Säröhus


Grattis farfar Tomas på 65-årsdagen!
Det där med småbarn på spa vete tusan om jag rekommenderar då man ömsom njöt ömsom önskade man var barnfri.
Söröhus relaxavdelning var inte så stor men ändå alldeles tillräcklig då det inte var särskilt mycket folk. Och vattnet var välsignat varmt och skönt! Fräscht och väldigt god mat!

Jag tror det var anjovismousse till förrätt som var godare än det lät men inget man gick i taket för.

Lilltjejen fick också förrätt, eller ja, en enda rätt!

Fick ingen bra bild, men varmrätten med sin renfilé och murkelsås var bland det bästa jag ätit faktiskt. Så otroligt mört!


Efterrätten, mjölkchokladmousse gick ju ner utan större problem kan jag säga. Av någon anledning hade de räknat med Lilltjejen, dvs en extra tallrik - till mig!
Att den serverades i en choklad"bägare" var rätt najs.
 
När Lilltjejen var riktigt liten var hon inte särskilt förtjust i att bada. Men otaliga paskstunder med Johan i badkaret har omvandlat henne till en badanka vilket märktes väldigt väl igår och idag. Fast å andra sidan kan ju ingen inte tycka om att bada i 37-gradigt vatten!
Dyka under ytan gick hur bra som helst, även om det stundtals nog svaldes en del vatten!


(Kom då!)





 
(Utsikt från middagsfönstren)

Säröhus är inget spa av den mening att de erbjuder behandlingar och sådant, utan allt bygger på "egenbehandlingar" där anläggningen tillhandahåller badsalter, skrubb, ansiktsmasker, krämer och så vidare. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att återkomma dit på egen hand med en god bok, Nintendo DS och korsordstidning!


På plats

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/296273/images/2012/pic_196169175.jpg" class="image">


På väg

En nyklippt Johan, så kort att jag frågade vart han hade Doc Martin kängorna. Lilltjejen sitter där bak och bagaget fullt med vagn och väskor. Vi ska vara borta en hel natt.
Säröhus är målet där vi ska möta Johans föräldrar samt Nicke med familj. Tomas fyller år därav denna sammankomst.


Tjoho!

Literpris under sexton spänn!


Tjohoo!

Jaha, 20 år sedan alltså sedan man lämnade grundskolan. Tjugo! Pitholmsskolan med "Tobbe Trött" i kemi och "Porr Roffe" som hade lärarstabens uppdrag att hålla i sexualkunskapen. Uppehållsrummet där man spelade rundpingis eller lilla gympasalen där vi dansade bugg på rasterna. Tiden då jag fick min första pojkvän, ringde Heta Linjen och gick på mitt första disco i Hortlax.

Jag minns faktiskt inte hur stämningen och sammanhållningen var i min klass, jag var ju inte den som tog mycket plats precis. Men jag åkte till tioårsträffen när jag bodde i Umeå och mötte inte ens en handfull av mina forna klasskamrater. Denna gång står jag över och har en känsla av att uppslutningen inte lär bli bättre denna gång. Eller så blir det faktiskt det, med större intresse och vilja efter nostalgi?
Klass 9A får i alla fall klara sig utan mig och det överlever dom nog.


Arbetsverktyg


Sol och vind

Om några timmar är det dags igen och jag måste erkänna att passet vuxit till sig lite nu när jag fått köra den några gånger. Var ju riktigt skeptisk där efter kvartalen och gruvade rent ut sagt inför att instruera den i tre månader. Men nu känns den som sagt rätt ok, inte ett av deras bästa pass men ja - ok.

Apropå då jag skrev om reflektion från omklädningsrummen och tjejer som sminkar sig innan de går ut och tränar. Hade häromdagen en tjej intill som dränkte sig i parfym innan hon gick ut till gymmet. Hallå, vad är vi så rädda för? Att kanske lukta lite svett - när vi tränar?
Och smink, fine orkar de är det deras sak, men parfym och annan "väldoft" är inte så snällt mot de med allergi och astma. Själv är jag inte allergisk i den meningen men att gå in på sådana ställen som KICKS och liknande ger mig huvudvärk innan någon hunnit ropa "doftprov"! Jisses vad det stinker!

