp. Är det något sådant på gång? Nej, så illa ska det inte vara. Dessutom jobbar jag ju alla kläm- och mellandagar. Men visst kommer tempot att bli helt annorlunda. Jag trivs ju på jobbet, föredrar ju det inte sällan framför ledighet.
Rullade genom mörkret till och från affären. Ser allt ljus som flödar ut genom fönster genom stakar och stjärnor. Det är ofrånkomligt och alltid extra kring denna tid: Jag undrar vad som döljer sig bakom de ljusbeklädda fasaderna. Vad som sker därifrån de varma ljusen flödar. Julen är familjens högtid framför allt. Och fasadernas. Vi förväntas komma närmare varandra, umgås med familj, släkt och vänner. Bjuda in och visa våra ombonade hem.
Jag ser värmen genom fönstren och kan inte låta bli att undra över sorgen som de många gånger döljer. Rädslan, besvikelsen och bitterheten. "Julen är ett patetiskt försök att uppvisa en familjekänsla som inte finns". Mina ord på pappas dator där på Nils Jans gata för så många år sedan, men lika tydligt svarta mot den vita bottnen nu som då. Markörens långsamma blinkande som till slut backade och tog tillbaka varje bokstav. Skrev för att han skulle se, skrev för att han skulle bli sårad och förstå min besvikelse över att han lät henne dricka. Raderade för att modet svek och samvetet brände. Mitt samvete för att såra honom.
I skydd av backspegeln är det enklare att se. Visst är det patetiskt med en vuxen människa, en mamma och senare också pappa som gömmer alkohol bakom gardiner och dörrar? Smusslar i garderoben och var än de anser "säkert". Försöken att dölja vinkorkens ploppade med harklingar. Patetiskt, till och med skrattretande om det inte varit så sorgligt.
Där i Umeå, den enda gången då jag med ordningsvaktens erfarenhet och tidens avstånd i ryggen faktiskt såg det tragikomiska i hela situationen. Min mamma med alkohol- och fejkgråtsblanka ögon snyftar efter den vinflaska min syster och jag hittat och gömt. Gnäller som ett barn efter godis. Min erfarenhet och känslomässiga distans blev den mur jag önskar jag hade då som barn och senare tonåring.
Jag önskar jag kunde dela med mig av den. Bygga upp den kring alla de barn som sitter där med det tryckande svarta hålet i bröstet och skriker utan att höras. En förbannelse sedan jag själv blivit mamma - den fysiska smärtan och illamåendet vid tanken på barn som far illa och den oförmåga jag har att lindra deras smärta.
Det förekommer många kampanjer kring Vit Jul. Att avstå alkohol under julen. Är det för mycket begärt av oss vuxna människor? Är det verkligen så förbannat svårt?
Konstigt nog är jag inte trött längre och Lilltjejen har somnat. Om några timmar är det fjärde advent. Hej jul, är du över snart?
Nästan mätt!
Kommer till jobbet och kniper sista "finparkeringen". Det märks att det är fredag, och fredag innan jul då många kommit än tidigare för ett tidigare avslut i eftermiddag. Stoffe till exempel den galningen som tydligen var på plats lagom till jag rullade ut med Gulingen från vår infart.
När jag kommer till vår tillfällga vistelseort står denna lilla söting på "min" plats!
Proppfull med hemgjort choklad-marshmallow-jordnöt-kola(dumle?)-russin(?)-godis! Kunde såklart inte låta bli, och så jäkla goda de var! Två bitar senare och jag konstaterar att dagens kaloriintag är mättat och överskridit med råge. Alltså, Stoffe och Maya har tre barn, en hund, sex katter, två färska kattungar och en HÄST! Ändå fixar de sådana här godsaker medan en annan inte ens orkat sätta en ljusstake i fönstret. Eller de och de, Stoffe tog inte åt sig äran för min mätta mage. Så tack Maya!
