Magläge på golvet. Saccosäcken luktar skumt. Både mamma och pappa har tagit del av Lilltjejens förkylning och är allmänt utslagna. Hoppas och tror det ska vara snabbt avklarat dock, nästa vecka är det ju combatrelease! Fick ett erbjudande jag inte kunde motstå: Ta över Magnus klass i Partille på onsdagar! Med start nästa vecka! Tre pass i veckan alltså, och så på min och Andreas box-onsdag vilket känns taskigt värre. Är ju nog svårt att hitta en lucka och lösa logistiken då Johan när Bergums träningar startar kommer att ha aktiviteter tisdag, lördag och söndag. Och så jag så med combaten onsdag, torsdag och söndag. Hej hopp!

Dagarna rinner förbi och många tankar om allt och inget dyker upp och försvinner. Jag vill skriva där och då men då kan jag inte och när möjligheten kommer är det för sent. Det är lite frustrerande samtidigt som jag inte orkar bry mig. Kanske om jag lade mindre tid på min combat, men samtidigt är de tillfällena stunder då jag faktiskt lever upp och känner igen mig själv. Är inte det en smula sorgligt? Eller bara något man kan räkna med i småbarnslivet och äktenskapliga svackor?
Har jag för höga krav? För höga förväntningar? Föreställningar? Vad är det jag vill egentligen? Och så den stora frågan som rymmer så mycket: Bryr jag mig?

Imorgon ska så vi båda två på samtal tillsammans. Som alla andra gånger jag sprungit hos psykolog/kurator både gruvar och ser jag fram emot det. Som att gå med den onda tanden till tandläkaren. Men det är nog inte en dag för tidigt.