Det märks att det generellt går bättre för företagen nu. Till jul flödade lunchrummen av julkorgar och vinterbleka datornördar hamstrade för en stunds sockerkoma. Nu närmar sig påsken och påskäggen droppar in till allas vår förtjusning. Vi säger tack och bock och struntar i allt vad tandtroll heter!



They are back!


Känns bra!

Så var man igång med sitt nya combatgäng i Partille! Gott gäng som fick smaka nya koreografin för andra gången. Jag hoppas de tycker bytet från Magnus är ok, fick många positiva kommentarer men de som tycker annorlunda låter mig antagligen inte veta.
Sitter och slappnar av i en soffa iklädd min nya top som jag så målmedvetet hittade på Frölunda torg igår. Är så trött på att bara ha jeans varenda dag och favoriterna har nu hål på knäet. Nu skulle jag hitta något annat! Så jag kom hem med denna top... och jeans! Ska dock lämna tillbaka dom, blåjeans har jag tillräckligt! Att det ska vara så svårt att kliva utanför sina trygghetsramar.

Imorgon är det combat igen, Kållered står på tur där det kanske är aktuellt att flytta tillbaka till stora salen igen! Deltagarna klagar på det begränsade utrymmet som det faktiskt blir när det är fullbokat som det nu är. Men flyttar man har deltagarantalet en förmåga att sjunka av någon anledning. Nåja, vi får se.


Om hon somnar snart...

... så väntar Professor Layton på oss! Vi har inte tv-kväll. Vi har DS-kväll! Johans födelsedagspresent i förskott.


Morgonens bilder

Dimmig morgon. En hårsmån från att få en Volvo i Gulingens rumpa. Den föraren vaknade nog till rejält.
Väntar på att Gulingen ska få sommarsulorna pålagda samt smygpunkan fixad. Eller får hoppas att den går att fixa i alla fall, annars blir det en saftig utgift att börja dagen med!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/296273/images/2012/pic_195582278.jpg" class="image">


Lite tanke bara

Gick efter passet in på ICA Maxi  för att handla lite. Kände mig ungefär lika snygg som en påse nötter men orka bry sig liksom. Jag är på Ica!
Bland hyllorna möter jag en kvinna som bär burka. Hon har vackra ögon och coversekopior på fötterna vilket jag tycker är lite kul. Fast å andra sidan, vad hade jag förväntat mig - flätade sandaler?
Våra blickar möts som hastigast och hennes sveper över mig uppifrån och ner och hon tänker säkert att jag inte mått dåligt av att också bära en burka!
Det är ju inte lågt ifrån att jag håller med henne.


(Snyggo!)


Kanske inte vore så dumt att ha ändå - burka för dåliga kläddagar, eller dåliga kläd- OCH hårdagar. Eller vänta förresten det har vi ju redan en västerländs motsvarighet för: One piece!

(Västerländsk burka)



BC release tre av tre

Så kan det bli när man inte får stopp på blödningen efter en blodtappning.
En dag med strålande sol och massor av plusgrader! Har njutit i solen med lite gung av Lilltjej, kört mossrivare, haft ett mindre sammanbrott och så kört veckans sista release. Fick köra den ensam då min kompanjon blev sjuk men det gick rätt bra ändå med endast ett mindre hjärnsläpp, eller okej två. I samma låt. På samma ställe på respektive sida. Typiskt.


Matlagningsgrädde....

... och vanlig grädde, vad är skillnaden egentligen?


Lördagkväll

Vi har hängt upp den tredje och sista maskinen med tvätt och tittar på varandra. Kan vi gå och lägga oss nu? Men när klockan inte ens är halv åtta biter vi ihop och här sitter jag nu. Men nu hör vi att det visst är dags för sommartid så då kan man ju säga att klockan snart är nio och då brukar vi ju faktiskt lägga oss! Wo-ho!
En natt med kass sömn på grund av snorig Lilltjej och dag springandes i butiker är tydligen mer än vi klarar av. Kanske kan skylla lite på att jag lämnade blod också? Eller nej, blodvärdet var så pass bra med sina dryga 130. Kändes bra att äntligen fått det gjort efter ett antal påminnelser.