Efterrätt
Johan nattar och jag fyller på magen. Middag i form av parmaskinka, marinerade kronärtskockor och brieost kanske inte är den typiska middagsmaten men den fyller sin funktion i form av bukfylla och god smak. Lite grillchips och apelsinjuice och kostcirkeln är sluten, hohoho!
Min dotter pusselmästaren lägger bitarna på plats i rasande fart.
Har jag sagt att jag har världens bästa svärföräldrar? Det har jag inte va? Berättat hur de alltid ställer upp vad det än gäller? Till exempel hämta på dagis och barnvakta så vi kan träna varje torsdag. Att det fixas mat när hon varit hos dom. Att laddare till bilbatteri inhandlades och kopplades in i Saabis innan klockan passerat lunch.
Nu kommer man hem och så står två lunchlådor från restaurang och väntar i kylen. Och det är inte första gången. Vad har jag gjort för att förtjäna denna lyx egentligen?
Tar det lugnt
Saabis startade inte imorse när Johan skulle leverera Lilltjej till dagis. Inte kul. Vanligtvis rattar han vidare till jobbet för innebandyträningen därefter men idag får jag då hämta honom istället. Kan därför ta det lite extra lugnt nu.
Zumban som ligger innan mig har tagit julledigt så jag kunde känna lite på nya passet. Det märks när en ny börjar ta plats i min begränsade hjärna då jag börjar fumla på den befintliga. Inte bra!
Vi är ju inte snälla med Saabis batteri då den vara körs till och från dagis hela veckorna, en sträcka på knappa två kilometer.
Mycket på jobbet när alla ska få undan så mycket som möjligt innan jul. Det verkar vara två lägen på folk. De som redan gått in i semesterläge och de som stressar för att sedan kunna göra det. Jag kan inte göra det förstnämnda då de sistnämnda verkar behöva min hjälp med allt. Jag har dock siktet inställt på söndag då jag har bokat heldag på Sankt Jörgen spa. Friskvårdskupongerna måste ju nyttjas innan årsskiftet! Snacka om att vänta in i det sista, men ååh vad skönt det ska bli.
Det var ju det där med perspektivet...
Stackar, stackars du som blev utan julmat! Du blir tvungen att gå en annan dag när problemet korrigerats. Din stackare!! Ja, det är ju rent ut som man vill citera den där Sofie: Det "är för jävligt."
Suuuuck....
Våra nya skåp
Det var detta de skulle användas till va?
Notera plupparna för hyllplanet. De monteras med skruv. En pärm kan inte ställas därunder.
@work
En snabb maintenance av en cache medförde att jag fick äntra arbetsplatsen från dess rätta sida denna morgon. Och resten av byggnaden till trots så har vi ändå rätt snygg foajé.
Känns sådär att inte ha sitt skrivbord att gå till utan sitt lilla skåp nu istället. I väntan på att vårt nya landskap färdigställs lagom till nästa år, blir det alternativa lediga platser. Som ett konferensrum. Arbete hemifrån rekommenderas men det är inget jag föredrar. 
Men å andra sidan är det rätt kasst att sitta på sin lilla laptop och jobba. Mail går väl bra men arbete som kräver en hel hoper olika fönster blir bara besvärligt. I-landsgnäll.Måndagssvett
Häromdagen när jag svettstinkande äntrade omklädningsrummet stod en tjej framför spegeln och sprejade håret. Och då menar jag sprejade. Hela omklädningsrummet stank. Nogsamt lades hårstrån på plats och sminket kollades innan hon sedan avlägsnade sig ut till gymmet.
Jag har sagt det förr, ifrågasatt meningen med att piffa till sig likt bal på slottet innan man ska träna. Men så tänker jag till och försöker se det på ett annat sätt. För dessa tjejer kanske det är en jättegrej att de faktiskt är här? De kanske kämpat skitlänge med att våga, motivera sig och satsa. Nu är de här, byter om och går lite på bandet, drar i någon maskin och kanske höjer pulsen något över viloläge men för dom kanske det är en jättebedrift. Allt eftersom tiden går kanske de vågar mer, vill mer och också gör mer. Kanske fortsätter de att tömma en burk hårspray innan och bättrar på mascaran, men när de är klara har de håret i svettiga testar och pandaögon. Kanske. Hoppas kan man ju alltid vilket väl är lite olikt den cyniker jag är.
