Min bil är rätt ensam på parkeringens skuggiga innergård. Testar högsta våningen idag då de övriga längre ned i mitt tycke är allt för luftkonditionerade.

Var helt mör i kroppen igår efter en full runda på solgassande golfbana. Även om man går ut när solen passerat sitt värsta så tar det rejält. Gick ut ensam men då framförvarande tvingades vänta på sina framförvarande vinkades jag fram till vad som visade sig vara två kvinnor i knappa femtioårsåldern. Från de elsupporterade vagnarna till fullpackade golfväskor och mundering från skor till golfkeps insåg jag snabbt att de var veteraner - och duktiga sådana dessutom. Den ena började spela som barn år 1975 och av vad erinrade mig från bokningsschemat låg de båda på under femton respektive ensiffrigt i handicap...

Efter lite av det sedvanliga ytpratet visade det sig att den ena var programledare för ett av de stora projekt som mina system påverkas av och vi således kände till varandra namnledes. Christer som jobbat med henne hade mycket positiv uppfattning vilket jag snabbt förstod eftersom hon påminde mycket om honom själv och den uppfattning jag fick av honom när vi först träffades. Ni vet, de där personerna som får en att känna outtalade förväntningar på prestation och inget annat än höga sådana. "Säg något av värde för mig annars kan du lika gärna vara tyst" - typ av person och som jag gärna undviker. Det gick ju sådär med Christer och min uppfattning fick revideras rejält. Eller snarare fick jag se inte bara en annan utan flera andra sidor än den professionella. Golfardamen var vänlig nog, och vad ger jag själv egentligen för intryck, ointresserad som jag är av andra människor och att knyta kontakter?

 

I vilket fall föredrar jag ju att boka mig ensam, trots att det innebär avsaknad av möjlig markör, men framför allt när jag ser att de bokade har så lågt handicap att jag bara skulle känna mig som en black om foten med prestationsångest. Nu bjöd de ju in mig att slå följe men hängde ändå med rätt bra, såpass att de tyckte min sving var bättre än många mångåriga spelares och att jag definitivt var redo för Driver. Jag kom lika långt med min Trä-3 som de med sina Drivers och till sista hålen fick jag testa deras där jag fick till klockrena slag. Tränaren och så många andra hävdar ju de enorma skillnaderna mellan dessa klubbor i svingtekniken medan dessa damer bara kommenterade lite skillnad i uppställningen. Ja, jag är definitivt sugen på att shoppa igen nu! Hade jag kunnat registrera mitt resultat hade jag sänkt mig från 43 till 38 och då slog jag ändå bort tre bollar. Har förstått att det är enkelt att sänka sitt handicap i början och när det nu är det som taggar mig är det ofrånkomligt att jag undrar kring min inställning när det börjar plana ut och större förändringar inte kan väntas. Är det lika intressant att knata omkring kilometer på kilometer då? När jag redan finner transportsträckorna som tråkiga nödvändigheter och det sociala som många just har som anledning inte är en faktor för mig utan snarare tvärtom? Endast tiden kan utvisa.

 

Ogillar verkligen att köra i centrum och undviker därför att vikariera på anläggningarna där inne. Nu högg jag ändå ett idag när jag hade möjlighet och rusningstrafiken är semesterlåg. Trots värmen vill folk ändå träna och det var bra med deltagare i Domkyrkans anläggning. Otroligt skönt att köra igen efter semesteruppehållet. Jag mår inte bra utan träning!

Säger också stort grattis till Christer som nu får ööööörna motorcykel! Lätt avis kan jag säga samtidigt som jag är osäker på om jag faktiskt skulle våga njuta av att köra själv. 

Sverige brinner och eldningsförbud råder. Det skiter somliga fullständigt i och står där med grillgaffel, belåtna miner och ignorerar tillsägelser. Vuxna människor. Usch! Brandmän blir bestulna på sina ägodelar medan de jobbar och man skäms å människosläktets vägnar. 