Kom-ihåg lapp till nästa gång: Inte bära tröja med tajta ärmar! Muddarna funkade finfint vid handlederna men mindre bra över armbågen. Det blev samma funktion som den där spänngrejen de drar åt som jag nu inte minns namnet på, men det medförde att det tog en bra stund innan det slutade blöda när nålen var ute.
Vi hittade det mesta av vad vår shoppingtur avsåg i form av kläder och diverse till Lilltjejen.

(Utsikt från blodtappningsbritsen)

Imorgon är det inget planerat vilket är rätt skönt eftersom jag känner inte för något. Combatrelease är det enda på schemat och det brukar jag ju känna för om inte annat när musiken dundrat igång.


(Hm...)

Nu har klockan passerat åtta, eller jag menar nio. Kan jag gå och lägga mig nu? Zzzzz!


Småstadstankar

Göteborg är verkligen en stor småstad. När jag stod utanför porten till Tripsykologi igår hör jag en röst säga mitt namn och för står en kollega från jobbet. Jag måste fixa pyspunkan på sommardäcket och uppmanas att ringa ett ställe i Torslanda där det trevliga bemötandet gjorde att jag ratade stället i Västra Frölunda som jag ringt till först, trots att deras däck utifall jag skulle behöva nytt, var 500 spänn billigare.
När jag meddelar Johan om stället i Torslanda frågar han strax vad stället heter och det visar sig att jag pratat och nu har en tid hos hans barndomskompis.
När jag hämtar på dagis är HAN där igen, den där pappan som jag så väl känner igen men inte kan placera där, i Olofstorp, med en liten son. Men jag blir tvungen att fråga och han svarar innan jag fullföljt meningen: Ja, ordningsvakt som jag jobbat med ett antal gånger för en halv evighet sedan! Han hade också gått och grunnat på vart sjutton han känt igen mig från.
Han fick mig nästan att ångra mitt beslut att låta förordnandet löpa ut. Han jobbade fortfarande som o-vakt, bland annat på Liseberg dit han tyckte jag skulle söka mig. Men det är bara att inse, jag har nu valt bort det extrajobbet. Combat onsdag, torsdag och söndag, Johan fotbollsträning tisdag, fredag, innebandy lördag och fotbollsmatcher lördag och/eller söndag. Måndagar hoppas jag kunna klämma in boxträning så när 17 skulle jag hänga på mig brickan?
Jag tror han fick mig att än en gång få en glimt av mitt gamla liv som jag saknar ibland. Men det är ju lätt att sakna det man hade när man kämpar i nuet. Då var det bara jag, jag som inte behövde bry mig om någon annan än mig själv och mina behov. Som gjorde som jag ville när jag ville, oberoende och med vad jag inbillar mig, större tillförsikt och självförtroende än jag har idag. I alla fall på vissa plan. Större på andra så inte bara negativt och målat i svart.

Nu och Lilltjejens bökanden och snörvlande rosselandning övergått till snusande små andetag. Jag ska förflytta mig från madrassen på golvet till soffan. Fin dag idag förresten, satt och stekte lite med kollegorna i solen. Jisses vad varmt det var, och vilka goa kollegor jag har! Sa jag att jag fick skita i skogen i morse? Paniksvänga av Norrleden på vägen till jobbet efter akut magknip och insikten att återstående väg, parkering och transport in till kontor och närmsta toalett bara var totalt omöjligt! Papper i bilen-inte bara bra om man har barn! Phu! Så vet ni det. Trevlig helg!


BC51 release två av tre


Urgh, andra releasen på raken och jag känner mig sliten! Snacka om att man inte är 25 år längre. Knökafullt i vår lilla sal och fortfarande trasig luftkonditionering = svett! Kanske det blir aktuellt att flytta tillbaka till stora salen om det funkar med de andra passen men det vore ju grymt om jag kunde få behålla tiden och köra i stora!
Nu ska jag kleta lite värmesalva på min rygg och kollapsa i sängen.

Snart...