Soffhäng
Tarzan på tv:n och trötta ben i kroppen. Sista ViPR innan juluppehållet som varar till vecka tre.
Tredje advent och tråkigt väder i form av regn och plusgrader. Avsaknaden av julkänsla hänger såklart ihop med måttet av förberedelser. Mer utav det där pyntandet, bakandet och pysslandet hade säkert skapat mera stämning. Antar jag. Nästa år kanske.
Nej någon form av middag hade kanske inte varit fel. Ska se om man kan få i säng sin avkomma först.
Första gången
Jordärtskocka. En ny erfarenhet för mig. Ska den vara hård eller mjuk? Och hur skalar man den?
Gratängen gjord på den och potatis blev mumsig i varje fall.
Men rödvinssås är ju ganska gott om än inte fantastiskt så härdade ut ångorna över spisen. Johan fick slatten som blev över och erbjöd provsmakning. En del av mig är ju nyfiken på det där som sägs med mat och gott vin, så tog en smutt.
Men näe, som med kaffe måste man lära sig uppskatta denna form av dryck. Och vilken eftersmak sedan, fullkomligt obegripligt!
Kanske var en dålig årgång.
Idag är det tredje advent och både jag och Johan är synnerligen omotiverade till någon form av nyttomål.
Fast Johan gör ju någon form av nytta ändå. Själv har jag fortfarande inte lärt mig uppskatta att leka med barn, inte ens mitt eget. Krama och gosa fine, men riktig kvalitetstid i den form som Johan utan problem och med stort nöje spenderar - det ger mig ingenting. Snarare tvärtom vilket är ganska deprimerande. Fy vad trött jag blev nu. Va? ViPR om några timmar?
Somliga
Fredagstrött
Ja jistanes vilket spektakel. Stressade föräldrar med motsträviga avkommor som mutats in i lucialinnen och tomtedräkter. "-Se vad fina alla andra är i sina dräkter, ska inte du också ha din nu?" I Ronjas ålderskategori var det i varje fall föga förståelse över ståhejet hos flertalet. Förvirringen var total när vi gick in på dagis där de skulle samlas och hon inte fick ta av sig som vanligt. I förvirringen slussas hon snabbt iväg med de övriga ut genom bakdörren och vi fogar oss till den resterande anonyma samligen i mörkret. Så kommer de travande. De äldre sjunger stolt, iklädda ljuskronor och fotsida dräkter och genom barnarösterna hör man "-Jag vill till mamma" och ledsna frågor. De radas upp på trappan och som rådjur i strålkastarljuset står de så där i smattrande kamerablixtrar.
De äldre förstår, sjunger entusiastiskt och med tydlig glädje, men är det egentligen meningsfullt att så små som två-tre åringar lussar?
Kör grönt!
Fick med mig en kompis hem från jobbet. Från och med tisdag har vi inte längre några fasta arbetsplatser så alla personliga saker och växter är bara att avyttra. Hej gymnasiet och plåtskåp där alla ens pinaler nu ska rymmas. När Eva-Karin var chef införskaffade hon ett antal gröna gruppmedlemmar. Denna drog nitlotten och fick följa med mig hem för att dö den utdragna torkdöden.
Johan tar med Lilltjejen på innebandyträning så jag kan skynda till Lerum för julrelaterade ärenden. Småhostar i fotoaffären och en anställd berättar att en rånare(?) sprayat tårgas vid intilliggande Systembolaget. När jag lämnar visar en lapp på de stängda dörrarna att ett överfall ägt rum. Happ.
Varmkorvsmiddag innan jag ger mig in bland övriga helgprovianterande. Det är ganska skönt att lufsa på där inne i godan ro. En liten egenstund med scannern som sällskap.