Har hört att man inte ska vara så snabb att registrera bra resultat som sänker ens handicap utan köra några rundor för att tillse att man faktiskt ligger på rätt nivå. Körde ju min första runda igår och sänkte mig. Idag gick det också bra så med lite hybris-varning registrerade jag mig ändå. Fick sällskap av två manfolk där den sämste hade 22 i handicap, men jag hängde med rätt bra ändå. Börjar förstå lite av poängen med handicapsystemet för det är en jäkla skillnad ibland mellan de olika Tee. 

Ruskigt sugen att lära mig använda Driver för att kunna slå långt men inser att jag nog behöver bli tryggare med de "vanliga" först. Jag har endast järn-5, järn-8, pitch, wedge, putter och trä-3 med mig i väskan. Uppenbarligen klarar jag mig ju rätt bra på dom, vilket tränaren också rekommenderade. Varannan av järnen var hans tips, så jag använder faktiskt färre. Är kass på pitch och gillar träklubban bäst, antagligen för känslan att man dammar till bollen ordentligt.

Nu blir det inte golf på mer än två veckor eftersom jag har Lilltjejen så lär få duktig abstinens!

Det pågår ju fotbolls VM i Ryssland och det är tydligen en smärre sensation att Sverige tagit sig till åttondelsfinal. Matchen gick idag 16.00 och således var kontoret nästintill tomt redan klockan tre. Kvar var de indiska konsulterna som lite vilset undrade vart alla tagit vägen. 

På slaget fyra när matchen blåstes igång gick jag ut på min första riktiga runda sedan jag officiellt fick mitt gröna kort och därmed slog ut från Tee 48 eller röd som jag också tror den kallas. Den är i alla fall en bra bit längre fram. Christer slår ut från 57.

Lyckades slå bort tre eller fyra bollar tror jag men i övrigt gick det hyfsat. Såpass att jag vågade mig på att registrera poängen och fick min första sänkning. Men det är drygt att knata arton hål! Att man sedan slår sig fram kors och tvärs över banan minskar ju inte sträckan precis. Fötterna värker och allmänt seg. Allt knatande är faktiskt något som förtär upplevelsen, för det är ju golfen man vill ha, att slå bollen och få den dit man vill. Transportsträckorna är mest tröliga. En promenad har sin behållning men då är målet just en promenad. Här är målet att få bollen i hål, inte att knata. Det tar ju sådan tid! Tack vare fotbollen var det tomt så vi kunde tuffa på i vårt tempo och då tog det ganska exakt fyra timmar. Fyra!

Imorgon har jag bokat tid igen men har ingen markör. Blir ren övningsrunda alltså. Undrar om jag ids alla arton hål...

Så har man då det där Gröna kortet! Fattar faktiskt inte riktigt hur det gick till eller vilka regler som faktiskt gäller - men nu har jag det ändå. Av de arton plus nio vi gått i helgen uppfyllde jag kraven enligt kursboken med två niohålsrundor på mellan 14 och 17 poäng från 150-metersutslag. Men när vi skulle registrera detta hos kansliet säger hon bara att jag redan har grönt kort med handicap 54. Sedan bluddrade hon något om nittionio och utslag och ditten av vilket jag bara förstod utkomsten i form av just grönt kort. Jahapp. Jag kan med andra ord gå ut själv på vilken bana jag vill nu då, utan fadder? Som godkänner en spelare med så högt handicap vill säga...de flesta kräver visst trettiosex har jag förstått. Eller nåt. 

När banan var fullbokad idag fick det bli en sväng på korthåls där jag fick ett poäng bättre än Christer, hohoho! Damen i kansliet kommenterade mitt scorekort med att jag måste ha talang. Tack säger jag och tänker på alla timmar jag faktiskt plöjt ned på att träna. Nu ska det sänkas handicap!

Visst saknar jag min Lilltjej lite extra när midsommar är under pappa-vecka, men det känns bra att hon får ett traditionellt firande med hans sida som har just detta att erbjuda tillsammans med massa vänner och släktingar. Mamma i all ära och publika arrangemang, men jag har inte den stora familjen eller nära vännerna med tillhörande jämngamla barn att leka med.