...dags igen! Release i Kållered med Ylva och Amanda. Gårdagen gick bra men shit vad jobbigt det var! Denna gången kör jag de tre första, skönt att ha sina låtar bortgjorda först!
Samtalet igår gick väl bra. Det föreslogs att jag skulle få egna sessioner samtidigt som Johan fortsätter med sina egna, och så kör vi tillsammans när våra respektive psykologer anser att det är läge. För min del lär det handla mycket om min anknytning till Lilltjejen som strandat totalt. Kände där igår hur trött jag blev, hur liten lust jag hade för att gå mera i samtal. Men jag inser ju vikten av det i det här fallet och jag har ju inget att förlora.
Men nu måste jag försöka hitta fokus för combaten!


Snart...

... dags för release i Partille! Känner onda hugg i höger skinka typ mot svansen till. Kände av det när jag körde igenom passet i söndags, riktiga sådana där skärande hugg! Bara att koppla bort och köra!


Tja

Johan gillar de där godispåsarna från Haribo. De där man ofta kan köpa fyra för typ en tjuga. Jag brukar sällan nappa på det om jag inte är extremt sugen på deras "persikor". Fyndigt att jag nu råkade nämna nappa då det är främst Haribos nappar som Johan gillar. Själv är jag sådär förtjust i dom, men i brist på annat kan en eller två duga.
Hur som helst så kom han hem med inte fyra små påsar utan en gigantisk fylld med enbart dessa sega nappar. Allt för att få ha sitt snask ifred...
Men se vad som hamnat däri, en katt bland hermelinerna, ett udda kort, en helt annan sort! Ingen misslyckad napp utan helt tydligt annan sort som skulle höra hemma i en annan påse. Johan ratade den, fel sort? Usch vad skumt!

Jag vet inte jag, jag tyckte den smakade helt ok!


Are you Awake and alive?

Body Combat 51 - Stretch

I'm at war with the world
And they try to pull me into the dark
I struggle to find my faith
As I'm slipping from your arms

It's getting harder to stay awake
And my strength is fading fast
You breathe into me at last

I'm awake, I'm alive
Now I know what I believe inside
Now it's my time
I'll do what I want 'cause this is my life

(Here, right now)
Right here, right now
Stand my ground and never back down
I know what I believe inside
I'm awake, and I'm alive

I'm at war with the world
'Cause I ain't never gonna sell my soul
I've already made up my mind
No matter what, I can't be bought or sold

When my faith is getting weak
And I feel like giving in
You breathe into me again

I'm awake, I'm alive
Now I know what I believe inside
Now it's my time
I'll do what I want 'cause this is my life

(Here, right now)
Right here, right now
Stand my ground and never back down
I know what I believe inside
I'm awake, and I'm alive

Waking up, waking up
Waking up, waking up
Waking up, waking up
Waking up, waking up in the dark

I can feel you in my sleep
In your arms, I feel you breathe into me
Forever hold this heart that I will give to you
Forever I will live for you

I'm awake, I'm alive
Now I know what I believe inside
Now it's my time
I'll do what I want 'cause this is my life

(Here, right now)
Right here, right now
Stand my ground and never back down
I know what I believe inside
I'm awake, and I'm alive

Waking up, waking up
Waking up, waking up
Waking up, waking up
Waking up, waking up


Trögt

Urgh, det var trögt vid dagens combat. Den brukar ju alltid kunna få mig att vakna till och må bra igen men nu dröjde det ända till låt fem innan jag verkligen kom igång. Fick påminna mig att peppa och coacha som vanligt och verkligen skärpa mig för att finna fokus.

Har varit frånkopplad hela dagen. Johan skickade iväg mig att göra NÅGOT på egen hand så nästan tvingade mig iväg till Bäckebol. Provade XXL's digra utbud av fritidsbyxor, från billiga till snordyra utan att hitta något som kändes bra vilket nästan gjorde mig än mer nedslagen. Bortkastad tid då jag knappt ens kunde njuta av att vara ensam.

Imorgon är det arbetsvecka igen, något jag nästan ser fram emot. Startar upp nytt utbildningsblock vilket innebär fullt upp på alla fronter. Det gillar jag.
Något annat jag kommit att gilla är stretchlåten i nya koreografin. Ska se om jag hittar den på YT sen.