Imorgon ska Johan och Tomas på den där hockeymatchen jag köpte biljetter till. Innan dess ska vi bjuda Monica och Tomas på sen lunch. Därav bryter jag nya kulinariska gränser. Föreställde mig något sötpotatisliknande och inte de ingefärsformade knölarna som dessa Jordärtskockor tydligen är.
Gillar som sagt Ica Kvantum i Lerum. De har en personlig touch som ger uttryck i sådana här kuliga saker. Lånevantar för att ta kalkonen ut frysen? Hahaha!
Recharged!
I Kållered har vi instruktörer inte ett instruktörsrum. Vi har ett instruktionsrum. Det är där inne vi öh, instruerar våra klasser, knör in trettio pers på tjugofem kvadratmeter och svettas gärnet. Behövs inte så mycket instruktioner med den närkontakten, vi svettas gott ändå.
Trött hela dagen och hade lätt kunnat somna i soffan. Man vet ju att man piggnar till så fort man kliver in i salen men tills dess är det duktigt segt.
(Efter)
(Efter)
När man okynnesätit två munkar med glasyr (måste ju testa de olika smakerna juh), är det extra skönt att svettas. Kändes bättre idag än i måndags.
Imorgon är det lussetåg på dagis. Eller ja, sånär det nu kan bli med en hoper treåringar. Jag fattar inte att det är tredje advent på söndag. Eller att det är fredag imorgon. Var det inte nyss helg?
Gott!
Innan klockan passerat åtta igår hade jag somnat. Knappt tio timmar senare ljuder väckningen och jag vill inget hellre än sova vidare.
Och apropå stakar ägnade Johan lite av sin vab-tid till lite basic julpyntning. En stake i fönstret och lilla julgranen lyser nu upp här hemma. Att köra på tre metersgranen orkade ingen av oss. Och när vi nu inte firar julen här känner vi ingen större motivation att pynta mer.
Dagen rinner iväg sådär som den bara kan göra när man har fullt upp. Hämtar Lilltjejen senare än vanligt pga avdelningsmöte men är inte sist i alla fall. Korv och "mackisar" är aldrig fel enligt mig och min avkomma medan Johan ryser åt den böjda pastan och brer några mackor innan han sticker ut med fotbollstjejerna i löparspåret.
Just det, Stadium har en gratistidning som bland annat finns i deras butiker.
I senaste numret är Johan och hans tjejer med!
Trevligt att de lyfter fram ungdomarna.Medan tränaren som skymtar i reportaget ovan nattar Lilltjejen så vilar jag fötterna lite. Är rätt nöjd att jag tog tillfället att baka lussekatter - med saffran! Fattar inte de där som föredrar dom utan saffran, då blir det ju helt meningslöst och definitivt inte lussekatter. Hur som helst ska det ju lussas på dagis och fika ska medtas. Farmor hade redan bakat men det är ju så gott med varma pinfärska kusar med kall mjölk. 
Och ja, gott om russin ska det vara också.
Och ja, gott om russin ska det vara också.
Såg förresten dessa ljusstakar på Ica i förrgår. Det är deras egna i samarbete med Röda Korset, och det är ju fint. Men jag kan inte låta bli att tycka de ser ut som ett par bröst!
Och apropå stakar ägnade Johan lite av sin vab-tid till lite basic julpyntning. En stake i fönstret och lilla julgranen lyser nu upp här hemma. Att köra på tre metersgranen orkade ingen av oss. Och när vi nu inte firar julen här känner vi ingen större motivation att pynta mer.
En kollega berättade att de har två pyntningar. Först adventspynt och sedan jul. Orka? Jag var tvungen att fråga om skillnaden och fick den klart definierade förklaringen att advent representerades av "renar och snö och sånt" men till julen "kommer tomtarna fram". Även om jag kan finna det mysigt med julpyntet så finner jag det sällan mödan lönt. Så hatten av till alla er som byter gardiner, hänger upp bonader, stryker dukar och knyter kransar.
Och så det andra dessutom. Koka knäck, röra ihop ischoklad, stöpa ljus och voodomassakrera apelsiner med nejlikor. Hatten av igen.
