Gott!

Innan klockan passerat åtta igår hade jag somnat. Knappt tio timmar senare ljuder väckningen och jag vill inget hellre än sova vidare.
Dagen rinner iväg sådär som den bara kan göra när man har fullt upp. Hämtar Lilltjejen senare än vanligt pga avdelningsmöte men är inte sist i alla fall. Korv och "mackisar" är aldrig fel enligt mig och min avkomma medan Johan ryser åt den böjda pastan och brer några mackor innan han sticker ut med fotbollstjejerna i löparspåret. 
Just det, Stadium har en gratistidning som bland annat finns i deras butiker.
I senaste numret är Johan och hans tjejer med!
Trevligt att de lyfter fram ungdomarna.

Medan tränaren som skymtar i reportaget ovan nattar Lilltjejen så vilar jag fötterna lite. Är rätt nöjd att jag tog tillfället att baka lussekatter - med saffran! Fattar inte de där som föredrar dom utan saffran, då blir det ju helt meningslöst och definitivt inte lussekatter. Hur som helst ska det ju lussas på dagis och fika ska medtas. Farmor hade redan bakat men det är ju så gott med varma pinfärska kusar med kall mjölk. 
Och ja, gott om russin ska det vara också.

Såg förresten dessa ljusstakar på Ica i förrgår. Det är deras egna i samarbete med Röda Korset, och det är ju fint. Men jag kan inte låta bli att tycka de ser ut som ett par bröst!


Och apropå stakar ägnade Johan lite av sin vab-tid till lite basic julpyntning. En stake i fönstret och lilla julgranen lyser nu upp här hemma. Att köra på tre metersgranen orkade ingen av oss. Och när vi nu inte firar julen här känner vi ingen större motivation att pynta mer.
En kollega berättade att de har två pyntningar. Först adventspynt och sedan jul. Orka? Jag var tvungen att fråga om skillnaden och fick den klart definierade förklaringen att advent representerades av "renar och snö och sånt" men till julen "kommer tomtarna fram". Även om jag kan finna det mysigt med julpyntet så finner jag det sällan mödan lönt. Så hatten av till alla er som byter gardiner, hänger upp bonader, stryker dukar och knyter kransar.
Och så det andra dessutom. Koka knäck, röra ihop ischoklad, stöpa ljus och voodomassakrera apelsiner med nejlikor. Hatten av igen.
Antar att jag ännu inte är riktigt mottaglig för mammaförväntningarna att göra allt detta. Men borde jag å andra sidan ha det? Har ju svårt att föreställa mig Johan koka knäck eller griljera grisrumpa så varför skulle jag om jag känner för det lika lite som han? Antagligen för att jag är så förbannat mera mottaglig för de där inrotade värderingarna och förväntningarna. 
Det som får mig att stå där och kavla pepparkaksdeg och trycka russin i saffransdoftande kusar är min egen vilja och aptit på just dessa. Om jag sedan om en jul eller två står där och kladdar med knäcken och smälter choklad är det troligtvis för en liten dotters skull. Om det på samma gång lättar mitt, av förväntningar dåliga samvete så må det väl vara hänt. En form av win-win i förlusten som jag antagligen (förhoppningsvis) inte är ensam om att känna. För visst hade man hellre suttit bekvämt tillbakalutad i sin fåtölj. Eller?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0