Hämtar ikapp


Jag försökte ta nära så att dammet skulle synas. Jepp, det är samma flaska tre år senare! Flaskan som mötte oss på köksön när vi för första gången klev in genom dörren som ägare till huset. Det säger kanske en del om vinkonsumtionen i detta hushållet. Johan är ju ingen vinkonnässör precis och så jag som inte dricker alkohol över huvudtaget. 
Men så kom ändå dagen när vi öppnade den av förra ägerna så fina gesten. Någon speciell tilldragelse kanske? Njae, inte mer än att jag beslöt att följa receptet ordagrant och faktiskt pytsa i de där två decilitrarna rödvin som köttgrytan krävde! Johan som har färdigheten fick både öppna och smaka så den fortfarande var ok. Alla viner blir visst inte bättre med tiden har jag förstått. 

Ljudet av korken lär jag aldrig sluta förknippa med mammas smygande, men än värre var lukten. Tänk att något som kan  uppfattas som väldoftande och inbjudande av somliga bara känns äcklig och sorglig för andra?

Hur som helst så var det förra helgen. Veckorna bara flyger förbi i ett konstigt töcken som jag närmast skulle kunna beskriva en monoton filmserie med surrealistiska ögonblick av evighetspauser där jag betraktar mig själv med ömsom uppgivna, ömsom döda ögon. Jag betraktar den film som är mitt liv, oförmögen att pausa eller spola tillbaka och kommer på mig själv att tänka: "Jag vill inte vara här". Ibland hänger den kvar och gnager, vägrar låta sig tryckas ned under ett lock eller överröstas och ibland fladdrar den iväg lika snabbt och flyktigt som den kom.
Jag kommer på mig själv att fundera över om jag bryr mig om mig själv längre, en sådan där flyktig tanke som inte fladdrade vidare utan fastande där och då. Jag hade lämnat på dagis och ska svänga ut på Gråbovägen. Av någon anledning kör jag ut trots att jag på ett plan registrerat att jag inte har den marginal som vanligt trafikvett erfordrar. Bussen som jag väljer att ignorera blinkar åt mig och chauffören blänger. Jag höjer ena handen som en ursäkt men inser att jag inte bryr mig, att jag inte ens skäms eller blivit rädd. Och då kommer den där flyktiga men ändock klibbiga tanken: Jag hade inte brytt mig om bussen sopat mig av vägen.
Jag är inte suicidial, men jag började ofrånkomligen fundera över varför jag inte brydde mig. Är det därför jag ibland kan köra så respektlöst? Respektlöst för inte bara mina medtrafikanter utan också mig själv? Är det där jag har hamnat i min syn på mig själv i och med allt detta? Men det är så omedvetet att det kommer fram på detta sätt?
Längre eller mer än så tänkte jag faktiskt inte, knappt ens till Gunnilse. Och jag känner ingen oro eller behov av att gå djupare in på det heller. Bara en sådan sak som jag ändock fann så pass anmärkningsvärd att jag ville nedteckna den. Men nu när jag faktiskt gjort det är jag rädd att det kommer att uppfattas som mycket värre än det faktiskt är. Antar att det kan det bli så när man skriver öppet om sina tankar och ögonblick, men snälla, låt bli ok?

Vidare i veckan som gått. Trevliga extra pengar i form av jämställdhetsbonus! Får se om den går till någon restskatt eller faktisk ger lite plus när deklarationen är avklarad.

Vårt första möte ja, Tripsykologi heter det lilla stället uppe under taknocken mitt i stan. Johans psykolog var förstås med, men också ytterligare en för att "utjämna balansen" med ett par fräscha ögon eller kanske snarare öron. Det var inte alls någon dum idé vilket också föranledde att jag fick berätta min och vår bakgrund med egna ord. Så det talades om den första otroheten, den andra biten och så förstås hela tiden frågan hur jag kände. Hur Johan kände inför det jag berättade och hur jag kände och kände. Också frågan vad vi ville och varför vi var där. Hela tiden kom de fram till det där med kommunikation. Hur vi inte kommunicerat med varandra om det här, om otroheten, vid meningsskiljaktigheter över huvudtaget. Det där som man ju hela tiden vetat men varit oförmögen att ta tag i.
På onsdag ska vi dit igen. Efteråt ska jag köra combatrelease i Partille vilket kanske kan passa utomordentligt bra eller katastrofalt dåligt. Det återstår att se.