Antar att jag ännu inte är riktigt mottaglig för mammaförväntningarna att göra allt detta. Men borde jag å andra sidan ha det? Har ju svårt att föreställa mig Johan koka knäck eller griljera grisrumpa så varför skulle jag om jag känner för det lika lite som han? Antagligen för att jag är så förbannat mera mottaglig för de där inrotade värderingarna och förväntningarna. 
Det som får mig att stå där och kavla pepparkaksdeg och trycka russin i saffransdoftande kusar är min egen vilja och aptit på just dessa. Om jag sedan om en jul eller två står där och kladdar med knäcken och smälter choklad är det troligtvis för en liten dotters skull. Om det på samma gång lättar mitt, av förväntningar dåliga samvete så må det väl vara hänt. En form av win-win i förlusten som jag antagligen (förhoppningsvis) inte är ensam om att känna. För visst hade man hellre suttit bekvämt tillbakalutad i sin fåtölj. Eller?Måndag
Johan vabbar en hostig Lilltjej medan Linda avverkar sina båda jobb. Tunga axlar idag och gapat stämbanden trötta. Bara ett möte idag så jag har kunnat ägna effektiv tid åt förberedelser inför onsdagens avdelningsmöte. Imorgon är det fulltecknat igen.
Slaskelände
Fantastiskt snöoväder hela förmiddagen. Undertecknad myser och purrar mentalt.
Rullar Gulingen mot Lerum för julrelaterade ärenden då det deprimerande regnet kommer. På motorvägen till Partille sniglar bilarna i sextio och på småvägarna står bilar och slirar.
Mera jul- alternativt födelsedagsshopping till Lilltjejen på Allum. 
Det blev den svarta. När jag var liten hade alla den där Stiga-boben som vägde som en mindre späckhuggare. Själv hade jag en svart-orange helt i plast som hoppade lika lätt som den var att dra upp för backarna. När jag är på väg ner till omklädningsrummen luktar det omisskännligt av kräk. Får väl hoppas att anledningen var ett ordentligt träningspass i alla fall.
Nu blir det dusch och hem till nästa träningspass: Snöskottning.
Har jag tur har det inte regnat uppe hos oss. Det brukar generellt vara cirkus en grad kallare så man kan ju hoppas.
Lördag i Stenungsund
Lite shopping, lite fika hos Lilltjejens farmors mor, nu vernissage och snart julbord.
Vad är det egentligen för skillnad på utställning, konstgalleri och vernissage?
Hjärtsnörp
Jag får alltid ett litet stick i hjärteroten när första snön här nere förmår att ge riktigt (nåväl hyfsat) vinterväglag. Jag kan inte förklara det närmare än ren och skär hemlängtan. Kan man kalla det hem när man lämnade det för mer än tio år sedan? När slutar det bli "hem"?
Där jag nu bor är ju också mitt hem på alla fronter.
Dock kommer jag nog aldrig påstå att jag längtar hem till västkustens vinter...
Fortfarande regn
När jag kom fanns det pepparkakor på papptallriken.
Sega axlar idag men gott pass ändå. Både Zumban som ligger innan och jag hade lite manfall idag. Undrar om det är julshoppingen som börjar göra sig gällande. Eller kanske Klass 1 varningen som till exempel stängde Älvsborgsbron klockan sju. Om det nu blev av, kanske de hävde det.
Apropå julshopping fick jag dyka in på Frölunda torg på vägen hit. Det är ju skönt att man inser att de rena underkläderna är kvar hemma innan än när man står där med handduken om kroppen. Hann hugga någon form av julklapp också. Fantasin är verkligen på topp.