Jag fick istället leka med golfklubborna på min andra riktiga runda ute i Torslanda. Blåsigt värre och gick nästan lika dåligt som premiärrundan i Sisjön även om de sista nio hålen gick något bättre. Klarar jag nio till som dom har jag kriteriet för grönt kort. Vi var rätt möra efter det så blev en skön resterande dag utan några krav eller förväntningar. Lite mer frustration på Christers senaste spel som han hämtade igår, bakat, frossat och plöjt film. Blir nytt försök på golfbanan imorgon.

Christer håller ju på att ta mc-kort och klarade teorin i veckan. Jag gav honom en dräggel-snygg skärbräda till nya köket och kunde inte låta bli att köpa en kniv som får följa med mig hem. Inte mer än rättvist. Vill också ta mc-kort men urk vad det kostar. Fast köpte jag färre knivar och träningsskor skulle jag kanske kunna ha det där kortet, cykeln och nödvändiga tillbehör lagom till pensionen!

Förskolan eller nollan har i mina ögon aldrig riktigt ansetts vara del av grundskolan och därmed "riktig" skola. Kanske för att min egen förskola på min tid kallades lekis och rent geografiskt låg långt ifrån skolan. Idag firades i vilket fall avslutning tillsammans med de övriga årskurserna. Hänger på skolgården tillsammans med andra föräldrar, äldre syskon och närstående medan deras fröken har en egen stund med de små. En fantastisk pedagog som efter många år nu ska gå i pension.

Första avslutningen av vad som väl ska bli många fler. Med Den blomstertid och Idas sommarvisa, den sistnämnda som vi tragglat om och om igen och till slut kanske fått ordning på "vattnet i bäcken" och "smultronen åt barnen". Mot slutet överraskar fritidsungarna med en dans till Koukou move.

Vi tränger ihop oss i klassrummet för bulle och saft innan min stora lilla tjej får följa med farmor medan jag åker till jobbet. Under dagen får jag mitt medlemsskap bekräftat och första officiella golf-handicap registrerat. Både skämsigt och kul. Jag, spela golf, vem hade kunnat tro det? Allra minst jag! Nu är jag taggad att slutföra det gröna kortet och börja jobba mig nedåt i handicap!

Så var det nationaldag och därmed ledigt från jobbet. Firade med fyra varv på Albatross niohålsbana ute på Hisingen. Glad jag valde att testa den då det visade sig att alla utom en var rätt långa, genomsnitt runt 120 meter cirkus. Jag har ju nött rätt mycket på WOGs korthåls men behöver träna på längre slag också. Första varvet skrev jag inte ens ned då jag snabbt tappade räkningen. Tror jag slog bort fem eller sex bollar! Banorna var jättefina men både vattenhinder och omgärdande skog måste krylla av bollar! När jag tog kortare lovar i vegetabilierna i jakt på mina förrymda klot hittade man inte alltid sin egen - men väl andras! Det var nästan lite svampletning över det hela när man nästan blev lika glad av ett fynd, haha! Av mängden jag slog bort samt hittade gick jag nästan jämnt ut.

Fötterna värker infernaliskt så de tio år gamla skorna jag hade kanske har gjort sitt. Vill bara inte spendera pengar på golfskor, så lågt vill jag inte sjunka. Nästan nog illa att jag tvingades köpa en sådan där keps av känt golfmärke med bara skärm vad-de-nu-kallas när jag en solpressande dag glömt min egna neutrala Craft. Har accepterat handsken av det faktum att jag får skavsår utan.

I vilket fall, förlorade bollar till trots gick det ändå rätt bra. Jag fuskade dock på så sätt att jag slog ut (läs bort) en, två, till och med tre bollar för att sedan fortsätta på den som slutligen behagade hålla sig från skog och vatten - och räknade från den. Efter första rundan förlorade jag nog lika många sammanlagt på de följande tre. Hyfsat ok ändå tycker jag.