Nu hoppar jag några veckor tillbaka i tiden och den tävling som nu pågår mellan mig och Johan. Av någon anledning har de två blom- och växtdödarna fått för sig att odla egna kryddor, och för att verkligen se till att de inte glöms bort och dör den långdragna torkdöden så tävlar vi! Lite odefinierat om vad, men kanske bara så grundläggande som längsta överlevnaden. Mina skott var först ut i alla fall till Johans stora grämelse, men nu har hans vuxit inte bara ikapp utan också om. Vi har helt olika sorter, två var så jag skyller på att han tydligen prickade något snabbväxande.

Ingen har väl kunnat undgå att notera att jag  tycker om att basta. Jag gör det gärna och ofta! Men aldrig har jag därefter lagt mig spritt språngande i sängen och bara blundat och slappnat av! Så obeskrivligt skönt att bara ligga och känna värmen ånga ur min blottade hud! Varför har jag aldrig kommit på det förut?

Kunde ha degat ner mig i saccosäcken men ställde mig istället och bakade bullar! Det är ju något med den där doften som ökar välbefinnandet inom hemmets väggar, så också denna gång.
Utöver denna kvällsaktivitet har det storhandlats och promenerats men också pluggats lite combatlåtar. Vi är snoriga alla tre och lite halvdanna i ork, i alla fall de två föräldrarna.
Men combaten i torsdags gick ju bra så den ska nog gå bra imorgon också. Värre är det då istället med koreografin, förvirrad som jag ju brukar bli av att ha två i huvudet samtidigt.
Fick förresten ett oväntat men synnerligen trevligt besked från min konsultchef i veckan i form av ett rejält lönepåslag! Allt tack vare den positiva feedback de fått från min uppdragsgivare, så jag bara tackar och suger åt mig! Veckorna är som sagt intensiva men mycket roligare nu när jag börjar känna att jag befinner mig med näsan över ytan betydligt mer än jag gjorde tidigare. Fortfarande noll koll på många fronter, men jag tar det allt eftersom det kommer och vågar fråga mer nu än där i början då jag inte ens kunde formulera en fråga av allt ludd jag liksom skulle förstå.

Imorgon combat som sagt, sista av koreografi nummer 50. Nästa vecka blir det tre releaser och början på att nu ha tre klasser i veckan istället för två. We-ho!

Okej då...

... jag ska äta mer till middag än en mjukglass!


Gott!

Tio minuter innan stängning. Diskställ och glass! Det sista synnerligen gott efter kvällens combat!


Väntar på första


Bra början

Packar ihop jobbpinaler, lunchpåse och Lilltjej. Levererar Lilltjej till dagis och vänder Saabis mot jobbet, ska plugga in handsfreen i mobilen men hittar den inte. Stannar i Björsared och vänder rumpan mot himlen när jag letar högt och framför allt lågt. Jag var ju säker på att jag lade både handsfree och iFån i fickan?
Vänder och kör hem, eftersom jag ska möta Johan i stan efter jobbet MÅSTE jag ha den. En hes och efter natt på golvet hos Lilltjejen-trött Johan ser mig i hallen konstatera att mobilen inte ligger på någon hylla. Jag åker tillbaka till dagis och gör min avkomma lätt förvirrad utan att finna någon mobil. Står på parkeringen och kollar Saabis igen. Mellan sätena, under sätena, bakom, under och mellan igen. Kör hem IGEN
Där både jag och maken konstaterar att den inte finns!
Tar trådlösa och går ut till Saabis, ringer mig själv och - banne mig, det vibrerar någonstans! Johan kommer ut där han ser mig ursinnigt dyka ner intill säte efter säte. Han böjer sig ned, strumplös i sina skor och plockar fram min mobil där den bestämt sig för att materialisera sig. Han kramar mig och uppmanar mig att andas. Andas.
Jag andas och sätter mig i Saabis igen, skruvar upp combatmusiken och backar ut - igen.


En vanlig kväll

Magläge på golvet. Saccosäcken luktar skumt. Både mamma och pappa har tagit del av Lilltjejens förkylning och är allmänt utslagna. Hoppas och tror det ska vara snabbt avklarat dock, nästa vecka är det ju combatrelease! Fick ett erbjudande jag inte kunde motstå: Ta över Magnus klass i Partille på onsdagar! Med start nästa vecka! Tre pass i veckan alltså, och så på min och Andreas box-onsdag vilket känns taskigt värre. Är ju nog svårt att hitta en lucka och lösa logistiken då Johan när Bergums träningar startar kommer att ha aktiviteter tisdag, lördag och söndag. Och så jag så med combaten onsdag, torsdag och söndag. Hej hopp!