System overload
Top från år 2000 om jag inte minns fel. Mitt utbud av "finkläder" säger en del om hur ofta jag går ut nuförtiden. Byxorna hängde nog också med senast jag var på Valand. Skillnaden är bara att bältet då var prytt med batong, handfängsel och tillhörande pryttlar. Och så gympaskor förstås, som nog banne mig också avverkat ett antal timmar i Valands dörröppning. Sorgligt, patetiskt eller helt enkelt praktiskt? Ekonomiskt om inte annat.Drygt trehundra IT-människor smörjde kråset och lyssnade på kollegors modifierade sångtexter som ingen hörde. Slumpmässig bordsplacering ogillades starkt av undertecknad. Ännu mer när somliga chefer struntade i detta och satte sig med varandra ändå.
Jag snick-snackade mig igenom julmaten och efterföljande snask tills jag fann det inte allt för oartigt att lämna bordet och finna jämlikar.
Bäst när jag står där och lyssnar intresserat på något ointressant, så känner jag hur jag tappar balansen. Den där känslan av ultrarapid och jag bara tippar åt sidan. Kroppen lyder inte min vilja att återupprätta balansen och hade inte Andreas stått där hade jag tippat rätt ner i golvet. Läskigt!
För mycket snask, stress eller social interaktion. Har aldirg varit med om det förut i varje fall.
Decemberregn
Regnet smattrade mot rutorna när jag smög upp ur sängvärmen. Västkust-tråk-vinter. Och vem kan tro att det snart är andra advent?
Bjöds på jullunch igår så premiär för sill och prinskorv. Vi var på Arken som brukar vara rätt bra, men denna gång var det faktiskt riktigt dåligt. Kopiöst mycket folk och ynkligt utbud på serveringsborden.
Kanske satsar man mera på julmiddagarna istället och ikväll blir det att testa Valands då en hög VolvoIT:er ska dit och gratisäta. Det ska ju vara sådana förutsättningar för att jag ska krypa ut ur min hamsterboll. Blir bara att flänga hem och hämta Lilltjejen på dagis först innan Johan kommer hem och tar över.
Senast jag var på Valand var jag iklädd kostym och fotades av frustrerade ungdomar som nekats komma in.
Vårscheman till NW börjar färdigställas. Jag har kvar mina klasser men utökar söndagens Athletic till 45 minuter. Ser att det är grymt mycket GRIT överallt och jag är ruskigt sugen att börja instruera i det också. Men det är bara att inse att tiden inte finns. Då får jag plocka bort antingen ett combatpass eller ViPR och det vill jag inte.
Efter allt mitt nattsvarta häromdagen får jag väl nu som alla hävdar fokusera på positiva saker istället.
Den andra uppvärmningslåten, "Scream" är riktigt bra.
Se där, jag kan jag med.
Förresten, måste bara visa.
Julpyntningen är klar. Hittade detta på Ica Kvantum i söndags.
Hyacinten fick Johan av fotbollstjejerna vid lördagens avslutning. Ljusbrickan var ju piffig med sina gyllene siffror.
Eller inte.
Hyacinten fick Johan av fotbollstjejerna vid lördagens avslutning. Ljusbrickan var ju piffig med sina gyllene siffror.
Eller inte.
Förbi
Vi ombads ta med ett ljus att dekorera under pysselkvällen. Mamma och pappa Iglamyhr letade upp det fetaste blockljus affären kunde uppbåda så mamma hade mycket yta att dekorera. En hög med pepparkakor gjorde mig snäll igen och ett kilo lussekatter illamående. Jag klippte, kavlade, klistrade och vek. Bytte minst tio ord med i alla fall två i personalen och fem med en annan förälder innan jag ställde mig med trasan vid diskbänken och såg upptagen ut.
Hemma väntade en leverans i brevlådan. Jag återkommer ständigt med perspektivet och detta är en fin påminnelse som spridit sig som en löpeld genom landet. Kollegor på båda mina arbeten har varit och är engagerade i att pärla dessa vars behållning går till Ung Cancer.
Nu ska jag jobba.
Fortfarande arg
Fyra och en halv timme senare vaknar jag pigg. Antingen för att jag inte hunnit somna ordentligt eller för att jag fortfarande är arg. När stora grejer legat och pyrt länge är det de små sakerna som får en att koka över. I-lands skit som att iTunes strul gör mig galen är lika idiotiskt som den hysteriska RIP-vågen på FB för den där Faf-skådisen. Perspektiv för h-vete!
