System overload

Top från år 2000 om jag inte minns fel. Mitt utbud av "finkläder" säger en del om hur ofta jag går ut nuförtiden. Byxorna hängde nog också med senast jag var på Valand. Skillnaden är bara att bältet då var prytt med batong, handfängsel och tillhörande pryttlar. Och så gympaskor förstås, som nog banne mig också avverkat ett antal timmar i Valands dörröppning. Sorgligt, patetiskt eller helt enkelt praktiskt? Ekonomiskt om inte annat.
 
Drygt trehundra IT-människor smörjde kråset och lyssnade på kollegors modifierade sångtexter som ingen hörde. Slumpmässig bordsplacering ogillades starkt av undertecknad. Ännu mer när somliga chefer struntade i detta och satte sig med varandra ändå.
Jag snick-snackade mig igenom julmaten och efterföljande snask tills jag fann det inte allt för oartigt att lämna bordet och finna jämlikar.
 
Bäst när jag står där och lyssnar intresserat på något ointressant, så känner jag hur jag tappar balansen. Den där känslan av ultrarapid och jag bara tippar åt sidan. Kroppen lyder inte min vilja att återupprätta balansen och hade inte Andreas stått där hade jag tippat rätt ner i golvet. Läskigt!
För mycket snask, stress eller social interaktion. Har aldirg varit med om det förut i varje fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0