Dagarna rinner förbi och många tankar om allt och inget dyker upp och försvinner. Jag vill skriva där och då men då kan jag inte och när möjligheten kommer är det för sent. Det är lite frustrerande samtidigt som jag inte orkar bry mig. Kanske om jag lade mindre tid på min combat, men samtidigt är de tillfällena stunder då jag faktiskt lever upp och känner igen mig själv. Är inte det en smula sorgligt? Eller bara något man kan räkna med i småbarnslivet och äktenskapliga svackor?
Har jag för höga krav? För höga förväntningar? Föreställningar? Vad är det jag vill egentligen? Och så den stora frågan som rymmer så mycket: Bryr jag mig?

Imorgon ska så vi båda två på samtal tillsammans. Som alla andra gånger jag sprungit hos psykolog/kurator både gruvar och ser jag fram emot det. Som att gå med den onda tanden till tandläkaren. Men det är nog inte en dag för tidigt.



Lite välförtjänt


Så sitter vi här framför introt till schlagerfinalen och känner oss synnerligen nöjda med oss själva. Men när jag så tänker lista upp alla duktigheter vi gjort idag kör jag fast! Fyra maskiner tvätt har tömt tvättkorgarna (ja, plural), Saabis och Gulingen är efter åtskillliga månader nu åter ljusblå respektive gul, buskar längs infarten undanröjda och kylen fylld för en kommande vecka. Det är ju vanliga vardagsbestyr egentligen fast enligt ryggen kunde jag ha jobbat i ett stenbrott hela dagen, vilket kanske buskröjande kan motsvara. Nästan.

Lilltjejen är förkyld igen. Lätt feber och fullt snorkalas.




Svett!!

Måste ha varit något med ventilationen för jösses vad det svettades idag! Gott härligt! Nu väntar duschen.


Är det bara jag...


... som inte kan bestämma mig för om jag ska finna detta otroligt lockande eller synnerligen skrämmande?


("Tänk dig att istället kunna i lugn och ro sätta dig i bilen, sätta på radion och åka hem till glada, mätta barn som redan fått hjälp men läxorna.")

Livets små glädjeämnen


Gulingen fick nya vindrutetorkare när den var på service. Inga sådana där Biltemasutgåvor jag kört med sedan mannaminne. De senaste skapade ett intressant mönster där de hoppade över rutan precis i synfältet, och gnällde värre än jag själv när jag kort efter förlossningen kände att jag behövde gå på toaletten.
Nu när vintern plötsligt beslöt sig för att göra ett återbesök fick jag så aktivera mina nya torkare och det lät ingenting! De gled silkesmjukt över rutan utan ett ljud! Och jag behövde inte vrida nacken i konstig vinkel i jakt på ett hyfsat fritt synfält!
Är det ett tecken på desperat behov av glädjeämnen som gör att en sådan här sak kan få mig att sitta och le som ett fån där bakom ratten?


Men å andra sidan kan man ju också se det som en förmåga att se och uppskatta också de små detaljerna i sin omgivning? Som de fotavtryck Johan skickade från hans och Lilltjejens väg ut till bilen? Hennes lilla fot ser visserligen otroligt liten och söt ut intill Johans. Men ändå kan jag inte låta bli att tycka den ser så stor ut! Det var ju inte länge sedan Lilltjejen hade mikroskopiska fossigar ju!

Onsdag

Jag och mina exemplariska middagar. Tillagade en "riktig" men hann inte käka den innan det var dags att skynda till kvällens boxpass. På vägen ringer Andreas - passet är inställt! Eftersom vi ändå är på väg beslutar vi åka dit ändå och köra lite improviserat i den tomma salen. Några kilometer senare ringer anläggningen. Jag skulle vara med som deltagare? Skulle jag kunna tänka mig att köra en combat istället för de fåtalet som de inte lyckats få tag på?
Det visar sig att den ordinaries vikarie har avsagt sig klassen mindre än en timme innan den ska börja! Man kan ha sina skäl, men de som angivits var allt för tunna - dåligt!
Hur kul är det som bokad deltagare att komma ombytt och klar och få beskedet att det inget pass blir? Nu hade de i alla fall ett alternativ, även om det inte var det de väntat sig. Fem tjejer dök upp, tre fullföljde förutom Andreas så jag körde det som ett prova-på pass med lite extra pauser och genomgångar vilket innebar att jag skippade muy thai låten, det var rätt skönt!