Igår ringde fritids, Ronja hade ramlat och fått ett jack i ansiktet som troligtvis behövde mer än ett plåster. Det faktum att vi varit så förskonade från skador och sjukdomar hos vår Lilltjej gjorde mig, och också Johan när vi senare pratade, rätt ställda. Eftersom det var hans vecka hanterade han det och hämtade henne, men vi båda hade känt oss villrådiga inför den nya situationen. Vart ligger akuten? Eller ska man till en vårdcentral? Förskonade som sagt och mammahjärtat ömkade för sin Lilltjej medan fadern uppdaterade frekvent.

Okej, jag har ju vetat det hela tiden men i praktiken blir det oftast en annan sak. Det är en jäkla massa promenerande i golf - och det är tråkigt! Jag vill ju bara slå bollen men för att göra det kommer man liksom inte ifrån det faktum att man måste följa efter den. Fötterna värker, så antingen är jag ovan eller så har jag dåliga skor eller en kombination av båda. Sedan har det kanske blivit exceptionellt mycket golfträning denna vecka vilket också kan vara en anledning.

Premiären igår på riktig bana gick blä-dåligt. Tror jag skrapade ihop en handfull poäng! Slag som gått så bra på korthålsbanan ville inte alls här. Till liten tröst gick det inte mycket bättre för Christer. Tror vi slog bort åtta bollar, hahahaha! Det var apvarmt med stekande sol så var rätt mör inför kvartalen. Som vanligt någon hyfsad låt och någon riktigt sådär. Vad gjorde jag efteråt? Drog till korthålsbanan för att nöta vidare och naturligtvis gick det mycket bättre än under förmiddagen. Men dessförinnan svängde jag förbi Droppen och fick äntligen tömma blod då värdet nu kommit upp över tillåtna gränsen, tjohoo! Kanske bidrog till att jag var helt slut resten av kvällen. Denna morgon? Ut och nöta igen, nu på Torslandas korthål som har längre banor så jag kan träna mera på det. Mera sol och högsommarvärme, kanske inte det bästa att knata omkring i. Seg i kroppen som också kändes till kvällens combat. Överraskande många deltagare och över hälften var killar, kul! Jag är inte van vid all denna sol och värme. Från att knappt sett solen på ett halvår tillbringar man nu timmar däri. Kroppen måste undra vad som pågår...

Alla förundras över värmen som bara håller i sig. Rena rama högsommaren. Alla är överens om att detta blir det vi får. När faktiska semestertiden sedan kommer är det tio grader och horisontellt regn som gäller.

Efter slutförd kurs och rätt många övningsrundor måste jag nog erkänna att jag blivit biten. Visst känner jag mig som ett fån där jag går med bagen, men det verkar onekligen vara en sysselsättning som än så länge tilltalar mitt introverta jag. Såpass bra känns det att jag köpte både bag och klubbor på rea. En bag man kan bära på ryggen istället för axeln och så klubbor i den längd tränaren rekommenderade. Ville inte köra in mig på för korta. Och häromdagen hände det, en hole in one! Imorgon blir det premiär för fadderrunda, dvs ut på riktig golfbana istället för korthåls. Ska bli riktigt spännande.

I övrigt träning, lite jobb och så middag och överraskningsbio för att avsluta veckan. "Solo" var helt ok även om alla referenser till Star Wars spel och liknande, till skillnad från Christer och alla andra SW-nördar gick mig helt förbi.

Kvartal imorgon också, spännande att se nästa release!

Istället för att gå ut och avnjuta det fina vädret letade Lilla Grå upp den enda solfläcken inomhus. Sötis.

Ägnade lördagen till att hjälpa Christer flytta in i köket. Jisses vad prylar man kan fylla ett kök med och då rensades ändå en hel del vid tömningen. Ju mer plats, ju mer grejer...

