Min bil är rätt ensam på parkeringens skuggiga innergård. Testar högsta våningen idag då de övriga längre ned i mitt tycke är allt för luftkonditionerade.

Var helt mör i kroppen igår efter en full runda på solgassande golfbana. Även om man går ut när solen passerat sitt värsta så tar det rejält. Gick ut ensam men då framförvarande tvingades vänta på sina framförvarande vinkades jag fram till vad som visade sig vara två kvinnor i knappa femtioårsåldern. Från de elsupporterade vagnarna till fullpackade golfväskor och mundering från skor till golfkeps insåg jag snabbt att de var veteraner - och duktiga sådana dessutom. Den ena började spela som barn år 1975 och av vad erinrade mig från bokningsschemat låg de båda på under femton respektive ensiffrigt i handicap...

Efter lite av det sedvanliga ytpratet visade det sig att den ena var programledare för ett av de stora projekt som mina system påverkas av och vi således kände till varandra namnledes. Christer som jobbat med henne hade mycket positiv uppfattning vilket jag snabbt förstod eftersom hon påminde mycket om honom själv och den uppfattning jag fick av honom när vi först träffades. Ni vet, de där personerna som får en att känna outtalade förväntningar på prestation och inget annat än höga sådana. "Säg något av värde för mig annars kan du lika gärna vara tyst" - typ av person och som jag gärna undviker. Det gick ju sådär med Christer och min uppfattning fick revideras rejält. Eller snarare fick jag se inte bara en annan utan flera andra sidor än den professionella. Golfardamen var vänlig nog, och vad ger jag själv egentligen för intryck, ointresserad som jag är av andra människor och att knyta kontakter?

 

I vilket fall föredrar jag ju att boka mig ensam, trots att det innebär avsaknad av möjlig markör, men framför allt när jag ser att de bokade har så lågt handicap att jag bara skulle känna mig som en black om foten med prestationsångest. Nu bjöd de ju in mig att slå följe men hängde ändå med rätt bra, såpass att de tyckte min sving var bättre än många mångåriga spelares och att jag definitivt var redo för Driver. Jag kom lika långt med min Trä-3 som de med sina Drivers och till sista hålen fick jag testa deras där jag fick till klockrena slag. Tränaren och så många andra hävdar ju de enorma skillnaderna mellan dessa klubbor i svingtekniken medan dessa damer bara kommenterade lite skillnad i uppställningen. Ja, jag är definitivt sugen på att shoppa igen nu! Hade jag kunnat registrera mitt resultat hade jag sänkt mig från 43 till 38 och då slog jag ändå bort tre bollar. Har förstått att det är enkelt att sänka sitt handicap i början och när det nu är det som taggar mig är det ofrånkomligt att jag undrar kring min inställning när det börjar plana ut och större förändringar inte kan väntas. Är det lika intressant att knata omkring kilometer på kilometer då? När jag redan finner transportsträckorna som tråkiga nödvändigheter och det sociala som många just har som anledning inte är en faktor för mig utan snarare tvärtom? Endast tiden kan utvisa.