Plöjer genom morgontrafiken, gör onödiga omkörningar och drar upp volymen lika onödigt högt. Två låtar är återanvända från tidigare releaser och nummer två, fem och sex är spontant-efter-en-lyssning skitdåliga. Visst, technolåtar har väl aldrig kunnat skryta med långa och djupa låttexter, men när jag hört "Cold as ice" så många gånger efter knappt halva låten börjar jag tro att bränningen gått fel.
Det är stunder som nu jag behövt ett box-pass, eller ännu bättre Krav Maga där det kunde göra riktigt ont. Skönt ont. Befriande ont. En rejälare rentvagning av det som kokar längre ner och inte lämnar utrymme för de här skitsakerna. Tur man har lång erfarenhet av att lägga locket på. Har varken tid, ork eller lust att öppna och röra runt.
Rör runt i frukosten istället.
iDestroyUrLife!!!
Minnet har kommit ifatt att jag ju ska pyssla på dagis imorgon efter jobbet. Ingen combat alltså som jag nu verkligen hade behövt! Är så förbannad på iTunes att jag bara vill slänga ut dator och padda genom fönstret och skrika halsvenerna tjocka. Ägnade dryga tre timmar åt att försöka föra över combat-filmen till paddan utan att lyckas! Inser att jag inte kan slänga mer tid på skiten då jag så innerligt behöver sova. Öppnar ett jobbmail på vägen till sängen och släpper in arbetet i hjärnan, huge mistake. De redan negativa tankarna späs på och virvlar vidare. Lilltjejen som redan tassat över snarkar som en drogad krokodil två decimeter från örat och tankarna snurrar djupare och djupare ner i träsket.
Nu har jag gett upp och flyttat över till Ronjas säng. Eller säng och säng, vi har fortfarande inte fixat hennes rum. Inte ens en riktig säng kan vi ordna till henne. Fan vad sur jag är. Jag måste sova!
Dålig ursäkt
Okej, jag är inte för gammal. Jag är helt enkelt för otränad för två combatpass på samma dag. Visst, det gick helt ok där och då med adrenalinpåslag och egenpepp. Efteråt var det ViPR 3D så då fick man ju testa det också innan parkeringen gick ut. 
Hämtade Lilltjejen hos farmor och farfar, drack en massa saft (blä för vatten) och svettades vidare i bastun. Ligger och slappnar av för att plötsligt få kramp i någon liten sketmuskel under skulderbladet. Aje.
Hämtade Lilltjejen hos farmor och farfar, drack en massa saft (blä för vatten) och svettades vidare i bastun. Ligger och slappnar av för att plötsligt få kramp i någon liten sketmuskel under skulderbladet. Aje.
Kroppen är död men kan inte riktigt vara stilla. Väl i sängen mår jag underligt. Det pirrar liksom obehagligt överallt men somnar som en klubbad säl.
Vaknar tidigt som vanligt senaste veckan av ont i ryggen och plåster till Lilltjej som minimerar rörelseutrymmet. Plockar fram vetekudden som kan fästas runt kroppen, den jag köpte när jag väntade Lilltjejen. Underbart skönt för min stela rygg.
Julshopping och proviantering med hela familjen för ovanlighetens skull innan jag drar tidigare till Partille för att fixa ny 3D. Äntligen byte av musik och koreografi! Kroppen är stel och ovillig men när vi väl är igång är det ju sällan problem. Koreografin funkar men får nog finslipa tajmingen lite.
Nya releasen till combaten kan jag inte ha väldans mycket åsikt om. Musiken som för mig är så viktig hörde jag knappt igår. Men själva koreografin verkade rätt enkel. Nu är det digitala kit så man själv får ladda ner och bränna musiken. Kasst!
Allt eftersom jag nu sitter här och svalnar känner jag kroppen stelna till igen. Gott att det är dags för combat igen imorgon.