Teknologin är nästan löjlig. Styra belysningen med en app på telefonen, kyl, frys, ugn och micro är också kopplade till nätverket och skulle inte förvåna mig om spisen är det också. Christer påstår sig nu önska de kyl- och frysmodeller som hade kamera också. Eh. Manualerna är centimetertjocka och det är touch screen med femtioelva menyer. Vad hände med två enkla vred till ugnen? Med hans nymodigheter vore det minsta att förvänta att spisen vänder pannkakorna åt en samt projicerar morgonnyheterna som 3D-hologram över matbordet under tiden som micron gör ungarnas läxor och frysen läser upp senaste mailen. Varför vill man ha kamera i sin frys?

Sista golflektionen bjöd på svingteknik, wedgeslag och sandskyffling i bunker. Nu är således nästa steg fadderrundor för att uppnå kriterierna för gröna kortet. 

Denna vecka har bjudit på rena sommarvärmen så förväntade mig knappt någon till dagens combat. Blev dock över tio och god stämning så var riktigt kul. Kändes riktigt bra i kroppen med massa energi. Skönt!

Fick till elva kilometer i gassande sol med otejpade knän som ändå inte klagade alls! Om en vecka är det dags för dubbla sträckan.

Fått  till ett antal träningsrundor med den lilla vita bollen också och fixade två banor på två slag vardera, woho! Fick förvisso gräva bunkersand också och plocka bollen ur en buske... men det går helt klart framåt. 

Christer följde en runda denna klämdag som jag tagit ledigt innan han själv fick åka och jobba. Igår testade vi Torslandas korthålsbana som var förvånansvärt dålig. Blöt, dåligt markerad och dessutom en bana avstängd. Hörde förresten att de nu faktiskt anslutit sig till friskvårdsföretaget som Volvo använder...!

Min sociala bägare fylls ju fort, och hur fort beror mycket på vem eller vilka jag interagerar med.

Något jag förstått, och faktiskt gruvat för, är det förväntade samspelet när det är många på banorna och väntetid kan uppstå. Att gå ensam eller två medför alltså att man slår ihop med en eller två som går intill för att minska väntetiderna. 

När jag idag blev ensam fick jag således erbjuda en äldre herreman att slå ut med mig och han tackade ja med förtjusning - för golf var ju en social sport. Stön tänkte jag. Vi var endast på andra hålet så jag fruktade en överfylld bägare innan hål sex.

Han var dock av den lättsamma typen som pratade mycket ja, men det var förutsättningslöst. Det är ganska svårt att förklara vilka egenskaper som gör att vissa människor fyller min bägare så mycket snabbare än andra, men här blev det inte bara en runda till, utan också lunch - och flera timmar av mera prat innan vi till slut rundade av. Jag är nästan chockerad av mig själv. Bägaren full ja, men det tog överraskande lång tid. 

Christer messar senaste status. Elektrikern är nästan klar och golvets skyddspapper har äntligen kunnat tas bort. Det ser onekligen lovande ut. Fönster och altandörr ska tas upp om några veckor, markerad till vänster.

Stå och fjesa på närspelsområdet? Närå, när solen sken och kalendern var tom flexade jag ut och drog till korthålsbanan. På’t direkt liksom!

Och förutom ett premiärbesök i bunkern där jag endast läst att man tydligen ska slå på sanden och inte bollen, gick det ändå ganska hyfsat måste jag säga. Första gången på en riktig, nåväl, korthålsbana! Firade med en mazzis efteråt.

Den utlovade värmen har onekligen uppfyllts så blev lite post-lunch flanerande i Lindholmen med Robert innan jag plockade ytterligare av flexkontot för att nöta med de två klubborna vi rekommenderats att börja med, puttern och pitchen. Var inte förberedd på det fina vädret så passade ju bra att kunna använda träningskläderna för att låta min vintervita lekamen tanka B-vitaminer. Efter tre rundor var mitt ovana skinn tämligen nöjt av klådan att döma men resultaten kan jag inte klaga på.

Och japp, mera träning i en än varmare eftermiddag men förberedde mig denna gången med maxad solskyddskräm. Två riktigt stabila rundor ändå så får jag bara kläm på det teoretiska också så borde det där gröna kortet inte vara så långt borta.