Otroligt mycket på jobbet, tiden bara flyger fram och det är nästan så jag saknar de där två timmarna på dagarna! Imorgon blir det full dag dock, combat i Kållered!


Somliga har det bra

Och pysslas om idag medan en annan har fullt upp på jobbet.


Andra chansen


Som sagt, det kommande releasen imponerade inte alls på mig. Visserligen brukar de alltid behöva växa till sig, men åtmindstone någon låt brukar få mig att tända till. Inte denna gång. Ingen av låtarna gav mig någon wow-känsla vilket kändes lite tråkigt. Det är rätt utmanande styrkemässigt vilket är typiskt när jag kommer att utvärderas om en dryg månad och så de där jump-knees som jag aldrig gillat. Menmen.




Man var gott hungrig och törstig när man anlände i Lindome, så allt gottigt som serverades kunde inte bli bättre! Jistanes vad mätt jag blev! Grattis Anna och tack!

Och nu gick den där Flinck vidare till finalen och jag fattar ingenting. Men å andra sidan var ju Lotta och Christers låt inget vidare heller.

Nu ids jag inte skriva mer. Noll fokus. Sorry.



BC 51

Njäe, jag är inte så imponerad. Men låt se tiden an!


Skorpmiddag

Kvällens middag är om möjligt på än sämre nivå än igår, men de är goda - Brandts skorpor!
Då många av mina träningstoppar av någon outgrundlig anledning blivit störande korta, köpte jag ett ur Sportlifes utbud. Är nöjd över att jag tog ett steg från det svarta!

Monica mötte mig där hemma där hon haft en lugn kväll med en exemplarisk Lilltjej som nu sov gott. Det var i varje fall vad hon sade. Johan är på Frölundahockey med några från jobbet och kommer hem rätt sent eftersom han åker buss.


Fick utbildning via Webex från andra sidan Atlanten i den nya applikationen till styrelsen. Utbildaren hette Linda och hade sådan där härlig bred sydstatsdialekt. Men så håller de till i Georgia också!

På lördag är det dags för kvartal igen! Känns som det var relativt nyss vi släppte release nummer 50, men ska bli spännande att känna på den nya. Hoppas, hoppas musiken är bra! Därefter blir det till att åka direkt till Lindome och fira Anna som fyller jämt!

Imorgon blir det att hämta Lilltjejen lite senare än vanligt då jag ska till en av "mina" leverantörer för att få hjälp med en uppgradering som dragit ut otroligt på tiden! Så många moment och så mycket som kan gå galet att det kännt tryggt att få hålla leverantören i handen. Därefter ska jag liksom klara av det på egen hand. Får se om det blir ett bra slut på veckan eller om det blir disaster recovery hela helgen!

Lite blandat

Morgontofsar, två dagen till ära för att man fått sova som en stock hela natten!
Det går riktigt bra på dagis nu, sällan ledsna miner utan vink-vink vid avlämning och glada med vink-vink när man hämtar. Känns bra att de ändrade till åldersindelade grupper på dagis
Allt går så himla smidigt med Lilltjejen att man nästan skäms över hur bra man har det. Än så länge i varje fall, ta i trä, peppar peppar och allt det där.

Ikväll är det dags för combat igen för ett peppat Kållered! Johan fick logga några cacher igår - på skottdagen så han kom hem senare än vanligt.

Det gav mig tid att tillaga en middag som visade sig bli totalt - oätlig.
Flera timmar rätt ner i komposten kändes jättebra när man väntat så länge med kurrande mage.
Men nu har jag provat att fylla en kyckling i alla fall.


(Alternativmiddag...)




(Kollakollakollakolla!
 Man ju bara måste dokumentera!)


(Kan själv!)


RSS 2.0