Min uppfattning så långt är rätt positivt. Jag insåg att jag gått i flera timmar utan att säga ett ord - så skönt! Med lite folk på banan kan jag slå på den där bollen, spatsera iväg, slå igen och spatsera, känna mig nöjd när bollen flyger dit jag vill och frusta när den inte gör det. Kanske detta kan vara något för mig så länge jag inte tvingas in i någon grupp som jag förstått kan vara ett måste om det är mycket folk och kö till banorna. Isch.

Väcker min Lilltjej morgonen efter och sömndrucket stolpar hon direkt ur sängen och till bordet för att fortsätta bygga. Kvällsresten efter fotbollsskolan också, morgonen efter igen för att till kvällen äntligen vara komplett. Dessförinnan klämde vi in en tur med Blå tåget som hon länge sett fram emot och hon blev inte besviken. Tycker själv det är lika roligt och intressant varje gång.

Innan detta hann vi med simskola och efter våra respektive aktiviteter väntade minigolf med Isabellas familj där också Evelina följde med. En käck liten äventyrsbana nere vid Stensjön med kanotuthyrning som vi absolut lär besöka en annan dag.

Skönt att väl hemma bara vara, slumra i solen och soffmysa till film med Lilltjejen tryckt intill. Känns att man inte är van vid solen...

Hämtade Lilltjejen vid Stenaterminalen och berättade på vägen hem att jag laddat ned en ny app som hon kanske kunde kika på. Tillsammans gjorde vi det och kom fram till att man ju behövde ett Lego. "Då får du väl leta fram det då!" och med det klassiska "fisk, fågel eller mitt emellan" kunde det snabbt hittas. Hann inte mycket på grund av middag och läggdags men det verkar motsvara förväntningarna. Ska bli kul att se hur hon hanterar och tycker om det, men hittills är det odelat positivt.

En golfbagsparkering utanför lunchrestaurangen. Det lilla juniorsetet syns inte så bra där intill det stora men det var riktigt gulligt. 

När jag svängde in på parkeringen kändes det som jag hamnat fel. När jag kånkade min golfbag in till receptionen kände jag mig som ett fån. Att de andra ser lika fåniga ut är en klen tröst. Jag har blivit en av dem! Eller ja, gör ett försök till det.

Hade någon grumlig idé att vi skulle stå på drivning rangens infravärmesförsedda trygghet men ack så fel. Kunde bara tacka min lyckosamma impuls att dra en extratröja innanför jackan. Käckt proklamerar tränaren att det alltid blåser på en golfbana. Jotack, vårvärmen som skymtade förbi häromveckan var lika nära som mina första övningsslag mot green. Jag höll på att frysa häcken av mig! Imorgon förutspås regn och jäklar vad jag ska klä på mig!

Fem käcka nybörjare var vi i varje fall som fick gå loss med puttern på korthålsbanan för att konstatera att även den funkade rätt väl på längden. Sedan fick vi testa tålamodet med dylika puttningsövningar. 

Läst "Grönt kort"-boken och tycker det är otroligt pedagogiskt när de använder golftermer utan att förklara dom. Fattar fortfarande inte hur poängräkningssystemet fungerar. Det är som när jag försöker mig på huvudräkning, hjärnan får akut syrebrist och dör. Det enda den kan uppbringa är irriterande grymtningar om idiotiska system som ingen (bara jag) inte fattar.

Förfrysningsskador till trots fann jag mig motvilligt nog ha lite roligt. En kombo av tjurigt trots och tillfredsställelse när man presterade bättre än sina kurskamrater. Får se vad morgondagen har att erbjuda.

Valborgsmässoafton imorgon och således klämdag till första maj. Många passar på att ta långhelg vilket kunde förklara det färre antalet deltagare. Amritha på besök från Stockholm teamade så fick en skön stämning trots att min kropp inte var riktigt med. Är i så dålig form att jag kände av den nästan timmeslånga promenaden med grannens vovve efter lunch. Operation benhärdning ska förhoppningsvis gå vidare imorgon.

Jag kör en halvdag på jobbet för att efter lunch gå första golflektionen. Vid promenaden idag gick vi längs Hills och Tollereds(?) golfklubb och det var rätt mycket folk ute på banorna. Det såg... jätteroligt ut. Verkligen. 

Efter passet var det färd direkt in till stan och Pustervik där Eva Dahlgren spelade. Avnjöt en råbiff först som var riktigt bra. Carpaccio igår och råbiff idag, jag har verkligen fått smak på rå kossa, vem kunde tro det? Absolut inte jag!

Med de nya reglerna för friskvård kan ju numera golf inkluderas. Inspirerad av min mentor fick jag ju ett ryck där för två år sedan då jag sprang och fyndade ett set på Blocket. Mycket längre än så räckte inte riktigt entusiasmen och grejerna har stått som ett dåligt samvete i förrådet. När jag nu kan få min arbetsgivare att stå för en kurs till gröna kortet finns liksom inga ursäkter. Att golf verkar rätt tråkigt, fånigt och i mina ögon en riktig snobb-"sport" i klass med hästpolo är fördomar jag faktiskt inte har rätt att uttala mig om förrän jag faktiskt gett det en chans.

Med denna fantastiskt positiva inställning gav jag mig ut på jakt efter en lämplig kurs. Då Christer är medlem i Torslandas golfklubb kändes det som en bra idé med rabatterat medlemspris efter genomförd kurs. Deras kassa hemsida drog ned min inställning ytterligare. Och när jag väl lyckats få tag på den så kallade "Pro:n" och bokat, så visade det sig att han och klubben inte accepterade Volvos friskvårdskuponger. Torslanda golfklubb, där 95 procent av upptagningsområdet jobbar på Volvo - tar inte deras kuponger! Med en inställning nu nere på minussidan fick jag tag på en annan kurs på World of golf. Nästa vecka kör den igång så ja, lika bra att få det gjort. Att stå och safta till bollar på en range är ju rätt ok men återstår som sagt att se om jag kan ändra uppfattning. Liksom så mycket annat kan man ju faktiskt inte uttala sig förrän man gjort ett riktigt försök.

 

Lilltjejen var på ännu ett kalas idag och då passade vi på att dra till en driving range och mata lite bollar. Snorkallt trots infravärmen och det gick katastrofdåligt. Jämfört med i fredags fick jag bara in kanske tio procent bra träffar - otroligt frustrerande.

Torkar mig konstant men svetten rinner likväl och svider i mina ögon. Rödögd och galen ser jag ut, men åh, så nöjd!

Mitt livs första golflektion var riktigt givande - efter lite trölig men väntad "intervju" av tränaren, eller "pro"(?) som de tydligen kallas. Tyckte det var lite kul att han bokstavligt talat noterade min beskrivning av mitt jobb: "Jobbar med IT Volvo kontorsråtta". Fick efter några svingar en tejpliknande grej över handleden och underarmen som skulle strama och därmed påminna om att hålla den rak. Han petade lite här, justerade lite där och så stack bollen iväg så gott som dit jag ville. Han var nöjd och jag sken som en duktig elev.

Uschligt dyrt var det dock så får se om det blir någon fler gång. Samma dilemma som PT. Det känns jättebra och roligt när man ser resultat, men är det ändå värt den kostnaden?

Kom till dagis och påmindes hur tiden går. Fotot på klädlådan har bytts ut till årets. 

När Lilltjejen plaskade i badet satte jag mig och pluggade nya releasen - och slocknade på tre sekunder. Johan petade på mig och skickade mig i säng. Då var klockan inte ens halv åtta! Insåg mig dock besegrad av den gångna veckan och hade somnat under både mitt och Johans täcke innan stora visaren passerat tolv. Så får det bli ibland.

Skönt att dega i sängen nu även om ryggen definitivt fått nog. Idag är det innebandy för Johan som vanligt dessa lördagsmorgnar. Sedan simskola för Lilltjejen och därefter combat kvartal för mig. Tömma tvättunnan och veckohandla är troliga aktivitetskandidater därefter. För det var imorgon Lilltjejen skulle på kalas igen va? Hm.